Jag var på semester och satt i en bil mellan Colorado och Kalifornien när SMS:et kom. Det var mars 2019, samma dag som Janne Andersson hade tagit ut EM-kvaltruppen till matcherna mot Bulgarien och Norge. Faktum är att det bara hade gått ett par timmar sedan truppen hade presenterats på en presskonferens när jag nu fick uppgifter om att Victor Nilsson Lindelöf skulle tacka nej.
Jag ringde till uppgiftslämnaren som förklarade att Nilsson Lindelöf var missnöjd med att vännen John Guidetti inte hade blivit uttagen. Det var inte hela förklaringen, sa min källa, men ett av skälen till att Manchester Uniteds mittback inte skulle vara med. Andra orsaker var att han matchats hårt i klubblaget och att han skulle bli pappa inom kort.
Dessutom fanns, enligt uppgiftslämnaren, tvivel kring relationen med förbundskaptenen, som röstat på Andreas Granqvist som Årets försvarare i en jury samtidigt som Victor Nilsson Lindelöf fick det finaste priset, Guldbollen, av en annan jury. Även i den juryn deltog förvisso Janne Andersson, men han hade inte utslagsrösten. Någon månad tidigare hade Janne Andersson varit på Old Trafford och sett United och Nilsson Lindelöf, men inte fått till någon träff efter matchen.
Jag ringde redaktionen och varslade om tipset. Vi sökte förbundskaptenen under kvällen. Signalerna gick fram, men han svarade inte. Till slut stängde han av sin telefon. Inte ens fotbollsförbundet kunde nå honom, enligt den nya presschefen Jakob Kakembo Andersson, som påstod att han inte ens hade Anderssons hemnummer.
Assisterande förbundskaptenen Peter Wettergren svarade i telefon, men kollade Champions League på TV och uppgav att han inte hade haft någon kontakt med Andersson sedan de skiljdes åt på eftermiddagen. Landslagschefen Stefan Pettersson svarade också, men hade inte heller haft någon kontakt med förbundskaptenen.
Ingen av de två nära medarbetarna hade hört ett ljud om att Victor Nilsson Lindelöf eventuellt inte skulle vara med. Vi på Fotbollskanalen avvaktade med att publicera. I den bästa av världar hade jag kunnat få kontakt med Nilsson Lindelöf själv, eller hans agent, men så enkelt är det inte nuförtiden.
Mitt i natten blev jag sedan väckt av mobiltelefonen på mitt hotellrum i Los Angeles. Det var presschef Kakembo Andersson som ringde. Han hade Janne Andersson bredvid sig som ville tala med mig.
Vi hade ett kort samtal där förbundskaptenen förklarade att inget var definitivt kring Victor Nilsson Lindelöfs återbud, men att det kunde bli så. Skälet till det eventuella återbudet var inget som skulle kommuniceras, enligt Andersson. När jag frågade om de uppgifter vi fått så var han tydlig med att det inte stämde med vad han kände till, och bad mig att inte skriva det. Sedan gick luren tillbaka till Kakembo Andersson som föreslog att TV4 och Fotbollskanalen skulle få en förvarning innan det eventuella återbudet gick ut, så att vi ändå kunde ha nyheten först.
Det vill säga: Fotbollskanalen skulle kunna publicera före förbundet om återbudet kom, efter varsel av förbundet. Jag accepterade det och för mig var det uppenbart att återbudet skulle komma och att landslaget redan visste det.
På söndagen, inför samlingens början, kom ett SMS från Jakob Kakembo Andersson vid 15-tiden. Han meddelade att landslaget inom tio minuter skulle gå ut med informationen att Victor Nilsson Lindelöf lämnat återbud till EM-kvalsamlingen, och att Anton Tinnerholm från New York City FC skulle ersätta. Direkt därefter gick vår nyhetsartikel ut om att Victor Nilsson Lindelöf lämnade återbud till EM-kvalet och att ett av skälen var att John Guidetti petats. Guidettidelen fick stort genomslag i andra medier.
