DEL 4: »De hade glömt segersången«
September 2025 – november 2025: Äntligen seger, en besviken bänkspelare och jakten på Trelleborg.
Medverkande
Enes Ahmetovic, sportchef i ÖSK
Fredrik Carlsson, ÖSK-bevakare på Nerikes Allehanda
Patrik Haginge, tränare i ÖSK
Malte Påhlsson, tidigare målvakt i ÖSK
Buster Runheim, målvakt i ÖSK
Kalle Holmberg, anfallare i ÖSK
Ahmed Yasin, mittfältare/anfallare i ÖSK
Erik McCue, mittback i ÖSK
Jesper Modig, tidigare mittback i ÖSK
John Stenberg, mittback i ÖSK
Bernhard Nilsson, tidigare tränare i ÖSK
JOHN STENBERG: Det var landslagsuppehåll efter Sandviken. Jag åkte till mina föräldrar i Åmål. Dagen efter matchen ringde Hagge och vi pratade i över en timme. Om allt. Man ville bara stänga in sig i ett mörkt rum.
PATRIK HAGINGE: Trelleborg spelade dagen efter oss och tog ledningen mot Brage – just då var vi tolv poäng efter med nio omgångar kvar.
JOHN STENBERG: De spelade ofta efter oss och hade otroligt många chanser att rycka ifrån. Vi fick en skänk från ovan varje helg trots att vi borde ha varit ute för längesen.
PATRIK HAGINGE: Brage vände och vann och då kom all energi tillbaka. Pang! Jag tänkte: Nu skiter jag i vad alla har sagt, nu jävlar ska vi bara köra och ta den här gratischansen!
MALTE PÅHLSSON: Haginge hade förändrat ganska mycket från match till match. Inget hade funkat. Efter Sandvikenmatchen sa han att nu kör vi 4–3–3, hans grundfilosofi, resten av året.
PATRIK HAGINGE: Jag tog bort all form av taktisk träning. Jag sa till spelarna att vi bara kommer att värma upp och spela på träningen. Ingen taktik – bara få in ett jävla go och en tävlingsinstinkt.
MALTE PÅHLSSON: Bara gasa. Bara vinna. Inget annat.
PATRIK HAGINGE: Jag förde så klart in en del taktiskt också, men jag pratade inget om det. Spelarna skulle bara tänka på att tävla och köra – hårt som fan. Lite mer Alexander Axén-stilen, rock’n’roll-fotboll.
MALTE PÅHLSSON: Träningsmiljön blev roligare. Vi sa också att nu behöver vi alla, vi kan inte ha folk som är inne och rehabar eller återhämtar sig. Nu får ni gå igenom era smärtor och bara köra.
AHMED YASIN: Mitt mantra var: vinner vi bara en match, då vänder det. Vi hade också några spelare som hade kontakt med Trelleborgs spelare och vi fick höra att de var bajsnödiga över våra värvningar.
»Den typen av matcher brukar vara något annat, men det kändes som leva eller dö där.«
KALLE HOLMBERG: Redan när vi lottades mot Syrianska i cupen skrev Yasin och jag med varandra att vi måste spela med bästa laget.
AHMED YASIN: Vi behövde bara en vinst, skitsamma om laget spelade i tvåan.
KALLE HOLMBERG: Hagge höll med oss. Om man roterar för mycket i såna matcher händer det ofta att underdogen vinner.
JESPER MODIG: Jag fick inte spela och tänkte att det var ett taktiskt beslut. Inga konstigheter.
JOHN STENBERG: Den typen av matcher brukar vara något annat, men det kändes som leva eller dö där. Det såg inte jättebra ut i den matchen heller.
KALLE HOLMBERG: Vi hade ganska många lägen i början men tog inte vara på dem. Man hann bli lite orolig och de hade någon omställning. Sedan vann vi ändå med 2–0 och det kändes rätt kontrollerat.
»Jag hade aldrig hört segerramsan i omklädningsrummet, aldrig firat med fansen. Man nästan skrattade åt sig själv – hur usel är man liksom?«
ENES AHMETOVIC: Jag gjorde en intervju i halvtid i Södertälje, stod och svarade på hur vi skulle vända detta. Då slogs den här Syrianskalåten »Heja Suryoye« på i bakgrunden. Den har jag spelat varje dag sedan dess, för det var en så speciell dag. Första segern på 310 dagar. Låten kom sedan tvåa på min Spotify Wrapped.
