Så blev Chloe Minas motståndar­fansens favorit

Det är en solig våreftermiddag och på Växjö DFF:s schema står en lagaktivitet. Fram till för några timmar sedan hölls dess innehåll hemligt, men nu vet spelarna att de ska utsättas för ett träningspass med en instruktör från militären. Den kanadensiska mittfältaren Chloe Minas är ett par minuter sen till parken i södra Växjö där laget samlas. Hon och några lagkamrater valde att cykla hit från Visma Arena. Möjligen underskattade de avståndet, och det gick knappast snabbare av att Chloe filmade under färden. Bland annat zoomade hon in en lagkamrats badtofflor och gjorde sig lustig över valet av cykeldojor.

Trots militär närvaro lämnas cykelgängets sena ankomst okommenterad. Istället möts de allsvenska spelarna av hejaramsor från förskolebarn som iklädda lila, orange och gröna reflexvästar har radat upp sig tätt intill staketet som skiljer deras lekplats från parken.

– Heja tjejerna! Heja tjejerna! Heja tjejerna!

Växjös nye sportchef Kim Focic Åberg berättar att ett av de mest inlevelsefulla förskolefansen är hans egen dotter. Hon och ett par andra barn inledde sången, men snabbt blev de nyfikna fler och nu har kören växt till nästan 20 medlemmar.

Lagets assisterande tränare Matilda Bergstrand föreslår att Växjö borde hyra in förskoleklassen till sina matcher på Visma Arena. Chloe Minas blir helt fnittrig av upprymdhet. Hon vinkar till barnen, studsar runt med knutna nävar som efter en trepoängare och avslutar med en bredbent applådrörelse som för tankarna till den isländska vulkanen som charmade fotbollsvärlden under EM 2016.

»Jag vill lämna ett digitalt fotavtryck till mina framtida barn.«

Annars är spelarna i Växjö DFF knappast bortskämda med supportrar. Endast 175 personer såg deras 3–0-seger mot Alingsås IF den 12 april. Förra säsongen hade bara BP ett sämre publiksnitt i Damallsvenskan. Men de som ändå bryr sig om laget har haft en del att glädjas över. Den renodlade damfotbollsföreningen Växjö har i dubbelklubbarnas era lyckats etablera sig i högsta serien. Med hjälp av smarta värvningar och en framgångsrik satsning på unga talanger har laget slutat åtta de två senaste säsongerna. Den här säsongen drömmer klubben om att ta klivet upp på tabellens övre halva.

Militärinstruktören samlar truppen för att presentera dagens upplägg. Chloe Minas går snabbt från flamsig till allvarlig och lyssnar fokuserat. Sedan plockar hon fram sin videokamera och passar på att ställa en snabb fråga till en lagkamrat som berättar att hon är taggad men nervös. Det märks knappast att Chloe Minas är ny i gänget.

Den defensiva mittfältaren värvades inför säsongen från det amerikanska collegelaget Pittsburgh Panthers för att bidra till att laget tar nästa steg. Och kanske är hon på väg att bli lika betydelsefull för att locka publik till matcherna?

 

Den 7 januari publicerade Chloe sin första video på Youtube. Några veckor tidigare hade det blivit klart att hon skulle flytta till Sverige för att leva som fotbollsproffs. Hennes storebror, som gör videor om TV-spelsnostalgi, föreslog halvt på skämt att hon skulle följa hans exempel för att visa upp sin svenska vardag för familj och vänner hemma i Kanada. Initialt avfärdade Chloe tanken, men när hon hade funderat en stund kändes idén fullt rimlig. För det första skulle hon ha tid. Under collegeåren i Pittsburgh hade hon pluggat till civilingenjör inom maskinteknik och senare läst idrottsvetenskap. Kombinerat med en seriös fotbollssatsning lämnade det nästan inget utrymme till fritid och hobbys. Nu skulle hon plötsligt kunna leva på sin fotboll och ha kvällar att slå ihjäl. Varför inte testa Youtube?

Det som verkligen triggade Chloe var tanken på hennes framtida barn. Hon önskade att hon visste mer om hur hennes egna föräldrar var som unga vuxna. Hela uppväxten hade hon matats med fängslande historier om sin pappas barndomsår på grekiska Kos och DJ-karriär i Montréal, och hon kände alltid en besvikelse över att det saknades »bevis« i form av bilder eller klipp.

