Stötta din lokala division två-serie

»Mathias är klar.«

Så skrev 46-årige Christos Sakalakis till mig dagen före matchen mellan Herrestad och Karlstad Fotbollsutveckling i Division 2 Norra Götaland. Beskedet kom efter att Christos, på eget initiativ, lovat att fixa en intervju med »någon medlem« i hans lilla gemenskap. »Tänkte om du vill det så kan vi få det gjort«, skrev han.

Nu har Christos parkerat utanför två restauranger i ett industriområde en halvmil från Uddevalla. Matchen på Undavallen börjar om en och en halv timme.

– Min kontakt här sa att My wok skulle vara riktigt bra, säger Christos. Asiatiskt, funkar det?

Kontakten visar sig vara samma Mathias som har gått med på att bli intervjuad. Christos Sakalakis säger att han känner folk »lite här och där«.

– Jag har blivit vän med många via gruppen och sociala medier. Flera har jag aldrig träffat mer än digitalt.

Kontakten som föreslog restaurang har Christos däremot träffat, senaste gången när han körde de 25 milen från hemkommunen Karlskoga till Uddevalla. Mathias heter Pettersson-Pohl i efternamn, har tidigare varit huvudtränare i Uddevallalaget Herrestad (uttal: »Häschta«) och ser fortfarande nästan alla hemmamatcher på plats. Under säsongen har han antagit rollen som lagets bevakare i den Facebookgrupp som Christos Sakalakis styr med järnhand och som går under det deskriptiva namnet »Div2 Norra Götaland 2026 – liverapportering«.

 

Gruppen har 4 600 medlemmar men det är i princip bara administratören Christos som gör egna inlägg. Ett par gånger om året händer det att en ovan rapportör uppdaterar matchhändelser i egna inlägg istället för att kommentera i den redan förberedda matchtråden. Då tackar Christos artigt för rapporten och informerar tydligt om hur det ska gå till nästa gång.

Vid sidan av matchtrådarna publicerar han utförliga sammanfattningar av varje omgång, ibland med hjälp av rapporter från klubbledare eller supportrar som sett matcherna på plats. Det händer också att Christos letar upp TV-sändningar från matcher för att själv hålla koll.

»Hur kan man brinna så starkt för en Facebookgrupp – för en hel division två-serie?«

I somras smygstartades en nysatsning i Facebookgruppen. Christos Sakalakis bad om frivilliga donationer som skulle möjliggöra en utveckling av hans satsning på Division 2 Norra Götaland. Han började locka med en Fantasyliga och andra hemmasnickrade spel, omröstningar till månadens spelare och mål, en stor gala efter säsongen och möjlighet att köpa souvenirer. Tröjor med trycket »Liverapportör Div2 NG« har han faktiskt redan beställt en gång, 2024, men dessa skickades bara till dem som hjälpt till att kommentera matchtrådar under säsongen. Tidigare år har Christos också publicerat lättsamma och matnyttiga intervjuer med företrädare för varje lag inför säsongerna. Kanske kan han med lite stöd – hittills har ett fåtal medlemmar skickat in 200 kronor var – skaka liv i den traditionen?

I ett långt meddelande i juli förklarade Christos sina många idéer, varav Fantasyligan och en funktion där gruppmedlemmarna kan tippa matchresultat redan testkördes. Han skrev:

»Jag har länge funderat på hur jag kan utveckla gruppen så fler blir aktiva samt hålla uppe intresset även när det inte spelas matcher. De av er som känner mig privat vet att jag är målmedveten – när jag bestämmer mig för något vill jag komma hela vägen i mål.«

Den som inte kände Christos Sakalakis privat undrade snarare vad det här var för en udda figur. Han har familj och ett heltidsjobb inom telekombranschen. Engagemanget i gruppen tar tid och ger inga inkomster. Ändå: Nya inlägg nästan varje dag. Ett egenprogrammerat Fantasyspel. Årsgala? Hur kan man brinna så starkt för en Facebookgrupp – för en hel division två-serie?

Första gången vi pratade i telefon dröjde det inte länge innan Christos skämtade om att han »säkert har en del bokstäver«, men han förklarade också att det fanns en förklaring till hans besatthet av Division 2 Norra Götaland. Vi bestämde oss för att gå på en match ihop.

