ÖSK 2025 – ett svartvitt fotbollsdrama

DEL 3: »Efter säsongen måste ni kanske söka jobb på McDonalds!«

Maj – augusti 2025: Jakt på en mysfarbror, vilseledda sommarvärvningar och utbrott i omklädningsrummet.

PATRIK HAGINGE: Det är så lätt att man bara snackar om defensiven och »på med blåstället nu gubbar«. Men det var 23 matcher kvar av serien, då måste man ändå försöka hitta ett spel och bygga självförtroende.

ENES AHMETOVIC: Om Sreten är en Brightontyp i taktisk komplexitet kanske Haginge är mer som Hansi Flick – lite rakare. Han hade ett väldigt stort förtroendekapital in-house. Det märktes redan i match åtta hemma mot Sundsvall.

PATRIK HAGINGE: Första halvlek mot Sundsvall var otroligt bra.

ENES AHMETOVIC: Jag tror inte att Sundsvall hade ett skott på mål de första 55–60 minuterna.

FREDRIK CARLSSON: Det såg länge lovande ut.

KALLE HOLMBERG: Hagge hade sagt att jag skulle vara i straffområdet så mycket som möjligt. Ganska snabbt kom jag till bra lägen.

PATRIK HAGINGE: Vi skapade chans på chans, vann tillbaka bollen hela tiden och tog ledningen.

FREDRIK CARLSSON: Men så glömde Malte Påhlsson att han var målvakt.

MALTE PÅHLSSON: Vi hade fortfarande samma hjärnspöken i laget. Tränarbytet förändrade kanske känslan i truppen lite, men vi hade fortfarande inte vunnit en enda match och var så jäkla nere på botten. Då händer konstiga saker.

PATRIK HAGINGE: Samuel Kroon tog en jätteonödig frispark.

ENES AHMETOVIC: Våra spelare skällde på domaren eller något i stället för att stå i vägen för bollen.

PATRIK HAGINGE: Malte skulle ut och kommunicera något till en mittback, vilket Sundsvalls spelare uppfattade.

ENES AHMETOVIC: Visst var det Manchon?

PATRIK HAGINGE: Han sköt in bollen i öppet mål. De hade bara haft en halvchans före det.

»Det krävdes så lite för att vi skulle börja vackla i matcherna.«

ENES AHMETOVIC: Vi började jaga ett nytt ledningsmål. När man inte har vunnit på tio tävlingsmatcher är plötsligt tre poäng allt som räknas. Som att det är skitsamma om matchen slutar 1–1 eller 1–2.

PATRIK HAGINGE: Energin försvann och allt blev ängsligt.

FREDRIK CARLSSON: Sundsvall avgjorde i 95:e.

PATRIK HAGINGE: Jag sa till Malte: »Vi väljer Buster mot Utsikten, det har med misstagen att göra.«

FREDRIK CARLSSON: Oförklarligt. Som helhet hade prestationen mot Sundsvall ändå varit helt okej. Det måste ha varit tufft att vara Malte Påhlsson i det läget.

MALTE PÅHLSSON: Det var tufft. Inte alls som inför HIF när jag var beredd på det. Jag blev förvånad och besviken. Jag trodde att Haginge skulle vilja sätta en kontinuitet där, och jag hade ändå kommit tillbaka från den tuffa starten och gjort några godkända insatser.

PATRIK HAGINGE: Malte hade gjort många misstag och Buster var bra på träning. Hans fina fötter och inställning såg jag som viktig. Jag hoppades att hans energi skulle smitta av sig.

FREDRIK CARLSSON: Före Utsikten pratade jag med Haginge och sa att det lär bli bråkigt i Göteborg. »Det hoppas jag att det inte blir«, sa han. Då undrade jag om han verkligen visste vad som väntade. Är det något man vet om Utsikten så är det att det alltid blir bråk och tjafs.

PATRIK HAGINGE: Vi ledde matchen med 2–0 efter sju minuter.

KALLE HOLMBERG: Jag gjorde mitt första mål för säsongen. Det var skönt, och man började tänka att offensiven hade lossnat.

»Det var fullständig panik i försvaret. Folk skrek på varandra, det var ångest vid varje hörna.«

BUSTER RUNHEIM: Sedan fick de ett friläge som såg ut att vara dyngoffside. Alla slutade spela, men det var inte offside och Utsikten gjorde mål.

PATRIK HAGINGE: Det krävdes så lite för att vi skulle börja vackla i matcherna.

