I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
Var hittar man dig på läktaren?
– Jag brukar stå i klacken, på västra läktaren. Nu har ett yngre garde tagit över och jag har nästan blivit som en läktarfarfar för dem. De unga har mer energi och tifon i en storlek HBK inte har upplevt tidigare. Så just nu känns deras dominans bara kul. Fråga mig om 15 år så har jag kanske tröttnat på dem.
Vad betyder Örjans vall för dig?
– Jag tror inte att jag hade haft samma starka relation till HBK om klubben gjort som Kalmar, och flyttat utanför stan till en arena som typ ser ut som alla andra. Vår ståplats har härligt sprucken betong, huvudläktaren är också bedagad trots att den är nyare. Jag är fortfarande romantiker kring det slitna. I England går jag hellre på Loftus Road än på Arsenal, fast jag hejar på Arsenal. Och jag ser hellre HBK på Örjans vall i division ett än i Allsvenskan på en ny arena som inte är utmärkande för just oss. Det låter kanske poserande, men så känner jag.
Fredrik Johansson, Halmstads BK-supporter
Ålder: 30.
Årskort: »I princip varje år sedan 2017.«
Första matchen på plats: »Helsingborg hemma 2000, mina föräldrar tog med mig. Starkaste minnet är att det regnade mycket och att vi försökte skydda oss med tidningspapper. Vi fick en parkeringsbot också.«
Tips till nya besökare: »Ganska klyschigt, men att promenera längs Nissan och se tegelentrén torna upp sig. Vägen dit är det unika och finaste med Örjans vall.«
Varför är det så viktigt för dig?
– HBK har spelat här i över hundra år, vi har vunnit fyra SM-guld här, Fredrik Ljungberg har slagit igenom här. Mellan huvudentrén och planen finns ett ganska stort parkområde som nog är unikt på den här nivån. Som person uppskattar jag också mer brutal arkitektur, hellre Sheffield än London.
Har du hamnat i många diskussioner med andra HBK:are om det här?
– Inför årsmötet 2023 skrev jag motion om att HBK ska verka för att fortsätta spela på Örjans vall. Jag försökte driva opinion, men det gick inget bra. Det dök upp många invändningar, folk som talade om att »hänga med i utvecklingen« och om »hospitality-ytor« – det vanliga moderna snacket. Intressant nog upplever jag att min generation och den yngre bryr sig mer om Örjans vall. Generellt verkar historien vara viktigare för oss som inte har upplevt den på samma sätt.
»Om folk i föreningen vill riva och flytta blir jag rasande – hur kan de ens tänka så?«
Hur tror du att bortasupportrar upplever Örjans vall?
– Bortasektionen är bedrövlig. Den ser ut som tre provisoriska träläktare, det är dålig kioskverksamhet och taskiga toalettmöjligheter. Insläppet är också rätt kackigt. Sedan finns det ändå många som i likhet med mig ser charmen med det och som uppskattar att vi har en egen identitet. Hela sommarpaketet Halmstad gör också att det är en resa som många lockas av.
Blir du sårad när människor talar illa om Örjans vall?
– Om folk i föreningen vill riva och flytta blir jag rasande – hur kan de ens tänka så? Motståndarsupportrar som gnäller är mer härligt. Då är det mer kul att de verkar tycka att det är jobbigt här.
Om Örjans vall vore en film – vilken genre skulle den ha?
– En komedi är den ju inte, thriller skulle jag heller inte säga. Romantik. Ett romantiskt drama från gamla tider.
Vilken annan arena i Allsvenskan trivs du bäst på?
– Strandvallen. Trots att jag aldrig har sett HBK ta poäng där.
Du har väl inte missat?