 

Christos beställer en tallrik röd currykyckling med ris och cola och väljer ett av alla lediga bord på restaurangen som knappast upplever en lunchrusch den här lördagen.

– Jag har alltid varit intresserad av lokalfotboll på alla nivåer, säger han. Att just den här serien fått en särskild plats i mitt hjärta är mycket tack vare gruppen.

Han bildade Facebookgruppen 2015, när han som före detta juniorlagstränare i Stenungsunds IF ville följa herrlagets matcher i Division 2 Norra Götaland. Han hade också lärt känna många av seriens spelare från sina år i Göteborgsfotbollen. Detta var före Svenska fotbollförbundets resultattjänst Min Fotboll, där matchbesökare och funktionärer själva kan uppdatera matchhändelser eller livesända sina matcher.

– Det fanns ett behov eller i alla fall ett intresse för att skapa ett forum där man kunde följa matcherna, säger han. Jag drog igång gruppen och den första jag bjöd in var Lars från Grästorp.

Lars från Grästorp?

– Han var mångårig sportchef i Gauthiod, ett av de klassiska lagen i den här serien. Han är en bra vän till mig också.

Tröskeln för att bli Christos kompis är i och för sig inte så hög. Det finns liverapportörer i Facebookgruppen som han har känt i tio år, men även de nya förmågorna kan kvickt beskrivas som vänner.

– Jag brukar skriva till dem som hjälper till, fråga hur de mår och allt möjligt i livet. Det känns viktigt att visa att jag bryr mig, så att de inte känner att jag utnyttjar dem för rapporteringen.

»De har egna profiler, experter och lokala hjältar i form av målskyttar som kämpar på efter år.«

Inför varje säsong ringer Christos till sportchefer, lagledare eller andra ansvariga i nedflyttade eller uppflyttade klubbar. När rutinerade Division 2 Norra Götaland-lag som Stenungsund återvänder, som inför i år, behöver han sällan anstränga sig för att hitta rapportörer. Deras supportrar är aktiva i gruppen oavsett klubbens serietillhörighet. Detsamma gäller flera av Oddevolds anhängare, trots att klubben inte har spelat i tvåan sedan 2020. En del har likt Christos inget tydligt favoritlag i serien men har ändå fastnat för gruppens gemenskap.

De har sina egna klassikerlag, som aldrig går upp eller åker ur. De har egna profiler, experter och lokala hjältar i form av målskyttar som kämpar på efter år.

För Christos började intresset med människorna.

– Det är inte bara tack vare Stenungsund som jag fastnade för den här serien, säger han. Många av klubbarna, spelarna och ledarna har jag själv mött under mina år i Lundby.

»Egentligen är det Facebookgruppen som har gjort att jag fortsätter bry mig år efter år.«

 

Christos Sakalakis växte upp i Länsmansgården på Hisingen. Båda hans föräldrar är från Grekland och via sin morfar, inbiten Olympiakossupporter, blev Christos tidigt fotbollsintresserad. Som 16-åring fick han med hjälp av sin morfar chansen att provträna med Olympiakos U19-lag. Samma person rådde Christos att åka hem igen.

– Morfar tyckte inte att grekisk fotboll var bra för en ung kille från Sverige. Han sa: »Gå klart skolan. Är det meningen att du ska spela fotboll i framtiden? Då kan du komma till Olympiakos. Men i dag vill jag inte att du gör det.« Grekisk fotboll på den tiden … det var mycket mutor och allt vad det innebär. Han kände nog att han inte ville ha sitt barnbarn i en sådan miljö.

Christos återvände till sin moderklubb Lundby IF där A-laget pendlade mellan division ett och två. 1998 gjorde laget sin sista säsong i det som då var Sveriges näst högsta serie. Under året gjorde en 16-årig Tobias Hysén sina första A-lagsminuter innan han blev värvad till Häcken.

– Tobbe och jag är jättegoda vänner fortfarande, säger Christos. Han är född 82, jag 80. Det kan man inte tro när man ser på mig.

Han skrattar till och stryker handen över sitt tunna, gråsvarta hår.

