När Tyskland rustade för hemmafest 2006 var landslaget utskällt och förväntningarna låga. I EM två år tidigare hade de åkt ut i gruppspelet. Röster höjdes om att stommen var för svag och att tysk talangutveckling hade halkat efter. Visserligen hade landslaget vunnit VM-silver 2002, men de gjorde det utan att imponera och behövde inte möta ett enda världsklasslag förrän i finalen. Bara de mest gladlynta tyskarna vågade hoppas på en hemmaframgång fyra år senare. Ett oprövat Tyskland med Philipp Lahm, 23, Bastian Schweinsteiger, 22 och Lukas Podolski, 21, i huvudrollerna motbevisade skeptikerna och vann VM-brons. Laget hyllades och fick smeknamnet »världsmästarna av hjärtan«.
Marcell Jansen spelade bara en match i hemma-VM 2006. Han startade som vänsterback i bronsmatchen mot Portugal. Och kanske var det just den segern som banade väg för en tysk storhetstid.
– Från att jag kom med i landslaget 2005 levererade vi starka resultat hela tiden, säger Marcell Jansen. Först brons 2006, sedan var jag med och vann silver i EM 2008 och så ett nytt brons i VM 2010. Naturligtvis hade vi bra spelare, men framför allt gjorde vi ett hårt och bra arbete. Vi fick mosaikstenarna att sitta ihop. Och det är precis vad dagens tyska landslag också behöver lyckas med. Potentialen och kvalitetsspelarna finns där.
Marcell Jansen hamnade utanför truppen i EM 2012 och VM 2014. När Tyskland blev världsmästare i Brasilien följde han sina tidigare landslagskamrater på avstånd. Efter det guldet har landslaget inte varit i närheten av samma höjder. Kanske blev spelarna för gamla, eller mätta av all framgång? Kanske kunde man redan 2014 se att laget började dala. Det tyska laget krossade visserligen Portugal med 4–0 och Brasilien med 7–1 på sin väg mot VM-bucklan, men de hade också svårt att övertyga mot Ghana i gruppspelet och var illa ute mot Algeriet i åttondelsfinalen. Var de egentligen som bäst redan 2010?
– Nej, säger Marcell Jansen. Tyskland nådde sin topp i VM 2014. Men det är en klassiker att man faller tillbaka efter att ha blivit världsmästare. Problemet för oss är att nedgången har pågått alldeles för länge.
I EM 2016 åkte världsmästaren ut i semifinalen, mot ett i stunder överlägset Frankrike. Två år senare misslyckades Tyskland för första gången någonsin med att ta sig vidare från gruppspelet i VM. De slutade sist i gruppen bakom Sverige, Mexiko och Sydkorea. Fiaskot följdes av en kvartsfinalförlust mot England i EM 2021 och ännu ett gruppspelsdebacle i Qatar-VM.
»En ny stark generation kommer fram. Unga, hungriga spelare som Jamal Musiala och Florian Wirtz.«
Marcell Jansen konstaterar att 2014 var slutet på en era. Belöningen för en lyckad riktningsförändring och modernisering av den tyska fotbollen. Men samtidigt som landslaget stod på toppen sprang konkurrenterna ifrån i andra avseenden.
– Under en period missade vi mycket när det kommer till kvalitet, träningsstrukturer och utbildning. Det är inte bra, för Tyskland är och ska vara en stor fotbollsnation. Men nu börjar något nytt ta form. En ny stark generation kommer fram. Unga, hungriga spelare som Jamal Musiala och Florian Wirtz lär spela viktiga roller redan i sommar. Men jag hoppas också att vi har äldre, hungriga spelare som Toni Kroos, Antonio Rüdiger och Joshua Kimmich. Det är en bra blandning. Tyskland har något bra på gång igen. Och det gäller förresten inte bara landslaget.
Han pekar på Borussia Dortmunds finalplats i Champions League, Bayern Münchens knappa uttåg i semifinalen och Bayer Leverkusens framfart i Europa League.
– Var är England? frågar sig Jansen. »Världens bästa liga«, med alla pengar. De hade inte ett enda lag i Champions Leagues semifinaler. Tyskland hade två. Det är kanske en tillfällighet, men visar ändå att bra saker sker i tysk fotboll.
Framtiden må se ljus ut. Verkligheten är något mörkare. I flera år har landslaget varit opålitligt och utskällt. De unga stjärnorna Wirtz och Musiala har ännu inte bevisat sig fullt ut i landslagströjan. Situationen påminner på många sätt om hur det var inför hemma-VM 2006. Och kanske passar det Tyskland att ha låga förväntningar på sig inför ett mästerskap. De spelar på hemmaplan, men kanske kan de ändå slå lite ur underläge?
– Mot Frankrike är vi definitivt inte favoriter just nu, säger Jansen. Men i gruppspelet kommer Tyskland alltid vara favorit att gå vidare. Frågan är hur man hanterar det? Det avgör allt. Antingen tycker man det är jobbigt och tänker på att det har gått dåligt i tidigare mästerskap. Eller så visar man mod och spelar bekymmerslöst, med energi och glädje. Jag hoppas på det senare.
Du har väl inte missat?