Vi var inte ensamma, Viasats Premier League-studio, med Ola Wenström i spetsen, hade liknande uppgifter om Nilsson Lindelöfs återbud. I pausen i matchen Fulham–Liverpool pratade man om återbudet och hänvisade till att redaktionen i veckan hade nåtts av uppgifter om Nilsson Lindelöfs missnöje med att Guidetti inte var uttagen. Man nämnde inget om Fotbollskanalen utan var tydliga med att det var Viasats egna uppgifter. Om Viasat sedan började tveka kring uppgifterna vet jag inte – det går inte längre att hitta klippet.
Fotbollskanalens nyhet var dock den som fick genomslag och som många medier citerade. Där låg givetvis tonvikten på att Nilsson Lindelöf nobbade delvis på grund av att kompisen John Guidetti inte blivit uttagen. Vilket var första gången Guidetti inte var med i Janne Anderssons landslagstrupp av sportsliga skäl – han hade tidigare missat två samlingar med VM-kvalmatcher på grund av två olika skador. Nu hade dock Deportivo Alavés-anfallaren fått för lite speltid i klubblaget under säsongen. Även Isaac Kiese Thelin blev petad av samma skäl. In kom istället Alexander Isak och Sebastian Andersson.
Givetvis fick nyheten extra styrka av att Nilsson Lindelöf är landslagets största stjärna, sett till att han spelar i Manchester United och genom den övergången blev den då näst dyraste svensken efter Zlatan Ibrahimović. John Guidetti har ända sedan det stora genombrottet i Feyenoord hösten 2011 genererat intresse genom både sin fotboll och sin person. Klart att det också blir laddat om en del av en nobb är missnöje med förbundskaptenen och vilka spelare han väljer.
Reaktionen från landslagets förbundskapten Janne Andersson kom under måndagens presskonferens: »Jag vill kraftigt dementera att det skulle handla om något annat [än personliga skäl]. Därmed är saken utagerad för mig. Visst, det är jättetråkigt, men vi får hantera det. Jag förhåller mig till verkligheten. Det är alltid något som händer inför en samling. Fotbollsspelare är människor, och anger man personliga skäl, så respekterar jag det. Vi har haft ett jättebra snack, ›Vigge‹ och jag, och våra samtal är mellan fyra ögon. Men hade det varit för att en kompis inte blivit uttagen så hade jag definitivt inte haft respekt för det.«
Reaktionen från andra medier blev rejäl och de flesta ifrågasatte Fotbollskanalens uppgifter. Simon Bank skrev i Sportbladet om hur viktig familjen var för Nilsson Lindelöf och att han grät när han pratade om det i en intervju med Bank några månader tidigare, och fortsatte sedan: »Alla förstår argumenten bakom att ställa över en anfallare som knappt spelat klubbfotboll på ett halvår, och alla borde rimligen ha förståelse för att landslagsverksamhet inte först och främst är en fritidsgård där de coolaste polarna kan hänga runt och spela Call of Duty på hotellrummet.« Även Expressens Daniel Kristoffersson gick på den linjen: »Att han skulle göra det på grund av, som Fotbollskanalen skriver, en sedan tidigare knivig relation med Janne Andersson och på grund av petningen av Guidetti, är än värre. Det låter i mina öron helt osannolikt. Och Vigge ska också bli farsa rätt snart och har dessutom spelat extremt många matcher på slutet. Det märktes på United-spelarna igår att de var helt slutkörda när de åkte ur FA-cupen mot Wolverhampton.«
Ovanpå det följde reaktioner på sociala medier, där det talades om att Nilsson Lindelöf blev utpekad som svikare – något som fotbollsförbundet blivit mer vaksamma på efter VM i Ryssland då Jimmy Durmaz blev utsatt för hat och hot i samband med Sveriges förlust mot Tyskland. Nu redogjorde förbundets säkerhetschef Martin Fredman för att man hade en plan och hade tagit kontakt med polisen: »Detta började när ›Vigge‹ lämnade återbud. Naturligtvis följer vi upp hot och kränkningar. Vi har fått en del skickat till oss. Sedan får vi se om det eventuellt kommer att anmälas med spelarna. Vi pratar med spelarna efter samlingen och ser, precis som vi gjorde med Jimmy Durmaz.«
Dagen innan Sverige skulle möta Norge hade det gått en dryg vecka sedan Nilsson Lindelöfs återbud blev känt. Då kom det ut via sociala medier att mittbacken hade blivit pappa. Det var givetvis ett fullt legitimt och förståeligt skäl till att pausa landslagsspel och istället koncentrera sig på att bli förälder.
