Spelet bakom spelet

På köksbordet ligger flera anteckningsblock med nerskissade laguppställningar från hundratals matcher. Pyttesmå, närmast otydbara noteringar under varje spelares namn. Kråkfötter till bokstäver som om han försöker skydda observationerna från nyfikna ögon. I den lilla tvåan i Hammarby Sjöstad finns annars bara flickvännen Ester och hon är inte nämnvärt intresserad av fotboll. 

»Bra inlägg.« 

»Läser spelet bra defensivt.« 

»Balans!!« 

Små men viktiga skärvor av ett jättepussel som aldrig blir färdiglagt. Värden som kan justeras upp eller ner och som hela tiden förfinas. De två utropstecknen som står rakryggade bredvid sina krumma kamrater väcker frågor. 

Lukas Lindell Welander skruvar på sig. 

– Det kan vara att den här spelaren avlossar några inlägg och inte kan stå kvar på fötterna efteråt, säger han. Och så ser jag det gång på gång i matchen. Då noterar jag det i syfte att jämföra med vad jag tidigare antecknat i databasen. 

Det är ett tungt ansvar som vilar på 30-åringens axlar. Till vardags är Lukas Lindell Welander arkitekt. På kvällar och helger scoutar han mer än 1 300 damspelare i Sverige och Norge. Antalet växer för varje vecka. I Sverige delar han på arbetet i de tre högsta serierna med huvudscouten för herrfotbollen, Per Antonsson. Norges två högsta serier scoutar Lukas på egen hand. Målet är att göra damspelarna, som för första gången i Football Managers drygt 30-åriga historia ska ta plats i spelet, så rättvisa det bara går inför lanseringen under hösten 2025.

– Jag känner aldrig: »Nu är den här spelaren färdig.« Jag kör in i det sista till deadline. Och även efter det lär jag fortsätta uppdatera värdena. 

Sammanlagt går det att fylla i nära 300 dataposter för varje spelare – längd, födelseort, favoritklubb, skadehistorik och hudton är bara några. Många uppgifter kan vara svåra att få tag på och det är en intrikat väv av värden som ska förkroppsliga de verkliga spelarna. Men Lukas gör allt han kan. Inga hörn rundas. Att det genom matchscouting och statistik går att ta fram värden som ska graderas mellan 1 och 20 i kategorier som »passningar«, »dribblingar« och »tacklingar« går att förstå. Lurigare är det med kvaliteter som »koncentration«, »finess«, »speluppfattning« och »kyla«. Och nästan omöjligt: Hur mäter man någons »ambition« och »potential«?

»Jag kan bli så fruktansvärt irriterad över hur dålig kvalitet det kan vara på sändningar från Damallsvenskan.«

Lukas berättar att han ständigt dammsuger nätet efter intervjuer med spelarna i fråga, samt deras tränare, för att lära sig mer om spelarnas personligheter. Genom spelarnas privata sociala medier-konton kan han tillskansa sig ytterligare förståelse. Allt detektivarbete ska förhoppningsvis leda till att värdena – de fysiska, tekniska och mentala – blir så korrekta som möjligt. 

Han bläddrar igenom ett av anteckningsblocken, vill kolla upp en siffra inför matchen på Stadion i eftermiddag mellan Djurgården och Brommapojkarna. Jag undrar om han någon gång blir siffertrött. Bostadshusen på andra sidan gatan intill Lumaparken speglar sig i Lukas glasögon. 

– Nej, aldrig, säger han med eftertryck.

Däremot:

– Jag kan bli trött på att kolla på fotboll ibland. Och jag kan bli så fruktansvärt irriterad över hur dålig kvalitet det kan vara på sändningar från Damallsvenskan jämfört med Herrallsvenskan. Färre kameror. Sämre kameror. Ibland kan jag känna att jag knappt vill titta. Och då har det ändå blivit bättre med åren. 

 

Lukas Lindell Welander beskriver sin spelarkarriär som »högklassig«, men inte utan att le ironiskt. Han spelade för ett gäng klubbar i Lund som ungdomsspelare och nådde som högst division fyra som seniorspelare. Mest blev det spel i femman.

– Jag hade inte ledaregenskaper och jag hade inte de vassaste fotbollskvaliteterna, säger han. Att utvärdera och bedöma spelares kvaliteter, det är där jag passar bäst in. Jag har väl hittat rätt fack i fotbollsvärlden.