– Men du ska veta att jag var riktigt målfarlig en gång i tiden. En kort, snabb och teknisk forward. Jag hade det där flytet så att bollen alltid gick in. Men jag hade väl inte huvudet med mig riktigt, visste inte vad det innebar att verkligen satsa.

2002, när Lundby på kort tid hade rasat ner från division ett till division fyra, slutade Christos. Som ungdomsspelare hade han ofta varit lagkapten och fått höra att han var en naturlig ledare, så när skorna låg på hyllan plockade Christos fram taktiktavlan. Tränarrollen gav honom uppdrag i Stenungsunds ungdomsverksamhet och IFK Munkfors herrlag, men aldrig så högt upp som i division två.

Christos blev lagkapten på Facebook istället.

»Det här är en av få tillflyktsorter som fortfarande inte har drabbats av hård ton och hatkommentarer.«

 

Division 2 Norra Götaland sjösattes 2011, då den ersatte serien som tidigare hade växlat mellan tilläggen »Östra« och »Mellersta« Götaland. Flera lag som tidigare hade tillhört Division 2 Västra Götaland flyttades och Göteborgslag som Gunnilse och Assyriska fick finna sig i att tillhöra Norra Götaland. Utöver klubbarna på Västkusten tampades lag från västgötaslätten, Närke och Värmland i den nya serien. På senare år har även småländska och östgötska inslag tagit sig in.

– Det finns tre lag som jag kallar dinosaurierna i den här serien, säger Christos. Vänersborgs FK, Stenungsund och Gauthiod har varit med sedan serien startade. Men för ett par år sedan flyttades både Gauthiod och Stenungsund ner. Så nu är det bara VFK som har spelat varje säsong sedan gruppen föddes.

Det är en speciell bedrift, att föra en så odramatisk tillvaro i mitten av Division 2 Norra Götaland att man blir en dinosaurie. Den som håller på Vänersborgs FK vill säkert se laget testa vingarna på en högre nivå. För Christos är klubben mer klassisk än någon annan.

– Vänersborg, med sina två lag, har blivit centralorten för den här serien, säger han. Nu ser det tyvärr ut som att Vänersborgs IF inte klarar sig kvar, men geografiskt känns det ändå som mittpunkten. Om det blir en gala efter säsongen tänker jag att den kommer arrangeras i Vänersborg.

Blir det en gala?

– Snarare nästa år, tänker jag. Nu är det lite kort om tid. Men jag tycker att det vore ett bra sätt att ge tillbaka till alla som stöttar och liverapporterar. Vi skulle även kunna dela ut priser till spelare, ledare och den som vunnit till exempel Fantasyligan. Det vore kul att träffa alla som man kanske bara har haft kontakt med i sociala medier tidigare.

Hur många timmar lägger du på gruppen?

– Jag vågar inte tänka på det. Nu har det blivit lite mer, när jag har programmerat de olika spelen. Matchtrådarna går snabbt att lägga upp. Nu medan vi pratade har jag hunnit skriva några rader inför Motala–Stenungsund. Sammanfattningarna av varje omgång försöker jag lägga mer tid på. Det ska vara intressant och lite roligt att läsa. Tyvärr har jag svårt att fatta mig kort. Jag hoppas att åtminstone någon orkar ta sig igenom hela texten.

Hur blev du så engagerad egentligen?

– Den här serien är intressant för mig eftersom jag känner många. Men egentligen är det Facebookgruppen som har gjort att jag fortsätter bry mig år efter år. Det finns så många mörka platser på Internet i dag. Det här är en av få tillflyktsorter som fortfarande inte har drabbats av hård ton och hatkommentarer.

Vad säger klubbarna om gruppen?

– Jag har kontakt med många sportchefer och ledare. Framför allt de här dinosaurielagen förstår att gruppen är viktig för intresset. Sedan kan det vara svårt att förklara för nya lag i serien varför så många bryr sig om rapporterna i gruppen. När Husqvarna FF, en i sammanhanget stor klubb, kom ner från Ettan inför den här säsongen förstod de inte riktigt grejen och hänvisade till Min Fotboll.

Din konkurrent?

– Jag har inget problem med Min Fotboll, säger Christos. Jag använder den själv, men det är inte alla matcher som uppdateras löpande där. Dessutom får man med sig mer nyanser, hur matchbilden var, genom våra rapporter. Nu har Husqvarna skakat fram en rapportör också.