BUSTER RUNHEIM: Utsikten fick en massa hörnor på kort tid. De körde packhörnor och tre personer brottades med mig. Det kändes som kniven mot strupen på varje hörna och jag blev nervös.

FREDRIK CARLSSON: Jag stod bakom målet och plåtade i den matchen och det var fullständig panik i försvaret. Folk skrek på varandra, det var ångest vid varje hörna. Spelare låg i högar framför målet.

PATRIK HAGINGE: När pausen kom stod det 3–2 till Utsikten efter horribelt försvarsspel. Det blev en klassisk hårtork från mig. Har man en poäng på åtta matcher har man inte råd att bara släppa gubbar eller glömma bort grunder i försvarsspelet.

BUSTER RUNHEIM: Både 2–2 och 3–2 kom på hörna, och det var på håret att inte ytterligare tre hörnor gick in.

MALTE PÅHLSSON: Det var en jobbig match att kastas in i för Buster. Han tvingades nog lära sig mer under de här månaderna än en vanlig målvakt gör under en halv karriär.

PATRIK HAGINGE: Buster var 18 år och vägde inte mycket. Han hade inte den vuxna fysiken när man behöver komma ut och brottas vid hörnor. Jag hade tänkt att han hade allt att vinna men det var ett misstag att rikta spotlighten på honom. I efterhand hade jag velat ändra beslutet. Jag skulle ha fortsatt med Malte. Det var ingen lätt situation och osäkerheten med målvakterna påverkade oss.

»Jag var helt förstörd i halvtid. Hur skulle jag klara 45 minuter till?«

ENES AHMETOVIC: Oscar Jansson, som tillhörde Häcken, satt på Bravidas läktare. Han är en jättebra kille och hade så klart varit bra som Superettanmålvakt, men att han var på plats berodde mest på att han kände flera i ÖSK. Det blev ändå spekulationer om att vi skulle värva honom.

BUSTER RUNHEIM: Jag var helt förstörd i halvtid. Hur skulle jag klara 45 minuter till? Då såg jag att Jesper Modig kom fram till mig.

JESPER MODIG: Jag hade varit borta med en skada sedan premiären mot Västerås. Den borde jag inte heller ha spelat, för jag hade problem med hälsenan som förvärrades och blev en så kallad kronisk inflammation. Inför Utsikten började jag närma mig en comeback och följde med som ett extra stöd i bussen och omklädningsrummet.

PATRIK HAGINGE: Det hade blivit en liten frälsargrej kring Modig, att han skulle komma tillbaka och styra upp försvaret.

JESPER MODIG: I paus såg jag att Buster satt med huvudet mellan knäna, nedsjunken och knäckt. Om jag ska vara ärlig hade han gjort tre ganska dåliga ingripanden. Jag ville hjälpa honom.

BUSTER RUNHEIM: Han la sin arm runt min nacke, höll om mig och sa: »Skit i det här nu.«

JESPER MODIG: Han behövde en liten påminnelse om att han var lika viktig som alla andra för det här laget och att han fortfarande var en bra spelare. Jag sa: »Du får tycka att det är piss men vi behöver en målvakt i andra och det är du.« Då såg jag att tårarna i ögonen blev till tändvätska.

BUSTER RUNHEIM: Det betydde mycket. Jag kände att det inte längre handlade om mig. Det handlade om det här laget, den här klubben, den här staden. Då kunde jag fan inte säcka ihop. Jag presterade mycket bättre i andra och gjorde några bra räddningar när det stod 4–4. Det var jag stolt över.

ENES AHMETOVIC: Utsiktens målvakt [Jakub »Kuba« Ojrzyński] gjorde två kanonräddningar på slutet. Ett läge där Kalle kom fri men där Kuba fick ut vänsterbenet, och så en nick från Kalle som han reflexräddade så inåt helvete med högerhanden.

KALLE HOLMBERG: Ofattbart att den inte gick in.

BUSTER RUNHEIM: Det blev 4–4 och vi fick i alla fall med oss en poäng.

»Den artikeln visade jag för spelarna: kolla vad de skriver om oss.«

FREDRIK CARLSSON: Efter slutsignalen var det väldigt hetsigt och plötsligt såg jag domaren visa ett rött kort. När den assisterande domaren gick av planen frågade jag vem som blev utvisad. Då sa han: »Ja, det var han den arga med huvan, jag tror han heter Jesper!« Då hade alltså Jesper Modig gått ner i sin hoodie och lyckats bli utvisad fast han inte var med i matchtruppen.