– Jag vill lämna ett digitalt fotavtryck till mina framtida barn, säger hon. Jag vet att jag vill ha barn och tror att de kommer gilla att se sin mamma när hon var ung. I klippen vänder jag mig ibland till dem och ger något råd eller tips för hur livet blir lättare eller roligare. Sedan tänkte jag att det kunde vara roligt för mina vänner och familjemedlemmar hemma att få följa mitt äventyr här.

Youtubekanalen blev snabbt större än vad Chloe hade vågat hoppas. I den första videon visade hon sin sista vecka hemma hos familjen i Montréal, med packning, träning, känslosamma farväl och en lång flygresa. I dag har den 19 000 visningar. Redan de första dagarna fick hon mängder av kommentarer med beröm och meddelanden från smålänningar som ville hälsa henne välkommen till Växjö.

En månad senare publicerade Chloe en video med titeln: »13 saker som chockade mig med Sverige.« Den har snart tickat upp på 250 000 visningar. Men hennes Youtubekanal består inte bara av snack om fika och semlor eller hur reserverade svenskarna är tills man lär känna dem. Chloe tar med sig tittarna in i ett fotbollsproffs vardag. Hon visar sin fysträning och sin personliga videogenomgång av matcher samt reflekterar kring mentala utmaningar och vikten av att inte bara identifiera sig som en fotbollsspelare. När laget åker till Stockholm för att möta Hammarby får vi följa den skämtsamma jargongen under bussresan och vara med hela vägen till uppladdningen på Kanalplan. I en annan video visar Chloe när hon målar sitt nattduksbord vitt och pratar om hur skönt det är att fylla sitt liv med små lärorika projekt.

»Det värsta ›hatet‹ jag har fått är typ från dem som tyckte att jag skändade surströmming genom att äta den på fel sätt.«

Det tycks inte spela så stor roll vad hon gör. Reaktionerna pekar alltid åt samma håll. Tittarna älskar klippen, och henne. I en tid när »revolutionerande« självhjälp och hälsoråd ofta trycks ner i halsen på folk, står Chloe Minas för något annat. Hon slänger sig visserligen med citat som »life is more fun when you have an appetite for life« men lyckas göra det på ett naturligt, okonstlat sätt. Någon kan säkert anklaga hennes nordamerikanska »spirit« fylld av snusförnuftiga citat för att vara sliten och förutsägbar. Men tittar man närmare förstår man att Chloe verkligen bara är sig själv, och att hon kan backa upp sin livsbejakande inställning med smarta reflektioner.

– Jag är jättetacksam för alla fina ord, säger hon. Det värsta »hatet« jag har fått är typ från dem som tyckte att jag skändade surströmming genom att äta den på fel sätt när jag testade. Och jag kände bara »förlåt, jag ville inte vara respektlös mot någon«. Det roligaste är att flera har skrivit att de inte kände till Växjö eller Damallsvenskan men kommer börja titta nu efter att ha tagit del av mina klipp.

Chloe berättar att hon som ung kämpade mycket med sitt självförtroende. På fotbollsplanen kunde hon bli oproportionerligt rädd för att göra misstag. Utanför sporten var hon blyg och tystlåten. I dag tar hon mer plats, vilket hon delvis tror beror på erfarenheten att ha flyttat till USA som 17-åring. När hon förklarar sitt ökade självförtroende låter det som att hon bara bestämde sig. Hon ville få ut mer av livet, därför fick hon bättre självförtroende. Detsamma gäller när jag frågar om hon är rädd för att göra bort sig nu när hon har blivit något av en offentlig person.

– Livet är för kort för att skämmas, svarar hon.

Det händer allt oftare att Chloe blir igenkänd av personer som har sett henne på Youtube. När hon skulle ordna med pappersarbete på migrationsverket i Växjö kom en väktare fram och frågade om hon var från Kanada. Chloe förstod ingenting. »Hur har de så här bra koll på folk som kommer in? Eller är det så tydligt varifrån jag kommer?« Sedan visade det sig att väktaren var ett fan av hennes kanal. Även i samband med flera bortamatcher har personer velat berömma eller prata med Chloe.

När Växjö spelade borta mot Malmö FF i Svenska cupen såg hon en kanadensisk flagga på hemmaläktaren. Hon funderade för sig själv på om MFF hade någon kanadensisk spelare i laget, men tänkte att det borde hon i så fall ha känt till. Efter matchen kom tjejerna med flaggan fram till henne och berättade att de hade med den för hennes skull, trots att de höll på MFF.

