I Offside 4/2022 intervjuade vi Laurence Reade om groundhopping. Här tipsar han om fyra okända arenapärlor i Storbritannien.
Det blir mycket fotboll för dig på fritiden. Hur får du livet att gå ihop?
– Egentligen är det inte så svårt. Jag har ett kontorsjobb i Oxford och en normal vecka går jag på en kvällsmatch i mitten av veckan, och så en på lördagen. Ibland åker jag på »hops« [träffar med andra groundhoppers] utomlands där det blir fem, sex arenor på en helg. Det är en del av mitt liv och jag har fått ut så mycket av alla resor.
Som vad?
– Det var så jag träffade min fru, Robyn. Hon följde mig på sociala medier eftersom hon var intresserad av det jag höll på med. Vi började skriva till varandra och efter ett tag träffades vi. På vår tredje dejt gick vi på en match i walesiska tredjedivisionen. Under vår smekmånad åkte vi runt och såg matcher i Österrike, Tyskland och Liechtenstein.
Reser du någonsin utan att se på fotboll?
– Jag ser det som att jag upplever platserna genom fotbollsarenorna. När jag planerade att fria till min fru i Stockholm behövde jag boka in en match så att hon inte skulle bli misstänksam. Vi åt lunch i Kaknästornet, jag gick ner på knä och hon sa ja – sedan såg vi division sex-fotboll på kvällen. IFK Lidingö BK mot Torstens Lärjungar BK.
Vad krävs för att bli en bra groundhopper?
– Det är inget man väljer, det bara blir så. I tio år såg jag varje hemma- och bortamatch med Oxford United. Sedan blev det för dyrt att åka på alla bortaresor. Då började jag gå på de mindre lokallagens matcher och insåg att jag njöt lika mycket av det. Det var också roligare att se nya arenor istället för de gamla vanliga, och på den vägen är det.
»Jag har sett ställen och träffat människor som de som skrattar åt oss aldrig kommer att göra.«
Vilken av alla matcher som du har sett sticker ut mest?
– En match som jag tyvärr aldrig glömmer är Dinamo Bukarest mot Viitorul Constanţa i Rumänien 2016. I andra halvlek kom Dinamospelaren Patrick Ekeng in på planen och kort därefter föll han ihop i mittcirkeln. Ingen på arenan förstod vad som hade hänt, men efter matchen kom det fram att han hade dött. Den hjärtstartare som fanns i ambulansen på arenan var inte laddad och medicinerna de gav honom var gamla.
Varför har du rest till Sverige så ofta?
– Det är ett så fint land med trevliga människor. Första gången jag kom dit och såg all skog tänkte jag: här kommer jag att trivas. Och så blev det.
Hur blir ni groundhoppers bemötta när ni dyker upp på olika idrottsplatser?
– En av fördelarna med att besöka mindre klubbar och orter är att de uppskattar att vi bryr oss om deras matcher. När vi var i Trollhättan ansåg kommunen att vi främjade turismen. De hjälpte oss med att hitta arenor, kommunalrådet hakade till och med på till en match. Sedan åkte vi hem till honom och drack öl.
Fördomen om er är kanske annars att ni mest är ett gäng gubbar i sjaviga kläder som ser på fotboll och dricker öl. Är det något du har fått höra?
– Grejen är att det inte är så långt ifrån sanningen.
Hur känns det?
– Man får ha lite självdistans. Jag klär mig bekvämt, älskar fotboll och tycker om att dricka öl. Så länge jag trivs med det får folk tänka vad de vill. Jag har sett ställen och träffat människor som de som skrattar åt oss aldrig kommer att göra.
Kommer du någonsin att bli klar med arenabesöken?
– Det finns alltid en ny arena som man inte har upplevt – det tar liksom aldrig slut. Jag ser mig själv som en samlare, men istället för frimärken samlar jag på fotbollsplaner.