JESPER MODIG: Jag var inne på planen och hörde att domaren stod och var arg på en av våra spelare. Så sa jag till domaren att han var usel. Det var onödigt så klart, men i rapporten efteråt skrev domaren att jag hade sagt »du är så fucking jävla usel«. Jag kan vara helt ärlig och säga att det inte är sant. Jag sa bara »usel«. Senare fick jag två matchers avstängning.

PATRIK HAGINGE: Efter matchen sa jag till Malte: »Jag kommer att satsa på dig nu fram till sommaren – även om du gör misstag.« Det berättade jag för Buster också. Han köpte det helt.

MALTE PÅHLSSON: Vi gjorde en mardrömsmatch borta mot Östersund. Fy fan. Jag hade otroligt mycket boll och skulle spela lite längre än tidigare. Men varenda jävla passning gick till inkast typ. Det var helt sjukt. Vi var fruktansvärt dåliga och kom ingenstans.

FREDRIK CARLSSON: Jag skrev en krönika om att ÖSK behövde förbereda sig för ett liv efter elitfotbollens död.

PATRIK HAGINGE: I maj liksom! Vad fan? Den artikeln visade jag för spelarna: kolla vad de skriver om oss.

FREDRIK CARLSSON: Inga problem för min del. Men att förbereda sig för något hemskt är inte samma sak som att slå fast att det kommer bli så.

PATRIK HAGINGE: Jag fattar ju varför de skrev så, men man måste lura spelarna och även sig själv. Det är den här vi mot världen-känslan man vill åt.

ERIK MCCUE: Matchen mot Brage var väldigt konstig.

JESPER MODIG: Jag gjorde comeback efter min skada och spelade högerback. Jag försökte bidra med energi, jävlar anamma och lite självförtroende.

KALLE HOLMBERG: Det var viktigt att få tillbaka Modig. Han är en karaktär och en ledare som aldrig ger sig.

JESPER MODIG: Jag blev utbytt efter en dryg timme. Då ledde vi med 2–0 och det hade känts bra. Stabil insats, och det var kul att spela igen.

ERIK MCCUE: Sedan gjorde jag självmål, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Det var horribla känslor. Jag hade 15 sekunder när jag var jättebesviken, men därefter sa jag bara att jag måste göra mål. Jag visste inte hur, bara att jag måste lösa det!

MALTE PÅHLSSON: Uuh, det var så många hemska matcher där.

ERIK MCCUE: Efter mitt självmål kvitterade Brage. Vi hade en känsla av att vi var cursed hela våren. De första 80 minuterna hemma på Behrn Arena kunde vi knappt släppa in mål. Vi var stenhårda, som en kinesisk mur. Och sedan, efter minut 80, var muren borta.

KALLE HOLMBERG: Det var som att vi blev ett sämre lag när vi ledde med två mål.

»Jag måste hem och hjälpa dem. Min klubb slåss för sitt liv och jag är inte med.«

ERIK MCCUE: I 85:e minuten gick jag upp på en hörna och nickade in 3–2. Mitt första mål för säsongen. Jag var skitnöjd, firade som en galning och tänkte att jag hade vänt hela ÖSK:s säsong.

ENES AHMETOVIC: Jag blev otroligt glad. Samtidigt vågade man inte fira för mycket, med tanke på vad som hänt i tidigare matcher.

ERIK MCCUE: I efterhand kanske jag blev lite för glad.

MALTE PÅHLSSON: Brage gjorde 3–3 på övertid.

JESPER MODIG: Min avstängning verkställdes och vi förlorade de två efterföljande matcherna med uddamålet.

KALLE HOLMBERG: Vi gick till sommaruppehåll efter ett kryss borta mot Kalmar, och för en gångs skull var det vi som gjorde mål i slutminuten. Det gav en gnutta hopp inför resten av säsongen, samtidigt som man förstod att det skulle hända mycket i truppen.

AHMED YASIN: Jag satt där i kurdiska delen av Irak och tänkte att fan, jag kommer att hamna i det här laget snart. Jag måste hem och hjälpa dem. Min klubb slåss för sitt liv och jag är inte med.

PATRIK HAGINGE: Alla fattade att klubben skulle leta nya spelare och jag förstod så klart att de även sonderade tränarterrängen.

ENES AHMETOVIC: Jag tog en lunch med Nordin Gerzic och Alexander Axén. Det spekulerades snabbt i att de kunde ta över, men våra samtal handlade mer om att få nya perspektiv från två personer med mycket erfarenhet och stora Örebrohjärtan.