– Jag frågade om de också var från Kanada, men det var de inte. Flaggan var helt och hållet för att stötta mig eftersom de hade sett mig på Youtube. Det kändes helt galet!

Chloe har fått erbjudanden om att bli sponsrad av företag men har än så länge avvaktat. Först vill hon reda ut hur regelverket ser ut, om hon får lov att tjäna pengar på något annat än fotbollen när hon bor i Sverige. Målet har ändå aldrig varit att tjäna pengar eller nå kändisskap.

Jag frågar om hennes ambitionsnivå med kanalen har förändrats i takt med att tittarsiffrorna ökat.

– Först och främst vill jag vara tydlig med att fotbollen är mitt jobb och det jag prioriterar högst. Youtube är bara en lite rolig sidosyssla. Den balansen kommer jag aldrig rucka på. Och grundtanken är fortfarande att jag gör det här för mina framtida barn. Men jag hoppas också kunna bidra lite grann till att öka intresset och förståelsen för damfotbollen. Att visa det som är glamouröst och häftigt men också de tråkigare delarna av att vara fotbollsproffs. Samtidigt filmar jag inte så mycket från träningsvardagen. Dels för att vissa saker bör stanna inom laget, dels för att jag vill fokusera på min fotboll.

 

Den här soliga tisdagseftermiddagen har Chloe Minas fått tillåtelse att ta med sig sin nätta lilla filmkamera på lagaktiviteten. Planen är att göra en video om sin dag, med militärövningarna som lockbete. När spelarna, som uppvärmning, övar på militära tekniker för att försvara sig i närstrid sackar hon efter och filmar skrattandes sig själv och sina lagkamrater. Vid några tillfällen får hon hjälp av en skadad spelare vid sidan att dokumentera den egendomliga träningen.

Tidigare under dagen har laget tävlat i ett quiz om spelarnas hemstäder, haft ett taktiskt möte och genomfört en hård fotbollsträning. När Växjötränaren Olof Unogård fick höra att Chloe hade beskrivit passet som tufft blev han förvånad. Sedan mittfältaren kom till Växjö i januari har han knappt hört henne säga att något är ansträngande. 23-åringens fysik och träningsvilja var några av egenskaperna som fick klubben att värva henne.

Det märks också när militärpasset övergår i mer traditionella styrkeövningar som burpees, chins, knäböjningar och armhävningar. Spelarna ska räkna hur många repetitioner de klarar på en viss tid och jämförs sedan med sina lagkamrater. I flera av kategorierna är Chloe bland de starkare. Men hon är också tillräckligt tävlingsinriktad för att fuska med tekniken i sina situps och burpees. Hon blir till och med tillsagd av instruktören från militären.

»Jag har så klart mörkare stunder, det tror jag att alla har. Men ingenting är beständigt. Man måste bara kämpa sig igenom det.«

När den sista armhävningen är utförd säger tränaren Olof Unogård, som deltog i passet, att han »säkert kommer ha träningsvärk i två veckor«. Han vet att spelarna är bättre tränade än han själv. Ändå kan han inte undgå att oroa sig för om deras muskler hinner få tillräcklig återhämtning med fem dagar kvar till bortamatchen mot BK Häcken. Kanske tänker några av spelarna i samma banor. Inte Chloe Minas. När laget sitter i en ring efter militärpasset ombeds spelarna betygsätta träningen. Några kommer också med en reflektion. Chloe säger:

– Nu när vi har tagit oss igenom något så tufft som detta tillsammans kommer matchen mot Häcken kännas enklare.

En stund senare frågar jag om det kändes lite jobbigt eller pinsamt att bli tillrättavisad av militären. Hon skrattar och skakar på huvudet.

– It was humbling! It was funny! It was good!

Svaret ter sig som något taget från en hurtig sportreklam, men orden låter varken inövade eller slentrianmässiga. När hon väver in idrottspsykologiska citat eller aforismförpackade livsvisdomar i en utläggning menar hon vad hon säger. Hon hittar något positivt i det mesta, och när någon försöker skänka henne kunskap visar hon bara glädje. Det gäller oavsett om det är en Youtubeföljare som tipsar om påskmust och kvällskurser, en militär som förklarar hur hon ska göra burpees eller en lagkamrat som delar med sig av sin skotteknik (Chloe blev så imponerad av anfallaren Bryndís Níelsdóttirs skott att hon bad isländskan visa i slowmotion hur hon skjuter).