Christos reser sig och lämnar kvar sin rensade tallrik.

– Gott! Eller hur? En halvtimme till avspark. Om jag ska tippa tror jag 4–1 till Herrestad, men det säger vi inte högt. Det enda man kan veta säkert är att det kommer blåsa kraftig sidvind. Så är det alltid på Undavallen.

 

Efter en kort biltur stegar Christos vant ner från den grusiga parkeringen, via en liten stig som lutar brant nerför, mot ingången till idrottsplatsen.

– Det var du som hörde av dig i förväg? säger en av de två funktionärerna som bemannar insläppet till Undavallen.

Christos bekräftar misstanken och är snabb med att påtala hur trevligt det känns att kunna vara på plats.

– Det var länge sedan jag var här, säger han. Minst sagt på tiden alltså. Däremot vet jag att det brukar vara blåsigt.

– Förstår inte vad du pratar om, flinar entrévärden och önskar oss en bra matchupplevelse.

Christos sneglar mot den lilla träläktare som börjar fyllas av hemmaåskådare. Han föredrar avskildhet under fotbollsmatcher, särskilt när det ska rapporteras i Facebookgruppen, och pekar mot en ensam stolsrad på andra sidan mittlinjen.

– Det ska bli intressant att se om Herrestad fortsätter på sin uppåtgående trend i dag, säger Christos. De kan inte vara nöjda med säsongsinledningen. De har till och med bytt tränare. Mot slutet har det sett bättre ut. Fan vad det blåser, förresten. Sa ju det!

Han fastnar i mobilen. En ny matchtråd ska ut. Mitt i Herrestads match påbörjas kommunderbyt mellan IK Tord och Husqvarna FF i Jönköping.

– Irnnes ska bli kul att se också, fortsätter Christos. En jäkla pjäs till anfallare. Rejäl och mångsidig. En riktig målskytt.

Till hans förvåning börjar Herrestads skickliga måltjuv Irnnes Omicevic på bänken. Christos tittar upp från telefonen.

– Du får säga till om det blir för nördigt, säger han. Jag vet inte hur bra koll du har på de här lagen.

Han gör så där, Christos. Slänger ur sig expertutlåtanden eller enkla spaningar om helgens matcher, höstens slutstrid och extra intressanta spelare. Sedan är det som om han känner ett behov av att be om ursäkt. Att hundratals människor läser Facebookinlägg från honom varje dag, att 4 600 användare finns med i gruppen där de publiceras, räcker inte som bevis. Christos måste ändå hela tiden reservera sig, försäkra sig om att omgivningen verkligen bryr sig.

»Kul att hålla uppe intresset för de här lagen som ganska få bryr sig om annars.«

En man i 50-årsåldern kommer farande på en cykel med sin son tätt bakom. Mathias »Mathias är klar« Pettersson–Pohl sträcker fram handen till Christos och berättar att Irnnes Omicevic har varit sjuk och därför startar på bänken. Pettersson-Pohl spelade i Oddevold under klubbens allsvenska år 1996 och har varit proffs i norska Fredrikstad. Som tränare har han fört upp Herrestad från division fyra till Christos favoritserie, men i vintras, efter åtta år, tackade han för sig. Nu tränar han Melleruds IF i division tre men ser ändå i princip alla Herrestads hemmamatcher.

– Jag bor bara någon kilometer härifrån, säger han och nickar menande mot cykeln som han lutat mot en bänk. Sedan spelar min son kvar också.

Under våren tog Mathias också på sig att rapportera från Herrestads matcher i det han kallar »Christos grupp«. I dagens matchtråd har administratören meddelat att han kommer att agera sidekick till huvudrapportören.

– Christos gör ett hästjobb med gruppen, säger Mathias. Det är lite därför jag har hjälpt till. Kul att hålla uppe intresset för de här lagen som ganska få bryr sig om annars.

– Bra sagt, avbryter Christos. Jag swishar dig sen, Matte!

 

När matchen börjar lyckas inte hemmalaget få kontroll över spelet i den kraftiga sidvinden. Christos frågar sin läktargranne varför Herrestad nästan alltid roterar så mycket i laget. Mathias inleder en utläggning om att »hålla gruppen varm« och att »lyfta de unga«. Därefter gör den offensiva mittfältaren Idriis Aden en sevärd dribblingsräd.