PATRIK HAGINGE: ÖSK kom fram till att antingen kunde man värva fem spelare och köra vidare med mig, eller kanske tre nya spelare plus en ny tränare.

ENES AHMETOVIC: Det blev ganska enkelt. Vi ville lägga pengarna på bra spelare i stället för att lägga en större del av potten på en meriterad tränare. Det var ett enhetligt beslut i hela klubben.

»Om jag ställer en motfråga: Hur hade folk reagerat om jag inte gick ut och sa mysfarbror?«

FREDRIK CARLSSON: Tränarfrågan blev en följetong när sommaren närmade sig. Eftersom Haginge saknade rätt licens behövde någon med godkänd utbildning komma in bredvid honom.

ENES AHMETOVIC: Vi behövde kvalitet på banan och en herre som kunde komma in och stötta i ledarstaben utan att förändra det som Hagge och gänget hade påbörjat. Vi hade inte mäktat med en vändning till i speldetaljer. Vi bestämde oss ganska tidigt för att fortsätta med Hagge och jag hörde aldrig av mig till någon kandidat som kunde ersätta honom.

PATRIK HAGINGE: Jag hade bara varit inställd på att hjälpa laget fram till sommaren, att köra säsongen ut var en helt annan grej. Jag har ganska gott anseende i Örebro och tog en jäkla risk. Vi hade fyra poäng på 14 matcher – ganska taskiga odds för att rädda kontraktet. Jag kunde bli mannen som verkligen körde ner ÖSK i skiten. Men man är också lite dum i huvudet och gillar utmaningar. Trelleborg var heller inte orimligt långt före oss och jag trivs som ledare. Så det blev ett ja.

ENES AHMETOVIC: Vi hade 60 dagars dispens för Haginge och behövde få in en tränare med Uefa Pro-licens.

FREDRIK CARLSSON: Det blev en märklig situation. Enes började höra av sig till de mer seniora tränarna i Örebro, såna som varit i elitfotbollen tidigare. Det talades om att få in en mysfarbror. Då tog Håkan Juhlin bladet från munnen och sa till oss att han har Uefalicens – inte mysfarbrorlicens.

ENES AHMETOVIC: Det där är Juhlins side of the story. Att det var han som tackade nej.

FREDRIK CARLSSON: Det kanske inte var jättesmart att tala så öppet om den nya tränaren som ett nödvändigt ont.

ENES AHMETOVIC: Jag försöker vara så öppen och transparent som möjligt. Jag gillar inte fumlandet med ord som vi ofta håller på med inom fotbollen. Så om jag ställer en motfråga: Hur hade folk reagerat om jag inte gick ut och sa mysfarbror? Om jag hade tagit in Bernhard Nilsson från division sex och sagt att han är mannen som ensam ska leda oss och hålla oss kvar. Hade det varit bättre att säga än att förklara att Hagge och gänget ska fortsätta processen ihop med en extra resurs i form av en huvudtränare?

BERNHARD NILSSON: ÖSK ringde och frågade om jag hade möjlighet att hjälpa till ett halvår. Jag hade följt ÖSK under våren och förstod att läget var tufft. Vänner och familj tyckte att det var hopplöst och undrade vem som skulle hoppa på en sån grej, men jag ville hjälpa till. Jag hade varit många säsonger i ÖSK:s organisation men aldrig som huvudtränare för A-laget.

ENES AHMETOVIC: Jag har hört många använda ordet ÖSK-hjärta. Flera levde upp till det under året, och Bernhard gjorde definitivt det. När skiten var som tuffast hade det varit lätt att vända oss ryggen. Men Bernhard kom in och sa: »Jag är med!«

BERNHARD NILSSON: Jag växte upp på en bondgård mellan Malmö och Lund. När jag var 16 flyttade jag till Malmö för att bli tipselitspelare. Man fick klara sig själv både ekonomiskt och i skolan. Det gav mig ett väldigt stort driv i många frågor. Att fajtas och aldrig, aldrig, aldrig ge upp.

FREDRIK CARLSSON: Man slog undan benen på Bernhard Nilsson redan innan han kom in.

BERNHARD NILSSON: Det är möjligt att man från utsidan inte tog mig på allvar, eller åtminstone reducerade min roll. Men mina kollegor har sagt tvärtom och gett mig kredd. Det var ett väldigt prestigelöst ledarteam, där vi hela tiden drog åt samma håll.