AHMED YASIN: Det blev en skum stämning efteråt. ÖSK hade inte vunnit en fotbollsmatch sedan jag avgjorde mot Helsingborg hösten 2024 – nästan ett år tidigare. Spelarna var så ovana vid att vinna att de glömt bort hur man gjorde efteråt. Flera av dem kunde inte segersången. Vi fick lära dem den.
JOHN STENBERG: Jag hade aldrig hört segerramsan i omklädningsrummet, aldrig firat med fansen. Man nästan skrattade åt sig själv – hur usel är man liksom?
AHMED YASIN: Det är den här: »Zigge, zagge, zigge, zagge – hej, hej, hej!« Inte jättekrånglig.
ENES AHMETOVIC: Det var ju i höjd med att julmusten började säljas i butikerna, tänk då hur länge vi hade jagat detta. Även för mig personligen var det en dag som gav energi. Bara att en sån person som Özcan Melkemichel kom fram och satte sig bredvid mig och sa att jag skulle vara stolt över att ha tagit mig till eliten. Att få prata med människor utanför stormen på ett hjärtligt sätt, ge varandra en kram och önska lycka till. Det gjorde fan något med mig.
JESPER MODIG: Det var så klart bra att vi vann, men det var fortfarande i en cupmatch mot Syrianska, ett division två-lag. Man stod kvar ganska stadigt med fötterna på jorden.
BUSTER RUNHEIM: Jag såg alla ÖSK-matcher men var nu utlånad till Forward i division två. Jag tänkte att jag förtjänade att vara där och ville inte tycka synd om mig själv. Men eftersom även Forward slogs för att hålla sig kvar i sin serie tänkte jag också: Ska jag vara med om två degraderingar på en säsong? Hur kass är man då?
PATRIK HAGINGE: Vi kände att det var helt orimligt att vi inte hade vunnit hemma än. Mot Östersund gjorde vi en stabil och bra match och vann rättvist.
ENES AHMETOVIC: Första segern i Superettan – i omgång 22. Och plötsligt var kvalplatsen inom räckhåll.
KALLE HOLMBERG: Även om segern i cupen var skön och viktig kändes detta mer på riktigt. Den var fin.
»Den matchen är ju helt jävla sagolik.«
JESPER MODIG: Jag hoppade in i matchen och var jätteglad över segern, men också besviken på petningen.
BERNHARD NILSSON: Vi spelade jättebra fotboll. Det var beundransvärt. Vi som kom in under sommaren hade det ganska enkelt på ett sätt, men minst halva gänget hade varit med hela säsongen och bara förlorat, förlorat och förlorat. Så många smällar.
PATRIK HAGINGE: Vi sjöng högt i omklädningsrummet. Det var inte läge ett gå ut och köra på stan, men att fira första vinsten för året rejält måste man få göra.
KALLE HOLMBERG: Vi var några i laget som gick ut och tog en bira. Det var långt ifrån guld och gröna skogar, men vi behövde nog ta vara på möjligheten att fira när vi inte hade vunnit på så pass länge.
PATRIK HAGINGE: Sedan var det Brage. En berg- och dalbana.
KALLE HOLMBERG: Den matchen är ju helt jävla sagolik.
FREDRIK CARLSSON: En sjuk match.
ENES AHMETOVIC: När jag reflekterade i somras förstod jag att om vi ska lösa detta kommer det finnas matcher som blir riktigt jobbiga att följa från läktaren. Men att det skulle bli infarktmatcher, som jag kallar dem, gång efter annan. Hur fan är det möjligt?
»Det var löften om en ljusare tid, men plötsligt blev det sämre igen.«
BERNHARD NILSSON: Vi ledde med 3–0 i halvtid.
KALLE HOLMBERG: Brage gjorde mål direkt i andra och det blev nervigt.
ENES AHMETOVIC: Nervigt? Man var helt jävla matt.
BERNHARD NILSSON: De körde över oss helt, kom upp till 2–3 och var på väg att göra fler mål. Då gjorde vi 4–2, men Brage kom i kapp till 4–4 på övertid.