Därför förstod jag givetvis de efterföljande negativa reaktionerna gentemot Fotbollskanalen och mig efter nyheten om att Nilsson Lindelöfs återbud delvis berodde på missnöje med petningen av John Guidetti. Den kritiken fick vi ta. Det var ingen direkt hemlighet att han skulle bli pappa för första gången. En födsel kan ju ske när som helst, även om det i det här fallet sagts att det skulle vara i april. Vilket gjorde att det garanterat var nervösa tider för de blivande föräldrarna. Så bara ur det perspektivet gick det givetvis att förstå att man tackade nej till ett par landskamper.
Dagen efter födseln gav Victor Nilsson Lindelöf en intervju till Viasat och var kritisk: »Folk kommer alltid att spekulera i vad som ligger bakom saker och ting. Men vad jag inte kan förstå är varför folk inte kan respektera när det är en personlig anledning. För mig är det helt sjukt att man inte bara kan respektera det. Vi fotbollsspelare är inte människor, utan vi ska dela med oss om allt som händer i våra liv. Det är min vardag, men jag tycker att det är helt absurt.«
En dryg vecka senare bloggade Maja Nilsson Lindelöf om händelserna: »Dagen innan landslagsuttagningen åkte vi hem från sjukhuset och hade fått höra att bebisen inte växte som han skulle och att huvudet var det enda organ som fortfarande växte, att all energi från min livmoder enbart gick till hans hjärna. I chock satt vi i soffan hemma och ringde våra familjer och berättade. Minns att jag satt i soffan, klappade på magen och grät varannan minut över att hela min verklighet har förändrats. Min vanliga hälsosamma graviditet var plötsligt någonting annat, min son som har växt som han ska har helt plötsligt slutat och väger på tok för lite för sin ålder. Jag fick 12 timmar på mig att bearbeta alla känslor om en igångsättning, eventuellt kejsarsnitt, en tidig förlossning och en bebis som inte mådde bra innan media skapade en hatstorm mot oss. Istället för att acceptera Victors ›Nej tack, jag måste tyvärr tacka nej den här gången på grund av personliga skäl‹ så målades han upp som en landsförrädare och man ifrågasätter hans professionalism. Jag brukar inte uttala mig om vad som står och inte i tidningarna, det är en del av vår vardag och vi förstår att det ingår i Victors yrke att bli skriven om, men den här gången gick det från att locka klicks till att bli omänskligt. Allt detta konstanta tjat om att spelarna måste ha respekt mot media, ställa upp på intervjuer, svara på frågor, när det gång på gång inte visas någon respekt överhuvudtaget tillbaka. Fotbollskanalen publicerar det mer triggande inlägget efter det andra och i någon TV-studio diskuterar Alexander Axén att ›personliga skäl‹ inte håller som ursäkt utan att man kräver en förklaring. Att det är Victors ansvar. Vilken människa i hela världen vill berätta för pressen om att ens bebis inte växer som han ska i magen? Vem vill berätta det för någon som inte är ens närmsta familj? Och när slutade man förstå innebörden av privat angelägenhet? Hade vi dessutom gått ut med informationen om att det var på grund av barnet hade nya spekulationer kommit i gång. Vi kan den här världen nu. Säger man A vill alla alltid veta B. Hade tidningarna fått en susning om att det kunde vara komplikationer hade det stått i varenda tidning, allt för klicks. Jag har sett en hemsida där en person har gjort analys och räknat ut mitt förlossningsdatum som jag har valt