ÖSK 2025 – ett svartvitt fotbollsdrama

DEL 1: »Man tänkte att vi kommer ta över världen«

December 2024 – mars 2025: Nybyggaranda, offensiv revolution och en första skakning på nedre däck.

ENES AHMETOVIC: Efter att jag lämnat Värnamo fick jag frågan av ÖSK om att ta över som sportchef. Det var superspännande sett till klubbens storlek, historia och passion. Samtidigt visste jag att de hade haft en nedåtgående trend de senaste åren.

FREDRIK CARLSSON: Rekryteringen av Enes antydde ett spårbyte. Tidigare hade Christian Järdler haft en managerroll samtidigt som ordföranden Lars Larsen varit ganska operativ. Nu verkade Larsen – i grunden en driven man – tröttare. Enes fick en renodlad sportchefsroll med stort mandat. Ett mycket stort mandat.

ENES AHMETOVIC: Jag kom in lite som … inte en stjärna kanske, men ett hyfsat stort namn från Allsvenskan. Det blev höga förväntningar. Jag fick kärlek och hyllningar, nästan en lite obehaglig hajp.

FREDRIK CARLSSON: Det är drag i Enes personlighet. Han hade lyckats bra i Värnamo och många ÖSK-supportrar längtade efter något nytt. Efter degraderingen från Allsvenskan 2021 hade de fastnat i en ökenvandring i Superettan.

MALTE PÅHLSSON: Redan när Enes kom in förstod man att det skulle ske stora förändringar. Alla tyckte att det behövdes, för 2024 hade inte direkt varit en wow-säsong.

AHMED YASIN: Jag hade säkrat kontraktet i sista hemmamatchen när jag gjorde 2–1 mot Helsingborg i 99:e minuten.

FREDRIK CARLSSON: När den säsongen tog slut började Enes värva killarna som blev kända som »division ett-spelarna«.

ENES AHMETOVIC: Det har jag lyckats jättemånga gånger med till Allsvenskan, så det är inget konstigt att göra det från division ett till Superettan.

FREDRIK CARLSSON: Alexander Axén, vars ord många i den här staden tar som lag, sa en gång: »Värvar man från division ett så blir man en division ett-klubb.« Jag vet inte hur många gånger jag har hört det upprepas i Örebro.

PATRIK HAGINGE: Jag var P19-tränare och hade länge tänkt att ÖSK behövde välja spår. Så jag gillade att klubben valde ett och körde på det. Det värvades flera spelare som inte varit på den här nivån tidigare, men jag såg verkligen fram emot en nystart. En större strategi med unga spelare som går att sälja.

»Alla de nya spelarna fick superlativ, som om det var superstjärnor Enes hittade.«

ENES AHMETOVIC: När jag satte i gång med arbetet förstod jag att ÖSK är en större klubb än vad den framstår som utifrån. Lite naiv i min tro tänkte jag att det gick att lyfta strategi, struktur och träningsmetodik från en klubb till en annan. Det handlade inte om att få till en exakt kopia, men jag försökte ändå överföra mycket av det som hade fungerat i Värnamo. Jag letade efter spelare som kunde vinna enskilda matcher, som till exempel Antonio Yakoub.

FREDRIK CARLSSON: Antonio Yakoub? Honom hade jag sett i Gefle och jag tänkte att det vore bra överraskande om han plötsligt skulle explodera i Superettan.

PATRIK HAGINGE: Även om jag gillade konceptet såg jag kanske inte riktigt storheten i de nya spelarna som kom in. Det fanns ingen där man tänkte: den där kommer att bli riktigt bra. Jag hoppades att de skulle växa med tiden.

ENES AHMETOVIC: Samtidigt hade vi en äldre skara spelare med erfarenhet av hundratals elitmatcher. De skulle bära ledarskapet men också vara tongivande ute på planen.

PATRIK HAGINGE: Kanske att den gruppen värderades för högt sett till vad den egentligen hade presterat. ÖSK hade ändå varit nära negativt kvalspel två säsonger i rad.

FREDRIK CARLSSON: Jag hade respekt för det Enes hade gjort i Värnamo. Samtidigt kändes det som om han satte allt på ett kort när han kom hit. Han hade stort självförtroende och en enorm drivkraft, lite en aura av »detta kan jag, från och med nu är det jag som gäller«. Han var ute på träningsplanen varje pass och pratade i mobiltelefon.

ENES AHMETOVIC: ÖSK hade ingen dålig Superettanbudget, men en ganska stor del var upplåst i löner när jag kom. Det fanns en viss summa pengar att röra sig med och jag behövde täcka en del positioner.

