Större än VM

Nasser Al-Khelaifi var galen. Paris Saint-Germains president brölade och sparkade upp dörrar när han drog fram genom gångarna på Real Madrids hemmaarena Santiago Bernabéu. Med sig hade han PSG:s sportchef Leonardo. 

En qatarisk dollarmiljardär och en fotbollslegendar från Brasilien, nu på gemensam jakt efter domaren.

Det var i mars 2022, några minuter efter slutsignalen i Champions Leagues åttondelsfinal. Paris var utslaget av Real Madrid, drömmen om klubbfotbollens största triumf krossad. Igen. Trots att PSG vunnit första matchen i Paris med 1–0 och även haft ledningen i Madrid med totalt 2–0 med 30 minuter kvar att spela, förlorade man. 

Och det var inte bara Nasser Al-Khelaifi som tappade fattningen. Under matchens sista halvtimme gjorde Karim Benzema tre mål för Madrid och vände på vad som sett ut som ett säkert avancemang för Paris. När den nederländske domaren Danny Makkelie blåste för full tid exploderade Bernabéu i eufori, ett kollektivt vrål från 60 000 människor så starkt att ljudvågen gick att känna genom luften. Reals spelare och ledare kramade varandra och eldade på publiken. Utanför arenan hade festen redan dragit i gång. Bengaler, rök, vitblå flaggor, karnevalisk yra. En sådan ohämmad lycka som bara uppstår när man oväntat kommit ut som vinnare. 

»Al-Khelaifi och Leonardo lyckades få upp dörren och trängde sig in.«

Jag skrek till fotografen Daniel Erixon, men kunde knappt höra min egen röst. Vi försökte koppla upp oss mot Champions League-studion i Stockholm för att rapportera, men vår teknik byggde på att vi använde mobilnätet. Det var kört. För många segerrusiga Real Madrid-fans SMS:ade, ringde och delade sina upplevelser via sociala medier.

Hos Nasser Al-Khelaifi och Leonardo bodde helt andra känslor. Redan innan slutsignalen hade PSG:s ledarduo varit upprörd. De tyckte att domaren Danny Makkelie borde ha blåst frispark när Benzema gick hårt åt Paris målvakt Donnarumma i situationen som föregick hemmalagets kvitteringsmål. Leonardo skrek att beslutet var skamligt, Al-Khelaifi dunkade handen i en vägg. 

Nu, direkt efter matchen, rusade PSG-höjdarna efter Makkelie och hans kollegor. Funktionärer motade bort duon medan domarteamet försvann in i sitt omklädningsrum, men Al-Khelaifi och Leonardo lyckades få upp dörren och trängde sig in. Någon av de två – uppgifterna går isär – knäckte en flagga som en av de assisterande domarna använde. 

Flera spanska medier rapporterade dessutom att Nasser Al-Khelaifi, samtidigt som hans alltmer desperata livvakt försökte lugna honom, hotade att döda en Real Madrid-anställd som filmade delar av förloppet med sin telefon.

»Florentino Pérez och Nasser Al-Khelaifi satt sedan inte ens bredvid varandra vid bordet. Frost i luften.«

 

Matchdagen i Madrid hade annars börjat bra. Seden vid internationella toppmöten föreskriver att hemmalaget bjuder på lunch där bortalaget deltar med ordförande samt högste tjänsteman. Vid första åttondelsmötet i Paris en månad tidigare hamnade just matchdagslunchen under reportrarnas lupp, efter att Reals president Florentino Pérez anlänt 20 minuter sent. Han och Nasser Al-Khelaifi satt sedan inte ens bredvid varandra vid bordet. Frost i luften. När Pérez bjöd tillbaka i Madrid – på klassiska Zalacain, den första spanska restaurang som fick tre stjärnor i Guide Michelin – verkade de två herrarna på bättre humör. Hummersallad och havsabborre stod på menyn, Al-Khelaifi kom till och med i tid. Även Frankrikes ambassadör i Spanien och några Uefadelegater deltog.