ERIK MCCUE: I 95:e minuten fick Hasan Dana bollen. Han var en sån ung kille som inte riktigt fått det att lossna. Innan jag skadade mig försökte jag prata lite extra med de yngre spelarna, ge tips och stöd. De vill inte höra det varje dag och man får välja sina tillfällen, men Hasan var alltid bra på att ta information eller kritik från oss andra. Det är en egenskap som kommer ta honom långt.
BERNHARD NILSSON: Sedan sköt Hasan det där berömda långskottet, ett suveränt mål. 5–4.
ENES AHMETOVIC: Alla sprang mot honom. Även vi på läktaren tog ruset.
BERNHARD NILSSON: De gjorde en intervju med mig i ÖSK TV efteråt. Jag var så glad att jag inte vet vad jag sa på intervjun. Jag var så glad, alltså … jag var så oerhört glad. Det var nästan löjligt.
AHMED YASIN: Det var vår tur den gången, efter alla tunga slutminuter i tidigare matcher.
ENES AHMETOVIC: Bara tre poäng upp till Trelleborg.
PATRIK HAGINGE: Från noll segrar på en evighet till två raka! Då hade man känslan att nu släpper det. Men egentligen var det osannolikt att vi skulle börja rada upp vinster. Vi var fortfarande ett skört lag. Och för dåliga på bortaplan för att gå loss ordentligt.
FREDRIK CARLSSON: Det var löften om en ljusare tid, men plötsligt blev det sämre igen.
»Så många gånger sa man ›nu krävs detta‹ och så gjorde det inte alls det.«
JESPER MODIG: När vi vann två raka matcher kunde jag knappast gnälla över speltiden. Jag vill alltid spela men har inga problem med att stötta från sidan. Däremot hade jag gärna velat höra en förklaring.
PATRIK HAGINGE: Modig blev väldigt besviken när jag bänkade honom och upplevde att jag inte pratade med honom. Det var ett jättetufft beslut eftersom Modig är en viktig spelare och människa att ha i en grupp. Men han hade inte presterat bra fotboll. Han hade en tuff match mot Västerås, ännu tuffare mot Örgryte och sedan kom Umeå med ett jobbigt mål.
JESPER MODIG: Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Och jag förstår att Haginge gjorde sin första säsong som huvudtränare, att det var mycket att tänka på och att han behövde fokusera på killarna som spelar. Men han vågade knappt hälsa på mig, se mig i ögonen eller säga något. Han hade mig hela tiden, för sån är min karaktär, men han hade haft mig ännu mer om han bara hade pratat med mig. Vi tränar sex dagar i veckan och jag är tillgänglig över telefon på kvällarna. Så svårt är det inte att bara prata med spelarna.
ENES AHMETOVIC: Under hösten var vi egentligen bra i alla hemmamatcher förutom mot Landskrona. Mot Varberg kunde vi lika gärna ha vunnit.
PATRIK HAGINGE: Från och med Varberg hemma var Yasin extremt bra. Då fick han den där auran som säger: »Jag kan göra vad jag vill bara jag får bollen.« Han kan hålla fast den felvänd, han är farlig i djupled, han kan skjuta från överallt. Och alltid så jäkla påslagen.
KALLE HOLMBERG: Vi slog Falkenberg av bara farten.
PATRIK HAGINGE: Vi förstod att mycket skulle avgöras i Trelleborg i sista omgången men ville inte prata med spelarna om det.
FREDRIK CARLSSON: I vår podcast Hemmaborgen målade jag upp en triumffärd: laget skulle åka till Helsingborg och vinna och sedan städa av Landskrona i nästa match. Det var vad som krävdes, trodde man. Men de gjorde inte det och det var inte alls vad som krävdes. Så många gånger sa man »nu krävs detta« och så gjorde det inte alls det. I stället kravlade man sig fram hela vägen. Det krävdes aldrig något segertåg, det räckte med att kravla.
Superettans botten efter 28 omgångar
| 12) | Östersund | 33 poäng |
| 13) | Utsikten | 30 poäng |
| 14) | Trelleborg | 21 poäng |
| 15) | Örebro | 18 poäng |
| 16) | Umeå | 16 poäng |
BUSTER RUNHEIM: Vi hade jävligt tur att det fanns två andra jättedåliga lag.