PATRIK HAGINGE: Jag kände honom inte mer än på hej-stadiet. Han ville inte stå i rampljuset men ville gärna stötta. Hans erfarenhet hade jag faktiskt nytta av. Han kom med taktiska synpunkter och var klok. Jag har inget ont att säga om Bernhard.

ENES AHMETOVIC: Bernhard kom in och var en person som kunde sätta sig bredvid spelarna, prata och stötta personer, både i laget och ledarteamet.

BERNHARD NILSSON: Det är en aspekt. Sedan är jag väldigt pragmatisk som fotbollstränare också. Jag försöker alltid hålla mig kall under matcher.

»Det fanns ett övertalningsarbete att göra, och jag använde alla knep jag kunde komma på.«

ENES AHMETOVIC: Innan vi gjorde klart allt med Bernhard gick jag till förbundet och öppnade mitt hjärta. Jag sa som det var, att Bernhard Nilsson kommer att vara vår huvudtränare medan Patrik Haginge förflyttas till assisterande – men att Bernhard också kommer att jobba med ett delegerande ledarskap. Så om han vill att Hagge ska styra feedbacken i matchsituation eller intervjuer så kommer vi inte att stoppa det. Sedan frågade jag hur de såg på det. Jag hade själv läst på i regelverket men ville ta det en extra vända med förbundet och licensnämnden för att det skulle bli korrekt.

FREDRIK CARLSSON: Alla fattade att Haginge var den verklige tränaren.

ENES AHMETOVIC: Jag blev uppringd av förbundet som sa att det inte var några konstigheter. Vi var superärliga hela vägen. Därför var det lite frustrerande när det ändå kom en anmälan från disciplinnämndens sida. Vi fick hålla på och diskutera fram och tillbaka, men till slut blev vi friade.

PATRIK HAGINGE: Enes gjorde ett fantastiskt transferfönster.

ENES AHMETOVIC: När vi satt i somras och hade fyra poäng på 14 matcher mådde man inte bra i sin yrkesroll. Jag skulle försöka rädda det här och jobbet påverkade mig. Men då fick jag lära känna en ny sida av mig själv, att jag kunde stå när det blåste. Jag var usel när det var viktigt men kanske faktiskt lite bra när det var som viktigast – i sommarfönstret.

AHMED YASIN: Enes ringde någon gång i början av juni. Då började vi prata kontrakt. Jag upplevde inte att han tvivlade eller vacklade i tron.

ENES AHMETOVIC: Vi ville få in karaktärer som hade modet att bära laget när det gick tungt. Yasin var definitivt en sån.

AHMED YASIN: Jag tackade nej till mycket pengar för att komma hem. I Irak hade vi kommit trea i ligan och tvåa i cupen. Klubben var rädda att jag skulle skriva på för någon annan irakisk klubb och blev nog förvånade när jag sa att jag i stället tänkte flytta hem till ett bottenlag i den svenska andraligan. Jag fick förklara för dem vad ÖSK betyder för mig. De fattade till slut.

ENES AHMETOVIC: Sedan gick vi efter ganska många namn som vi tyckte var fighters men samtidigt skickliga fotbollsspelare.

»Jag hade sett Örebro i några matcher och det såg … tungt ut.«

JOHN STENBERG: Jag hade lämnat Phoenix Rising i USA, bodde i Göteborg och försökte hålla i gång kroppen. Samtidigt var min sambo gravid, så jag blev lite stressad över att inte ha något jobb att gå till. Första ÖSK-kontakten kom i mitten av juni.

ENES AHMETOVIC: Vad tror du är det första en spelare gör när en klubb är intresserad? Han kollar tabellen. Det fanns ett övertalningsarbete att göra, och jag använde alla knep jag kunde komma på. Om vi tar Stenberg som ett exempel, så visade jag vilka andra spelare vi pratade med. Jag nämnde Yasin, Dino Salihovic och några till och sa att fem, sex namn i den här kategorin kommer landa i ÖSK. Jag var tvungen att vara så transparent för att visa spelaren att han inte skulle bära det här själv.

JOHN STENBERG: Jag hade sett Örebro i några matcher och det såg … tungt ut. Intresset var seriöst och ganska intensivt.

ENES AHMETOVIC: Jag pratade mycket om detta som en chans att sätta avtryck i en stor klubb och en passionerad fotbollsstad. Tänk vilken uppskattning du kan få!

JOHN STENBERG: Jag blev jäkligt sugen på att bidra till att undvika en katastrof.