Fram till covidpandemin var han en typisk fotbollsnörd som tittade på ett brett urval av herrmatcher, främst på TV. När det blev tomt på läktarna var det inte längre lika roligt. De ödsliga arenorna gav också Lukas en uppenbarelse.

– Jag kunde se, vad fan: den stora skillnaden mellan herr- och damfotbollen är att det kommer fler människor på herrmatcherna. Då kände jag: Nu skiter jag i den internationella herrfotbollen. Dels blir den bara förstörd av pengar, dels har vi en damfotboll som inte har några förutsättningar alls trots att det är samma sport. Jag lade om allt mitt fokus till damfotbollen. 

Han startade ett Instagramkonto där han enbart bevakade damfotboll. När sedan Sports Interactive, som ger ut Football Manager, sökte efter en huvudansvarig researcher för Sverige med särskilt fokus på damfotboll blev han genast intresserad. Att få bidra till att lyfta damfotbollen för ett spel som han själv spelat sedan han var tonåring – och dessutom få betalt för det? För Lukas lät det nästan för bra för att vara sant. 

 

Det började som Championship Manager 1992 och heter sedan 2004 Football Manager. En sidovärld till den riktiga fotbollsvärlden som årligen kommer med nya utgåvor. Inför varje ny lansering poleras spelet i varierande omfattning och nya funktioner adderas. Men trots 33 års utveckling ger grafiken i matchmotorn knappast förnimmelsen av gräs. Ljudet av det tunga skottet i ribban får inte håret på armarna att resa sig. Managern som skapas ser närmast grotesk ut. 

Det är heller inte sådana detaljer som ligger till grund för spelets popularitet och kultstatus. Det är databasen. Genom åren har ett entusiastiskt nätverk av frivilliga spridda över hela världen byggt upp en databas av snart en halv miljon herrspelare, många så minutiöst scoutade att verkliga klubbar använt sig av datan. Och detta bara i den officiella versionen. Därutöver skapar hängivna, närmast patologiskt passionerade, supportrar egna kompletterande databaser så att lag i riktigt låga divisioner också blir spelbara. 

FM-spelaren kan välja att ta över ansvaret för storklubbar som Liverpool och Real Madrid, men lika gärna något mindre flärdfullt lag från lägre divisioner och ta detta upp genom seriesystemet. Det går också att börja som arbetslös manager, söka jobb och ta vad som erbjuds. Därefter är det dags att kavla upp ärmarna och ta sig an den första presskonferensen, kolla budgeten, se över spelartruppen, snickra på en taktik utifrån spelarmaterialet och klubbledningens (ibland orimliga) önskemål, sätta ihop en stab bakom kulisserna, hantera missnöjda spelare som grinar över att laget nu spelar i en lägre division efter nedflyttningen. Ska du svälja din vrede och försöka lösa det med diplomati eller ska du slå näven i bordet och skälla ut spelaren? Kanske flytta ner denne till reservlaget och frysboxen men med risken att du får flera i laget mot dig och sår split för lång tid framöver? 

»Att få bekräftat det jag tidigare sett, att hon är aggressiv och vågar gå in i duellerna. Det kan jag få en kick av.«

Som en inbiten FM-entusiast med drygt 600 speltimmar under 2024 uttryckte det: »Det är mindre ett spel och mer ett deltidsjobb som orsakar dig mer ångest än du någonsin trodde var möjligt.« 

För att lätta på trycket har en särskild jargong utvecklats. På ett av många FM-forum står att läsa: »You know you’re addicted to Football Manager when … 1) Your wife leaves you on a free transfer 2) When you refer to your kids as ›new gens‹ 3) You think your partner is interested in your day at the ›office‹.«

 

Det ljusa tjattret från ett gäng småtjejer kontrasteras mot niomansklacken som sjunger nästintill oavbrutet på ett kylslaget Stadion. Han som ljuder starkast håller ihärdigt upp banderollen med texten »Starksprit och groggvirke«. 

