ÖSK 2025 – ett svartvitt fotbollsdrama

DEL 5: »Vi har redan åkt ur den här serien så många gånger«

November 2025: 17 kyssar i Trelleborg, utskåpning på Kanalplan och den stora finalen i Örebro.

PATRIK HAGINGE: Vi åkte ner till Trelleborg dagen före match.

BERNHARD NILSSON: Sov över i Malmö. Där känner jag mig hemma, så man hade en bra känsla.

AHMED YASIN: Sju, åtta supporterbussar körde ner till Trelleborg. Det kändes som att hela staden följde med till Skåne för att rädda säsongen.

JOHN STENBERG: Det skrevs i lokaltidningen att kryss räcker, men jag tänkte att om någon ens funderar på kryss kan vi lika gärna vända bussen och åka hem. Vi behövde gå ut och försöka köra på.

JESPER MODIG: Mot Utsikten fick jag komma tillbaka in i startelvan och jag skulle starta även mot Trelleborg. Plötsligt fick jag mer bekräftelse från Haginge i vardagen också. Man märkte att stämningen i laget var lite tystare än vanligt. Hög anspänning, men jag älskade det. Precis en sån match man vill spela.

ENES AHMETOVIC: Trelleborg hade varit grymma under våren. De var blekare under hösten, men jag hade ännu respekt för dem.

AHMED YASIN: Ryggen gjorde fortfarande ont och jag tryckte i mig fler tabletter för att kunna spela. Jag hade också hjälp av otroligt mycket adrenalin.

PATRIK HAGINGE: Vi hade fått höra att gräsmattan var helt okej och jag trodde inte att TFF bara skulle skicka långa bollar och fajtas. Men de hade gått över till att spela mer så under hösten – och då tog de färre poäng.

ENES AHMETOVIC: Trelleborg kunde förutsättningarna och visste vad deras gräsplan gick för.

PATRIK HAGINGE: Den var inte alls okej, utan hoppig och svårspelad. Och vi är ett jäkligt svagt lag när vi inte får i gång ett passningsspel.

JOHN STENBERG: Vi startade många matcher uselt, särskilt på bortaplan. Här skulle vi spela bollen från avspark till en av oss mittbackar som skulle sätta i gång. Men han blev stressad och dunkade i väg bollen till någon som inte var redo. Redan då hamnade vi i psykologiskt underläge. Vi var så sköra.

ENES AHMETOVIC: Tio minuter in i matchen så kände man: vad fan, grabbar? Allt vi har pratat om, allt vi har gjort för att komma hit. Och så ser det ut så här?

»Den sämsta Superettanmatchen som har spelats? Jag tror fan det, och vi var det sämre laget.«

AHMED YASIN: Trelleborg skickade in bollar i vårt straffområde och där var vi inte trygga. Det hade vi inte varit på hela säsongen.

JOHN STENBERG: Vi gjorde egentligen inget av det vi kommit överens om. Jag tror att jag hade två passningar på hela första halvlek.

KALLE HOLMBERG: Vi blev nog lite fega när vi visste att kryss skulle räcka.

PATRIK HAGINGE: Alltså, vi var helt bedrövliga! Den sämsta Superettanmatchen som har spelats? Jag tror fan det, och vi var det sämre laget.

ENES AHMETOVIC: Frispark på egen planhalva – då lyfte Trelleborg långt. Och långa inkast började de hålla på med. Vi hade faktiskt mer boll, men det märktes inte för Trelleborg skapade mycket mer genom att utnyttja alla de här situationerna.

BUSTER RUNHEIM: Fy fan! Jag skrek »Kubas« namn så många gånger, han var helt otrolig i målet mot Trelleborg. Jag tittade på Enes och liksom: det här var en bra värvning, du.

AHMED YASIN: Kuba hade en jävligt fin dag. Han räddade oss flera gånger. Men till slut gjorde de ändå mål efter en dryg timme.

ENES AHMETOVIC: Då var det tungt. Jag är vidskeplig av mig, och varje gång jag har gått på toa mitt under match har vi gjort mål. I matchminut 75 gick jag ner för trappan, på väg in i omklädningsrummet där toaletten fanns.

