En Premier League-match med Martin Åslund

Niklas Jihde får höra i sin öronsnäcka att det har blivit dags att skifta fokus till Tottenhams anfallare Heung-min Son. Sydkoreanen var tillbaka efter en skada och satte ett av målen när Spurs besegrade West Ham med 4–1. Jihde lyfter blicken och tittar in i en av kamerorna.

– Ja, det var en »sån« dag för West Ham i dag, säger han. Och det var en »Son-dag« för Tottenham också.

Bojan Djordjic och Martin Åslund skrattar till. I kontrollrummet – där ett tiotal producenter, redigerare och redaktörer jobbar – bryter ett ännu högre skratt ut. Personalen spinner vidare på ordvitsen och funderar på hur Jihde ska hitta en lika fyndig övergång till Spurs inhoppare Pape Matar Sarr som är nästa punkt på körschemat. Bland förslagen: »Sarrkastisk« och »biSarr«.

Martin Åslund för ett resonemang om Sons skicklighet och betydelse för Tottenham. Han ler lite lurigt, gör en konstpaus och skjuter sedan in Jihdeformuleringen »Son-dag«. I kontrollrummet fnittras det ännu en gång, men även en och annan suck går att urskilja.

– Det låter som om de har sänt hela dagen och detta är sista matchen, säger någon.

Men Martin Åslund, Niklas Jihde och Bojan Djordjic har ytterligare två matcher att diskutera i Viaplays studio på Ringvägen i Stockholm. Näst på tur: Manchester United mot Brentford.

 

Några minuter senare avrundar studiotrion sitt snack om Tottenhams seger. De ger varandra en fist bump och lutar sig tillbaka. En kameraman flyttar undan Prime Videos logga från studiobordet och ersätter den med Viaplays. Från och med den här Premier League-säsongen sänds en match i varje omgång på Prime, men studiokonstellationen är densamma som i Viaplay.

I samband med bytet av streamingtjänst skiftar studion fokus till de många matcher som startar 16:00. Framför allt talar de om Manchester Uniteds möte med Brentford. Martin Åslund för ett resonemang om att Manchester Uniteds långsamma backlinje kan få problem mot Brentfords rappa offensiv.

– Det ska bli intressant att se hur de hanterar det, säger han.

Mindre än tio minuter senare vet Martin svaret. Han sitter en bit från studion i en fåtölj, med Bojan Djordjic bredvid sig och Niklas Jihde bakom sig. Framför sig har han fyra stora skärmar, varav två visar Uniteds möte med Brentford från olika kameravinklar. Martins favoritvinkel är den han kallar »den taktiska«, där man får översikt över nästan hela planen och därför kan upptäcka löpningar och rörelsemönster som annars inte syns i bild.

Övriga skärmar är uppdelade i fyra rutor som visar andra matcher eller reprissekvenser. På bordet framför Martin står en laptop, som även den visar huvudsändningen från Old Trafford.

– Man hade inte förväntat sig att Brentford skulle springa runt och hålla boll, säger Martin Åslund. Det är som om de inte vågar kliva fram på grund av den långsamma backlinjen.

Bojan Djordjic suckar. Hans hjärta klappar extra för Manchester United, som han själv tillhörde mellan 1999 och 2004.

– Jonny Evans blev utsedd till lagets bästa spelare i förra matchen, säger han. Att de andra spelarna inte skäms? Han är 36 år och ska vara femtemittback, inte en bärande spelare.

Martin Åslund instämmer, men mumlar något om att han kanske inte håller med om att Evans var bäst i matchen mot Aston Villa.

»Expertrollen är en bonussyssla som han mest jobbar med för att det är roligt.«

I tionde minuten får Evans mittbackskompis Matthijs de Ligt ett knä i huvudet. Smällen ser otäck ut och Niklas Jihde ifrågasätter om holländaren verkligen borde fortsätta.

– Jag vet hur det är, säger Martin. Man vill spela vidare, oavsett vad läkaren säger eller hur borta man är i skallen. När jag spelade fanns det inte heller samma medvetenhet om riskerna med smällar mot huvudet.