Den damallsvenska matchen mellan Djurgården och BP har nyss sparkat i gång. Det här är en av få matcher Lukas ser på plats. Majoriteten av scoutingen sköter han hemifrån framför datorn. Det ger honom ett bättre arbetsflöde och är mer tidseffektivt, tycker han. Samtidigt tillstår han att det går att få syn på fler saker på plats. Hur spelare rör sig och agerar utanför kamerorna. Men oavsett plats måste matcherna ses med egna ögon eftersom siffror kan tolkas olika, säger Lukas och inleder ett resonemang:

– Om en spelare har hög passningsprocent, betyder det att hon borde ha jättehögt attribut på passningar? Inte nödvändigtvis. Den spelaren kanske bara slår hemåtpassningar till målvakten eller bara de mest simpla. Medan en annan spelare har en högre felprocent men slår de utmanande, svåra passningarna.

Lukas kisar ut mot planen där Djurgården, vårens överraskningslag i serien, för spelet.

– Jag tror inte att alla spelare hade varit helt nöjda om de fått se sina värden i spelet, säger han. 

Det går ett lätt sorl genom publiken. Högerbacken  Alexsandra Lobanova kliver resolut in i en brytning alldeles utanför straffområdet.

– Du frågade tidigare vad jag får en kick av, säger Lukas. Det där är skönt att se. Att få bekräftat det jag tidigare sett, att hon är aggressiv och vågar gå in i duellerna. Det kan jag få en kick av.

Klacken påbörjar en ny sång. »Vi är från Stockholm, från Stockholm stadion, vi går på fotboll och sjunger högt. Vi hatar Gnaget, vi hatar Bajen, men Djurgårn’s IF älskar vi så högt.«

– Väldigt informativ sång, säger Lukas och skrattar.

Djurgårdens mittfältare och lagkapten Therese Sessy Åsland har precis fått i väg ett vasst långskott och i och med att hon gjort två mål på tre långskott de senaste matcherna bekräftar det ännu en gång vad Lukas redan sett.

– Bra värden på långskott, säger han utan att gå in på vilket exakt värde han tilldelat henne. 

Han påtalar att han inte under några omständigheter får avslöja något innan spelet släpps. Och värdena kommer sannolikt ändå att uppdateras.

»Inom herrfotbollen finns det ett dussintal företag som erbjuder rik data om manliga fotbollsspelare. Så såg det inte ut i damfotbollen.«

Djurgården är hans ansvar. BP scoutas av kollegan Per Antonsson, vilket gör att Lukas inte behöver fokusera på bortalagets aktioner. I dag håller han ett extra öga på de för säsongen två nya yttrarna i Djurgården: finländskan Olivia Ulenius och japanskan Urara Watanabe. Båda har Lukas fått kartlägga från grunden. Andra spelare som byter liga kan redan vara dokumenterade om det har funnits någon scout i deras tidigare länder. De som spelar i högsta ligan har Lukas sett flera gånger. Men när spelet blir tillgängligt för publiken kommer det också att innehålla spelare från lägre divisioner som han bara studerat i enstaka matcher.

– Det är egentligen rätt orättvist, säger han. Men det ger någonting, en fingervisning om vad det är för spelare. 

 

I början av andra halvlek sveper två skrattmåsar över träläktarna på jakt efter någon åskådare som tagit blicken från sin korv med bröd. En mamma viftar efter fåglarna medan den lilla klacken åter tar ton. Lukas nickar mot Djurgårdenkaptenen Therese Sessy Åsland.

– Sessy Åsland är en sån spelare som tänder till i derbyn och viktiga matcher, säger han. Hon hanterar press bra, så den siffran kan justeras upp lite. Hon gjorde två mål i derbyt mot AIK förra veckan.

När Mimmi Wahlström går omkull i straffområdet är det också Sessy Åsland som i 55:e minuten kliver fram och säkert slår in straffen.

Även om Lukas matchanteckningar inte innehåller några siffror utan består av korta noteringar med eller utan minus- och utropstecken ska allt så småningom omsättas till värden mellan 1 och 20. Han säger att han vid det här laget har sett så många spelare att det är tydligt vad som är »dribblingar 14« till skillnad från »dribblingar 12«. Det blir ett slags jämförelse i huvudet där han kan visualisera aktionerna bakom siffrorna. Han brukar inte sätta ord på det för någon utomstående, men gör nu ett försök.

– En »14-dribbling« kan vara en dribbler som internationellt inte är en sjuk dribbler – men ändå en dribbler. En 12:a är stabil, kan läsa situationer men första utvägen är inte att dribbla.