PATRIK HAGINGE: I Helsingborg hade jag tänkt tacka Micke Dahlberg för att han skällde ut mig i Djurgården 2009 och gav mig den där tankeställaren som blev så nyttig. Men jag var så förbannad när vi torskade att det inte blev av.
»Jag hoppas att jag aldrig i mitt liv kommer säga meningen ›vi kommer lösa det‹ så många gånger som jag gjort i år. Eller för den delen ordet ›Trelleborg‹.«
AHMED YASIN: Inför Utsikten i omgång 29 höll jag nästan som ett tal i NA där jag vädjade till publiken att komma till Behrn. Jag försökte förklara hur viktiga de var, hur mycket vi behövde dem och att vi kunde klara detta tillsammans.
ENES AHMETOVIC: Vi var tre poäng bakom Trelleborg, men med betydligt bättre målskillnad.
AHMED YASIN: På uppvärmningen högg det till i ryggen. Jag är ingen skadebenägen spelare och har aldrig haft ryggproblem i hela mitt liv. Men här högg det till. Jag spelade ändå.
PATRIK HAGINGE: Utsiktens ledare undrade varför vi inte vilade alla som riskerade avstängning mot Trelleborg, där allt sannolikt skulle avgöras. Men jag ville ha alla spelare för att kunna sätta oss i förarsätet inför Trelleborg. Det gjorde vi också, Yasin avgjorde och nu behövde vi bara kryssa mot TFF för att fixa kval. Hampus Söderström blev avstängd, men bara han.
Matchresultat
SVENSKA CUPEN – 9 september: Syrianska–ÖSK 0–2
OMGÅNG 22 – 13 september: ÖSK–Östersund 2–0 (Hurra!)
OMGÅNG 23 – 20 september: Brage–ÖSK 4–5
OMGÅNG 24 – 24 september: ÖSK–Varberg 1–1
OMGÅNG 25 – 30 september: Kalmar–ÖSK 2–1
OMGÅNG 26 – 5 oktober: ÖSK–Falkenberg 4–1
OMGÅNG 27 – 19 oktober: Helsingborg–ÖSK 3–2
OMGÅNG 28 – 26 oktober: ÖSK–Landskrona 1–2
OMGÅNG 29 – 2 november: ÖSK–Utsikten 2–1
AHMED YASIN: Dagen efter kunde jag knappt resa mig ur sängen. Jag kunde bara promenera och småjogga på träningarna under veckan före Trelleborg. Före den sista träningen tryckte jag i mig tabletter och bet ihop.
KALLE HOLMBERG: Hela hösten hade vi jobbat för att få till den här sista matchen som ett slags livlina. Nu skulle kryss räcka och kanske ökade det anspänningen. Efter att ha varit helt uträknade var vi typ favoriter att knipa den där kvalplatsen.
ENES AHMETOVIC: Jag hoppas att jag aldrig i mitt liv kommer säga meningen »vi kommer lösa det« så många gånger som jag gjort i år. Eller för den delen ordet »Trelleborg«. Men till slut fick vi till den där matchen som både vi och omgivningen hade hoppats på. En ren final om att få kvala.
BUSTER RUNHEIM: Vi klarade kontraktet med Forward och jag höll nollan i de tre sista matcherna. Sedan återvände jag till ÖSK, utan att vara aktuell för spel. Det var så jobbigt att bara kunna titta på matcherna. Och jag kunde inte låta bli att tänka på mina misstag under våren som kostat poäng. Jag kände mig fortfarande skyldig.
KALLE HOLMBERG: Vi sa i laget att detta kunde bli vår sista match tillsammans – eller en väldigt rolig match.
ENES AHMETOVIC: För många var det karriärens största stund som väntade.
BUSTER RUNHEIM: Matchen mot Trelleborg skulle spelas på min födelsedag. Jag frågade Enes om jag fick åka med i bussen och det fick jag. Jag tänkte att detta blir antingen min bästa eller värsta födelsedag – men jag gamblade och åkte med. Jag var så nervös att jag skakade.
Läs del fem av reportageserien här.
Du har väl inte missat?
