Jamies 807 mål

Det är svårt att hitta ett lämpligt ord för att beskriva vad den 22-årige irländaren Jamie Lomax har gett sig in på.

Han planerar att besöka en hemmamatch med varenda fotbollslag som spelar i en europeisk högstaliga, plus de 72 lagen i det engelska ligasystemet under Premier League. Från Island i nordväst till Azerbajdzjan i sydost. 807 klubbar. Lika många matcher.

Är det en besatthet? En mission? Ett äventyr? Jamie Lomax har ett eget förslag:

– Du kan kalla det vanvett!

 

För ett och ett halvt år sedan hade Jamie Lomax slutfört sina studier i franska och international business på Corks universitet. Han kände sig vilsen och visste inte vad han skulle ägna sitt liv åt. I samma veva dog hans hund, Millie. Hon betydde allt för honom. Hundar är det enda han älskar lika mycket som familjen och fotbollen, och utan Millie kände Jamie nästan att han hade förlorat sitt syfte i livet.

»Tänk om jag ser alla fotbollslag i Europa?«

I ett försök att lysa upp tillvaron reste han i väg för att kolla på fotboll. Han såg Fortuna Düsseldorf i Zweite Bundesliga och skämtade i en TikTok-video om hur korkat det egentligen är att spendera 33 euro på en biljett till en andraligamatch. Jamie Lomax kan än i dag inte riktigt förklara varför, men folk älskade klippet, som fick över 100 000 visningar. Minisuccén gav blodad tand och Jamie funderade på vad han kunde göra för att locka fler följare.

– En morgon vaknade jag med en idé i skallen, säger Jamie. Tänk om jag ser alla fotbollslag i Europa? Det kan ingen ha gjort förut. Jag började räkna på det. Hur många lag och länder finns det? Hur skulle det gå till? Jag publicerade en video om tankeexperimentet. Dagen efter hade videon fått en halv miljon visningar, och mitt konto hade 18 000 nya följare. Jag kunde inte tro det. På ett dygn vändes min värld upp och ned.

Jamie Lomax hade hittat sitt syfte.

»Att spela bingo på färjan till Färöarna, möta människor, skapa förbindelser och höra historier…«

Sedan april 2023 har han hunnit se 91 klubbar i 23 länder. Han har dragit i gång en »TikTok-serie« om fotbollsreseutmaningen och ökat sin följarskara till 57 000. Ändå har hans experiment knappt börjat. Nästan 700 fotbollsmatcher återstår.

– Jag förväntar mig att det kommer dröja sju, åtta år innan jag är klar, säger Jamie Lomax.

Du är 22 år och mycket kan förändras på sju år. Riskerar inte annat i livet att komma i vägen för dina resor?

– Det tror jag inte. Oavsett om det är ett förhållande, ett jobb eller ett barn kommer vardagen att kretsa kring den här fotbollsserien. Inte att serien anpassar sig till mitt liv. Den är mitt liv!

Varför är det värt all tid?

– Jag har märkt att det inte är själva fotbollsmatcherna jag uppskattar mest. Det är resan dit och de otroliga ögonblicken runt omkring. Att spela bingo på färjan till Färöarna, möta människor, skapa förbindelser och höra historier. Fotbollen är mer ett verktyg för att resa runt, besöka platser och träffa personer som jag annars inte hade besökt eller träffat.

Dagen innan vi träffas har Jamie sett Víkingur Gøta mot Havnar Bóltfelag, seriefinal i färöiska högstaligan. Under matchen kom han i samspråk med fyra engelska groundhoppers som hade flugit från London till Tórshavn. Det visade sig att en av dem var bästa vän med Matt Walker, författaren bakom boken Europe United. I den beskriver Walker hur han 2017 tog tjänstledigt från sitt jobb som statistiker på det brittiska justitieministeriet för att resa runt och se minst en match i samtliga av Uefas 55 medlemsländer – på en säsong.

– Jag hade inte hört om boken tidigare, säger Jamie Lomax. Det var roligt att du tog upp den, med tanke på att jag fick höra om den från författarens vän så sent som i går.

»Jag nöjer mig inte med att se laget. Jag vill se klubben.«

För att finansiera sitt resande jobbar Jamie Lomax fyra dagar i veckan på en tankstation i hembyn Ninemilehouse på den sydirländska landsbygden. Övriga tre dagar åker han runt på fotbollsmatcher. 22-åringen bor fortfarande kvar i sitt pojkrum, och istället för att spara ihop till ett eget boende använder han nästan hela sin lön till att resa. Genom att publicera bilder och videor från sina fotbollsturer på TikTok och Instagram hoppas Jamie kunna tjäna pengar på sitt fritidsintresse. Målet är att det ska bli hans fulltidsjobb.

– Egentligen är jag nöjd som det är nu, säger han. Jag försöker maximera mina tre lediga dagar varje vecka och tror att jag har roligare under de dagarna än vad många andra har på en hel vecka. Men det hade varit skönt att kunna unna mig att äta på restaurang eller bo på hotell lite oftare under mina resor.

