I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
»Studenternas IP är en trygg och familjär plats. Den bär en del av mig själv i sig och har blivit mitt andra hem – en konstant i ett supporterliv där saker inte alltid består, som spelare eller kompisar. Det är till ›Studan‹ man går för att be till sin fotbollsgud.
När jag började gå på Sirius 2007 var det en idrottsplats med en kommunal löparbana, där laget råkade spela fotboll på en halvhög nivå. Då byggde man sin Siriusidentitet på att det var lite rough: tanter sålde folköl ur en lucka längs kortsidan på matcherna. Den nya arenan, belägen på samma plats, står för något helt annat, och för vad Sirius är nu. Förändringen kan liknas med en klassresa.
Vi brukade vara en liten supporterförening med typ 200 medlemmar. Då kände man alla i klacken och de som arrangerade bortaresorna var oersättliga. På den tiden drömde man: ›Tänk när jag blir äldre och vill byta stå- mot sittplats och ser en klack som lever utan en själv.‹ Målet var att göra Sirius större i Uppsala och det var ›punk‹ att hålla på klubben. Det var inte ens stadens lag, ungdomarna åkte till Stockholm för att se på fotboll. På matcherna stod två kompisgäng på kortsidan, i dag är vi fler än hundra gäng och omkring 2 000 personer i klacken. Det är rätt coolt. Jag har sett samma ansikten där år efter år, men omgivningen har förändrats helt.
»På Fotbollsstudans kortsida är jag helt utbytbar i dag. Där behöver de mig inte längre.«
Det bästa med ›Studan‹ i dag är alla ungdomar som går dit för att se på Sirius, det är en växande ungdomskultur. Mina kollegors barn önskar sig Sirius-luvtröjor för ›de ska man ha‹ i julklapp, trots att de inte går på matcherna. Man ser dem överallt på läktaren, både stora och små barn, som bara är ›generiska jävla Siriussupportrar‹. De behöver inte svära sin trohet till supporterkulturen, de går på Sirius för att de hejar på laget. Den typen av supporterskap har aldrig funnits där tidigare och det är skitcoolt.
Oskar Bernövall, IK Sirius-supporter
Ålder: 35.
Årskort: »Sedan 2008.«
Första matchen på plats: »Fotboll 2007, bandy 1999.«
Tips till nya besökare: »Ta med en kompis och ställ er i klacken, det ger bäst odds för att njuta av matchen. Är ni ett för stort gäng kan fokuset och upplevelsen bli lidande.«
När jag går till ›Bandystudan‹ för att se Sirius spela bandy, har inget förändrats. Där dricker vi öl i något jättekonstigt uppslaget tält som läcker in värme och kyla på samma gång. Intill isen kan jag stå med 800 andra på betongen och se Sirius spela 3–3 mot Gripen från Trollhättan. Där är det ens eget ansvar att stå på läktaren, gör man inte det finns det ingen klack.
Men på Fotbollsstudans kortsida är jag helt utbytbar i dag. Där behöver de mig inte längre. Det är fridfullt och ledsamt på samma gång.«
Du har väl inte missat?