FREDRIK CARLSSON: Alla de nya spelarna fick superlativ, som om det var superstjärnor han hittade. Enes pratade om sina KPI:er i scoutingen och sedan kom beslutet att manövrera ut Christian Järdler. Sreten Kenic blev ny tränare. Hans senaste uppdrag: P19-tränare i Värnamo.

SRETEN KENIC: Jag hade drömt i hela mitt liv om att få ett uppdrag som huvudtränare på elitnivå. När jag tog över Örebro var det med full dedikation. Jag såg det här som mitt nya liv.

ENES AHMETOVIC: Det som gjorde förbannat ont med rekryteringen av Sreten var att folk fick det till att vi var kompisar och att det var därför jag tog honom till Örebro. Dels för att vi båda hade varit i Värnamo, dels för att båda har Balkanklingande namn. Det gjorde mig riktigt arg. Jag hade umgåtts noll privata minuter med Sreten innan. Utifrån bedömdes han lite som om han hade fått jobbet gratis, i själva verket hade han förtjänat det eftersom han är en duktig tränare.

AHMED YASIN: När Sreten kom in i december tränade jag fortfarande med ÖSK och min plan var att stanna. Man märkte direkt hur ambitiös och detaljintresserad han var. Han hade TV-skärmar med sig ut på planen och visade sina offensiva teorier för oss. Vi stod där i kylan och bara: shit, den här killen brinner.

SRETEN KENIC: Jag ville att vi skulle spela upp hela vägen från målvakt och vara modiga i spelet. Flera spelare tyckte att det nya kändes väldigt spännande. Jag körde på hundra procent för att implementera det nya.

MALTE PÅHLSSON: Det nya såldes in bra och man tänkte att vi kommer ta över världen. Enes pratade mycket om att vi skulle spela en attraktiv fotboll som också skulle gynna våra karriärer. Offensivt, mycket passningsspel längs marken och att vi skulle dominera matcher.

BUSTER RUNHEIM: I december skrev jag på mitt första A-lagskontrakt med ÖSK, klubben jag alltid har hållit på. Det kändes stort, men jag hade inte bråttom. Malte hade varit seriens bästa målvakt 2024. Jag var jättenöjd med att utvecklas bakom honom.

»Sretens tränarfilosofi kändes viktigare än hur det gick för laget.«

MALTE PÅHLSSON: Jag fick höra att mitt spel skulle synas på ett bättre sätt. Jag skulle vara med och styra spelet, slå passningar mellan linjer och på så sätt förbättra min statistik för framtiden. Shit, det här kommer att vara riktigt bra för min karriär, tänkte jag.

KALLE HOLMBERG: Vissa gånger tänkte jag att det kanske gick till överdrift, att Malte skulle ha mer boll än vi utespelare. Men jag var ändå positiv inför säsongen.

SRETEN KENIC: Kanske var det ett misstag att ta allt på en gång.

ENES AHMETOVIC: Sreten är en arbetsmyra som jobbar nästan dygnet runt. Än i dag pratar vi om att det är »Sreten-nivå« på grejerna när någon visar sig ambitiös.

FREDRIK CARLSSON: Det fanns ingen anledning att tvivla på Sretens ambition och arbetsinsats. Samtidigt gick det inte att blunda för att erfarenheten på seniornivå saknades. Det var också svårt att göra research på honom. Förutom Värnamo hade han haft ungdomsuppdrag i länder som USA, Serbien och Saudiarabien. Och gemensamt för det som skrevs om honom var att han själv berättade om bra saker som gjorts. Det var aldrig någon annan som berättade.

PATRIK HAGINGE: Som P19-tränare var jag även med på ett par A-lagspass i veckan. Med Sreten var det ungefär: »Så här vill jag göra och det finns inget annat.« Klassikern är att först sätta ett försvarsspel och ta det därifrån. Här var det lite tvärtom. Det var många nya övningar, framför allt offensiva, och han fick med sig en jävla tro från spelarna i början.

FREDRIK CARLSSON: Jag gjorde en längre intervju med Sreten där han gav ett otroligt sympatiskt, nästan ömt, intryck. Men där gav han också ett uttalande han sedan fick leva med. Han sa att han inte hade någon plan B. Hans tränarfilosofi kändes viktigare än hur det gick för laget.

SRETEN KENIC: Jag sa att jag inte hade någon plan B för att visa spelarna och publiken hur mycket jag trodde på oss. Det blev lite taget ur sin kontext.

AHMED YASIN: Eftersom det var så mycket nytt kände jag att det behövdes kvalitet och erfarenhet på planen. Det kunde jag bidra med. Före jul skulle jag spela en landslagsturnering med Irak, sedan var planen att återvända till Örebro och köra i gång säsongen på riktigt. Jag var helt inställd på ett nytt kontrakt med ÖSK. Jag var 33 år, hade två barn och ville vara i min hemstad.