Jag frågar om glädjen och energin aldrig tar slut. Om den där positiviteten alltid besegrar mörker och dåliga dagar.

– Jag var inte alls nöjd med min insats senast mot Alingsås, säger Chloe. Det var min födelsedag också, vilket gjorde mig extra besviken. Jag hade verkligen velat fira med att spela bra. Så jag har så klart mörkare stunder, det tror jag att alla har. Men ingenting är beständigt. Man måste bara kämpa sig igenom det. Det är därför det heter att man »går igenom« saker, för det finns ett slut. Man kommer alltid ut på andra sidan.

 

Sommaren 2023 drabbades Chloe Minas av en korsbandsskada. Hon hade nyligen blivit kallad till en landslagssamling (men tvingats tacka nej för att hon fick covid) och var omtalad. En lokaltidning i Pittsburgh intervjuade henne med vinkeln att hon väntades bli en av ligans bästa spelare den kommande säsongen. Hon fanns med på listan över spelare som kunde draftas till den amerikanska proffsligan NWSL.

– Det var en träning med laget, berättar hon. Vår tränare hade aldrig tidigare sagt att vi skulle ta det försiktigt, men just den här gången gjorde han det, för han ville minska skaderisken inför vår första match för säsongen. Jag skulle vända upp och en lagkamrat flög in i mitt knä istället för bollen.

Chloe klev av planen och tänkte att det nog inte var så farligt. I duschen gjorde hon enbensbenböj hela vägen ner till marken och kände sig stark. Tidigare hade det hänt att hon stukat foten och ändå kunnat spela redan dagen därpå. Lagets sjukvårdare misstänkte direkt att det var korsbandet men ville inte säga något utifall prognosen var felaktig. Chloe gjorde magnetröntgen. När svaret kom hade några lagkamrater, på sin tränares begäran, tagit med henne för att äta glass.

– Det var en hemlig plan, säger Chloe. Tränaren ville inte att jag skulle vara ensam när jag fick beskedet. Jag stod i köket hemma hos min lagkompis när han ringde och berättade. Det var hjärtekrossande och jag stod och grät. Då kom mina vänner fram och kramade mig, till och med lagkompisar som jag inte visste var i huset.

Hon beskriver de första veckorna efter beskedet som den värsta perioden i hennes karriär. När jag frågar hur hon hanterade det svarar hon kort och gott att hon inte hanterade det.

– Det var som om jag gick igenom alla steg i sorgeprocessen flera gånger om.

Ändå lyckades hon vända skadan till något produktivt. Redan dagen efter beskedet började Chloe dokumentera sin väg tillbaka. Hon förde dagbok över hur hon mådde och kände, tvingade sig själv att skriva ner något som hade varit positivt och något hon kunde se fram emot i morgon. Senare har hon delat med sig av sitt korsbandsdokument till andra spelare som går igenom samma sak.

»Chloe är en spelare som ger väldigt mycket av sig själv, både på och utanför planen.«

Nio månader efter operationen gjorde Chloe comeback på fotbollsplanen. Hon tyckte att det var läskigt till en början. Kroppen kändes inte som den skulle och det tog tid att få tillbaka känslan i fötterna. Men när hon väl hittade formen imponerade hon tillräckligt för att fånga Växjös intresse. I Chloes hemland Kanada startades i april den första professionella damfotbollsligan, men hon kände att Europa lockade mer. Hon är Barcelonasupporter och har länge drömt om att pröva lyckan på andra sidan Atlanten.

När Växjö hörde av sig lånade hon sin tränares Wyscoutkonto, såg några matcher med laget och tyckte att det kändes bra. Dessutom var det något med Sveriges rika damfotbollshistoria som lockade. Efter ett videomöte med tränaren Olof Unogård var hon övertygad och skrev på ett kontrakt över 2025.

– Chloe är en spelare som ger väldigt mycket av sig själv, både på och utanför planen, säger Unogård. För att använda ett slitet uttryck är hon en glädjespridare, som pushar och sprider energi i gruppen.

Hittills känner dock varken Olof Unogård eller Chloe Minas själv att hon har fått ut sin fulla potential. Damallsvenskan skiljer sig mycket från den amerikanska collegefotbollen. Spelarna är smartare och mer taktiska, tempot är mer varierande. I USA bestod matcherna till stor del av snabba kontringar.

