Hej Oskar Bernövall! Vad är det för tankar som snurrar runt i en blåsvart läktarskalle?
– Det kan vara hur supporterskapet påverkar vardagen och hur det hänger ihop med fotbollen, världshändelser eller bara livet generellt. När jag gör eller ser något, oavsett var jag är, bildas ofta en Siriustanke. Sirius finns med i livet som min närmsta referens. Jag tycker att supportermedia, med poddar och allt vad det är, har blivit fotbollstyckande och fotbollskunskap i supporterskrud. I veckobrevet vill vi fånga allt runtomkring.
För några år sedan drev ni podcasten Blåsvarta Baksmällan. Vad kan man göra med ett veckobrev som man inte kan göra med en podd?
– Vi hade podden mellan 2014 och 2019 och startade med syftet att visa att supporterkultur fanns runt Sirius, för det kändes som om ingen kände till det. Under de åren följde vi laget från Norrettan upp i Allsvenskan. Väl där blev Sirius en del av den vardagliga rapporteringen om svensk fotboll och vi satt där varje vecka och försökte leva upp till det som man borde säga i en supporterpodd. »Nu var Philip Haglund dålig, Jesper Arvidsson är vi trötta på och Busch Thor har blivit bra igen.« Vi gjorde samma sak i en evighet. Nu har Sirius blivit något annat och vi har något nytt att berätta. Det skrivna formatet gör dessutom att man kan spetsa och vinkla ämnet ännu mer. Det behöver inte vara en timmes podd som ska handla om allt.
Vad menar du med att »Sirius har blivit något annat«?
– Där och då var Sirius en subkultur där folk försökte hitta mening i sin koppling till Uppsala och fotbollen. Före min tid, när supporterskapet kring Sirius växte fram runt 1997, bestod följet av folk som tillhörde punken och hårdrocken. Då var Sirius inte något stort eller häftigt i Uppsala. Gillade man Sirius så var det som att vara med i … jag vet inte, typ kyrkans unga. Det påverkade inte staden, det påverkade bara dig själv. Samtidigt kände vi ett behov av att uttrycka att vi och Sirius fanns och att det var på allvar. Om man i dag tittar på publiksiffror och premiärtifon behöver jag inte säga att Sirius betyder något. Det syns ju!
Ni skriver också om Sirius Bandy. Vilken roll spelar bandyn i era liv?
– Jag och Johann är lika mycket bandysupportrar som fotbollssupportrar men inom Sirius är det separata världar. Om vi möter Vetlanda hemma en onsdagskväll och jag inte går på matchen får jag titta mig själv i spegeln och sedan be om ursäkt till de andra som var där och sjöng. Det är långt ifrån hur fotbollen ser ut. Att skriva texterna har varit jävligt roligt eftersom de få som bryr sig om bandy bryr sig väldigt mycket och har mycket åsikter. Inom bandyn tar man hand om varandra eller så bråkar man. Engagemang blir det i alla fall.
»Jag fick ett SMS av Rydström där han skrev: ›Du och din jävla brorsa ska sluta gråta på Twitter.‹«
Vad är skillnaden mellan en bandysupporter och en fotbollssupporter?
– Bandyn är en sport som har tappat i intresse och flyttat in i inomhushallar. Jag och många av mina supporterkollegor förespråkar att bandy ska spelas utomhus. Där snackar vi om en egen liten punkverksamhet i den stora bandyvärlden, och där finns en jävla skillnad. Jag känner mig väldigt emot etablissemanget och samtidigt lite som en gammal gubbe. Man slåss mot en utveckling av sporten som går åt fel håll. Sirius Bandy är en liten förening i en liten sport där min plats på läktaren spelar en stor roll. Sirius Fotboll klarar sig utan mig alla dagar i veckan.
Vad tycker du särskiljer en Siriussupporter från andra supportrar?
– En kompis till mig sa att när man var yngre och upptäckte Sirius, klacken, ramsorna och andra saker som markerade en specifik kultur, så kändes det unikt. Ju mer man lär sig om andra lag, desto mer märker man att det nog inte är så jävla unikt. Alla tror att de har sin grej, men det är rätt mycket samma. Den stora skillnaden är att vi hejar på Sirius och de andra hejar på andra lag.
I pressutskicket om boken tog ni med saker som sagts om och till er. Bland annat citerades Henrik Rydström med orden: »Sluta gråta på Twitter.« Vad var det som skrevs på Twitter?
– Vi hade förlorat en match med ett sent insläppt mål och efter matchen skrev Johann ett argt inlägg. Rydström var tränare i Sirius då, och eftersom vi haft med honom i vår podd hade han mitt nummer. Han är lättpratad och trevlig att ha och göra med, men efter den matchen, sent på natten, fick jag ett SMS av honom där han skrev: »Du och din jävla brorsa ska sluta gråta på Twitter.« Jag var vaken och svarade: »Vad är det här? Chilla, det var ju Johann som skrev.« Då svarade Henrik att han hade skrivit det med glimten i ögat. Men det kändes inte som det.
Vad hade Johann skrivit?
– Han skrev att vi spelade extremt naivt och lyfte upp ett Axéncitat. Vilket är sjukt i sig eftersom Axén är den eviga motståndaren om man är Siriussupporter.
Varför?
– Jag tycker om Axén egentligen men han tippar alltid att vi ska åka ut, oavsett vad vi gör. Han tycker alltid att vi ska spela rakare. Vad fan, vi spelar ju superrakt! Han kan inte släppa sin idé om att vi är någon sorts tiki-taka-lag.
Måste man hålla på Sirius för att uppskatta nyhetsbrevet och boken?
– Jag tror det är en lyx om man håller på Sirius. Det är roligast så. Men jag pratade med en kompis som läser breven och som inte håller på Sirius. Han sa att man nog behöver veta hur det är att följa en idrott eller ett lag för att förstå texterna. Det är den klassiska devisen om att »bottnen i dig är också bottnen i mig«. Det är därför vi skriver mycket om oss själva. Handlar det om mig så handlar det förhoppningsvis lite om någon annan. Men fotbolls- och bandymänniskor tror jag kan gilla texterna oavsett ingång.
Uttrycks supporterskapet bäst i ett veckobrev eller på en läktare?
– Det uttrycks snyggare i ett veckobrev. På läktaren är det vad det är. Men tack vare supporterskapet får jag åka på skeva resor. Det är därför man vill att Värnamo ska stanna kvar i Allsvenskan, alternativt följa med oss ner i Superettan. Jag vill kunna åka till en liten ort, gå på en mysig idrottsplats, få se Sirius vinna och bara vara där. Veckobrevet kan vi vara utan, men inte läktaren. Den är prioritet.
Du har väl inte missat?