– Åkte du på någon hjärnskakning? frågar Jihde.

– Kanske, men i så fall utan att jag visste om det. En gång sprack ögonbrynet. En annan gång sydde jag sex stygn vid tinningen. Det var en pojklandskamp. Allt svartnade för mig men jag ville spela vidare för att inte kasta bort min chans. Och det är så det är. Enda lösningen är att tvinga av spelaren.

»Det spelar ingen roll vilken match han ska jobba med, Martin Åslund hittar alltid detaljer att intressera sig för.«

 

Martin Åslund har varit TV-expert sedan 2008. Då spelade han fortfarande i Assyriska, men karriären började ta slut. Mest förknippas han med AIK, som han tillhörde mellan 1999 och 2004. Därutöver spelade Åslund i Djurgården, Norrköping, italienska Salernitana och danska Viborg. Han gjorde även fyra landskamper.

Redan som spelare funderade Martin mycket på fotbollsfrågor. Dels det taktiska, men också de ekonomiska aspekterna av sporten. I dag jobbar han heltid med fastigheter och investeringar i flera bolag. De senaste åren har han också ägnat mycket tid åt att träna sin sons ungdomslag i Brommapojkarna. Expertrollen är en bonussyssla som han mest jobbar med för att det är roligt. Det spelar ingen roll vilken match han ska jobba med, Martin Åslund hittar alltid detaljer att intressera sig för.

– Jag är bra på att lura mig själv, säger han. Trots att jag fattar att en fotbollsmatch på sätt och vis saknar betydelse känner jag ändå i stunden att det är viktigt vilka som vinner. Och då blir alla små saker som händer i matchen intressanta.

»Sedan tidigare har han ›beställt‹ bilder som visar Manchester Uniteds passivitet och brist på press.«

Den tidiga lördagsmatchen mellan Tottenham och West Ham kändes intressant till en början, men när Spurs drog ifrån och avgjorde matchen i andra halvlek försvann spänningen. Därför hoppas Martin på mer dramatik och »intressant fotboll« i Manchester Uniteds match. Samtidigt håller han ett öga på det parallella mötet mellan Newcastle och Brighton. Namnet Manchester United lockar många fotbollskonsumenter, men för Martin Åslund är innehållet det viktiga. Och det taktiskt progressiva Brighton mot Alexander Isaks fartfyllda gäng borde tala för en bra match.

 

Blod rinner från Matthijs de Ligts skalle och han kliver av planen för att tvätta bort det. En stund senare tvingas han av igen för att genomföra samma procedur. Alla är överens om att det hade varit bättre att bara byta ut honom. Jihde frågar experterna om de vill prata om huvudskadan i paus, men Martin Åslund svarar inte. Hans blick har fastnat på något annat.

– Brentford backar också hem oväntat mycket, säger han.

Men inte till sina studiokollegor. Orden riktas till personen i kontrollrummet som ansvarar för att framställa analysklipp till halvtidssnacket. Martin tycker att bortalaget hade kunnat kosta på sig att lämna åtminstone en spelare uppe vid mittlinjen när de försvarar.

– Det hade varit en sak om de mötte City, men så farliga är inte Manchester United, säger Åslund. När Brentford backar hem med hela laget kan de inte utnyttja kontringsspelet.

»När sminkösen går vidare till Martin Åslund knycker han Bojans passerbricka och ger den till henne.«

Martin hjälper kollegorna i kontrollrummet att välja ut klipp som illustrerar den taktiska detaljen. Sedan tidigare har han »beställt« bilder som visar Manchester Uniteds passivitet och brist på press. Planen är att experterna ska diskutera lagets defensiva matchplan. Är det verkligen acceptabelt att Manchester United ger bort initiativet hemma på Old Trafford? Vad tycker publiken om det? Bojan Djordjic har ett och annat att säga om saken. Han har dessutom grävt fram ur minnet att United inte har gjort mål i sina tre senaste Premier League-matcher. Mycket talar för att laget snart är uppe i sju ligahalvlekar utan att göra mål.