Här är det på sin plats att ge lite bakgrund. Den spända stämningen i Paris berodde inte främst på Florentino Pérez sena ankomst, som skylldes på polisavspärrning (om något var den en markering). Spanska ligan har länge varit kritisk mot hur Qatarägda Paris Saint-Germain och Abu Dhabiägda Manchester City kunnat gå runt Uefas finansiella regelverk utan att straffas. Parallellt hade Nasser Al-Khelaifi blivit alltmer irriterad på Real Madrids återkommande försök att värva PSG:s och fransk fotbolls största stjärna – 23-årige Kylian Mbappé.

»Få trodde att han skulle nå den typen av positioner som han har gjort.«

Trots att Paris har både Neymar och Lionel Messi i laget är det Kylian Mbappé som kommit att symbolisera klubbens framtid. Dels för att han är född i staden, dels på grund av sin låga ålder och framtidspotential. I augusti 2021 gick spanjorerna på offensiven för att värva honom. Real Madrid kom med tre olika bud på kort tid, men trots att man till sist erbjöd två miljarder kronor brydde sig PSG:s representanter inte ens om att svara. Sportchefen Leonardo ville å sin sida att Real Madrid skulle straffas för att Florentino Pérez talade om Mbappé som om han redan var klar för den spanska klubben.

Mer än bara en kvartsfinal stod alltså på spel när storlagen drabbade samman i Champions League. Med tanke på att Mbappé fixade ett sent segermål i första matchen och sedan rann igenom och drog in 0–1 på Santiago Bernabéu, kände Al-Khelaifi säkert att han gjort rätt som nobbat buden från Madrid. Och så förlorade man ändå. 

 

Kanske var det detta som fick känslorna att rinna över hos den vanligtvis behärskade PSG-chefen. Scenerna i Santiago Bernabéus innandöme fick också en djupare innebörd eftersom Al-Khelaifi inte bara är president för Qatars miljardsatsning PSG. Han är också ordförande för landets sportkanal Bein Sports, medlem i Uefas exekutivkommitté samt ordförande i mäktiga European Club Association (ECA) som driver de stora klubbarnas agenda. 

Bara via Bein Sports har Al-Khelaifi pumpat in miljarder i ligor som Premier League, La Liga och Serie A, men även i organisationer som Fifa, Uefa och IOK när man köpt rättigheter till kanalerna i Mellanöstern, nordöstra Afrika, Frankrike, USA, Kanada, Turkiet och en del länder i Asien.

En person med insyn i branschen säger, apropå Bein Sports offensiv:

– De betalade mer än någon annan gjort och fick till en början betala en premie för att man var helt okända och nya. Med tanke på hur snabbt det har gått från att vara ingenting till vad man är i dag har det skjutits in enormt mycket pengar.

»I en värld av mäktiga män är Nasser Al-Khelaifi numera en av de tyngsta.«

 

48-årige Nasser Al-Khelaifis första sport var tennis. Han representerade Qatar 43 gånger i Davis Cup och fick göra två framträdanden på ATP-touren. Som högst nådde han plats 995 på världsrankningen. I egenskap av ordförande i Qatars tennisförbund är han fortfarande engagerad i sporten, men det är genom fotbollen han har blivit en global maktfaktor. 

Al-Khelaifi var barndomsvän med dagens emir i Qatar och har tagit vara på möjligheterna han har fått när det lilla landet med de stora tillgångarna byggt upp egna verksamheter i fotbollens värld. Till en början anställde man västerlänningar, men med tiden tog qatarierna själva kommandot. 

– Jag tror att Nasser har varit underskattad hela tiden. Få trodde att han skulle nå den typen av positioner som han har gjort, särskilt i den konkurrens som det är i den världen, säger en person som stött på qatariern många gånger genom åren.

I en värld av mäktiga män är Nasser Al-Khelaifi numera en av de tyngsta. Våren 2021 försökte ett antal europeiska topplag – bland annat Barcelona, Juventus och Real Madrid – bryta sig ur Uefas Champions League och lansera nya ligan Super League. Många trodde att även PSG var ett av lagen, men när Super League havererade redan innan projektet hann komma i gång visade det sig att Al-Khelaifi hållit Paris utanför. Ett smart drag: i efterspelet kunde han ta över ordförandeposten i Uefas tyngsta motpart, ECA, istället för Juventuspresidenten Andrea Agnelli som i och med utbrytningsförsöket blev persona non grata. 