PATRIK HAGINGE: Jag visste inte vilka byten jag skulle göra för att få till en förändring. Vi behövde forcera men jag såg inte riktigt de här fajtande spelarna på bänken. Då såg jag hur Enes kom upp bakom mig. Nu har han någon smart idé, tänkte jag. Men Enes sa bara: »Fan, jag måste på toa.«

ENES AHMETOVIC: Jag såg att han var desperat och kände mig tvingad att säga något mer. Så jag la till: »Hagge, för sex veckor sedan hade vi velat ha det här läget. Bara 15 minuter kvar och vi behöver ett enda mål. Bara kör!« Jag såg på Hagge att han inte heller hade gett upp. Han stod och hoppade och körde liksom.

PATRIK HAGINGE: Vi gjorde ändå byten och positionsförändringar. Hasan Dana kom in och gjorde några bra saker, han såg inte lika rädd ut som några av de rutinerade spelarna. Men överlag var det fortfarande dåligt.

JESPER MODIG: Man hade inte tid att tänka så mycket på vad som kunde hända. Hela hösten hade vi tjatat om att det kommer gå. Jag har spelat i många lag som det har gått bättre för, men där spelarna ändå har tappat tron eller skitit i det. Här fortsatte vi hela tiden tänka att vi tar nästa match, och i underläge mot Trelleborg tänkte man bara att vi gör nästa mål. Jag är jävligt stolt över tränarteamet, alla på kontoret, alla fans och alla spelare att vi hade den där tron, att vi aldrig gav upp.

PATRIK HAGINGE: Jag tror att klubben överskattade de mer etablerade spelarnas kraft inför säsongen. Men under hösten blev de extremt viktiga, inte minst utanför plan. De minimerade gnället, de peppade och lyfte lagkamrater när det såg som mörkast ut.

ENES AHMETOVIC: Yakoub fick ett läge i typ 83:e. Han fick inte träff, och jag tänkte på fullt allvar att det kanske var lika bra att han inte satte den. Det hade varit för tidigt, med tanke på skiten vi upplevt tidigare.

»Jag brukar aldrig ge upp, men på slutet började jag faktiskt tänka att det var kört.«

AHMED YASIN: Kanske tio minuter från slutet hände något med mig. Jag lovar, tidigare hade jag aldrig tänkt tanken att vi faktiskt skulle åka ut. Men plötsligt i Trelleborg var det som om jag såg mig själv utifrån. Jag tappade fokus helt. Jag såg alla våra fans, jag såg vår bänk, jag såg mig själv nästan och vårt lag som var på väg ut. Jag tänkte: Vad fan ska hända nu? Hur ska det gå för alla? Det här pågick i kanske en halv minut – allt jag hade trängt undan bara kom på en gång. Sedan lyckades jag slå bort det och hitta fokus igen.

KALLE HOLMBERG: Klockan tickade över 90 och man började få lite tankar i huvudet på vad som skulle hända med allt runt omkring och en själv. Men när vi flyttade upp John Stenberg i slutet där så pushade jag honom och sa att vi skulle hålla uppe snacket för att gå för det hela vägen in.

BERNHARD NILSSON: Jag brukar aldrig ge upp, men på slutet började jag faktiskt tänka att det var kört. Det var någon minut där som jag tänkte att vi trots allt skulle åka ut. Då kom det där målet.

AHMED YASIN: Vi fick en hörna och jag skruvade den inåt.

PATRIK HAGINGE: Ska Kroon någon gång i livet lyckas komma perfekt så var det bästa tillfället. Ren magi.

ENES AHMETOVIC: Han nickade in den och gjorde sitt första mål för året. Precis när man trodde att det var över. Jag kollade på linjedomaren, jag kollade på allting. Alla andra hade redan börjat fira. Sedan sprang jag. Vi alla stod och hoppade, Alai Ghasem stod på ett ben med kryckor och hoppade ner för läktaren. Han riskerade typ livet för att fira. Det var otroligt vackert.

»De fattade inte allt vi hade gått igenom. Jag vet inte hur mycket jag grät.«

PATRIK HAGINGE: Vi firade vilt och länge, supportrarna var galna. Men det var fortfarande ett par minuter kvar och Trelleborg forcerade bättre än vad vi gjorde. Vi gick ner på 5–4–1, fast det såg inte ut så. Yakoub som normalt är forward eller vänsterytter fick ta hand om högerbacken. Därifrån kom också Trelleborgs två farliga avslut. På ett av dem stod Kuba helt fel och såg ingenting. Fy fan vilket kaos.

