ÖSK 2025 – ett svartvitt fotbollsdrama

DEL 2: »Oooo, nu håller de på igen!«

April 2025 – maj 2025: Plågade målvakter, tränarförändringar och en skräck som sprider sig.

FREDRIK CARLSSON: Det kom nära 10 000 till seriepremiären mot Västerås och det var nästan sommarvarmt på Behrn Arena.

PATRIK HAGINGE: I cupen hade man sett offensiva tendenser, inte så mycket mer. Och misstanken om att försvarsspelet inte satt hade börjat gro. Man hoppades på ett kryss mot VSK.

FREDRIK CARLSSON: Efter cupförlusterna var det en känsla av skarpt läge direkt. En kollega tyckte att Sreten Kenic såg ut som en fiolsträng när domaren blåste i gång. Han var så laddad att han nästan exploderade.

SRETEN KENIC: Enes visste vad jag stod för när det gäller värderingar, spelstil och ledarskap. Han ville att Örebro skulle göra något annorlunda än tidigare.

MALTE PÅHLSSON: I första halvlek slog jag många bra passningar. Men man hade också hela tiden känslan att minsta felmarginal i passningen kunde leda till en stor målchans bakåt. Jag kunde slå fyra perfekta bollar. Och så hamnade den femte lite fel i steget och plötsligt hade vi en målchans mot oss.

FREDRIK CARLSSON: ÖSK gick ut hårt, som de hade lovat, och gav ett bättre rivallag en tuff match. Men premiären gav också en bra bild av hur våren skulle arta sig. Småtrevligt spel och så plötsligt – pang! – hände något extremt.

MALTE PÅHLSSON: Trots att jag kom från ett bra 2024 kände jag ingen trygghet i att jag var etta. För den nya ledarstaben var spelet med fötterna väldigt viktigt, och Buster var duktig på det. Jag kände en osäkerhet, att om jag inte slår de svåra passningarna kommer jag bli petad.

ENES AHMETOVIC: Vi förlorade rättvist mot Västerås, men den matchen innehöll en mycket olycklig situation.

FREDRIK CARLSSON: Malte Påhlsson gav bort ett mål.

MALTE PÅHLSSON: Det fanns ett tryck utifrån också. Det var som om jag kunde höra ett sus bakom mig så fort jag slog en passning som såg farlig ut, att man kände Örebropublikens rädsla. Det kunde vara en jättebra passning upp på mittfältet, men så tappade vi bollen för att motståndarna pressade bra. Då hörde jag hur det skreks bakom mig. Och jag visste att jag skulle göra exakt samma sak nästa gång.

FREDRIK CARLSSON: Hela konceptet med det nya var så laddat.

»Jag kände mig som en sämre målvakt än tidigare.«

MALTE PÅHLSSON: Deras 2–0-mål kan fortfarande vara jobbigt att tänka på. Jag slog 30 passningar i den matchen och 27 av dem gick rätt på egen planhalva. Men just den här fick motståndaren på sig och gjorde mål. Det var så klart dåligt av mig, men det blev också tydligt att det är lätt att prata om backning och att stå enade efter misstag. När det väl hände fick jag ingen backning av någon.

FREDRIK CARLSSON: Malte Påhlsson är ingen dålig målvakt. Men kanske inte särskilt lämpad för Sreten Kenics spelsätt.

MALTE PÅHLSSON: På matchgenomgången efteråt pratade vi om att jag hade mer tid med bollen än vad jag trodde och kunde ha slagit en annan passning. Sedan fick vi se klipp på när jag slog långa bollar direkt efter misstaget och mina beslut ifrågasattes – så skulle vi ju inte spela. Och jag kände bara … om man har gjort en tabbe framför 10 000 kanske man inte är så kaxig i passningsspelet.

SRETEN KENIC: Ett misstag kan alltid hända och därför fick Malte spela mot Varberg trots det som hände i premiären.

ENES AHMETOVIC: Borta mot Varberg gjorde Antonio Yakoub 2–1 men blev avvinkad för offside. Den var korrekt, men bara med några centimeter. Redan där hade vi marginalerna emot oss. Sedan släppte vi in ett olyckligt mål.

