I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
Vad är det mest speciella du har upplevt på en hemmamatch?
– Det måste ha varit 2001, när IFK skulle kvala mot Mjällby och supporterpunkbandet Vitblå revolt uppträdde. Som jag minns det stod de nedanför hemmaklacken för att förhöja stämningen. När IFK ledde och Mjällby jagade ett mål började bandet spela – mitt i ett bortaanfall. Mjällbyfolket blev tokiga och jag undrar än i dag hur det kunde tillåtas.
Norrköping är historiskt en stark musikstad. Märks det på hemmamatcherna?
– Klubben har varit bra på att spela både supporterskrivna IFK-låtar och annan Norrköpingsmusik runt matcherna, som ett sätt att manifestera den lokala kulturen. Det är allt från Den svenska björnstammen till Gunilla Persson. Det blev bra med Krunegårds inmarschlåt och efter segrar spelas Eldkvarns Fulla för kärlekens skull som känslosamma supportrar skrålar med i. Men konstigt nog har jag kanske starkast relation till måljingeln, Härliga IFK.
»Jag tycker att klubben borde servera det lokala bakverket saltängsbulle i kioskerna.«
Varför?
– Det är en gammal dansbandsdänga som egentligen var utdaterad redan när jag började gå regelbundet på IFK i slutet av 90-talet. Efter ett tag började jag förknippa den med glädje och en anrik historia, just för att låten har varit med länge. Sedan finns det något kul med att häftiga Stockholmssupportrar kommer till Parken, står i regnet på den slitna bortaläktaren utan tak och får den här töntiga låten nedkörd i halsen varje gång de släpper in mål. Ett tag testade klubben Blurs Song 2 som mållåt, för att det skulle bli lite coolt och ösigt, men det blev inte bra. Jag tycker att vi ska vara lite mossiga och bonniga.
Ibland används Depeche Modes I just can’t get enough som måljingel. Vad tycker du om det?
– Det är ett nytillskott som snabbt har fått fäste och blivit en del av identiteten. Men man får absolut bara spela den låten när segern har blivit helt klar, typ när IFK gör 3–0 sent i andra halvlek.
Mårten Mellberg, IFK Norrköping-supporter
Ålder: 46.
Årskort: »Sedan åtminstone tio år.«
Första matchen på plats: »Jag åkte in med mitt fotbollslag från Linköping för att se allsvensk fotboll, typ 1989. Det var i alla fall innan ›Berget‹ byggdes om för EM 1992.«
Tips till nya besökare: »Att hitta sin plats på hemmaklacksektionen Curva Nordahl, där det är absolut roligast. Man kan stå mitt i smeten om man vill, men man kan också stå med pensionärerna och barnfamiljerna ute på kanten.«
Du verkar tycka att det är viktigt med traditioner på arenan.
– Ja, det är ett sätt att bygga en vi-känsla. Jag tycker till exempel att klubben borde servera det lokala bakverket saltängsbulle i kioskerna. Då kan folk gå på match om 30 år och tänka: »Just det, när jag var barn åt jag alltid saltängsbulle i paus. Det får mina barn också göra nu.« Jag kan vara avundsjuk på Örjans vall och deras våfflor.
Till sist: När byggs hörnet igen?
– Förhoppningsvis aldrig. Jag vet att andra vill bygga ihop arenan, men själv drömmer jag snarare om att riva de tre befintliga hörnen, skapa en luftigare känsla och kanske plantera ett gäng popplar. Om man ska ändra något med Parken vill jag att den ska bli mindre lik andra arenor.
Du har väl inte missat?