Redan 2019 hade Al-Khelaifi blivit invald i Uefas exekutivkommitté. Få protesterade, även om spanska ligans president Javier Tebas var ilsken. Tebas ville stoppa utnämningen, »inte bara för hur PSG hanterat Financial Fair Play utan också för att han är president för Bein Sports, en av de största innehavarna av Uefas rättigheter.«

»Vilka andra turistbyråer är beredda att betala sådana pengar bara för att sponsra ett fotbollslag?«

PSG hade märkligt nog friats för brott mot regelverket Financial Fair Play – som infördes för att begränsa hur mycket pengar klubbarna kan göra av med – efter sommaren 2017, då man köpte både Neymar och Kylian Mbappé, vilket Uefaledningen varnat klubben från att göra. Två år senare kom The New York Times över dokument som visade att Uefas egna utredare i princip friat klubben redan innan den dömande Uefanämnden fick en chans att se över fallet. Ordföranden för nämnden som skulle bedöma om PSG brutit mot reglerna ville få i gång utredningen igen, men då överklagade klubben till Cas – idrottens egen skiljedomstol. Uefas ledning stod på klubbens sida – mot den egna nämnden – och skiljedomstolen gav PSG rätt.

Paris och Nasser Al-Khelaifis försvar byggde på att sponsorintäkterna från qatariska telekombolaget Ooredoo, Qatars turistbyrå och Qatars nationella bank gjort det möjligt att klara av de dyra spelarköpen.

 

Tanken med Financial Fair Play, som infördes 2010, var inte bara att förhindra klubbar att göra av med mer pengar än man har. Uefa ville, åtminstone påstod man det, stoppa rika ägare från att skicka in obegränsat med miljarder och låta klubbarna fortsätta gå med förlust. Om klubbarna däremot kunde visa att intäkterna ökat var det okej att köpa spelare, höja löner och så vidare.

Det svåra för Uefa är att bedöma ständigt växande sponsoravtal. Särskilt när avtalen, som i PSG-fallet, var kopplade till klubbens ägare. Paris femåriga avtal med Qatars turistbyrå har visat sig vara värt över två miljarder kronor om året, enligt läckta dokument. Vilka andra turistbyråer är beredda att betala sådana pengar bara för att sponsra ett fotbollslag? 

Samma fråga kan ställas när det gäller övriga bolag med kopplingar till Qatar och dess regim. PSG:s tröjsponsor, hotelljätten Accor som sedan 2019 betalar 650 miljoner kronor om året för att få synas på bröstet, är visserligen franskt. Men kollar man närmare ser man att Qatar är näst största ägare. I bolagsstyrelsen sitter en representant från Qatar, men även Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy. Till säsongen 2022/2023 presenterade man en ny tröjsponsor: Qatar Airways.

Efter att Uefa pausat Financial Fair Play under coronapandemin för att hjälpa klubbarna att inte bryta mot regelverket, införde organisationen i början av april 2022 nya finansiella regler. Lönekostnaderna får inte vara högre än 70 procent av intäkterna, men samtidigt tillåts större förluster. Konsekvensen blir att Qatar, Abu Dhabi och Saudiarabien lättare kan skyffla in pengar i sina klubbar via sponsoravtal med mer eller mindre statliga företag i samma länder. På så sätt växer klyftan till resten av fotbollsvärlden ytterligare.

 

Misstänkt riggade utredningar och kryphål i sponsoravtalen är inte de enda problemen som kopplats till Nasser Al-Khelaifi. Åklagare i Schweiz yrkade under en flera år lång rättsprocess på att han skulle dömas till fängelse i 28 månader för mutbrott. Historien handlade om att Bein Sports kunde förlänga TV-rättigheterna i Mellanöstern och Nordafrika för VM 2026 och 2030 till ett värde av 480 miljoner dollar – efter att bland annat Fifas dåvarande generalsekreterare Jérôme Valcke fått tillgång till en Al-Khelaifi-ägd lyxvilla på Sardinien. I utbyte mot att låta Bein Sports köpa rättigheter ska Valcke ha disponerat huset gratis. 