SRETEN KENIC: Jag ville gärna behålla Ahmed Yasin, men klubbledningen sa att vi inte hade råd.

AHMED YASIN: En junior hade nog blivit jätteglad över kontraktsförslaget jag fick, men jag var ingen junior. Jag hade gjort mycket för ÖSK. Jag vet ungefär var ÖSK:s gräns går och det var gränsen jag begärde, inte mer än så.

FREDRIK CARLSSON: Att låta Yasin gå i stället för att ge honom kontraktet han ville ha var en nyckelhändelse. Utan honom ökade också pressen på de nya, unga spelarna.

AHMED YASIN: Enes ringde mig och gav beskedet strax före landslagsturneringen med Irak. Jag blev lite chockad faktiskt. Och ledsen. Sedan spelade jag turneringen och fick blicka mot Irak där klubbar ryckt i mig länge. Jag fick ett bra erbjudande från Zakho i den kurdiska delen, så jag drog dit. Men det kändes konstigt alltsammans.

»ÖSK har en ganska stor fanbase som verkligen lever för klubben. Folk gick i gång på gåtan.«

FREDRIK CARLSSON: Enes fortsatte att leta unga namn och det måste jag säga, som journalist var han väldigt rolig att jobba nära. Strax före jul ville han ge mig och NA:s läsare en julgåta. Han jagade ett nyförvärv till och berättade att det skulle bli »en välsignelse« för ÖSK om han skrev på. Enes medgav att det var ovanligt att prata om en spelare som ännu inte var klar, men han trodde inte att någon skulle kunna knäcka gåtan.

MARCUS FOLKÖ MÜNTZING: Jag har alltid gått i gång på pusslandet och sökandet och kan fastna i sånt där i flera timmar, till min frus illa dolda förtret.

FREDRIK CARLSSON: ÖSK har en ganska stor fanbase som verkligen lever för klubben. Folk gick i gång på gåtan.

MARCUS FOLKÖ MÜNTZING: Jag gissade att »välsignelsen« var en översättning från originalspråket och testade först på franska – bénédiction – ­ och sedan engelskans blessings. Sedan sökte jag systematiskt efter namn som kunde passa in och hittade två potentiella spelare som hette Blessing, en Latif Blessing i MLS och så den 18 år unge Blessing Asumang Dankwah från Accra Lions. Eftersom jag visste att Enes hade en historia av att värva unga afrikaner gissade jag att det var Blessing nummer två som var vår gubbe.

FREDRIK CARLSSON: Folkö Müntzing!

MARCUS FOLKÖ MÜNTZING: Julgåtan i NA kom den 19 december. Dagen efter drog jag iväg ett DM till Enes via sociala medier med en länk till Blessing Asumang Dankwahs profil på Transfermarkt. Jag fick en skrattande emoji som svar vilket gjorde mig mer säker på att jag var på rätt spår. Sedan hittade jag rätt snabbt en video där Blessing gjorde mål för Accra Lions och i det klippet syntes samma gula grindar på läktaren som på en bild som Enes tidigare lagt ut i sina sociala medier.

FREDRIK CARLSSON: Det var en bild från när Enes varit ute och scoutat. Vår kära supporterprofil tog den alltså på grindarna.

MARCUS FOLKÖ MÜNTZING: Laget hade också samma tröjor. Jag blev ännu mer säker på att Blessing var »välsignelsen« och strax därefter började han följa ÖSK på Instagram. Han hade också blivit »vän« med i stort sett alla från ÖSK:s laguppställning på Transfermarkt 2024. Det innebar bland annat att Blessing började följa Christian Järdler, som då precis fått sparken av ÖSK. Det föreföll långsökt att en 18-åring från Ghana skulle göra så utan anledning.

FREDRIK CARLSSON: Enes fick se sig besegrad. Men det var ändå goda miner och Blessing blev ju också klar för ÖSK kort därefter.

»Det var en laddning som jag aldrig sett i en träningsmatch i januari.«

ENES AHMETOVIC: Man ska komma ihåg att jag aldrig pratade om topplaceringar i Superettan. Mina intervjuer handlade mer om att bygga en identitet som över tid skulle bidra till positiva saker.

FREDRIK CARLSSON: Jag tippade dem som åtta. Men den nya offensiva given gav en generell hajp och det var drag kring laget. I första träningsmatchen, mot det lokala laget Eker, vrålade de ut ur startgrindarna. Det var en laddning som jag aldrig sett i en träningsmatch i januari.

SRETEN KENIC: Klubben hade förstått frustrationen från publiken under de senaste åren. De ville ha något annat. Och det var vad vi skulle visa mot Eker, att vi hade en helt ny identitet, träningskultur och inställning.

FREDRIK CARLSSON: På träningslägret i Spanien mötte de sedan danska Randers som var där för att spela en träningsmatch. Men det kändes som om ÖSK kom för en VM-final.