– Jag behöver bli bättre på att kontrollera tempot i matcherna, säger Chloe. Sedan fokuserar jag mycket på att göra de enkla sakerna bra, för att underlätta för mina lagkamrater. En defensiv mittfältare kanske inte ska synas överdrivet mycket.

»Man vet aldrig vad folk kämpar med och om man kan lyfta upp dem med en komplimang borde man göra det.«

Det är snart kväll. Vi bestämmer oss för att promenera till en asiatisk restaurang i centrala Växjö. Chloe pekar mot sitt favoritkafé, råkar flera gånger gå på cykelbanan och berättar om sin förebild Kobe Bryant, som inspirerade henne till att »bygga en stark mentalitet«.

– Man behöver inte alltid ha motivation, ibland handlar det bara om att göra saker ändå. Träna ditt bästa och sköt dina rutiner så blir du bättre.

Mitt i ett intervjusvar avbryter Chloe sig själv och frågar:

– Kan du inte berätta något som du har lärt dig? Vilka erfarenheter har du fått av att jobba på en tidning?

Medan jag berättar om redaktörsanmärkningar och stilistiska grepp ställer hon följdfrågor. Hon undrar hur bra Offsides tyska motsvarighet 11Freunde är, frågar om fenomenet skrivkramp och hittar ständiga kopplingar till livet som fotbollsproffs. Det krävs inte mycket för att trigga hennes vetgirighet.

– Jag är väldigt lätt att inspirera, säger hon. En av mina första dagar här gick jag fram till Nellie Karlsson i laget och sa att jag ser upp till henne. Hon förstod ingenting. Men hon har en naturlig pondus och ett självförtroende när hon pratar. Och jag tänkte att hon borde veta det. Man vet aldrig vad folk kämpar med och om man kan lyfta upp dem med en komplimang borde man göra det.

Jag säger att det låter som om hon använder varje ögonblick till att lära sig något.

– Life is too short, Jonatan! Livet är för kort för att gå på autopilot. Jag försöker lära mig svenska nu när jag är här, går på språkcaféer och så. Jag pluggar även lite spanska. Kanske ska jag börja på en kurs i matte eller fysik också.

Medan Chloe äter en pokebowl berättar hon att Expressen ska intervjua henne om Youtubekanalen. Hon gillar verkligen att prata om sin sidosyssla men oroar sig också lite för att det ska bli för mycket fokus på den. Chloe är ju en hårt satsande fotbollsspelare, och på lördag ska hon försöka vinna mot Häcken.

»Jag pratar hellre om fotboll, fika eller saker som förvånat mig med att flytta till Sverige.«

 

Växjö förlorar med 3–1 mot Häcken men Chloe Minas tycker att laget gjorde en av sina bästa insatser för säsongen. Under den senaste veckan har hon publicerat en fråga-svar-video och firat grekisk påsk med Växjös grekiska ytter Vasiliki Giannaka. På Visma Arena har laget också gömt påskägg för varandra.

Expressenintervjun gick bra och lockade fler tittare till hennes Youtubekanal, men hon fick också några svåra frågor om amerikansk politik.

– Eftersom jag är från Kanada men har bott i USA förstår jag att de vill fråga om tullar och Trump, säger hon. Men jag känner mig inte tillräckligt insatt för att uttala mig om det. Jag pratar hellre om fotboll, fika eller saker som förvånat mig med att flytta till Sverige.

Hon pratar om att gå och klättra i Växjö och berättar att hon inte var helt nöjd med sin insats mot Häcken. Det var en tuff, fysisk match och Chloe har insett att hon behöver spela mer småfult ibland. Tidigare i karriären har hon totalt tagit två gula kort. Kanske måste de bli fler. Men hon försöker att inte vara för hård mot sig själv.

– När jag tittar på mina matcher i efterhand tänker jag alltid att jag ska peka på två saker jag gjorde bra och en som jag gjorde dålig. Och fokusera på det jag kan påverka.

Jag frågar om det känns frustrerande att hon som nyförvärv inte har fått spelet att lossna helt.

– Lite, men som jag brukar säga: Pressure makes diamonds. Men det kan också bli kol, beroende på hur man tacklar pressen. Jag försöker se det som en rolig utmaning.