Olof Lundh: »Kodden! Jag känner mig som Leeds«

Sent avgörande på Elland Road, kalkonerna Thåström och Kent och sparkningen som han bommade. Så var Olof Lundhs fotbollsår 2025.

Olof Lundh är reporter och krönikör på Fotbollskanalen. 2025 gav han ut boken »Den sista lägerelden« om sport-TV-marknaden.

 

Vilken fotbollsprofil har varit den mest svårbokade till din intervjupodd i år?

– Haha, det är många. Av dem som blev av 2025 var det nog Guillermo Molins, som jag haft kontakt med under några år. Även Therese Sjögran tog lite tid. Men det blir en hel del »nej, tack«. John Guidetti gjorde jag en ny framstöt på i år, men där blev det återigen nobben. 

Vad har du sabbat i år som du grämer dig över mest?

– Att jag och Gusten Dahlin inte vann Alla mot alla i våras. Jag hatar att förlora. Det sabbade jag. Kodden! Jag känner mig som Leeds United med fem finalplatser och blott en seger [med Ebba von Sydow] över tolv säsonger. Sa jag att jag hatar att förlora?

Bästa fotbollsögonblick 2025?

– Femte tilläggsminuten mellan Leeds och Sunderland en måndag i februari. Jag hade åkt dit själv och Leeds hade precis tappat serieledningen i The Championship omgången före. Stämningen blev inte bättre av att bortalaget tog ledningen, men Leeds kvitterade med drygt tio minuter kvar och sedan följde ett våldsamt tryck. Det gav inget. Det var frustrerat på läktarplats. Tiden började rinna ut när Joe Rothwell tog hand om en hörna som ganska snabbt kom tillbaka ut till honom igen efter ett misslyckat avslut. Efter att Rothwell vänt bort en back fick han in ett inlägg som styrdes in i mål av Pascal Struijks huvud till 2–1 och seger. Jag satt långt ut på Elland Roads ena långsida, i höjd med Sunderland-målet, och den glädjen jag kände är svårslagen. Jag inbillar mig att det är så Nirvana är.

»Att inte fler är upprörda är på ett sätt konstigt, men det får man leva med.«

Vilken fotbollsnyhet under 2025 är du mest knäckt över att du inte breakade?

– Sparkningen av Henrik Rydström? Den missade vi alla. Samtidigt är jag egentligen mer sugen på större historier och granskningar. Det konstiga är att minnet är rätt blankt. Antagligen förtränger jag det snabbt om jag haft hugg på något men inte agerat eller hunnit först. När det gäller internationella stories är det svårt att vara deppad. Det var värre förr, när nyhetstempot var lägre, då kunde smärtan sitta i längre. Samtidigt hade jag inte velat vara utan det. Att det gör ont innebär att det betyder något.

Du har hört sjuka grejer om Mikael Stahres 50-årsbaluns i Marbella i somras? 

– Ja, tyvärr. Vad? Går inte att trycka.

När var du som mest förbannad under 2025? 

– Svårt att värdera då det är lätt att bli förbannad som journalist. Ibland handlar det om att jag kunde gjort något bättre, ibland är det ens ägare eller höga chefer som gör en förbannad och ibland handlar det om att de som vi bevakar stänger till. Jag borde varit tuffare och rakare när landslaget inte hade koll på risken för avstängningar i play off-spelet och det är deppigt när olika mediahöjdare gärna använder sig av fina ord om journalistik när det ofta handlar om avkastning. Det var också sorgligt att se hur SvFF tillät Jon Dahl Tomasson att fullständigt stänga ner runt landslaget och att de sedan ändå inte presterade.

»Mjällby är som ett Kinder-ägg XL som innehåller en rad namn som gör en extra glad av olika skäl.«

Din största insikt om dig själv under året som gått? 

– Här borde det komma något djuplodande svar, men det kan jag inte ta fram. Jag har under hösten blivit förvånad över att jag kan brinna till när jag i olika sammanhang pratat om exempelvis Rune Hauge från min senaste bok, Den sista lägerelden, och de hundratals miljoner som svensk fotboll betalat till honom i skatteparadiset Guernsey. Att inte fler är upprörda är på ett sätt konstigt, men det får man leva med. Det gäller fler ämnen som jag fortfarande kan bry mig om och vilja försöka belysa. Det verkar aldrig försvinna, vilket är tur. Utan det hade jag haft svårare att jobba, även om jag inser att långt ifrån alla går i gång som jag.

Vilket fotbollsnamn gjorde dig lite extra glad 2025? 

– Mjällby AIF. Svårt att inte fascineras och känna glädjen i en sådan osannolik prestation. Klubben är dessutom som ett Kinder-ägg XL som innehåller en rad namn som gör en extra glad av olika skäl. Hasse Larsson, Tom Pettersson, Jacob Bergström, Anders Torstensson och så vidare.  

Har du unnat dig något fint i år?

– Inte många sötsaker, men jag har varit på Elland Road ett antal gånger. Jag jagar Sunderlandupplevelser, men det blir sällan så. Tror det är en åldersgrej att inse att livet är ändligt och kan ta slut när som helst och då måste jag passa på att göra det när jag kan.

Du får dela ut utmärkelsen »Årets sportjournalist 2025«, du är ensam i juryn. Vem får priset?

– Martin von Knorring. Den repertoar han sitter på kopplat till sin drivkraft och sitt brinn gör honom till Sveriges bäste sportjournalist. Jag önskar att jag hade varit lika vass och mogen som 31-åring och det är imponerande att se honom avslöja stora grejer om riggade matcher och höjdare i SvFF och Sef samtidigt som han tar sig an poddar, nyhetstexter, matchrapporter och TV-inhopp.

Olof Lundh

»Är det något som kommer knäcka min pump är det elcyklarna.«

Årets bästa och sämsta kulturella upplevelse?

– Boken De livegnas land av Liza Alexandrova-Zorina gjorde starkt intryck på mig. En välskriven inblick i ett skuggsamhälle som finns vid sidan av oss och det gjorde mig riktigt glad att hon fick Stora journalistpriset. Läs den! Jag har en förmåga att förtränga och glömma det som inte gör avtryck men varken Kent eller Thåström levde upp till mina förväntningar. Konserter är för mycket skärmar, för lite artister.

Plötsligt dök Daniel Kindberg upp i Ukraina, på ukrainarnas sida i kriget mot ryssarna. Om du skulle skicka en svensk fotbollsspelare till krigsfronten, utifrån hur de presterat i år, vem hade det blivit?

– Haha, det var elakt. Det skulle ju i så fall vara herrlandslaget med Jon Dahl Tomasson i spetsen. Deras höga press borde kunna ge effekt.

Vilken var din bästa cykeltur under 2025? 

– Det är ett transportmedel och inte något som går att ranka. Det som däremot försämrat mina cykelupplevelser i Stockholm är dessa elcyklar som gör att jag blir omblåst av gamla damer. Hur jag än trampar ökar bara avståndet. Är det något som kommer knäcka min pump är det elcyklarna.

Drömrubrik att läsa under 2026? 

– Jag drömmer inte, jag jobbar. Citerar fritt från en tidigare förbundskapten. Tyvärr är det något verkligheten har lärt mig.

Publicerades 31-12-2025. Artikeln är skriven av .