BUSTER RUNHEIM: När domaren blåste av sprang jag ner och kysste Kroons huvud säkert 17 gånger. Hans nick var den bästa födelsedagspresenten under mina 19 år på jorden.

KALLE HOLMBERG: Det var en konstig känsla. Glädje och lättnad, och så började jag bli ledsen. Eller liksom ledsen för att man var glad. 900 personer stod och hejade och vi fick fira med dem efter ett sent mål. Det betydde ju allt.

FREDRIK CARLSSON: Ett uträknat och uselt lag som ändå lyckades förlösa nästan tusen medresta supportrar. Allt bara släppte.

PATRIK HAGINGE: När jag direkt efteråt blev intervjuad for jag ut lite mot NA.

FREDRIK CARLSSON: Han pratade om en lokaltidning som ville skriva sina roliga rubriker. Det hade jag inga problem med. Men min sambo blev arg!

PATRIK HAGINGE: Axén hade till exempel sagt att det var kört för oss redan efter Umeå hemma. Man måste ha med sig sånt om man vill förstå varför vi firade som as i Trelleborg.

ENES AHMETOVIC: Axén var ett jättebra stöd. Jag hade inga problem med att han ibland var tvungen att säga något negativt om oss. Att han måste vara objektiv och säga i en TV-studio att det ser kört ut förstår jag. Men både han och Nordin Gerzic är väldigt bra personer som gav goda råd under året.

»Kvalet, kvalet, kvalet! Som ett mantra. Och så många hade räknat ut oss.«

AHMED YASIN: Vi firade som om vi vunnit Superettan och folk sa att det där firandet kommer att ta oss ner till division ett. De fattade inte allt vi hade gått igenom. Jag vet inte hur mycket jag grät.

ENES AHMETOVIC: Hade vi vunnit matchen med 2–0 hade det så klart inte blivit ett så galet firande. Men nu räddade vi hela säsongen och fick en chans att klara oss kvar efter ett sent mål. Det är klart att man blev euforisk.

PATRIK HAGINGE: En del hånade oss för det, vi hade varit skitdåliga och bara lyckats överleva till ett kvalspel. Men då begriper man inte hur känslor och människor fungerar. Vi hade haft kvalet som mål så länge, det var det enda vi pratade om. Kvalet, kvalet, kvalet! Som ett mantra. Och så många hade räknat ut oss. Även under matchen i Trelleborg när vi var på väg ur och alla skulle få sparken typ.

KALLE HOLMBERG: Vi hade en bra bussresa hem och firade så gott vi kunde. Därefter hade vi tre dagar ledigt – de var nog ganska viktiga – innan vi skulle börja ladda för kvalet.

PATRIK HAGINGE: Mot slutet av säsongen hade jag börjat följa toppen i Norrettan. Jag tänkte: hoppas det inte blir HTFF. De andra två topplagen tänkte jag att vi skulle klara, men HTFF verkade jobbigt.

ENES AHMETOVIC: Det blev HTFF.

PATRIK HAGINGE: De spelade helt utan press, var duktiga på att passa runt bollen och vi gjorde alltid våra sämsta matcher mot lag med mycket possession. Men jag hoppades att erfarenheten skulle hjälpa oss.

»Jag har aldrig varit med om att så många utanför Örebro har hållit på Örebro.«

AHMED YASIN: Jag hade noll koll på HTFF och framstod säkert som kaxig när jag sa det i Sportbladet. Men vi hade inte haft genomgång än då och jag visste verkligen ingenting.

FREDRIK CARLSSON: Det var ett vuxet lag mot ett juniorlag där mycket ljus hamnade på Adrian Lahdo, trots att han inte skulle spela första matchen.

PATRIK HAGINGE: Matchen fick också en extra hausse genom allt prat om klonklubbar och HTFF som ett Hammarby Light. Jag har aldrig varit med om att så många utanför Örebro har hållit på Örebro.