Förberedelserna inför livesändningen i paus påbörjas. Körschemat har tagit form, en sminkös tittar förbi och gör några snabba rörelser med en borste på Niklas Jihdes ansikte. Han skiner upp och tackar hjärtligt. När sminkösen går vidare till Martin Åslund knycker han Bojans passerbricka och ger den till henne.

– Ta den här och göm undan, viskar han.

Expertkollegan märker ingenting men får ändå tillbaka sin bricka. Sminkösen låter sig inte dras in i Martins hyss.

Under den första halvlekens tilläggstid, precis före paus, blöder det återigen från Matthijs de Ligts huvud. Han kliver av för att få ordning på såret. Kort senare får Brentford hörna. Martin Åslund hinner larma om att United är en man mindre. Sedan ser han Ethan Pinnock nicka in hörnan till 0–1.

Raskt ber han sina kollegor i kontrollrummet att leta fram tidigare Brentfordhörnor. Samtidigt börjar han själv spola tillbaka i sändningen på hans laptop.

– Jag vill veta vilken yta eller spelare de Ligt skulle markera.

Jihde meddelar att Brentford har haft en hörna tidigare. Martin Åslund hittar den och konstaterar att den blödande mittbacken ansvarade för just den ytan som Brentfords målskytt blev fri i.

– Vilket gräv! säger Jihde.

Kontrollrummet får i uppgift att snabbt klippa ut den första hörnan.

– 31.20, säger Martin. Fokusera på ytan de Ligt försvarar.

Sedan kliver han in för att sända live.

 

Efter att målen i de andra matcherna har visats och kommenterats av experterna dissekeras Brentfords ledningsmål. Martin förklarar att det förmodligen hade kunnat undvikas om de Ligt varit kvar på planen, eller om United hade bytt in en ersättare. En stund senare, när det är reklampaus, får han beröm av programledaren.

– Bra med hörnan, säger Niklas Jihde.

Åslund nickar mot honom. Jihde fortsätter:

– Vilket mål Michael Keane gjorde, va!

Evertonmittbacken är en av två före detta Manchester United-spelare som gjort mål. När Danny Welbecks mål för Brighton visades i sändningen sade Bojan ironiskt att han är farligare än hela United.

Efter bara ett par minuter i andra halvlek visar det sig att även Bojans favoritlag kan vara farliga. Alejandro Garnachos kvittering blir starten på en fin period för United. Rasmus Höjlund gör 2–1 efter en timmes spel och laget har chanser att utöka ytterligare.

– Det blev mycket bättre när de flyttade fram och vågade pressa högt, säger Martin Åslund.

Men när klockan tickar mot 90 är han lite uttråkad.

– Jag hade hoppats att det skulle hända mer. Brentford har knappt skapat något. Seg match.

– Det är det alltid när United spelar, säger Bojan.

»Utöver Manchester Uniteds uppryckning gav andra halvlek få taktiska drag att fundera på.«

Niklas Jihde går och hämtar godis. Martin Åslund nöjer sig med en halstablett. Bojan Djordjic tuggar nervöst på en ferraribil. När Victor Nilsson Lindelöf ersätter Jonny Evans i 89:e minuten suckar han. Martin skakar på huvudet.

– Vad håller ten Hag på med när han gör så där? frågar han. Varför byta mittback med några minuter kvar?

– Jag fattar inte heller, säger Bojan. Han är sämsta matchcoachen.

När domaren blåser för full tid pustar han ut.

– Vilken lättnad!

Men Martin Åslund är besviken, och inte bara för att han hade velat se sin kompis reaktion vid en sen Brentfordkvittering. Utöver Manchester Uniteds uppryckning gav andra halvlek få taktiska drag att fundera på. Framför allt hade Martin hoppats att Brentford skulle få till en bättre slutforcering och på så sätt skapa nerv i matchen. Han sätter sig på stolen i studion för att »snacka ned« matcherna som nyss har avslutats, och »snacka upp« Arsenals match mot Bournemouth. Det går snabbt för honom att skifta fokus.

– Både Tottenham och United vann lite för enkelt, säger han. Snälla, ge mig en riktigt rolig match nu!