MALTE PÅHLSSON: Jag hade redan en självförtroendetörn och kände mig som en sämre målvakt än tidigare. Jag gjorde ändå en ganska bra match, men så fick de till ett skott i den 93:e minuten.

FREDRIK CARLSSON: Ett mjukt skott.

MALTE PÅHLSSON: Bollen fick en konstig studs och gick in under mig.

PATRIK HAGINGE: Oron spred sig direkt bland supportrarna. Förutom målvaktssituationen blev det mycket fokus på de nya spelarna från division ett. De fick för mycket skit kan jag tycka.

ENES AHMETOVIC: I Värnamo hade vi byggt något över flera år, så du kunde sätta in en kille med ett par bra egenskaper och så utvecklades han i den nya miljön. I Örebro den här säsongen fanns inte den tryggheten att komma in i som oerfaren spelare.

SRETEN KENIC: Vi bestämde oss för att ge Buster chansen i mål mot Helsingborg i den tredje matchen.

BUSTER RUNHEIM: Jag var ung och oerfaren och kände att nu jävlar ska jag bevisa att jag håller på den här nivån.

MALTE PÅHLSSON: När jag blev petad kändes det nästan mer skönt än jobbigt. Jag behövde ställa om och hitta ny kraft.

BUSTER RUNHEIM: Jag presterade väldigt bra mot HIF – förutom en minut.

ENES AHMETOVIC: Vi dikterade villkoren i en dryg timme. Men en snubbling på bollen av en skicklig målvakt som hade gjort en grym match gjorde att vi förlorade.

»Det blev mycket fokus på Buster och målvaktsfrågan. Men hela projektet var i gungning.«

SRETEN KENIC: Vi var med om så många konstiga saker. Man kan gå igenom tre eller fyra vanliga säsonger utan att sådant händer. Maltes passning mot Västerås, Varbergs mål i slutminuten, Busters snubbling mot Helsingborg.

BUSTER RUNHEIM: Det hände drygt fem minuter före full tid när det stod 0–0.

FREDRIK CARLSSON: Det var en tavla av bibliska mått. Han trampade på bollen, ramlade och låg sedan hjälplös på rygg och fick se Oscar Aga rulla in bollen.

BUSTER RUNHEIM: Allt blev helt svart efteråt. Blackout. När vi gick av planen efter matchen trodde jag att vi hade förlorat med 1–0, jag mindes inte ens deras andra mål i slutminuten. Jag skämdes så mycket.

MALTE PÅHLSSON: Jag tyckte bara synd om honom. En ung, otroligt duktig målvakt som gjort sin debut i Superettan. Och så skulle det sluta så här.

BUSTER RUNHEIM: Direkt efter matchen kom Sreten fram och kramade mig. Det betydde mycket. Jag skulle gå och tacka publiken och tänkte att 3 500 pers på västra stå skulle skrika att jag var sämst. I stället började de ropa mitt namn. Från samma läktare där jag själv stått som barn och ropat på mina favoritspelare. Det var jävligt stort för mig.

FREDRIK CARLSSON: Det blev mycket fokus på Buster och målvaktsfrågan. Men hela projektet var i gungning.

AHMED YASIN: Jag fortsatte följa laget från Irak. Och hur ska jag säga det här på ett fint sätt? Det var misstag som inte får ske i fotboll! Och det var upprepade gånger.

BUSTER RUNHEIM: Jag och Malte snackade dagen efter på träningen. Vi ville varandra väl och försökte pusha varandra. Han var jättefin.

MALTE PÅHLSSON: Vi försökte stötta varandra men snackade inte så mycket om misstagen.

SRETEN KENIC: Förutom den olyckliga situationen där han ramlade på bollen gjorde Buster en perfekt match, så han fick spela en till.

MALTE PÅHLSSON: Jag tänkte att det var en tidsfråga innan jag skulle ta över platsen igen, så jag försökte koppla bort och tog kontakt med en idrottspsykolog. Inledningen på säsongen hade varit så jobbig mentalt att jag behövde få hjälp.

BUSTER RUNHEIM: Inför Örgryte var det som om jag hade en god och en ond människa på min axel. En som peppade, en som drog ner en. Jag tänkte: Jag får inte göra samma sak som förra veckan, då är det kört – då har jag sumpat allt.