FREDRIK CARLSSON: För första gången blev Örebro riktigt stora i hela Sverige nästan. Lite ironiskt med tanke på vilken mardrömssäsong det var.

BERNHARD NILSSON: När vi åkte till Kanalplan visste vi att de var ett bra lag och att det skulle bli en tuff uppgift.

PATRIK HAGINGE: Vi hade problem att ladda om efter urladdningen mot Trelleborg och hamnade fel direkt i första matchen.

AHMED YASIN: HTFF blev en liten chock. Å jävlar, tänkte jag, ska vi jaga boll så här i 90 minuter blir det tufft.

PATRIK HAGINGE: Jag ville framför allt ha ett okej resultat att ta med hem till returen där 10 000 örebroare skulle hjälpa oss från läktaren. Vi ville inte pressa man-man för högt upp i planen, men vi var så taggade att vi pressade tidigt direkt. Då hamnade vi helt fel.

»Varför sabbar vi det alltid när vi har chansen att ta ett kliv framåt? Vad fan är vi rädda för!?«

ENES AHMETOVIC: Det var så störande för att man visste hur bra de var, men att vi ändå inte kunde hantera det. Och för mig personligen var det störande att de spelade ut oss med samma fotboll som jag själv hade varit med och byggt upp i Värnamo. Då kunde vi åka till Malmö och hålla i bollen, precis som HTFF gjorde mot oss nu. Jag visste hur de ville göra, hur de ville spela upp och vilka metoder de hade för det. Men vi fann inget motmedel.

KALLE HOLMBERG: Vi blev överkörda i åtminstone 60 minuter av matchen. Jag visste att de var jäkligt skickliga, men de var ändå mycket skickligare än vi trodde.

PATRIK HAGINGE: De lekte med oss. Det hade lätt kunnat bli större siffror.

AHMED YASIN: Som tur var gjorde de bara ett mål.

MALTE PÅHLSSON: Jag var så jävla glad när jag gick in i omklädningsrummet. Jag minns när jag tillhörde Halmstad och vi kvalade mot Helsingborg. Vi spelade ut dem på Olympia men vann bara med 1–0. Efteråt såg jag deras tränare Jörgen Lennartsson knyta näven, medan vi nästan skällde på varandra i omklädningsrummet. På Örjans vall vände HIF och jag tänkte att det var samma läge nu. Vi hade varit usla men behövde bara göra ett mål. Jag ville nästan sjunga segersång.

»Över 10 500 örebroare borstade av sig all skit och slöt upp bakom detta stukade gäng.«

JOHN STENBERG: Jag gick in i omklädningsrummet efteråt, alla var där. Jag brukar inte höja rösten eller vilja kasta folk under bussar. Men jag frågade vad vi var så rädda för. Jag sa: »Varför sabbar vi det alltid när vi har chansen att ta ett kliv framåt? Vad fan är vi rädda för!? Vi har redan åkt ur den här serien så många gånger. Det här är en gratischans för oss. Nu har vi 90 minuter kniven mot strupen-fotboll kvar på hemmaplan. Det är bara att släppa loss!«

ENES AHMETOVIC: Hagge kollade på mig i bussen hem. Jag kollade på honom. Vi kollade bara på varandra och sa: »Ja, det här blir tufft.« Men där bestämde vi oss också för att med publiken bakom oss kliva högt på dem. Köra från minut ett.

BERNHARD NILSSON: Vi gjorde lite positionsförändringar inför returmötet. Annars minns jag inte så mycket av vad vi pratade om. Man lever hela tiden i nuet, gör en match och släpper den.

FREDRIK CARLSSON: Jag höll HTFF som favoriter i returen, samtidigt som det inte gick att räkna ut det här laget. Jag blev väldigt imponerad av publiken. Hur över 10 500 örebroare borstade av sig all skit och slöt upp bakom detta stukade gäng. Hur de bestämde sig för att hjälpa ett lag som egentligen misslyckats med allt. För mig blev det en manifestation över Örebro som fotbollsstad. Det var en stad som tänkte klara det här tillsammans.

PATRIK HAGINGE: Jag vet inte om så många örebroare har varit på Behrn tidigare? Vid andra stora publikmatcher har det alltid varit en stor bortaklack.