att hålla privat, förmodligen hade nya spekulationer påbörjats och hade någon annan än vår närmsta krets fått reda på omständigheterna hade mitt hjärta gått sönder. Ingen har någonting att göra med vårt privatliv. Ingen har någonting med min sons välmående att göra eller min graviditet. Och komplikationer eller inte, att tacka nej till jobb för att ens fru är höggravid och kan föda vilken dag som helst bör alltid respekteras och aldrig ifrågasättas, det förstår alla kvinnor och i princip, med några undantag i den svenska median, alla män. Satt vi inte på sjukhuset för att göra ultraljud, oroliga över svaren med tusen frågor till läkaren så ringde Victors telefon stup i kvarten med frågor om presskonferens, EM-kval, spekulationer och hot. Jag fick kommentarer om att jag borde bli skjuten och att Victor är en landsförrädare. Allt för att Victor ansåg sig ha rätten att hålla sin sons hälsa och födsel för sig själv. Där har du nått att skriva en krönika om, hur värdigt det är, Olof Lundh. Och Victor stavas med C, det borde man veta om man är en ›etablerad sportjournalist‹.«
Efter det här följde några möten mellan fotbollsförbundet och min chef Erik Westberg om Fotbollskanalens publicering. Förbundet var bland annat frågande till att Fotbollskanalen inte hade publicerat ett utdrag ur vad Maja Nilsson Lindelöf skrev på sin blogg om det hela. Vilket vi hade avstått, men vi skrev inte heller om vad Maja Nilsson Lindelöf nedtecknat veckan före på sin blogg: »… vill typ skjuta alla män i hela världen som har prioriterat någonting annat än att vara med sin fru på sin förlossning. Skamligt och pinsamt.«
Något som lätt hade kunnat vinklas på landslagets lagkapten Andreas Granqvist, som spelade VM mindre än ett år tidigare samtidigt som hans fru Sofie födde deras andra barn. Det är väldigt sällan vi hänvisar till spelarfruars bloggar, även om det säkert hänt under de 13 år som sajten existerat. Sedan 2013 är jag inte ansvarig för Fotbollskanalen eller utgivare, jag var delaktig i beslut kring publiceringar fram till dess, nu har inte jag varit med och tagit del i processen – men klart är att Fotbollskanalen avstod att skriva om blogginlägget.
»Man kan misstänka att någon var missnöjd med att bojkotten inte fick någon uppmärksamhet. För den läckte ut.«
En ljumskskada gjorde att Victor Nilsson Lindelöf missade EM-kvalen i juni 2019. Först när landslaget samlades för två EM-kval i september var Manchester United-spelaren tillbaka i truppen, för första gången sedan hösten 2018.
Inför mötena med Färöarna och Norge hade fotbollsförbundet meddelat TV4 och Fotbollskanalen att vi inte fick ställa några frågor till mittbacken. Han bojkottade oss efter publiceringen i mars. Det var inte aktuellt att diskutera det hela. När han var med i den mixade zonen i början av veckan fick han inga frågor om det och vi hade beslutat oss för att inte ställa några frågor, för att inte göra situationen än mer inflammerad.
Man kan misstänka att någon var missnöjd med att bojkotten inte fick någon uppmärksamhet. För den läckte ut. Tätt inpå EM-kvalet mot Färöarna kunde Aftonbladet avslöja att Victor Nilsson Lindelöf bojkottade TV4 och Fotbollskanalen. »Vi tycker att det är en olycklig situation, och vi beklagar om han upplevde att det var jobbigt, men fortfarande tycker vi det är viktigt att stå för den publicistiska integriteten«, sa TV4:s sportchef Erik Westberg till tidningen.