PATRIK HAGINGE: De första 20 minuterna mot Öis var de bästa under säsongen.

BUSTER RUNHEIM: Jag tror att vi hade 15–3 i avslut efter tio minuter, Kalle Holmberg hade en klack i kryssribban. Sedan fick vi ett skitmål i baken i stället.

PATRIK HAGINGE: Buster släppte in tre mål, men det var inga direkta tavlor.

SRETEN KENIC: Det är alltid känsligt med konkurrenssituationen för målvakter. Jag försökte visa respekt för både Buster och Malte och tycker att jag gav dem chanserna de förtjänade. Sedan kan jag ångra att jag inte hjälpte dem tillräckligt med att klara av utmanande situationer på planen.

MALTE PÅHLSSON: När jag kom tillbaka mot Falkenberg i nästa omgång kände jag mig återställd mentalt. Jag gjorde en bra match.

FREDRIK CARLSSON: Men femte raka förlusten. Och det frisparksmål som ÖSK fick bortdömt är nog det konstigaste domslut jag har sett. Samuel Kroons boll gick rakt in i mål från långt håll och verkligen ingen på plats fattade varför det underkändes.

ERIK MCCUE: Jag var avstängd och såg den matchen på TV. När bollen gick in satt jag och skrek som en galning. »Det här har vi förtjänat, nu vänder vi detta«, tänkte jag. När jag satte mig ner hade målet dömts bort och jag förstod ingenting.

SRETEN KENIC: Det är många händelser som går att diskutera, saker jag valt att kalla slumpen. Det här målet är en av dem. Samtidigt är jag självkritisk och fokuserar på vad jag skulle ha gjort bättre.

FREDRIK CARLSSON: Efteråt sa Enes att om någon ovanifrån, alltså styrelsen, skulle säga att han är ett problem, då tänkte han inte vara ett problem längre.

»Vi blev rädda för att gå ut och spela fotboll. Det märktes att det var en krissituation för många.«

ENES AHMETOVIC: Omgång sex var en bottenfinal hemma mot Trelleborg. Vi hade dubbelläge att göra 1–0 men gjorde inte det.

PATRIK HAGINGE: Trelleborg var en riktig jävla skitmatch.

MALTE PÅHLSSON: Vi lyckades inte vinna och man märkte att självförtroendet i hela laget sänktes.

ENES AHMETOVIC: Samtidigt var Trelleborg bättre än folk trodde. Det var ett under att de inte hade tagit fler poäng under säsongsstarten.

KALLE HOLMBERG: Vi blev rädda för att gå ut och spela fotboll. Det märktes att det var en krissituation för många. Vi fick in många nya, unga spelare som skulle ut och prestera direkt. När det inte fungerar kanske man slutar göra den där dribblingen eller slå den svåra passningen. Det satt väldigt mycket i huvudet att man inte fick göra misstag. Och då blev det ännu fler misstag.

PATRIK HAGINGE: Det blev tryck utifrån. Den gamla publiken i Örebro hade inte sett ett lag som fört spelet sedan Sixten Boströms dagar, Alexander Axén var ju mer rock’n’roll bara. ÖSK har sällan strävat efter att styra spelet. Nu skulle vi göra det, och när det inte funkade spred sig en osäkerhet på hela arenan. Det kunde vara ett helt ofarligt utspel från målvakt till vänsterback och publiken bara: »Oooo, nu håller de på igen!« Sånt där sprider sig, även till en styrelse.

SRETEN KENIC: Det är klart att jag också var villig att ändra saker. Till exempel gjorde vi uppspelsfasen enklare och med lägre risk när vi spelade borta på naturgräs. Ingen i klubben ville plötsligt bli ett lag som skulle ligga lågt och hoppas på ett slumpmål framåt. Alla ville att vi skulle styra matcher och vara modiga.

PATRIK HAGINGE: Utåt pratade Sreten inte om förändringar, men han förenklade ändå vissa saker taktiskt allt eftersom. Han var smart på så sätt. Spelarna kunde känna att det inte var så mycket deras fel.

FREDRIK CARLSSON: Hade Sreten mycket otur? Eller hade det bara kunnat gå på ett sätt? Jag vill nog svara ja på båda frågorna.