AHMED YASIN: Vänner ville att jag skulle fixa biljetter men just den här matchen var svår. Jag kände att publiken skulle hjälpa oss men självklart var jag också orolig. Och det var fortfarande Voltaren som gällde mot ryggen.

BUSTER RUNHEIM: Att så många slöt upp när det var som tuffast, det är så sjukt fint. Att en stad som Örebro brydde sig så mycket.

»Jag kände hur laget spelade i symbios med läktaren, det var faktiskt rörande. Vilken kraft!«

PATRIK HAGINGE: Vi var ruskigt taggade och det var publiken också. Simon Amin fick gult efter tre minuter och publiken blev som tokig.

FREDRIK CARLSSON: Jag har aldrig upplevt en så stark laddning på Behrn, hur publiken låg på domaren och hur pumpande nävar knöts mot novemberhimlen. Jag kände hur laget spelade i symbios med läktaren, det var faktiskt rörande. Vilken kraft!

MALTE PÅHLSSON: Jag kände mig faktiskt ganska lugn på bänken. Man såg att det fanns en beslutsamhet, att vi vågade trycka på framåt.

KALLE HOLMBERG: Efter en halvtimme kom ett inlägg mot Modig som försökte med en »halvbissa«. Den täcktes av en back men Modig reste sig och gick in i ett motlägg. Då visste jag att jag behövde vara redo. Det är nästan bara Modig som går in i ett motlägg där, man kan få lite ont men det skiter Modig i. Han bara mosar på.

JESPER MODIG: Jag är en spelare som ger allt i varje del. Bollfan skulle bara in så jag sköt liksom genom försvararen. Så såg jag att målvakten fick foten på bollen och tänkte att det fan inte var sant. Men sedan studsade den ut till Kalle.

KALLE HOLMBERG: Det var bara att försöka raka in den. Det var mycket känslor i det målet. All frustration under året skulle bara ut.

ENES AHMETOVIC: Sedan gjorde vi faktiskt 2–0 också. En hörna som gick direkt i mål. Jag kollade mot linjedomaren. Ingen reaktion, han löpte upp mot mittplan. Ingen flagga, ingenting. Så vi firade 2–0 till oss. Men då skulle domaren in och peta i den också. Jag vet inte om han borde ha tagit den frisparken ärligt talat, men man hann inte fokusera på det.

BERNHARD NILSSON: Det gick att diskutera. Domaren dömer och det var inget att göra åt, men man hann ändå tänka: Ska vi åka ut på ett bortdömt mål?

ENES AHMETOVIC: Andra halvlek var jämn och matchen gick till förlängning. Jag tänkte att HTFF är ett intensivt lag, de tränar som ett allsvenskt lag och har yngre spelare än vi. Så jag tänkte att ju längre matchen lider, desto större fördel kommer de att få.

PATRIK HAGINGE: Precis före förlängningen tvingades vi byta hela mittfältet. Vi hade en högerback som fick bli mittfältare och han skulle ha koll på Adrian Lahdo – det gick ju så där.

BERNHARD NILSSON: Vi stod och sov direkt när förlängningen startade. Några spelare tappade fokus och då smällde det direkt.

PATRIK HAGINGE: Han bara drev fram bollen och sköt in kvitteringen. Nu var vi återigen i division ett, men jag var ändå mer hoppfull än i Trelleborg. Spelet var inte lika dåligt här.

AHMED YASIN: När Lahdo gjorde det där målet dog hela arenan. Jag skapade något slags kaos med puttar och grejer, bara för att få i gång publiken.

ENES AHMETOVIC: HTFF fick energi. Lahdo sköt i stolpen, men när vi närmade oss den andra förlängningskvarten tänkte jag att de skulle backa hem snart. Fortsätter de att spela på som vanligt kommer vi nog inte lösa det, men psykologin kommer att kicka in och även de kommer behöva försvara det här. Och då är vi starkare i boxen.

»Det var hundra gånger värre att sitta bredvid och följa. Mitt hjärta var på maxpuls resten av matchen.«

PATRIK HAGINGE: Före förlängningspausen blev jag utvisad. Jag uppfattade det inte först. Jag hade en varning sedan tidigare och satt med Ipaden med min assisterande och kollade på vårt forceringsspel. Rätt som det var sa han: »Du fick rött.« Jag hade skrikit lite på någon offside innan jag satte mig ner, så det var väl för den då.

