I den första boken om Åshöjdens BK får benknäckargänget i gärdsgårdsserien kritik efter en svag insats. Det skånska samhällets nya kaféägare, den tidigare landslagsspelaren Bagarn Olsson, tycker att laget spelar »som en påse nötter«. Omdömet uppskattas inte av hårdingen Kniven Jönsson. Kniven försöker sänka Bagarn men åker själv på en magpumpare och faller till golvet. När Bagarn sedan tar över laget satsar han på träningsvilliga ungdomar. Knivens fotbollskarriär är därmed över.
Oväntat nog blir han därefter, tillsammans med kompisen Ruben Svarte, lagets största supporter. Under matcherna dricker duon lemonad spetsad med brännvin och smädar domarna med hesa röster. När bokens blyga berättarjag Jorma Engmark missar en viktig straff mot Osby är Kniven den första att peppa: »På dom så det bloar, Jorma! Kom igen!«
Jag tänker på Robin Olsen. Precis som Kniven har han tillgång till en imponerande skånsk basröst. Jag fantiserar om hur Olsen skakar av sig veckans bråk och sina egna olyckliga uttalanden. Han tar sig upp till Solna och ödesmatchen mot Schweiz. Han ställer sig långt ner på nationalarenan och när Sveriges nya etta Viktor Johansson fumlar in ett skott från Granit Xhaka vrålar den petade målvakten: »På dom så det bloar, Viktor! Kom igen!«
Åh, den svåra konsten att ta en petning.
De flesta som åsidosätts blir besvikna men knyter näven i fickan. En del ställer likt Robin Olsen till en scen – när en bänkad Carlos Tévez skulle bytas in för Manchester City i en match mot Bayern München 2011 var argentinaren fortfarande så kränkt över petningen att han vägrade spela. Det har också funnits lättade reserver. Torbjörn Nilsson var ett tag så plågad av prestationsångest att han under PSV Eindhovens matcher höll tummarna för att slippa speltid.
Så har vi de tystlåtna gnuggarna. Jag glömmer aldrig Markus Halsti. Malmö FF värvade honom som mittback tätt inpå säsongen 2008 och sedan följde fem säsonger där han aldrig riktigt lyckades bli ordinarie. Halsti gnällde aldrig (kanske gjorde det honom mer lättpetad?) och 2013 öppnade sig en plats på mittfältet. Finländaren gjorde den till sin, MFF vann guld den hösten och detta var före laget var storfavorit till titeln varje säsong. För tidningen Matchdax berättade Halsti hur han resonerat under de motiga bänkåren: »När man sätter sig efter träningen får man ge sig själv en klapp på axeln och säga: Jag kämpade rätt bra i dag ändå. Jag tror att jag har blivit en bättre människa och spelare genom det jag har varit med om.«
Jag minns min egen värsta petning. Sommaren 1996 skulle mitt pojklag spela Gothia Cup. Det var ingen liten sak. Vi skulle ställa upp med två lag och inför resan till Göteborg fick jag veta att jag skulle spela i det sämre. Vår tränare Sören sa att jag hade missat för många träningar, en förklaring som gav ett visst skydd – då kunde jag åtminstone tänka att jag egentligen hade kvalitet nog. Men jag var mörk i sinnet under bussresan på riksväg 40. Mitt humör stod i kontrast till den i övrigt uppsluppna stämningen och de glada låtar som strömmade från P3:s listprogram Sommartoppen. »I won’t let the sun go down on me!« sjöng Robin Cook medan min himmel var täckt av åskmoln. I höjd med Borås fick jag nog och sa:
– Sören är en ledare jag inte vill jobba under.
Nej, det gjorde jag inte. Jag höll masken. Men inte med Markus Halstis storsinthet.
Vår turnering tog slut snabbt men förstalaget spelade bra och gick till slutspel. De slog ut ett amerikanskt lag, de fick möta brassar på Heden och det känns tufft att erinra sig de fula tankar jag tänkte då. Avundsjuka och bitterhet, sedan skam för att jag tänkte som jag tänkte. Hur jag hoppades att brassarna skulle vinna. Hur jag såg på mina lagkamrater i andralaget.
Jag var 15 år. Jag försöker tänka på det när skamsköljningarna kommer nu.
Men oavsett ålder är man sällan sitt bästa jag i stunder av upplevd kränkthet. Kniven Jönsson tog till nävarna, Robin Olsen pratade i Aftonbladet och Jon Dahl Tomasson sköt ett stenhårt skott tillbaka. Den 79-faldige landslagsmålvakten räddade det utan att röra en min. Han for till Tjeckien med MFF och knep käft när reportrarna ville ha fler blågula citat.