SRETEN KENIC: Jag misslyckades med att ge rätt verktyg till spelarna. Jag ville utveckla dem, därför skulle vi göra det som är svårare men som kan bli bättre längre fram – alltså spela oss igenom motståndarna med kontroll.

ENES AHMETOVIC: När vi sedan förlorade mot Oddevold efter ett sent insläppt mål ställde jag frågan till mig själv: Finns det möjlighet att vända det här, oavsett hur vi agerar i sommar?

MALTE PÅHLSSON: Jag fick ett utbrott i omklädningsrummet efter Oddevold, och det var fler som tog ton. Det jag sa var ungefär att den här klubben bara inte får åka ur Superettan. Att klubben är så mycket större än folk anar, att vi måste börja inse att vi sviker en hel stad om vi inte löser detta. På bussen efteråt var det begravningsstämning.

»Det är en oskriven regel: förlorar man ska man inte skrolla med mobilen direkt efteråt.«

PATRIK HAGINGE: Jag höll i en P19-träning samma kväll som Oddevoldmatchen. När laget kom hem till Örebro satt jag länge med hela tränarstaben förutom Sreten. Det hade varit tjafs i omklädningsrummet efteråt. Materialaren reagerade på att spelare satt med telefonerna och skrollade i stället för att vara besvikna över insatsen.

BUSTER RUNHEIM: Vi låg tvärsist i Superettan. Då blir man irriterad på en sån enkel sak som att någon tar upp mobilen. Det är en oskriven regel: förlorar man ska man inte skrolla med mobilen direkt efteråt.

FREDRIK CARLSSON: Jag pratade med Sreten efter Oddevold. Han kändes slagen.

PATRIK HAGINGE: Det var första gången jag tänkte att han kanske ligger farligt till på riktigt.

SRETEN KENIC: Jag fick sju matcher på mig att coacha. I dessa sju mötte vi Örgryte, Västerås, Helsingborg, Varberg, Falkenberg och Oddevold. Sex av lagen slutade topp sju. Det var för dåligt att bara ta en poäng, men kanske inte så dåligt som det framstod.

KALLE HOLMBERG: På de första sju matcherna gjorde jag inte ett enda mål. Sreten ville att jag skulle hjälpa till mycket i uppspelsfasen, komma ner och hämta boll och så där. Kanske gjorde det att jag inte riktigt var på plats i boxen lika mycket som jag är van vid.

SRETEN KENIC: I den första fasen skulle han vara spelbar, men så fort vi började anfalla längre fram ville jag att Kalle skulle vara i straffområdet. Alla vet att han är en bra målskytt och därför drog han på sig bevakning, vilket öppnade för andra spelare. Men de lyckades inte förvalta tillräckligt många chanser. Om vi hade haft en spelare som Yasin …

AHMED YASIN: Man måste spendera för att få resultat, det måste svenska klubbar lära sig. Jag led ju när jag satt och såg de där matcherna. Jag älskar ÖSK. Och jag tänkte fan, det kommer nog ändå att bli så att jag åker hem och hjälper dem.

PATRIK HAGINGE: Jag hade inte umgåtts med tanken på att ta över, aldrig haft som mål att bli huvudtränare.

KALLE HOLMBERG: Det var nog bäst för klubben att Sreten fick gå. Men det kändes också jävligt tråkigt, för det är en fin människa som verkligen brinner för fotbollen.

»Mycket tjafs på träningarna, dålig stämning. Hur kunde vi komma bort från det?«

PATRIK HAGINGE: När Sreten fick gå frågade Enes mig: »Om du skulle få frågan att ta över fram till sommaren, vad skulle du göra då?« Jag svarade att jag i så fall skulle hålla mig till en formation och jobba jäkligt mycket på dynamiken och att få upp energin i gruppen. Jag sa att jag ville ta ner antalet taktiska moment före matcherna, fokusera mer på oss själva och förenkla. Jag tycker egentligen att Sreten var rätt på många saker. Men spelarna hade kommit till en punkt där de tyckte att det blev för mycket, och de hanterade inte det. När jag hade sagt mitt svarade Enes: »Bra, då vill jag att du gör det.«

ENES AHMETOVIC: Det blev en ny röst och en person med ett stort förtroendekapital sedan tidigare, eftersom »Hagge« är en klubblegendar.