ENES AHMETOVIC: En vecka efter säsongsslutet satt Stenberg på en restaurang i Örebro med sin familj. Bam! Plötsligt kom någon fram och lät dem inte betala middagen. Mina argument för att komma hit var inte bara skitsnack!

PATRIK HAGINGE: John Stenberg blev viktig direkt, inte minst för sina ledaregenskaper. Han var så rejäl, så vuxen. När vi tittade på klipp kunde han själv räcka upp handen och säga: »Ser ni vilken svag överflyttning jag gör där? Gör vi såna grejer bättre kommer poängen, boys!« Och när jag inför en genomgång kunde förvarna honom att jag tänkte hugga lite på honom sa han bara: »Perfekt!«

BUSTER RUNHEIM: John var det av nyförvärven som betydde mest för mig, och då spelade vi ändå inte en match tillsammans. Han har en röst som man lyssnar på.

JESPER MODIG: Yasin fick, med all rätt, många hyllningar. Han blev otroligt drivande. Men man får inte glömma de andra sommarvärvningarna. Det var flera duktiga spelare som kom in med vinnarmentaliteten vi behövde.

»Nu har ni fyra matcher på er att prestera. Gör ni inte det kommer vi att värva spelare på era positioner.«

ENES AHMETOVIC: Vi tog in Simon Amin, en kille som inte är rädd för att spela mot någon. Dino Salihovic, som hade spelat i Allsvenskan med Norrköping och var som en pitbull. Han river och sliter, släpper ingen förbi sig. Joseph Baffoe, en extremt erfaren mittback som var tillräckligt snabb för att spela med en högt stående backlinje. Det dök upp en extra möjlighet att låna Ludvig Richtnér från Elfsborg. Han var mobil och hade farten. Och så fick vi in »Kuba« [Jakub Ojrzyński] i målet.

PATRIK HAGINGE: Han var faktiskt min värvning. Det var givet att vi ville förstärka på målvaktssidan och när jag scoutade Utsikten blev jag imponerad av Kuba.

ENES AHMETOVIC: Jag involverade mina kollegor så mycket som möjligt i transferfönstret. Så brukar jag jobba oavsett om det är Kim Hellberg eller Hagge.

MALTE PÅHLSSON: Klubben hade varit tydlig inför sommaren: »Nu har ni fyra matcher på er att prestera. Gör ni inte det kommer vi att värva spelare på era positioner.« Vi vann inte en match och jag gjorde väl något taffligt ingripande. Så jag förstod att de skulle ta in en målvakt. Det var tungt mentalt, att bli ersatt. Men jag är glad att jag fick lära känna Kuba.

BUSTER RUNHEIM: Jag förstod ganska snabbt att jag inte skulle vara med i trupperna längre och ville bara hitta en lösning, så jag gick på lån till Forward i division två.

PATRIK HAGINGE: Klubbens förstaval var, tror jag, en holländare som blev för dyr. Jag sa till Enes: »Då kör vi på Kuba!« Han var bra på det vi behövde: frilägen, skott utifrån, stabil i luften. Inte svinbra fötter men det gick att leva med. Men framför allt gjorde han inga tabbar. Jag kollade alla hans insläppta mål de senaste fyra åren och hittade bara en enda tabbe. Enes var lite tveksam, men jag och målvaktstränaren Harald stod på oss.

ENES AHMETOVIC: Kuba kom in med ett blankt papper. Han skulle bara in och visa vad han kunde.

MALTE PÅHLSSON: Det var nog skönt för honom att inte förstå exakt vad detta innebar för klubben och staden. Han kunde ha en distans och fokusera på sin egen prestation.

PATRIK HAGINGE: Jag var skitnervös för att han skulle göra tabbar!

ENES AHMETOVIC: I poddar och intervjuer fick jag frågor om hur vi skulle nå de 30 poäng som krävdes. Jag svarade att vi bara behövde passera Trelleborg, och att de just då var sex poäng bort. Det jobbiga: Trelleborg var faktiskt ett av de bäst spelande lagen under hela våren i serien. Det var inte bara min subjektiva bedömning, utan också den objektiva datans. När jag försökte övertala eventuella nyförvärv visade jag en expected goals-tabell där ÖSK låg åtta eller nia, för att visa att vi hade spelat okej men inte fått med oss ett skit. Sedan gjorde jag en fuling och kapade tabellen precis ovanför oss. Annars hade de sett att TFF låg topp tre.