JESPER MODIG: Jag hade kramp i både vader och baksida lår efter att ha delat kant med den snabba och tekniska Adindu, som dessutom älskade att springa. Jag ville fortsätta och slå en eventuell straff, men vi behövde gå framåt så jag blev utbytt. Det var hundra gånger värre att sitta bredvid och följa. Mitt hjärta var på maxpuls resten av matchen.

PATRIK HAGINGE: Jag ställde mig i spelargången för att se fortsättningen. En funktionär kom fram och ville putta bort mig och jag sa »fan heller«. En säkerhetsansvarig kom fram i stället och då sa jag »okej då«.

JOHN STENBERG: Mellan kvartarna fick jag höra att jag skulle upp på topp.

PATRIK HAGINGE: Jag fick gå in i en sponsorloge. Sponsorerna frågade lite vad som skulle hända nu men jag ville bara se slutet ensam. I pausen sprang jag på toa och sedan såg jag andra förlängningskvarten från balkongen vid kontoret.

JOHN STENBERG: Forceringen började på samma sätt som i Trelleborg, vi spelade mest passningar där bak och fick inte riktigt till trycket.

ENES AHMETOVIC: Jag var säker på att vi skulle få vår chans.

JOHN STENBERG: Ju mer klockan tickade, desto mindre trodde man på det.

AHMED YASIN: Jag slog en jättedålig hörna och fick en mikrobristning uppe i låret, så jag hade kramp medan jag sprang vidare.

JOHN STENBERG: Så damp bollen ner till Yasin.

ENES AHMETOVIC: Det var typ fem minuter kvar av matchen.

JOHN STENBERG: Jag förstod att han inte ville kombinera med mig eller slå ett inlägg. När han är ute på kanten vet jag vad han vill göra.

PATRIK HAGINGE: Yasin tog skott som vanligt.

ENES AHMETOVIC: Han kunde knappt springa men fick i väg ett ganska hårt skott. Det var inte bara skottet, ännu mer imponerande var den explosiva förflyttningen två meter i sidled.

JOHN STENBERG: Han har fått mycket kredd för det, men vi var många 30-plussare med skrikande kroppar. Kanske hade han mest ont, jag vet inte.

AHMED YASIN: Målvakten släppte en enkel retur och där stod John av alla spelare.

JOHN STENBERG: Jag förstod att det bara gällde att vara beredd. Jag hann fram med högerfoten och fick in den men var orolig för att jag var offside för jag kände mig ganska ensam. När jag såg att målet var godkänt svartnade det lite för ögonen.

PATRIK HAGINGE: Fy fan vad skönt. Och så underbart att John fick göra det.

ERIK MCCUE: Man kan betala lön för att få en bra spelare, men man kan aldrig veta hur spelaren är i ett sånt ögonblick. Ändå visste jag det med John. Jag och min sambo skrek, för det var inte första gången vi hade sett honom göra det. Jag såg när han spelade final med Phoenix i finalen av USL Championship. Då gjorde han exakt samma sak – avgjorde på slutet.

JOHN STENBERG: Målet med Phoenix tog oss vidare till förlängning och sedan vann vi på straffar. Det var mycket dramatik. Men inte alls samma press som i Örebro. Detta var mycket större.

ERIK MCCUE: John var kanske den bästa spelaren för oss både mot Trelleborg och HTFF. En matchvinnare.

JOHN STENBERG: När förlängningen var slut joggade jag tillbaka till bänken. Jag hade fått en rejäl kyss på foten redan i första halvlek och ätit värktabletter i paus. I finalen i USA kunde jag inte stå upp men körde ändå. Man går in i ett överlevnadsläge. Ändå funderade jag när jag stod där, var helt slut och stretchade baksidan: Har jag verkligen en straff i mig?

ENES AHMETOVIC: Det här var första gången i dubbelmötet som HTFF hade något att förlora. De hade precis haft en Superettanplats i handen och tappat den med fem minuter kvar. Man vet aldrig med straffar, men för första gången kände jag ändå att vi hade en fördel.

KALLE HOLMBERG: Vi hade bara tränat straffar dagen innan. Men jag kände mig ändå säker på att de flesta skulle göra mål. John hade dragit upp tre likadana i krysset.