SRETEN KENIC: Vi förlorade med 4–1. Jag hade sagt till spelarna att vi skulle försöka dominera mot Randers, med mycket bollinnehav och hög press. Killarna gjorde det bra och var lojala, men det kanske var för mycket för dem.

ERIK MCCUE: Jag var väldigt taggad inför säsongen och vi hade bra energi som grupp. Sreten hade så många idéer om att man kan styra spelet, spela fotboll på ett vackert och vägvinnande sätt.

MALTE PÅHLSSON: Jag kom från ett otroligt bra första år i Örebro. Jag spelade 30 matcher, 30 jäkligt bra matcher också. Innan hade jag aldrig varit förstamålvakt så det var ett skönt kvitto. Mitt självförtroende var på topp när 2025 drog i gång.

SRETEN KENIC: Malte hade varit en av de bästa spelarna innan jag kom. Men vårt spel 2025 var helt annorlunda. Målvakten blev mycket mer utsatt. Dels för att vi skulle få mycket kontringar mot oss, dels för att vi ville involvera målvakten mer i speluppbyggnaden.

MALTE PÅHLSSON: Det blev snabbt tydligt att mina fötter kanske var helt okej för att vara målvakt – men inte bra nog för att styra ett helt spel. Jag kanske hade för höga tankar om mig själv, pumpad med självförtroende så att jag tänkte: Man kan göra det här, man kan vara som en mittfältare fast man är målvakt.

FREDRIK CARLSSON: I Svenska cupen-gruppspelet väntade Gais, Norrköping och Karlberg.

MALTE PÅHLSSON: Vi fick en tuff start redan mot Gais. Jag är van att gå in i matcherna med ett jäkla ultrafokus, men fem minuter före matchstart på Bravida frågade jag tränarteamet hur den andra insparksvarianten var. Insparkarna var olika i varje match för att vi skulle vara svårscoutade. I stället för att fokusera på mitt målvaktsspel kämpade jag med att komma ihåg exakt var jag skulle stå och vem som skulle ha bollen i uppspelen. Vi gjorde egentligen en okej match och spelade oss ur Gais starka press många gånger, men några av målen vi släppte in tyckte jag att jag skulle ha haft. Efter den matchen insåg jag att det här kommer bli tuffare än jag har tänkt.

BUSTER RUNHEIM: Det stod 3–1 till Gais när Malte fick rött kort efter en dryg timme. Det hann kicka in några nerver kan jag säga men jag gjorde tre, fyra räddningar och klarade speluppbyggnaden med fötterna. I slutet släppte jag in en feldömd straff. Jag var ändå otroligt stolt efteråt, jag hade klarat tävlingsdebuten för klubben jag hejat på i hela mitt liv.

FREDRIK CARLSSON: I och med Maltes utvisning fick Buster stå även mot Norrköping i nästa match.

BUSTER RUNHEIM: Jag fick puls redan en vecka före avspark. Spelet med fötterna är egentligen en styrka jag har, men det var så många olika varianter som skulle göra det svårt för motståndarna. Jag var själv inte hundra på vad vi skulle göra alltid. Jag försökte plugga järnet för att visa att jag kan detta. Men jag glömde säkert någon enstaka i IFK-matchen. Vi förlorade med 4–2.

FREDRIK CARLSSON: Malte var tillbaka i målet mot Karlberg.

MALTE PÅHLSSON: Sreten och Enes gjorde rätt i att försöka implementera det här nya, men kanske blev det för mycket på en gång. Jag tror inte att ledarstaben fattade att jag tyckte det var svårt och jobbigt, för jag sa inget. Jag bara körde på. Det ångrar jag.

FREDRIK CARLSSON: Åtta insläppta mot Gais och Norrköping var inte bra, men det var ändå allsvenskt motstånd och ÖSK hade haft mest boll. Det gick att förklara bort. Att förlora hemma mot division ett-laget Karlberg var något annat. Det var en första skakning på nedre däck.

AHMED YASIN: Jag följde nästan alla matcher från Irak. När de förlorade mot Karlberg sa jag till frugan: »Det här laget kommer att åka ur.«

Läs del 2 av reportageserien om Örebro SK:s 2025 här.

Du har väl inte missat?

Nyheter

Johan Orrenius: »En svartvit motsvarighet till Sunderland ’Til I Die«

Offsides chefredaktör berättar om varför vi ville göra reportageserien om Örebro SK:s galna säsong i Superettan 2025 – och varför alla som gillar fotboll borde läsa den.

Reportage

ÖSK 2025 – del 2: »Oooo, nu håller de på igen!«

April 2025 – maj 2025: Plågade målvakter, tränarförändringar och en skräck som sprider sig.