– Oj, oj, oj! säger Christos. Lokal kille, eller?

Mathias nickar.

– Han spelade ungdomsfotboll i IFK Uddevalla.

– Ah, jag tänkte nästan det. De är ofta lite mer individuella än killar från Haif och Oddevold.

Under tiden har Christos hunnit skicka ut tre kommentarer i sin matchtråd. Utan att någon har sagt ett ord om det blev sidekicken chef över rapporteringen. När domaren blåser för paus efter en mållös första halvlek flinar Christos mot Mathias.

– Bra rapporterat!

Ett garv bryter ut samtidigt som några ensamma regndroppar landar på Christos grå hoodie. Han tittar upp mot himlen – fortfarande mestadels klar och blå – och vandrar mot kiosken.

»Ju mer Christos har lärt sig om serien, desto viktigare har den blivit för honom.«

 

Med en Coca-cola och en påse kolanappar i näven sjunker Christos ner vid ett picknickbord.

 – Jag dricker inte kaffe, säger han. Snusar inte, röker inte, dricker inte alkohol. Ingenting sådant. Det enda jag behöver är det här.

Han pekar på colanapparna.

– Och det här.

Han pekar mot konstgräsplanen, som snart börjar fyllas med spelare igen.

På en rak fråga har Christos svårt att förklara varför hans hjärta klappar så hårt för Division 2 Norra Götaland. Vi vet hur det började, med en vilja att följa Stenungsund och deras motståndare. Men hur blev det så stort? Möjligen skiljer sig intresset inte så mycket från ett vanligt supporterskap. Det börjar med en snygg tröja, en flärdfull anfallsstjärna eller en förälder. Med åren växer det till en lidelsefull passion. Skillnaden för Christos är att han inte firar segrar eller drömmer om guld. Han gläds åt utförliga rapporter och nya medlemmar i Facebookgruppen. Men grundprincipen är densamma. Det började med ett litet frö och ju mer Christos har lärt sig om serien, desto viktigare har den blivit för honom.

»En grupp fylld av fotbollsglädje, hjälpsamhet och trevlig ton. Det vore synd att sabba.«

Kanske handlar det om närheten, klubbarnas tillgänglighet och tydliga identiteter? Som Gauthiod, med den lokala prägeln. Eller Skara FC, som storsatsar med tunga sponsorpengar. Kanske lockas Christos av att han själv har blivit något av en profil bland seriens bifigurer? Att han har fått vänner i de olika föreningarna.

Men Christos återkommer också hela tiden till gruppen. Han beskriver sig själv som en person som inte startar ett projekt utan att utföra det fullhjärtat. Och Facebookgruppen har blivit hans lilla bebis. Han ser den som en luftventil i ett allt råare sociala medie-klimat. En grupp fylld av fotbollsglädje, hjälpsamhet och trevlig ton. Det vore synd att sabba, tänker han. Och om han får möjlighet att bekanta sig med sevärda division två-profiler längs vägen är det bara en bonus.

 

Andra halvlek rivstartar med att Idriis Aden, den individuella IFK Uddevalla-produkten, kommer runt på kanten och skickar bollen mot bortre stolpen. Ingen förstår riktigt om det är menat som ett skott eller en passning, men resultatet blir att Isak Pettersson-Pohl, son till Mathias, vräker sig fram för att trycka in bollen i mål. 1–0 till Herrestad, men de riktiga glädjescenerna uteblir eftersom målskytten vrider sig i smärtor bredvid stolpen. Hans pappa joggar dit.

Christos låter tummen jobba på tangentbordet i mobilen. »Haif gör 1–0 i 47e minuten genom Isak Pettersson-Pohl som skadar sig i samma veva«, skriver han och ser till att tagga spelaren, som givetvis finns med i gruppen. Kommentaren fortsätter: »Inte mycket till målfirande utan mer oroligt. Men 1–0 är det.«

Sedan utnyttjar han skadeavbrottet för att kontrollera att det rapporteras från Tords och Motalas hemmamatcher. Han ser att Motalas ordinarie rapportör Henrik Gedda hittills bara har hunnit meddela att matchen mot Stenungsund är igång.

