Fotbollsprofiler gillar att avfärda kniviga frågor som »hypotetiska«. Därför drar Offside det presumtiva till sin spets under vinjetten Hypotetiskt. Denna gång: Olof Lundh, journalist och författare.
Uppdrag Granskning knackar på din dörr, vad rusar genom ditt huvud?
– Först: »Vad fan är det nu frågan om?« Sedan slår det mig att jag har pratat med ett par av UG:s reportrar om att göra något tillsammans, likaså har jag blivit inbjuden på en av deras fikastunder för att prata om utmaningarna som sportjournalist. Så jag hoppas att det handlar om att de vill anställa mig.
Du föreläser på journalisthögskolan och vill lätta upp stämningen efter en för lång drapa om sporttvätt. Därför berättar du om en intervju som gick käpprätt åt helvete. Hur låter den historien?
– Jag var nybliven korre för Expressen i New York och skulle gå på en presskonferens för en ny film: Chicago. Först gick jag hårt åt Catherine Zeta-Jones, så hon reste sig upp efter några minuter. Jag frågade något om åldersskillnad och hennes relation med Michael Douglas, det var ingen hit. Japanska journalister hade flugit in, de tittade på mig som om de ville döda mig. Sedan frågade jag Queen Latifah om en rattfyllegrej. Då höjde hon armarna i en gest som signalerade handklovar och hotade mig med stryk. Därefter sa jag något till Renée Zellweger som landade fel, hon lämnade rummet. Allt gick åt helvete, jag var nog lite övertänd.
I din kommande bok Cykling enligt Lundh beskriver du en perfekt runda på Stockholms gator, hur ser den ut?
– Jag cyklar i princip bara en runda regelbundet: till och från jobbet. Men ska man cykla för nöjes skull är nog Djurgården bäst. Skeppsbron vill man undvika, där kommer det en massa galningar från Nacka. Överlag är det mest galningar som cyklar på Stockholms gator.
»Jag hade tagit in spelbolagsreklam igen.«
Landslagets presschef är sjuk och du hoppar in som vikarie under en samling – vad blir det första du tar tag i?
– Jag hade omedelbart tagit bort begränsningen på spelarna, de skulle tvingas ut till journalisterna flera gånger under varje samling. Det dör de nog inte av. Spelarna är mindre och mindre tillgängliga trots att det har blivit färre och färre journalister som bevakar landslaget.
Din barberare frågar: »Ligaguld för Leeds eller allsvenskt avancemang för Landskrona Bois?«
– Ligaguld för Leeds. Det är snäppet vassare ändå, och jag tror att Superettan är lagom nivå för Bois.
Du går in i väggen, tar ett års paus och bestämmer dig sedan för att arbeta med något som inte har med journalistik att göra – vad blir det?
– Jag hade nog sökt jobb på något kafé. Frågat om jag kunde jobba dagtid. Något enkelt ställe, jag trivs i de miljöerna. Favoritstället är Kaffe på Sankt Paulsgatan.
Du kan resa tillbaka i tiden och få biljett till vilken stor idrottshändelse som helst – var hamnar du?
– Otroligt svårt! Men kanske ändå VM 1958. Ett VM i Sverige, Sverige går hela vägen till en final … Så jag står där på Råsunda och ser Sverige förlora mot Brasilien, men mest vill jag nog uppleva euforin dagarna innan avsparken.
Du blir chefredaktör på Offside – vad blir din första åtgärd?
– Jag hade tagit in spelbolagsreklam igen och använt intäkterna till att anställa en renodlad grävande journalist.
Tidningen Hem och Hyra ringer och frågar om ditt bästa husmorstips, vad svarar du?
– Jag har överhuvudtaget inga husmorstips. Eller vänta … jag gör gröt i mikrovågsugnen! Är det ens ett husmorstips?
Du cyklar hem från redaktionen – fyra veckors sommarsemester väntar – vilken låt lyssnar du på när du rullar fram i eftermiddagssolen?
– Antingen Vissa nätter med Jonas Lundqvist eller Våldsam busshållplats med Hurula.
Du har väl inte missat?