»Ingen talar om det, ingen. Hur kunde han komma undan det som skedde i Madrid? Det är galet.«

Jérôme Valcke fick sparken av Fifa 2016. När rättegångens första runda inleddes hösten 2020 var ett av vittnena svensken Niclas Ericson, som fram till 2016 var Fifas TV-chef. Ericson var tydlig med att rättigheterna såldes till Bein Sports utan att man tog in anbud från andra. »Det fanns inga fastslagna kriterier«, menade han. »Som jag förstod det kunde generalsekreteraren vid den här tiden ta sådana beslut även om det presenterades för kommittéer när det gjordes undantag.«

När jag ringer Ericson, som i dag är konsult i mediefrågor, är han kort innan han lägger på: 

– Jag har sett att du har sökt mig, men jag är inte tillgänglig för några mediegrejer överhuvudtaget. Tack. Hej då.

Överlag är de flesta försiktiga kring att uttala sig om den mäktige qatariern och medieaffärerna han har gjort. Och få vill göra något offentligt. En person som gjort många affärer med Qatar under de senaste tio åren är frustrerad kring Al-Khelaifis status när jag talar med honom. 

– Han är nyckeln till allt kring Qatar i fotbollens värld, men det är som om ingen vågar nämna det som sker vid sidan. Ingen talar om det, ingen. Hur kunde han komma undan det som skedde i Madrid? Det är galet. 

Den tidigare domaren Jonas Eriksson gjorde många affärer kring TV-rättigheter med Al-Khelaifi under 2000-talets första decennium, då svenska IEC sålde rättigheter till Bein Sports. Eriksson, som blev god vän med qatariern, var på hans bröllop och Al-Khelaifi har även hälsat på i Sverige. Svensken beskriver en rolig, varm, snäll och behaglig människa att umgås med och hur de varit på tennistävlingar och VM-finalen 2006 tillsammans. Även om Eriksson säger att qatariern är en skarp förhandlare och skicklig på relationer är han förvånad över positionerna han nått.

– Vem hade trott på en qatarier i Uefas exekutivkommitté? säger Jonas Eriksson. Klart att jag inte trodde det då, men han kan det politiska spelet och behärskar konsten att synas i rätt och inte i fel sammanhang.

Frågan om Al-Khelaifi kommer undan med för mycket bemöter Eriksson så här:

– Om man ser till hur det var kring Qatars VM-ansökan och det som följde är det inte konstigt att det diskuteras och att han anklagas, men han har aldrig fällts och då får man se honom som oskyldig.

Nasser Al-Khelaifi friades i första instans kring den påstådda mutaffären – han hävdade att uppgörelsen kring villan på Sardinien var privat och inte hade med rättighetsaffären att göra. Valcke dömdes samtidigt i en parallell rättegång för att ha förfalskat kontrakt i en annan affär, och begärdes betala 1,65 miljoner euro till Fifa plus ränta. I slutet av juni kom domen i en högre instans i Schweiz och även denna gång klarade sig Al-Khelaifi. Efter det andra friande domslutet gick hans advokat hårt åt alla »grundlösa anklagelser« och »det konstanta nersmutsandet« av hans klient.

»Vem hade Rummenigge fått klockorna av? Det ville han inte avslöja.«

 

Ända sedan Qatar köpte framsidan på Barcelonas tröjor har man tagit mer och mer plats i Europa. Man har köpt två klubbar: K.A.S. Eupen i Belgiens förstaliga samt spanska La Cultural y Deportiva Leonesa.

Landslag och klubblag kommer gärna till Qatar för träningsläger och matcher. Det började under tidigt 2000-tal när Qatar betalade Milan för att komma och möta det egna landslaget, och sedan dess har det handlat om stora pengar för att locka stjärnspäckade lag. Några veckor före VM-omröstningen 2010 möttes Brasilien och Argentina i en match i huvudstaden Doha, året dessförinnan spelade England och Brasilien en match där. Våren 2022 var VM-tvåan Kroatien på plats och spelade mot Bulgarien och Slovenien. Däremellan har Ajax, PSG, Bayern München, Barcelona, Milan, Manchester United och en rad andra klubblag och landslag visat upp sig i emiratet. 