JOHN STENBERG: Vi mötte Umeå, som låg sist, i min första match. Redan då pratade vi om att resan uppåt skulle börja.

BERNHARD NILSSON: Det finns ett uttryck i Örebro: »Dä går aldri« Men vi tänkte tvärtom och försökte bygga en tro.

ERIK MCCUE: Jag hade aldrig känslan att det var kört. Att spela framför Örebros supportrar gjorde mig stolt och gav en energi som fick det omöjliga att kännas nära. Stadens passion har fått klubben att växa på mig, jag har blivit en supporter. Efter sommaruppehållet kände jag mig i bra form och tänkte att vi skulle börja rada upp segrar.

JOHN STENBERG: Det finns många spelare och ledare som gillar att hylla supportrar. Men att vi hade 150 pers uppe i Umeå när vi hade tagit fyra poäng! Att folk fortsatte stötta det här haveriet. Jag förstod tidigt hur mycket den här klubben betydde för så många.

ERIK MCCUE: I första halvlek vred jag till knät, fick bäras ut på bår och tänkte bittert att alla extra timmar i gymmet hade varit förgäves. Korsbandet var av. Säsongen slut. Och vi vann inte matchen.

AHMED YASIN: Jag flyttade hem och tre dagar senare mötte vi Sundsvall. Efter tio minuter puttade jag en kille i ryggen och hörde hur det klickade till i ena handen. Det gjorde jävligt ont. Jag gick ut och tejpade för att stabilisera, sedan in igen. I halvtid tog jag av tejpen och handen såg ut som en boll typ. Ett ben i handen hade gått av. Jag fick en operationstid nästa dag. Två dagar senare skulle vi möta Oddevold. Läkaren gillade inte att jag tänkte spela den och frågade om inte min hand var viktigare. Jag svarade att ÖSK var viktigare just nu.

FREDRIK CARLSSON: Skadan hämmade honom. Mot Oddevold gjorde motståndarna allt för att gå på den onda handen. De rev till och med av hans bandage.

AHMED YASIN: Jag fick något specialskydd, men fy fan vad ont det gjorde.

PATRIK HAGINGE: När Yasin är i form har han en aura runt sig som gör motståndaren rädd. Då är han svårstoppad för vem som helst. Men efter handbrottet i första matchen hittade han inte rätt i augusti. Och det gjorde inte laget heller.

AHMED YASIN: Stämningen var för bra med tanke på var vi låg. Det var många unga spelare som inte riktigt hade koll på ÖSK och klubbens historia. Hade man inte vetat hade man utifrån stämningen trott att det var ett topp 3-lag.

JOHN STENBERG: Han hade helt rätt i det. Inget ont om gruppen, men många hade inte varit med om detta tidigare.

PATRIK HAGINGE: Inför matcherna mot Umeå, Sundsvall och Oddevold tänkte vi att vi behövde vinna två av dem. Vi vann inte någon.

KALLE HOLMBERG: Det var så klart jobbigt att vi inte lyckades vinna trots att vi tog in så många bra spelare under sommaren. Det känns sjukt att säga, men lagsammanhållningen blev typ bättre när vi var så dåliga på planen. Det gick inte att peka ut varandra eller göra små grupperingar. Alla var lika delaktiga till att vi låg i botten.

AHMED YASIN: Borta mot Västerås ledde vi med 1–0 och kom ut till andra halvlek som om vi redan hade vunnit matchen. De körde över oss totalt i andra. Jag var först in i omklädningsrummet efteråt, så fruktansvärt besviken. De andra spelarna droppade in men verkade inte så knäckta, tyckte jag. Någon sparkade lite på en papperskorg, någon tog upp luren. Då tappade jag det fullständigt och höll ett brandtal.

JOHN STENBERG: Yasin är en känslomänniska.

AHMED YASIN: Jag sa ungefär: »Förstår ni att de här fansen åker över hela landet och tar ledigt från sina jobb för att stötta oss? Förstår ni läget vi är i?« Jag sa också att det fanns egoistiska anledningar till att ge allt för ÖSK: »Efter den här säsongen kanske ni måste söka jobb på McDonalds!«

JESPER MODIG: En riktig pådrivare, Yasin. Både i träning och på match.

AHMED YASIN: När jag lackade ur på träningar brukade Baffoe lägga en hand på min axel och säga: »Ahmed, det är en ny generation – vi kan inte förändra den.« Okej Baffoe, men jag skiter i vilken generation man tillhör. Här är det hundra procent som gäller.