PATRIK HAGINGE: Straffskyttarna var redan bestämda.

AHMED YASIN: Jag skulle lägga som tvåa men gick fram till Rafi [assisterande tränare] och sa att jag har ont i mitt lår och kramp överallt. Tänk om jag går fram till straffen och benet låser sig?

KALLE HOLMBERG: Melvin Bajrovic blev jäkligt besviken när han skulle lägga som sjua.

AHMED YASIN: Rafi sa från ingenstans att Melvin var sugen. Jag gick fram till Melvin och frågade om han ville slå. »100 procent«, svarade han, så jag gick tillbaka till Rafi och sa att han kunde sätta upp mig som sjua eller åtta.

PATRIK HAGINGE: Det var starkt av Yasin att våga avstå. ÖSK är på liv och död för honom och om Melvin missat hade också Yasin fått mycket skit, för att han inte »vågade« slå en straff.

AHMED YASIN: Jag var beredd att ta det, att folk skulle säga att jag inte vågade. Kroppen … det gick bara inte. Jag var totalt slut och sönder.

»Det är en jävligt skör linje mellan att vara kung och det sämsta de har sett.«

KALLE HOLMBERG: Jag tog första straffen. Många har frågat mig om jag var nervös, men jag kände mig faktiskt ganska lugn. Det började med att målvakten [Amar Dzevlan] kastade bort bollen och försökte psyka mig lite. Då kände jag mig nästan ännu lugnare. När jag kom hem till ÖSK sommaren 2023 var Amar i klubben så vi tränade ihop i ett halvår. Efter matchen skrev han till mig att jag alltid lägger den lågt till vänster och då svarade jag: »Men du vet ju det, så det är klart att jag la den till höger i stället.«

ENES AHMETOVIC: HTFF gjorde också mål och Bajrovic klev fram.

JOHN STENBERG: Jag uppfattade inte att Ahmed och Melvin hade bytt plats. Jag såg det först när det hände. Melvin var en av spelarna jag pratade mycket med under hösten och försökte komma närmare och stötta.

PATRIK HAGINGE: Melvin hade blivit utbuad av sin egen publik hemma mot Umeå.

AHMED YASIN: Jag har aldrig varit med om att en ÖSK:are blivit utbuad av sina egna fans. Jag tog tag i honom efter Umeå och sa att du är en jävla fin spelare, fortsätt träna hårt.

JOHN STENBERG: Att bli utbuad av sina egna är en mental uppförsbacke som är längre än folk förstår. Men Melvin är den typen av människa som går i gång och vill visa alla i stället. På hans promenad fram såg han lugn och samlad ut.

PATRIK HAGINGE: Han gick bara fram och dunkade dit den. Förbannat starkt.

JOHN STENBERG: På kvällen träffade jag många örebroare som plötsligt tyckte att Melvin var kung. Det är en jävligt skör linje mellan att vara kung och det sämsta de har sett.

AHMED YASIN: En bra straff, men HTFF slog två ännu säkrare straffar. Jag tänkte: Vad är de här gjorda av? Helvete, hur fan ska det här gå?

BUSTER RUNHEIM: Jag vågade inte se våra straffar, jag såg bara HTFF:s straffar. Lowe Astvald tryckte ner mitt huvud så jag inte skulle se.

»Jag var så jävla nervös och stod och tjatade hål i huvudet på Hasan Dana, att den här straffen är värd så jävla mycket.«

FREDRIK CARLSSON: Jag trodde att Ojrzyński skulle behöva rädda minst två straffar. Med tanke på hur säsongen hade varit räknade nog ingen med att ÖSK-spelarna skulle gå fram och vara kyliga från elva meter.

ENES AHMETOVIC: Baffoe satte sin straff men HTFF fortsatte att göra mål på sina.

JOHN STENBERG: Min egen promenad var lång. Jag slog 15 eller 20 straffar dagen innan, alla i samma hörn. Jag vet att alla målvakter går åt det hållet när en vänsterfot ska lägga den. Men jag kände att är den tillräckligt bra så tar han den inte. Jag tittade inte på målvakten och tänkte bara att bollen skulle slås hårt. Den skulle in.