Fifa, Uefa och en rad av Europas främsta ligor har haft en ständig partner i form av Nasser Al-Khelaifi och Bein Sports, som köpt mängder av rättigheter för mångmiljardbelopp. Med pengarna följer inflytande. 2020 fick grannlandet Saudiarabien känna på Qatars makt när landets investeringsfond försökte köpa Newcastle United. Bein Sports hade samma år betalat 500 miljoner dollar för Premier League-rättigheterna fram till 2025. Al-Khelaifis bolag tvingade den engelska ligan att stoppa Newcastleaffären tills den saudiska piratkanalen Beout Q – som bara existerade för att skada Qatar och var ett led i ländernas konflikt – hade lagts ner. 

Inte förrän i oktober 2021 hade Premier League övertygat Saudiarabien om att sluta kannibalisera på Bein Sports rättigheter. Beout Q stängde. Först då kunde Newcastle United säljas.

Qatar ordnade klubblags-VM åt Fifa både 2019 och 2020. På senare år har statsanknutna företag från Qatar även gått in som partner eller sponsor både till organisationer som Fifa och Uefa och deras mästerskap. Under EM 2020 (som spelades 2021) var Qatar Airways officiell flygsponsor. EM-pokalen var till och med nere i Doha där den visades upp i en reklamfilm för flygbolaget.

 

Man kan undra vad en rutinkontroll i den tyska tullen på Münchens flygplats i februari 2013 har att göra med Qatar och dess inflytande i Europas fotbollsvärld. Den som fastnade var Karl-Heinz Rummenigge, som gick på grönt när han skulle passera tullen. Bayern Münchens VD hade just landat på tysk mark efter ett besök i Doha, där han medverkat på European Club Associations årsmöte. Rummenigge var sedan många år även ordförande i ECA, som nappat på erbjudandet från Qatars turistbyrå och arrangörerna för VM 2022 om att hålla det tre dagar långa årsmötet i Doha. 

En överraskad Rumminigge stoppades i tullen. Tulltjänstemännen sökte igenom hans bagage och hittade två nya Rolex-klockor, till ett värde av över 100 000 euro. Rummenigge fick frågan om han inte tänkte skatta för klockorna. Bayern-VD:n förklarade att han inte visste om att han behövde betala skatt för dem. 

»Qatar har en osviklig förmåga att dyka upp överallt i Europas fotbollsvärld och med ständigt nya pengar och investeringar.«

Vem hade Rummenigge fått klockorna av? Det ville han inte avslöja. Han förklarade bara att han samlade på klockor och att han fått dem av en vän. Straffet kom åtta månader senare – det kostade tysken 249 900 euro att han brutit mot Tysklands skatteregler. Vem som gett honom klockorna framkom aldrig. ECA hävdade att det var en privat uppgörelse som inte hade med organisationen att göra.

Vid tiden för klockaffärerna behövde Qatar allt stöd de kunde få. Detta var i samband med att man försökte flytta världsmästerskapet till vintern, och då var det viktigt att få med sig ECA – Europas klubbar skulle ju bli tvungna att ändra sina spelscheman. 

Mutbrott har inte gått att bevisa, men för Karl-Heinz Rummenigge var det inte sista gången som Qatar skulle ställa till problem för honom och Bayern München. Den tyska medlemsägda storklubben åkte på sitt första träningsläger i Qatar 2012 och har därefter varit flitiga gäster i emiratet. Bayern Münchens VD hade genom åren hyllat förutsättningarna i landet, men samarbetet blev allt känsligare. När man 2016 förhandlade med Qatar Airways och flygplatsen i Doha om sponsorsamarbeten inhämtade klubben råd från den tyska staten kring hur man skulle hantera Qatars problem med att respektera mänskliga rättigheter. Svaret som Bayern fick var att ett samarbete kunde sänka klubbens rykte. Trots det tackade man strax därpå ändå ja till ett femårigt avtal, värt 17 miljoner euro per år.