PATRIK HAGINGE: Jag berättade för min fru, hon blev också förvånad. Vi hade också en situation hemma med ett av barnen, en jobbig situation som jag inte vill gå in mer på här. Men det var ändå självklart för mig att ställa upp fram till sommaren.

FREDRIK CARLSSON: Haginge har lite kultstatus bland supportrarna. Det var en lösning som jag var osäker på men inte helt avfärdade.

KALLE HOLMBERG: Hagge och jag hade spelat ihop, så det kändes tryggt när han kom in. Han hade koll på hur han skulle använda mig och sa direkt att jag skulle vara så mycket som möjligt i boxen.

ENES AHMETOVIC: Det blev ingen totalomsvängning av fotbollen. Hagge vill äga boll, pressa motståndarna högt upp och skapa målchanser. Men jämfört med Sreten ville han ha det lite enklare och rakare.

PATRIK HAGINGE: I förlustperioder är det lätt att 95 procent av fokuset går åt till att prata om dåliga saker. Jag ville mer prata om saker som redan var ganska bra och hur vi kunde göra dem bättre. Jag pratade med Axén några gånger också. Axén sa: »Träna försvarsspel, sätt grunderna, hitta en elva och satsa på den.« Jag höll inte med om allt. Det var 23 matcher kvar av serien. Då måste man också bygga självförtroende med spel. Det kan inte bara vara »in med dem som springer mest och kämpar hårdast«.

BUSTER RUNHEIM: Jag kände Hagge från P19 och tycker om honom både som tränare och person. Med Hagge kan man snacka om vad som helst.

PATRIK HAGINGE: Just situationen att ligga illa till och behöva vända, den har jag varit med om några gånger. Och i nästan alla såna lägen har gruppen varit splittrad. »Erik är fan inte bra, varför får han spela?« Mycket tjafs på träningarna, dålig stämning. Hur kunde vi komma bort från det?

BUSTER RUNHEIM: Hagge drog stories från sin tid som spelare, när han varit i liknande situationer.

PATRIK HAGINGE: Min första dag som ÖSK-tränare berättade jag om min säsong i Djurgården 2009. Vi spelade så dåligt, låg i botten och på sommaren var jag bitter. Jag bodde i samma hus som Micke Dahlberg och han brukade alltid åka med mig till träningen. Men rätt som det var sa han: »Jag orkar inte höra ditt gnäll längre, jag går hellre till Kaknäs än åker i din bil.« Det gjorde han också och först tänkte jag bara: Fuck off, Micke! Men redan samma dag fattade jag att jag betedde mig dåligt. Vad höll jag på med egentligen? Jag tjänade pengar, fick spela fotboll men gick bara och klagade på tränare och lagkamrater. Jag tog inget eget ansvar.

BUSTER RUNHEIM: Den storyn drog han kanske till och med två gånger!

PATRIK HAGINGE: Jag är extremt glad att Micke sa så där till mig den gången. Det tvingade mig att rannsaka mig själv. Jag slutade skylla ifrån mig och mot slutet av den säsongen blev jag en startman i Djurgården. Jag gjorde några viktiga mål och passade fram till Mattias Jonsons avgörande kvalmål mot Assyriska på Stadion. Allt detta berättade jag för spelarna när jag tog över ÖSK. Vi behövde bygga en vi mot världen-stämning.

BUSTER RUNHEIM: Jag kunde verkligen leva mig in i Hagges historia. Känslan av att ingen tror på en, men att man motbevisar alla som snackar skit.

PATRIK HAGINGE: På slutet sa jag till spelarna: »Nu är det vår tur att göra en great escape!« Fan, vi borde ha filmat det.

Läs del 3 av reportageserien här.

Du har väl inte missat?

Reportage

ÖSK 2025 – del 1: »Man tänkte att vi kommer ta över världen«

December 2024 – mars 2025: Nybyggaranda, offensiv revolution och en första skakning på nedre däck.

Nyheter

Johan Orrenius: »En svartvit motsvarighet till Sunderland ’Til I Die«

Offsides chefredaktör berättar om varför vi ville göra reportageserien om Örebro SK:s galna säsong i Superettan 2025 – och varför alla som gillar fotboll borde läsa den.