Det dröjde till samlingen i oktober innan Victor Nilsson Lindelöf gav en längre intervju, och då var han tydlig till Expressens Daniel Kristoffersson: »Först så garvade jag bara för att jag trodde det var ett skämt. Sedan bara fortsatte det och fortsatte och blev världens grej. Det fortsatte även fast Janne gått ut och sagt att det var personliga anledningar. Det blev en stor grej och något som jag inte kunde förstå hur det kunde bli och att folk inte kan respektera en personlig anledning. För just mig och Maja var det en väldigt stressig tid. Vi skulle ha vårt första barn, allt stod inte rätt till i magen så det är klart att det var väldigt jobbigt för oss. Det var första barnet, vi visste inte vad som hände och det skulle vara en tidig förlossning. Det var stressigt för Maja och jag försökte ge henne all energi och kärlek. Och det var väl inte något som jag uppskattade att de bara fortsatte att trycka på och att det blev sådan hets kring allting. Det tyckte jag var fel och det har jag sagt tidigare. Det var därför jag sa ifrån också.«
Det är klart att det hade varit enklare att avstå från publicering och det hade gett en skönare relation med fotbollsförbundet och landslagsspelarna, inte minst Victor Nilsson Lindelöf. Även om han i november gav intervjuer till TV4:s utsända reportrar, som har en egen intervjuplats vid träningar, var Fotbollskanalen, som ägs av TV4, ändå tvungna att citera TV4 om de skulle publicera artiklar. Fotbollskanalens utsända i den mixade zonen kunde inte heller ställa egna frågor.
»Vi är inga robotar. Kritiken och ilskan genererar självklart reflektion. Vilka nyheter ska vi skriva om?«
Dessutom har som sagt sportchefen Erik Westberg kallats till förbundet för att diskutera det hela mer än en gång. Där har förbundet frågat Westberg om det är möjligt att ta bort mig som TV-reporter i samband med matcher för att spelarna »blir nervösa och rädda« eftersom jag är »mer av en grävande reporter«. Förbundet har påpekat att man vet att man inte bestämmer, men ändå framfört önskemålet.
Westberg har inte plockat bort mig. De spelare och ledare i landslagsstaben som jag varit i kontakt med säger sig inte känna till det här. Ingen har hört att ett önskemål om att få bort mig har skickats till kommunikationschefen Andreas Jansson som, flankerad av presschefen Jakob Kakembo Andersson, är den som kallat min chef till möten. Vad vet jag? Återigen litade jag på mina uppgiftslämnare i landslaget och även om det säkert kunde finnas spelare som ogillade mig eller var irriterade över vad som publicerades, tror jag ingen blev rädd när jag kom med en mikrofon. Det var rätt uppenbart att jag inte frågade om spelares deklarationer direkt efter en match och dessutom kan en tillfrågad alltid avstå från att svara.
Det är vår uppgift som journalister att dela med oss av det vi får reda på. Vi på Fotbollskanalen var också noga med att tydligt redovisa de dementier som kom från inblandade. Att vi skulle vara ute efter att skada någon eller att vi medvetet gått någons ärenden är direkt felaktigt.
Naturligtvis har vi diskuterat publiceringen av våra uppgifter om Guidetti på redaktionen. Vi är inga robotar. Kritiken och ilskan genererar självklart reflektion. Vilka nyheter ska vi skriva om? Hur ska vi hantera information och tips? Hur ska vi formulera oss? Samtidigt måste vi kunna stå för journalistik om vi tror på den.
Så varför backade vi inte och bad Victor Nilsson Lindelöf om ursäkt? Många ville se det. Därför att vår bedömning var och är att uppgifterna var initierade, detaljerade och därmed trovärdiga. Men hundra procent säkra kan vi inte vara. Nyhetsrapportering är inte alltid matematik, det är också en fråga om efterforskningar, bedömningar och olika källors trovärdighet och samstämmighet.
Här känns det viktigt att skriva några ord om källskyddet: vi måste skydda våra källor. Det är inskrivet i grundlagen att vi inte kan röja vilka som ger oss uppgifter. Den som röjer en källa kan straffas med böter eller fängelse i upp till ett år. Tystnadsplikten gäller livet ut.
Jag vill givetvis också passa på att ta fullt avstånd från folk som skriver hot och hat i sociala medier. Det är aldrig, aldrig okej. Det är beklagligt att spelare råkar ut för det och det är bra att förbundet och polisen agerar.
