För 16 år sedan lämnade du rollen som expert i TV4 för att bli assisterande tränare i AIK. Inför vinterns Svenska cupen-spel återvände du till rutan. Vad lockade?
– Jag har aldrig haft planen att vara fotbollstränare. Varje gång jag har varit mellan jobb, som det så fint heter när man får sparken, har jag sökt andra jobb i näringslivet och tänkt att jag kanske ska göra något annat. Men så har man stått där med pipan i munnen till slut. När jag lämnade IFK Norrköping i vintras hörde jag av mig till TV4 och frågade vad de gör nu för tiden. Det blir så lätt annars att man sitter kvar och väntar på att det ska hända något.
Hur har du trivts i expertrollen?
– Det var jäkligt kul. Jag kände mig glad när sändningen började. Den känslan hade jag glömt bort från förra gången jag var expert. Det är härligt att skildra en match tillsammans med en kommentator. Jag har jobbat som journalist med deadlines, och i live-TV är det hela tiden deadline. »Nu är du i bild, nu är du i sändning, nu är det reklam.« Det är som en av- och påknapp. Du måste prestera när kameran rullar.
»Jag har gjort runt 750 laguttagningar sedan förra gången jag var på TV.«
Det har blivit något av en trend att fotbollstränare hoppar på ett expertuppdrag i några månader, medan de väntar på ett nytt tränarjobb. Bartosz Grzelak, Andreas Brännström, Mikael Stahre och Poya Asbaghi har alla tittat in i TV-husen på sin väg vidare i karriären. Vad tror du att det beror på?
– För mig är det ett bra sätt att hålla sig uppdaterad. Det är också kul att försöka klara av olika jobb inom fotbollen. Jag har varit spelare och tränare, har skrivit en bok om spelförståelse och en roman om fotboll. Expertrollen är ännu ett hantverk att bemästra. Man kan inte bara gå dit med cigarr i mungipan och vara lite skön. Inte jag i alla fall. Om jag skulle få möjligheten att göra det som ett jobb hade jag gjort det extremt seriöst. Jag tror att man kan bli jävligt bra på det. Utveckla samarbetet med kommentatorn och bli ett radarpar.
Är det en trygghet att TV-jobben finns där om man får sparken?
– Nej, det är absolut inte första tanken som slår en. Jag tror sällan att fotbollstränare behöver jobba ett par månader för att fylla ett ekonomiskt glapp. Det är mer en skojig grej som ger nya perspektiv.
Hur har du förändrats sedan förra gången du var expert?
– Jag såg några bilder från när jag satt med Ola Wenström och Olof Lundh i studion 2008. Utseendemässigt har jag förändrats massor. Jag har också gjort runt 750 laguttagningar sedan förra gången jag var på TV. Då hade jag mina styrkor utifrån ett spelarperspektiv, nu blickar jag mer med tränarögon. Jag har alltid försökt leva mellan raderna och är fascinerad av det som inte är uppenbart i spelet och ledarskapet. Det är ingen hemlighet att jag kan vara trulig mot journalister, och ofta beror det på att de inte lever mellan raderna. Deras uppgift har blivit att söka det uppenbara. Som expert försöker jag se fotbollen med nyanser och ge en annorlunda bild av vad som pågår i matchen. Det gjorde jag nog inte innan jag blev tränare.
»Svåra frågor är som en gratisserve. Det ger mig chansen att visa vad jag står för i mitt ledarskap.«
Vad kan det vara för nyanser?
– Jag undviker gärna frågor som »vad hade du gjort som tränare?« eller »vad tycker du att de ska göra nu?« Min roll som expert är inte att göra tränarens jobb. Istället kan jag utifrån min kunskap förklara vilka möjligheter Henrik Rydström har, vad han har gjort tidigare och vad som vore rimligt. Sedan kan han ha andra idéer som jag inte känner till. Det handlar om att skapa en nyfikenhet hos mig själv och tittarna, snarare än att sitta och låtsas att jag vet exakt vad som kommer hända. Jag är verkligen påläst när jag sitter där, och jag vill hellre dela med mig av den kunskapen än av ett tyckande som målar in alla i ett hörn.
Hur förbereder du dig?
– Jag lägger timmar. Om Oddevold har tagit in Adrian Rogulj från Norge och han ska spela nia istället för deras bästa målskytt förra året [Assad Al Hamlawi] tittar jag på hur han springer, hur snabb han är och vilken typ av mål han gör. Hur går det ihop med fotbollen som Oddevold försöker spela och det som tränaren säger? Det går att se klipp på allt möjligt i dag. Sedan pratar jag med folk runt laget, inklusive tränaren. Jag gör ett minigräv, trots att min roll faktiskt inte är journalist utan tyckare. Väl i sändning kanske jag bara förmedlar tio procent av allt jag vet. Jag har mycket extramaterial som kanske hade passat om matchbilden blivit annorlunda.