– Gedda är så rutinerad, säger Christos. Han skriver när det verkligen händer något.

Han berättar att det även finns rapportörer som gärna breder ut sig, analyserar spelet och uppdaterar matchtråden var och varannan minut.

– Lidköpings rapportering till exempel, där är det fan allt som händer i matchen, säger han. Så vill man så klart ha det för att kunna följa även om man inte kan se matchen på plats. Samtidigt gillar jag att det finns olika stilar.

»Jag följer även Allsvenskan, men här nere finns en annan närhet. Man hör vad spelarna ropar till varandra.«

Medan Mathias son får hjälp att halta till avbytarbänken återvänder rapportören och meddelar att smärtan berodde på en smäll mot knät.

– Han åkte in i stolpen, troligtvis, informerar pappa Mathias.

Christos ökar takten i sitt kommenterande under en andra halvlek som innehåller både mål och dramatik. Stolpskott för Herrestad. Kontring och kvittering för Karlstad. Sedan ett hemmamål som döms bort för offside och ett välplacerat Karlstadskott intill bortre stolpen. 1–2.

– Jag tror 2–2 nu, säger Christos. Irnnes sätter dit kvitteringen.

Hans favorit ersatte den skadade Isak Pettersson-Pohl och efter en kraftig forcering från hemmalaget nickar, mycket riktigt, Irnnes Omicevic in en frispark från mittplan i 92:a minuten. 2–2. Haif hinner med en farlig hörna innan domaren blåser av, men förhandsfavoriten får nöja sig med en poäng.

 

I bilen på väg hem från matchen är Christos på gott humör. Han berättar om sina planer på att intervjua domare till Facebookgruppen inför varje säsong. Han talar om funderingarna på att starta en sajt om serien, om sin gamla Olympiakoshjälte Olof Mellbergs klädstil (»han går runt som i pyjamas, precis som jag själv«) och idén om ett nytt Fantasyliknande spel.

– Jag tänker att man kan rangordna sina spelare från ett till elva, så får man fler poäng per mål eller hållen nolla ju högre upp på listan spelaren är.

Men hela tiden återvänder Christos också till matchen vi just har sett.

– Jag är besviken på Herrestad, säger han. Nu hörde jag att »Sulle«, deras kanske bästa spelare, var i Bosnien och gifte sig, men jag tycker ändå att de ska kunna vinna en sådan här hemmamatch. Samtidigt: Karlstad kämpade tappert.

Kan du förkla…

 – Det var kul att se Irnnes. Man ser att han har en särskild kvalitet. Den tekniske mittbacken Hadi var också fin att se. Det lugnet med bollen är ovanligt på den här nivån.

Kan du förklara vad som lockar dig med en sådan här match, jämfört med till exempel Allsvenskan?

– Jag följer även Allsvenskan, men här nere finns en annan närhet. Man hör vad spelarna ropar till varandra. Sedan är det kul att många i klubbarna finns med i vårt lilla community också. Snuttefilt kanske är helt fel ord … men Division 2 Norra Götaland har blivit något av en, ja, snuttefilt för mig.

Han gestikulerar med den hand som inte vilar på ratten.

– Plötsligt sitter man där och följer slaviskt vilka som kan tänkas kvala från division tre, för att lista ut hur serieindelningen nästa år blir. Jag känner ett ansvar för gruppen, att den ska vara så bra som möjligt. Det hade känts tomt om jag inte fortsatte.

Om du får drömma fritt, hur skulle gruppen se ut och fungera om några år?

– Drömmen är att det finns rapportörer i alla 16 lag, och att varje match rapporteras.

Bland idéer om en egen sajt med intervjuer, reportage och nya spel låter den drömmen inte särskilt mäktig. Men gruppen heter trots allt Div2 Norra Götaland – liverapportering. Och Christos tänker inte låta det han har byggt upp gå förlorat.

Han parkerar bilen vid Trollhättans resecentrum. Jag ska till Göteborg och Christos ska vidare. När vi har tagit farväl går jag in i Facebookgruppen. Två helt färska kommentarer från Christos, inskrivna i Tords och Motalas matchtrådar.

»Tack för rapport Henrik.«

»Tack för rapport Johan.«