Även vi som publicerar artiklar får känna av hettan i både mejl och sociala medier. Det skriver jag inte för att det är synd om oss – det är en del av jobbet som är svår att komma undan – utan mest för att förklara att vi förstår mekanismerna. Det är självklart inte vår mening att någon ska utsättas för hat eller hot.
»Om vi bara ljög och hittade på uppgifter tror jag att både tittare och läsare hade övergett oss ganska snabbt.«
Tyvärr finns det människor som går alldeles för långt när nyheter publiceras och det är ganska ofta man i fotbollsvärlden hamnar i situationer där man inser att den här artikeln kommer att väcka reaktioner gentemot en inblandad.
Ta bara nyheten att Zlatan Ibrahimović gick in som delägare i AEG Sweden AB som äger 47 procent av Hammarby. Vi kan inte avstå från att publicera bara för att det finns idioter som vandaliserar och till slut river ner Zlatans staty eller skriver saker på hans bostad i Stockholm.
Detsamma gäller när någon bojkottar oss eller när förbundet markerar sitt missnöje. Om vi tror på faktamaterialet och grunderna för vår journalistik kan vi inte låta förbund eller spelare diktera villkoren. Med det följer att vi också måste acceptera att självständig journalistik kan leda till sämre arbetsvillkor för oss journalister och även ekonomiska smällar för arbetsgivaren. Stjärnor som är vana att få sin vilja igenom kan till exempel bojkotta enskilda medier, eller allihop. Det har hänt många gånger och kommer att hända igen. Från Björn Borg via Tomas Brolin till Zlatan Ibrahimović.
Journalistik innebär ibland att man publicerar nyheter som inte alla uppskattar och vi är noga med vad vi skriver och inte skriver. Vi är noga med att kolla om det är rykten som sprids för att någon har något att vinna på det. Noga med att försöka bredda bilden, dubbelkolla och kolla igen.
Om vi bara ljög och hittade på uppgifter tror jag att både tittare och läsare hade övergett oss ganska snabbt. Ser man till läsarna på Fotbollskanalen så har de aldrig varit fler än under 2019 – året överträffade till och med 2018, då Sverige nådde VM-kvartsfinal på herrsidan. Något måste det vara värt.
Hur gick det då för John Guidetti som blev petad till EM-kvalet i mars 2019? Jo, han hade det fortsatt tungt i spanska klubblaget Deportivo Alavés. Under säsongen 2018–2019 blev det bara sex starter. Hösten 2019 fick han bara 93 minuters speltid, utspridda på fem inhopp, och gjorde noll mål. I januari 2020 lånades han ut till Hannover i tyska andraligan för att få speltid med tanke på EM, som dock blev uppskjutet till 2021. Under tiden i Tyskland startade han tio matcher och hoppade in i fyra och stod för tre mål och två assist, och när lånetiden var över så återgick han till spanska Deportivo Alavés där han har kontrakt två år till.
Men innan dess fick han mer förtroende i landslaget igen, trots att han inte spelade särskilt mycket i klubblaget. Efter petningen från landslaget i mars blev John Guidetti uttagen i EM-kvaltrupperna under resten av landslagsåret, det vill säga fyra samlingar på vägen mot EM-slutspelet – trots att konkurrensen ökade med Alexander Isak och Sebastian Andersson, och att Robin Quaison var glödhet och Marcus Berg fick sin givna speltid. Samtidigt såg Janne Andersson till att ta ut större trupper än vanligt. Både i juni och november var 25 spelare uttagna. Tidigare har det varit 23 spelare. Finns det ett samband? Vad vet jag. Jag kan bara konstatera att det var så.
John Guidetti fick en del speltid via inhopp mot Malta i juni och mot Färöarna i november, där han skallade in 3–0. Han blev först petad till Nations League i september 2020 och sedan inkallad som ersättare när vänsterbacken Martin Olsson stoppades av corona. Om Guidetti skulle ha tagit en plats i EM-truppen 2020? Det vet bara Janne Andersson, men förbundskaptenen har mer tid på sig att fundera över hur anfallsbesättningen ska se ut sommaren 2021.