 

Många saker behöver gå i lås för att Jamie Lomax ska lyckas med sitt »vanvett«. För närvarande har han inte sett en enda match i Ukraina, Ryssland eller Israel på grund av de krig som pågår i länderna. Det oroar honom inte. Mycket kan ske på sju, åtta år, och förhoppningsvis tar krigen slut snart.

»På Stockholmsderbyt reste sig folk på alla delar av stadion för att heja och sjunga.«

Ett annat problem är att många lag hinner byta serietillhörighet under tiden projektet pågår. Så vad gör Jamie med ett lag han har sett som åker ur högstaligan?

– Jag har en plan för det, säger han. I danska Superligan finns det tolv lag, så när jag har sett tolv olika lag i högstaligan räcker det, även om några av dem flyttas ned efter mitt besök. Annars hade det bara hänt om och om igen att lag jag redan sett inte räknas längre. Då hade jag aldrig blivit klar!

För att göra det enklare för dig hade du också kunnat bocka av både hemma- och bortalag. Men bortalagen räknas inte bland de lag du sett. Varför inte?

– Jag vill gärna uppleva alla arenor. Det betyder något för mig. Jag nöjer mig inte med att se laget. Jag vill se klubben.

Jag vet att derbyt mellan AIK och Djurgården i slutet av april var en av dina bästa matchupplevelser. Varför?

– När man går på fotbollsmatcher finns det alltid barnfamiljer, allmän publik som bara är där för att se på fotboll, och så hardcoresupportrar som lever, andas och dör för sin klubb. Vanligtvis är det bara den sistnämnda gruppen som bidrar till stämning. Men på Stockholmsderbyt reste sig folk på alla delar av stadion för att heja och sjunga. Varje tackling, skott och passning möttes av en högljudd reaktion.

»När AIK nätade kändes det som om det var mitt lag. Och jag firade därefter.«

Kunde du känna dig som en del av det där?

– Jag minns bara känslan i min kropp när AIK:s första mål gick in. Det var som en utomkroppslig upplevelse. Jag har ingen koppling alls till AIK, men när de nätade kändes det som om det var mitt lag. Och jag firade därefter. Det var otroligt att ett okänt fotbollslag kunde få mig att känna så.

Stämningen är ändå inte det främsta minnet som Jamie bär med sig från besöket på Strawberry Arena. Som vanligt var det möten med nya bekantskaper som gjorde helgen oförglömlig.

När Jamie Lomax hade påbörjat sin utmaning hörde AIK-supportern Marcus av sig och sa att han gärna ville möta upp Jamie i samband med någon match i Sverige. Ett år senare tog de upp kontakten igen. Marcus reste till Stockholm från sitt hem i Norge. Jamie ordnade ackreditering åt honom, så att de båda kunde filma och fota AIK:s derby mot Djurgården från sidlinjen.

– Jag visste inte ens hur han såg ut, säger Jamie. Det var bara en random kille. Det är det som är så fint med den här reseserien. Blind tillit och en massa slumpmässiga människor världen över. Jag tog med mig Marcus på match, blev vän med honom, lärde mig något om livet och om hans historia. Jag följde med honom hem och träffade hans föräldrar, sov hos hans kompis och skapade ett vänskapsband till en främling.

Har ni fortfarande kontakt?

– Ja, och han säger än i dag att det var hans livs bästa fotbollsupplevelse. AIK vann med 2–0 och Marcus stod nästan intill spelarna. Han fick lov att komma in bakom kulisserna i sitt favoritlag. För mig spelade det inte så stor roll att jag tilläts filma vid sidlinjen. Viktigare var att skapa ett minne för Marcus som han aldrig kommer glömma.

»Det roligaste är att se folks ansiktsuttryck när jag berättar att jag ska se 807 olika lag.«

Och du ska snart tillbaka?

– Jag ska på det omvända mötet [på Tele2 arena] den 18 augusti. Jag kontaktade AIK:s marknadschef som hjälpte mig senast. Egentligen ansvarar hemmalaget för ackrediteringar, men han skrev att han kunde fråga någon. En halvtimme senare meddelade han att allt var ordnat. Otroligt! Han får inte ut något av det, och det är inte hans jobb. Ändå hjälpte han mig. Man möter så många vänliga och hjälpsamma fotbollsmänniskor genom att åka runt på matcher.

Är det alltid vänligt och positivt?

– Det roligaste är att se folks ansiktsuttryck när jag berättar att jag ska se 807 olika lag. För mig känns det inte så stort längre, men när man tänker efter är det ett gigantiskt antal. Att resa nästan varje helg i uppemot tio år bara för att se en massa fotbollslag är helt galet, och responsen jag får är överväldigande. Oavsett vad man publicerar online riskerar man alltid några negativa reaktioner. Men ansikte mot ansikte har ingen sagt till mig att det jag gör är fel eller dumt. Det är bara positiv återkoppling.

Vart ska du åka härnäst?

– Till Danmark! Jag planerar att se Vejle mot Midtjylland.