Det blev allt vanligare med kritiska banderoller på läktarplats i München, men från ledningens håll fortsatte man att försvara Qataravtalet.

Karl-Heinz Rummenigge var irriterad när han återigen fick dra en lans för Qatar Airways på Bayern Münchens årsmöte 2019. Han hävdade att Tysklands största klubb bidragit till bättre förutsättningar för migrantarbetare i Qatar, och förklarade att han träffat människorättsorganisationer och politiker i Bryssel för att diskutera hur klubben kunde göra mer. »Av alla arabländer måste man säga att Qatar har gjort störst framsteg«, sade Rummenigge. Han hymlade dock inte om klubbens syfte: »Vi i Bayern har tjänat bra pengar på det här kontraktet, pengar som är nödvändiga för att vi ska kunna betala spelarna vi behöver för att ha kvalitet på planen.«

Till årsmötet i november 2021 hade Karl-Heinz Rummenigge klivit av och lämnat över VD-rollen till Oliver Kahn. Den före detta Bayernmålvakten hade några veckor tidigare fått se sig själv på en banderoll på Allianz Arenas läktare som visade hur han och Bayerns president Herbert Hainer tvättade bort blodet på sina vita kläder i utbyte mot pengar. På banderollen stod »Für Geld washen wir alles rein« – »För pengar tvättar vi allt rent«.

»Skulle Uefa våga straffa en av fotbollseuropas största makthavare?«

Det var en försmak av vad som väntade på årsmötet mot slutet av månaden. Där hade juridikstudenten Michael Ott lämnat in en motion om att avtalet med Qatar Airways, som löper ut 2023, inte skulle förlängas. Ott fick stor uppmärksamhet i tyska medier – det gick inte att vara stolt över klubbens alla titlar när man visste vilka kompromisser som låg till grund för dem, menade han. I slutändan såg ledningen i den medlemsägda klubben till att Otts motion aldrig behandlades på årsmötet, med hänvisning till att den saknade juridiskt stöd. Det ledde till kaosartade scener när flera hundra av de 800 närvarande medlemmarna buade ut Oliver Kahn, vicepresidenten Dieter Mayer och presidenten Herbert Hainer. De skrek: »Vi är Bayern, det är inte ni. Vi är supportrarna ni inte vill ha.«

Även om medlemmarna har makten i Bayern München via ägande av 75 procent av aktierna finns Qatar med även där. Det tyska bilmärket Audi, som jobbar tätt med Bayern, äger 7,5 procent av klubben och ägs i sin tur till hundra procent av Volkswagen där Qatar har 17 procent av rösterna. Qatar har en osviklig förmåga att dyka upp överallt i Europas fotbollsvärld och med ständigt nya pengar och investeringar. Och ingen person från emiratet har varit viktigare än Nasser Al-Khelaifi.

 

Hur slutade då domarjakten och skandalen i Madrid? Efter dödshoten och den knäckta flaggan i omklädningsrummet rapporterade domarteamet under ledning av Danny Makkelie både Nasser Al-Khelaifi och Leonardo till Uefa. 

Dagen efter meddelade organisationens kommitté för kontroll, etik och disciplin att man inlett en utredning mot PSG-duon. De senaste tolv åren har 30–40 miljarder kronor flödat till europeisk fotboll enbart från Nasser Al-Khelaifi och de qatariska bolag han kontrollerar. Skulle Uefa våga straffa en av fotbollseuropas största makthavare? Dessutom en av sina egna i och med att han är medlem i organisationens exekutivkommitté.

Vanligtvis brukar den här typen av disciplinärenden hanteras på två, tre veckor, men nu dröjde det. Sent en fredag i början av juni kom svaret – och inte i ett mejl som annars är brukligt, utan instoppat i ett längre dokument.

Uefa meddelade att Leonardo, som några veckor tidigare fått sparken som sportchef för Paris Saint-Germain, fick en matchs avstängning för osportsligt uppträdande och brott mot reglerna kring korrekt uppträdande mot domarna. PSG som klubb fick böta 8 000 euro. Det var allt. 

Nasser Al-Khelaifis namn nämndes inte överhuvudtaget.