 

När Sports Interactive 2021 inledde arbetet med att kartlägga damspelare från alla världens hörn var det ingen enkel uppgift. Inom herrfotbollen finns det ett dussintal företag som erbjuder rik data om manliga fotbollsspelare. Så såg det inte ut i damfotbollen. Allt behövde börja från noll. Ansvarig för det arbetet: engelskan Tina Keech. 

När jag pratar med henne kallar hon datan inom damfotbollen för »pretty pants« – inte särskilt bra.

– Det fanns sajter där ute som hade damfotbollsdata, säger hon. Men så enkla saker som födelsedatum eller vilken fot en spelare föredrar kunde vara fel. 

Tina Keech spelade själv fotboll i Barnet FC Ladies [i dag London Bees]. På grund av återkommande skador blev hennes spelarkarriär inte särskilt lång. I stället började hon jobba med dataanalys av herrspelare, framför allt i de lägre ligorna i England. Det kunde handla om att hjälpa klubbar som Stevenage FC eller Torquay United att klättra i den engelska pyramiden.

Intresset för analys och data kom delvis från hennes år som Championship Manager-spelare under universitetsåren i början av 2000-talet. Hon säger att hon spelade »alldeles för mycket« och »alltid med Tottenham«. I dag har hon ett scoutingnätverk med ett 20-tal huvudresearchers på damsidan, däribland Lukas Lindell Welander, och ett större antal assistenter som scoutar enstaka lag. Hon hoppas att de ska bli fler men säger att det varit svårt att hitta rätt personer för jobbet. Många som kan damfotboll kanske inte känner till Football Manager. Hennes önskan är att damernas intåg i spelet ska generera en ny publik och i förlängningen fler potentiella researchers runt om i världen.

»Det var det här spelet som skulle ta Football Manager in i framtiden. Och damfotbollen skulle introduceras.«

När vi talas vid säger Tina Keech att databasen just den här dagen innehåller damspelare från 4 016 klubbar i 524 olika ligor. Förutom att bygga upp en numerär som gör att damfotbollen på riktigt tar plats i spelet finns det frågor som hon och teamet bakom spelet fortfarande diskuterar – graviditeter och kvinnors menstruationscykel till exempel. I ett spel som i alla aspekter strävar efter att ligga så nära verkligheten som möjligt är det parametrar som inte kan bortses från och som på ett eller annat sätt kan komma att få en inverkan i spelet. Frågan är om det blir för privat och om det tillför en rolig dimension i spelet. 

Ett värde som Tina Keech däremot redan nu är mer bestämd kring är vikt.

– Kvinnors vikt fluktuerar enormt från person till person, och under hela månaden. Jag vill inte att en kvinnlig spelare bedöms som »överviktig« när hon inte är det.

Tina Keech suckar och säger att det varit hårt arbete under lång tid. Football Manager är ett spel som betytt mycket för henne personligen och som hon återvänt till både under sin graviditet och i perioder av arbetslöshet. Nu är det hon som håller i alla trådarna och hon börjar, även om mycket arbete återstår inför lanseringen, se ljuset i tunneln.

– När spelet väl släpps kommer jag nog att gråta, säger Tina Keech.

 

Få spel väcker en sådan bred känslopalett som Football Manager. Besvikelsen över spelare som inte presterar. Euforin över den trogna lagkaptenen som tänkt pensionera sig men som kör på ett år till för att spelaren verkligen gillar dig som tränare. Sorgen över akademispelaren som du under lång tid satsat på men som inte återgäldar förtroendet utan vill gå vidare.

Allt detta sker i en blåmärkslila matris av ord och siffror. Kokas det ner är det ett peka-och-klicka-kalkylbladsspel. Eller som en förtvivlad spelare vars liv det nu konsumerar uttrycker det i ett forum: »Det är som crack-kokain i pixelform.«

Inlevelsen är enorm. Det finns otaliga historier om folk som ceremoniellt drar på sig kostym inför cupfinaler. Som skakar hand med dörrhandtag i mötet med en virtuell motståndartränare. 

Ingen som spelar FM gör det med vänsterhanden. Det är maxat fokus och hundra procent engagemang. De mest inbitna – och de är många, Sports Interactive meddelar att man har passerat 17 miljoner aktiva användare – tar inte lätt på förändringar. Varenda uppdatering, varje värde, nagelfars i detalj. 