»Det är inte alltid fel att uppfattas som lite trulig och svår, ofta leder det till fler och svårare frågor.«
Kommunicerar du annorlunda i TV jämfört med under en videogenomgång med spelare?
– Jag är ny på jobbet, känner jag. I samband med de två senaste matcherna började jag fråga mig själv hur jag vill vara i TV, vad jag har för plan och vad som är bra och dåligt. Redaktörer och kollegor har gett mig feedback som har hjälpt, men jag har inte gjort tillräckligt många matcher för att vara genomtänkt. Jag har gått lite på halvvolley.
Du var själv inne på din inställning till journalister, att du ibland kan tröttna på frågor de ställer. Även en programledare i studion kan ställa frågor du inte gillar. Får du bita dig i läppen ibland?
– Det är en helt annan situation. När jag är expert har jag inte ett lag att stå upp för. Som tränare måste jag stå bakom »mina grabbar« och tala till spelare, klubb och supportrar. Det finns en plan för vad vi ska prata om, men det händer också att Gusten Dahlin ställer oförberedda frågor för att tvinga fram ett spontant och kanske bättre svar. Det stör jag mig inte alls på. Snarare är det en del av kicken i livesändningar.
Känns det skönt att inte behöva gå i försvarsställning?
– Ja, det är en frihet. Samtidigt vill jag ta ansvar för det jag säger. Inte sitta där och vara motsägelsefull eller raljant. Jag kan också tycka att det är härligt att få de tuffa frågorna som tränare, för det är en möjlighet att göra lagbygget med hjälp av media.
Vad menar du?
– I AIK, till exempel, får du alltid skarpa frågor. Om jag inte får det behöver jag själv skapa en dynamik i spelargruppen som kan bli lite konstlad. Svåra frågor är som en gratisserve. Det ger mig chansen att visa vad jag står för i mitt ledarskap och att säga till klubben, spelarna och supportrarna hur vi hanterar en motgång. Konflikter är en jättemöjlighet till att vara en bra ledare.
Har du lyckats vara en bra ledare när du svarat på frågor, eller finns det saker du ångrar när du blickar tillbaka?
– Media har många gånger varit min bästa vän för att nå framgång. Det är inte alltid fel att uppfattas som lite trulig och svår, ofta leder det till fler och svårare frågor. Jag ska inte säga att jag ångrar det, men jag vet att jag har gjort ett stort antal dåliga intervjuer. Ibland har jag varit onödigt raljant eller koncis, bara svarat på det uppenbara i frågan och inte det som ligger mellan raderna. Många gånger kan det vara i affekt. Man har ett känsloliv även som tränare. Men om någon frågar mig om ett strypgrepp på Jeremejeff hade jag nog svarat exakt samma sak i dag [»han vill döda honom, i stort sett«]. Ser man till fakta var det ett övergrepp!
»Fattar du vilken uppsida jag har när jag träffar människor som tänker så om mig? Jag kan aldrig förlora.«
Kan du vara mer dig själv som expert än som tränare?
– Så funkar ju inte vi människor, utan vi är oss själva som helhet. Jag kan inte vara i TV som jag är med min 14-åriga dotter. Du är den du är i sammanhanget.
Jag får ändå uppfattningen att du är mer avslappnad i TV än på en presskonferens.
– Så är det. Men när jag går från presskonferensen till omklädningsrummet är jag också på ett annat sätt. Det är inte omöjligt att människor drar slutsatsen att jag alltid beter mig som jag gör på presskonferenser. Jag har alltid uppskattat när folk tror att jag är som i media. Det är jätteroligt.
Varför?
– Jag älskar när folk har den stereotypa bilden av mig. Framför allt när man träffar människor. De kanske ogillar mig och tycker att jag är en arrogant, jobbig människa, men det är ändå häftigt att de har den uppfattningen.
Häftigt?
– Häftigt är kanske fel ord, men det är intressant. Jag går igång lite på det. Jo, men det är häftigt för att det är mänskligt. Människor har inte alltid tid, eller lust, att skaffa sig en bredare bild av andra. Och det är en möjlighet. Fattar du vilken uppsida jag har när jag träffar människor som tänker så om mig? Jag kan aldrig förlora.
Du överraskar med att ha fler sidor än den som är tjurig i intervjuer.
– Hundra procent! Det räcker med att säga hej och vara trevlig så krossas världsbilden. Jag kan träffa en person som håller på ett lag som jag inte har tränat, som har suttit bakom båset och skrikit och försökt kasta öl på mig. Jag behöver bara le och se personen i ögonen för att personen ska få en ny bild av mig, och så kan vi garva åt det istället.
»Jag är sjukt fascinerad av IFK Norrköping. Det var likadant när jag hade lämnat AIK och Häcken, att jag följde dem intensivt efteråt.«
Kändes det märkligt att sitta i TV-studion och prata om IFK Norrköpings cupmatcher med tanke på att du nyligen jobbade i klubben?