»Han hade för fan inte gjort mål sedan Hjälmaren brann.«

ENES AHMETOVIC: Det började bli jävligt jobbigt. Tänk att åka ur med den här klubben, och kanske bli av med jobbet så att man inte ens får chansen att rätta till sina misstag. Jag hade knappt kunnat skicka mina barn till skolan, de skulle skämmas över att bära mitt efternamn i Örebro. Som allra värst var det efter Sandviken borta i omgång 21.

PATRIK HAGINGE: Energin mot Sandviken var helt bedrövlig. Det var bara en jättedålig match på alla sätt, vi hade fortfarande inte vunnit trots alla nyförvärv. Och det var nästan september.

KALLE HOLMBERG: Som vanligt släppte vi in mål i slutet, och så klart var det en gammal ÖSK-spelare som gjorde det. Victor Backman, han hade för fan inte gjort mål sedan Hjälmaren brann.

JOHN STENBERG: Jag var sämst på planen i en fembackslinje. Så dåligt att man gråter.

MALTE PÅHLSSON: Till slut kände man ingenting när vi torskade längre. Det var samma känsla att man bara, jaha, det hände igen. Det här kommer inte att gå. Nu är det kört. Efter den matchen var det ingen ilska heller. Folk var bara tomma.

FREDRIK CARLSSON: Det blev nästan som en tävling i att bli först med nyheten: Nu är det kört för ÖSK. Bara en tabell kan bestämma det, men efter Sandviken tänkte även jag att det var kört. Laget var så fruktansvärt dåligt i den matchen och Trelleborg fick ett drömläge att sätta in nådastöten.

ENES AHMETOVIC: Jag och ledarstaben gick ner i omklädningsrummet och försökte avdramatisera. Det fanns en sån rädsla för att åka ut. Så vi sa: »Grabbar, låt oss plocka bort det svåraste. Vi har åkt ut!« Då var det nio omgångar kvar. Jag försökte förmedla att vi hade chansen att bara köra på, visa vad vi kunde utan pressen att klara oss kvar.

AHMED YASIN: Vi skulle ta bort bromsen och bara köra. Men jag tänkte aldrig att det var kört, hur dåliga vi än var i den matchen.

JESPER MODIG: Känslan var att vi hade nått botten. Vi var sämst och kunde inte bli sämre. Samtidigt var Umeå och Trelleborg lika dåliga och sjukt nog var det inte kört.

KALLE HOLMBERG: Många tänkte så jäkla mycket i vissa situationer. Och det är klart att man gör det när man har varit så pass dålig. I smyg höll jag, och säkert alla andra, hoppet uppe. Men det var nog jäkligt viktigt att vi började prata som att vi redan var ute, att vi sket i alla andra.

PATRIK HAGINGE: Jag skrev med Kalle efter den matchen.

KALLE HOLMBERG: Det var lite uppgivet från Hagge. Typ: »Fan, jag skiter i det här. Jag orkar inte.« Och då tänkte jag att han kan ju inte dra nu. Han har precis kommit hit!

PATRIK HAGINGE: Jag skrev att det var jävligt tungt, men inte att det var kört. Det kan man inte som ledare säga till en spelare. Men jag kände efter den matchen att nu går det fan inte.

KALLE HOLMBERG: Han var så jäkla trött på det och tyckte att han var en jävla dålig tränare och allting. Det är klart att han var nere. Det var vi alla, men han tog väl på sig skulden ännu mer när vi inte lyckades vinna med ett så pass bra lag.

PATRIK HAGINGE: Då skickade Kalle: »Men på riktigt Hagge, jag tror på oss! Även fast det är tight med tid. Tror på det hur dumt det än låter. Vi ger oss inte, aldrig!«

Läs del 4 av reportageserien här.

Du har väl inte missat?

Reportage

ÖSK 2025 – del 1: »Man tänkte att vi kommer ta över världen«

December 2024 – mars 2025: Nybyggaranda, offensiv revolution och en första skakning på nedre däck.

Reportage

ÖSK 2025 – del 2: »Oooo, nu håller de på igen!«

April 2025 – maj 2025: Plågade målvakter, tränarförändringar och en skräck som sprider sig.

Nyheter

Johan Orrenius: »En svartvit motsvarighet till Sunderland ’Til I Die«

Offsides chefredaktör berättar om varför vi ville göra reportageserien om Örebro SK:s galna säsong i Superettan 2025 – och varför alla som gillar fotboll borde läsa den.