»Miljontals fiktiva stjärntränare kommer inte vara förlåtande om inte allt är perfekt.«

När det under pandemin började tisslas och tasslas om att företaget planerade ett slags revolution för spelet, detta under projektnamnet Dragonfly, bemöttes ryktena mer av misstänksamhet än iver. När spelföretaget bekräftade planerna och meddelade att en hemlig arbetsgrupp beståendes av programmerare och spelutvecklare påbörjat det som beskrevs som »den största tekniska och visuella utvecklingen i spelets historia – en grund för en nya era«, växte oron. 

Sommaren 2023 bekräftade speldirektören Miles Jacobson att de senaste årens arbete skulle synas i Football Manager 2025 – versionen som skulle ha släppts förra hösten. Det var det här spelet som skulle ta Football Manager in i framtiden. Och damfotbollen skulle introduceras. 

Pessimisterna fick rätt. Det blev för mycket nytt på en och samma gång. Lanseringen av spelet försenades – det kom inget spel hösten 2024 – och under februari 2025 kom beskedet många fans fruktat. För första gången på 20 år skulle ingen ny årlig utgåva av Football Manager bli tillgänglig. Utvecklarna ansåg inte att spelet var färdigt. Tobias Hysén var bara en av många FM-entusiaster som reagerade när han i Göteborgs-Posten kallade nyheten för »ett dråpslag«. 

Förseningen, men ännu mer osäkerheten över hur den nya omhuldade versionen kommer att fungera i praktiken, gör den kommande höstens lansering extra känslig. Miljontals fiktiva stjärntränare – någon som kanske lett Oldham Athletic från botten i League Two till toppstrid i Premier League, någon som i alla år längtat efter att få träna Vittsjö i Damallsvenskan – kommer inte vara förlåtande om inte allt är perfekt. 

 

Hemma framför datorn i Hammarby Sjöstad låter sig inte Lukas påverkas. Arbetet fortsätter outtröttligt. Att spelet inte släpptes som planerat förra året ser han mest fördelar med. I alla fall när det kommer till damfotbollens införande.

– Det var en lättnad, säger han. Nu vet jag att databasen kommer vara bättre. Fler spelare. Mer välscoutade.

Just i dag gör han några smärre justeringar efter matchen på Stadion. Han ser bland annat över värdena för Therese Sessy Åslands frisparkar, hörnor och långskott. Kanske bör hennes teknikbetyg justeras upp lite också? Varje uppdatering som gör spelet mer verklighetstroget ger honom tillfredsställelse. 

»Det är inte bara att man lallar runt och sätter en siffra här och där. Det är verkligheten som avspeglas.«

Han säger att han lägger cirka 20 timmar i veckan på scoutinguppdraget.

– Jag tror jag lägger mer tid än jag förväntas göra. Det är aldrig så att jag funderar: Behöver jag egentligen göra mer här?

Sedan en tid tillbaka scoutar Lukas Lindell Welander också på uppdrag av Malmö FF:s damlag. I den riktiga fotbollsvärlden.

– På något sätt bevisar det uppdraget att man gör ett ordentligt jobb när man jobbar med scoutingen i FM, säger han. Det är inte bara att man lallar runt och sätter en siffra här och där. Det är verkligheten som avspeglas.

När spelet släpps under hösten kommer han att befinna sig i Bologna, hans flickvän ska studera arkitektur i den italienska staden och Lukas flyttar med. Hans vilja är att fortsätta scouta för Football Manager, precis som hans förhoppning är att hans insatser för MFF:s damer fortsätter att uppskattas. När jag tar upp Lukas kommande tid i Italien blir hans röst skarpare. Hans återkommande missnöje och frustration över de bristande förutsättningarna för damfotbollen kommer fram. Han berättar att han för två år sedan tillbringade ett halvår i Italien. Då i Turin. Givetvis planerade han att se Juventus damer. 

– Självklart låg »arenan« ute på något jävla fält utanför Turin, säger Lukas.

När han började kolla upp hur man tog sig dit visade det sig att det skulle ta en och en halv timme med buss. Och bussarna gick sällan. Så han gav upp. Det blev ingen Juventusmatch. 

– Klart som fan att damfotbollen inte växer om man lägger matcherna på såna ställen.