– Det finns ingen i världen just nu som är mer expert på IFK Norrköping än jag, så jag kunde inte vara tryggare. Jag har sett träningar på plats under våren, jag känner spelarna och hör snacket på stan, eftersom jag bor kvar i Norrköping. Folk vet att jag nyss har varit där, så de får bedöma om jag är snällare mot IFK eller hårdare för att jag fick lämna. Men jag är sjukt fascinerad av IFK Norrköping. Det var likadant när jag hade lämnat AIK och Häcken, att jag följde dem intensivt efteråt. Det blir alltid en effekt när tränaren lämnar, och det är intressant att se vad som händer, vilka spelare som blir bättre och så vidare.
Det låter nästan destruktivt. Blir det inte bara att du sitter och jämför dig själv med din ersättare?
– Nej, det går inte att jämföra. Martin Falk får aldrig en chans att ligga sist i Allsvenskan efter 14 omgångar som vi gjorde och försöka lösa det därifrån. Det som är intressant är vilka steg spelarna tar i en annan famn.
Vid ett tillfälle sade du att Martin Falk har fått ihop offensiven bättre än »den förra tränaren«. Du lät ödmjuk och prestigelös när du sade det, men gjorde det också lite ont i dig att behöva säga det?
– Nej. Jag blandar inte ihop det som händer nu med det som har hänt. Varje säsong lever sitt eget liv. Jag har en filosofisk idé om att Martin Falk inte kan göra ett bättre eller sämre jobb än jag gjorde i fjol, för det är som två olika jobb. Han kan nå ett bättre resultat, men jag tror inte att man kan säga att han gör det bättre, precis som att det hade blivit löjligt att fundera på om jag hade varit bättre som assisterande tränare i Malmö förra året. Med det sagt tror jag att IFK Norrköping under Falk kommer bli riktigt bra i år.
Har du sett saker som får dig att tänka »fan, så kanske jag också borde ha gjort«?
– En svår fråga i fjol var David Andersson, målvakten. Nu har han stått hela vägen när Mitov [Nilsson] varit skadad. I träningsmatcherna har det varit lite blandat men i cupen tycker jag att David har gjort det bra. Kanske var han redo och hade kunnat ge oss några extra poäng under våren? Hade Oscar Jansson mått bra av att komma ut och andas i två matcher? Eller hade det gjort att han fått det ännu tuffare? Det vore också häftigt om de får träff i det höga försvarsspelet. Jag vill gärna se hur det ser ut med de här spelarna.
»Jag blir snabbt trött på mig själv. I den här intervjun tröttnade på mig själv ganska tidigt.«
Fanns det någon utmaning med att prata om ett lag som du vet väldigt mycket om, där vissa saker kanske inte borde avslöjas?
– Klubben har godkänt att jag kan ta andra jobb, inklusive expertjobbet, så det är fine. Sedan har man som anställd och tidigare anställd ett ansvar, men jag kommenterar egentligen inte så mycket det som har varit. Och om jag säger att Yahya Kalley gjorde en magisk höst avslöjar jag inte direkt en affärshemlighet. Hans insatser har publicerats framför allas ögon under pågående matcher. Jag vet så klart saker som jag inte skulle dela i TV eller med någon annan.
Har du fått reaktioner från folk i eller runt klubben?
– Jag tränar på klubbens gym en stund innan spelarna kommer in och kör sina program, så jag träffar dem några gånger i veckan. De har sagt »fan vad bra du gör det«. Jag säger tack, för jag blir glad, men det är också bara åsikter. Som tränare eller spelare har du ett resultat att förhålla dig till. I expertrollen är det svårare att veta om man har gjort det bra, för alla tycker olika.
Du har sagt att du inte gillar poddintervjuer, men du har inga problem med att prata i en TV-studio. Hur kommer det sig?
– Det är mer utifrån min roll som tränare. Jag blir snabbt trött på mig själv. I den här intervjun tröttnade jag på mig själv ganska tidigt. Det är inte ditt fel. I en podd vet man att folk ska lyssna till exakt de här orden. Jag tycker helt enkelt att jag inte levererar tillräckligt bra i en podd, så det blir bara bortkastat medieutrymme. Sedan har jag gjort poddar när jag har ett budskap som gynnar klubben och laget. Och jag ska faktiskt göra en podd med NT [Norrköpings Tidningar] i morgon, men det är mer utifrån min expertroll och då blir det något annat. Som tränare handlar det väldigt mycket om mig. När jag är expert handlar det mer om fotbollen eller en specifik match.
Hoppas du på ett nytt tränarjobb nu, eller vill du fortsätta som expert?
– Vi får se. Det här var första gången på nästan 45 år som jag inte var ansluten till ett lag i januari. De gånger jag har varit utan jobb har det ofta skett på sommaren. Jag försöker förstå vilken människa jag är när jag inte tillhör en klubb. Det är som att känna på pensionen i förväg utan att vara förtidspensionerad.