KALLE HOLMBERG: Lika säker som på träningen.

JOHN STENBERG: Jag såg inte var skottet landade, men det satt. Sedan plockade jag upp bollen och gav den till HTFF-spelaren, klappade honom på ryggen och sa lycka till. Inte som en psykning alltså, jag menade det. Sedan gick jag tillbaka till gubbarna och såg honom dra den över.

KALLE HOLMBERG: Erik Andersson fick chansen att avgöra. Jag kände mig trygg med honom.

JOHN STENBERG: Erik hade haft ett tufft år. Jag var så jävla nervös och stod och tjatade hål i huvudet på Hasan Dana, att den här straffen är värd så jävla mycket. Jag bara fortsatte säga det, Hasan sa ingenting.

BUSTER RUNHEIM: Jag såg inte Eriks straff heller. Men när jag hörde ljudet …

PATRIK HAGINGE: Ett hav av lyckorusiga människor intog planen. Det var spelare, supportrar, ledare, journalister – allt var bara ett lyckligt kaos.

BUSTER RUNHEIM: Hela Behrn Arena skrek. Jag hoppade över staketet och rusade in. Den första jag kramade var vår materialare Viktor, en fantastisk människa som lägger ner sin själ i ÖSK. Jag visste att detta betydde så mycket för honom.

BERNHARD NILSSON: Det var en befrielse. Lättnad är ett stort ord. Otroligt glad men framför allt var det en väldig lättnad. Det var många människor som berördes, människor som kunde förlorat sina jobb.

ENES AHMETOVIC: Fy fan.

AHMED YASIN: Jag hade svårt att prata ordentligt. Så glad, men också helt trött och tom.

ENES AHMETOVIC: Vi hade hängt mot repen, varit ute flera gånger och till slut, när det var över, hade vi klarat det. Det tog tre dagar innan jag var mig själv igen. Och det hade inget med festandet att göra.

KALLE HOLMBERG: Det blev en saga till slut.

FREDRIK CARLSSON: Fotbollen får högre och högre tonläge, det är lätt att bli historielös. Jag minns 80-talssäsonger där jag satt på läktaren och väntade på en annan match som skulle avgöra om ÖSK skulle ramla ner i tvåan. Jag minns kvalet mot Assyriska 1999. Ändå innehöll denna säsong så mycket mer. Ett praktfiasko där de ansvariga ändå fick stå som hjältar.

PATRIK HAGINGE: Jag önskade att vi hade kunnat spela upp det där första snacket jag hade när jag tog över laget i maj, när jag pratade om vi mot världen och att göra the great escape. För det blev nästan så. Bara lite bättre.

KALLE HOLMBERG: Vi borde ha haft ett filmteam som följde oss från sommaren.

ENES AHMETOVIC: Om någon hade gjort en film om vårt 2025 hade man sagt att den jäveln överdriver. Storyn hade varit för bra för att vara sann. För overklig och tillgjord.

JESPER MODIG: Jag har gått upp till Allsvenskan med Varberg, men detta slog så mycket högre. Det finns inget som kan mäta sig med detta. Jag tror att de flesta i vårt lag aldrig kommer uppnå samma glädje som vi gjorde den där kvällen i Örebro.

PATRIK HAGINGE: Själv gick jag inte ner på planen. Jag tänkte att nu var det spelarnas tid att vara hjältar och stå i centrum, så jag var inte med och firade med publiken.

KALLE HOLMBERG: Jag stod där på planen och hade bara på mig underbyxor och en sån där GPS-väst. Resten av kläderna hade supportrarna rivit åt sig i kramkalaset.

PATRIK HAGINGE: Jag borde naturligtvis ha varit med. Hur fan tänkte jag där egentligen?

Du har väl inte missat?

Nyheter

Johan Orrenius: »En svartvit motsvarighet till Sunderland ’Til I Die«

Offsides chefredaktör berättar om varför vi ville göra reportageserien om Örebro SK:s galna säsong i Superettan 2025 – och varför alla som gillar fotboll borde läsa den.

Reportage

Ett mellanbarn talar ut – ett reportage om Örebro SK och identitet

För liten för att vara mäktig, för stor för att anses som charmig. Att älska Örebro SK har sina utmaningar.