Det var nog klokt gjort. Med så många negativa känslor i kroppen gör han också rätt i att hålla sig borta från landslaget. Bilden av Tomasson lär han heller inte ompröva och kanske finns det mer i den här deppiga historien än vad som hittills kommit fram. Men om en vecka ska Viktor Johansson vakta målet för Sverige i sitt livs viktigaste match. Jag hoppas att Johansson håller nollan då. Och jag hoppas att Olsen hoppas att Johansson håller nollan då.
Det känns fortfarande jobbigt att tänka på Gothia Cup 1996.
Veckans …
… Motala AIF
Sju raka segrar, en poängs ledning i tabellen, tre matcher kvar, hundra nervösa tankar i huvudet. Men så underbart att få känna så här igen ändå. Pappa, det blir minst kval men jag tror fasen att vi grejar det. Heja Maif!
… Låt
Don’t let those bastards reel you in – Olle Nyman.
… Vackra fotbollsfarväl
Fredrik Jensens elitkarriär var osannolik på många sätt. Mellan 14 och 18 års ålder spelade han ingen fotboll. När han värvades till allsvenska Trelleborg kom han från division fyra. Han hade ingen skolning, ett trasigt knä och det sades att han inte ens kunde göra tio på foten. Ändå satte Jensen med sina kraftfulla djupledslöpningar ett tag skräck i allsvenska försvar. När jag träffade honom 2021 spelade han i division sex. Jensen förklarade att han helst aldrig ville sluta spela fotboll eftersom umgänget fotbollen erbjöd räddat honom efter en uppväxt präglad av mobbning och utanförskap. Fredrik Jensen var en människa som verkligen berörde mig på djupet och vill man läsa reportaget om honom finns det här.
Förra helgen gjorde »Snickaren från Löberöd« trots allt sin sista match. I den gjorde han sex mål och redan före avspark kom tårarna, vilket man kan läsa om i Skånska Dagbladets fina artikel om avskedsföreställningen. Efter slutsignalen lämnade Jensen kvar sina tejpade fotbollsskor i mittcirkeln. En liten pojke kom fram och frågade varför. »För att jag är färdig med dem«, svarade Fredrik Jensen.
… Offsides podcast
Jag spanar efter Elfsborgs Big 5 i Borås djurpark, Anders har sett en färsk dokumentär om rivaliteten mellan Adidas och Puma. Vi analyserar också Henrik Rydströms tränarutveckling genom ett musikfilter.
… Drömelva
I det senaste avsnittet går en guldjagande Tom Pettersson igenom lagkamraterna som har gjort starkast avtryck på honom i karriären. Nästa fredag gästas podden av en slitstark veteran som efter många tunga år får uppleva toppkänning.
… Toppmöte
1 183 personer såg de guldjagande lagen Malmö och Häcken mötas på Eleda Stadion i onsdags kväll. Jag reagerar på den siffran. Varför fäster inte Malmös damsatsning? Sedan omstarten i fyran har laget gått upp varje säsong och hade inför mötet med Häcken en klart realistisk guldchans som nykomling. Att den rätt sanslösa bedriften inte attraherar fler i fotbollsstaden Malmö? Kanske har det gått för snabbt, kanske har satsningen upplevts som för maskinell. Klart är i alla fall att MFF:s feta kansli har utvärderingar att göra vid sidan om allt bryderi kring herrlaget. Häcken vann matchen med 3–0 och är nu en poäng före Hammarby. Lagen möts i Göteborg nästa helg.
… Tuffa säsongsinledning
Från att ha gått på vatten förra säsongen och fört Aberdeen till skotsk cupguld blåser nu kalla Nordsjövindar kring Jimmy Thelin. Aberdeen ligger sist i ligan och har varken vunnit någon match eller gjort ett enda mål. Total scenförändring.
… Svensk
Det var rätt otroligt att se den egentligen blyga författaren Fredrik Backman sitta i Jimmy Fallons talkshowfåtölj – och göra succé. Backman har faktiskt skrivit ett par gånger för Offside, bland annat den här novellpärlan om ett kompisgäng som binds ihop av fotbollen.
… Besked
Håkan Mild slutar efter fem år som IFK Göteborgs klubbdirektör. Man kan tycka vad man vill om hur bra han har jobbat, men det Mild i perioder har fått utstå har varit mer än vad någon fotbollsledare ska behöva. Ytterst få hade orkat lika länge.
… Undran
Fick någon spelare i Sirius ändå pris som lagets bästa spelare efter 2–8 mot Djurgården? Kom en skamsen Leo Walta kanske hem den kvällen med en blomsterkvast och ett nytt mobilskal?
