Hasse Backes spanjor
Vad hände med spanjoren som Hasse Backe hade med sig till hotellobbyn där Jens Gustafsson satt och jobbade när Offside skrev om IFK Norrköping för några år sedan?
– Hånke i Eksjö.
Det var i Offside 1/2019 som vi skrev om IFK Norrköping och bland annat följde klubbens dåvarande manager Jens Gustafsson under transferfönstret. Precis som du skriver satt han och jobbade i en hotellobby, där han träffade agenter, ringde till spelare … och träffade Hasse Backes spanska tränarvän. Av någon anledning befann sig en spansk tränare med meriter från Barcelonas och Manchester Citys ungdomsakademier i Stockholm. Hasse Backe gick i gång på spanjorens bakgrund – »de tänker på ett heeelt annat sätt än vi, de här jävlarna« – och tog på sig att introducera honom för ett gäng andra fotbollsarbetare. Jens Gustafsson gick med på ett möte och pratade en stund med Backes spanske följeslagare, men var inte intresserad av att anställa honom. Han var nöjd med IFK Norrköpings befintliga ledarstab.
Så vem var spanjoren och vad gör han i dag? Till allas stora förtret nämndes inte den spanske tränaren vid namn i texten, och initialt ser det dystert ut i jakten på svar. Men till allas stora glädje har Offsides Fredrik Tillberg, som skrev reportaget om Norrköping, sparat ljudfiler från sina dagar med Jens Gustafsson. Efter maniskt lyssnande på olika inspelningar hörs till sist en bekant och knarrig stockholmska: Hasse Backe. Kort senare hörs ett namn: Enric Vallès.
Det fullständiga namnet är Enric Vallès Egido och hans senaste tränaruppdrag verkar vara en kort sejour som assisterande i Eintracht Braunschweig 2018. Efter mötet med Jens Gustafsson har han alltså inte fått jobb i en enda klubb. Istället har han de senaste åren arbetat som utvecklare på fotbollsplattformen 360 Player, där han jobbar än i dag.
Frågan var tyvärr roligare än svaret den här gången.
Mikael Nilsson
Jag spelade det gamla brädspelet »Landslagets fotbollsspel« från 1992 med barnen och på ett av de lite sämre korten dök IFK Göteborgs meste man – Mikael Nilsson – upp. Eftersom han är bördig från samma stad som vi bor i [Falköping] undrar man: vad hände med honom sen efter hans karriär som fotbollsspelare?
– Richard Lööv.
Det är lätt att släppa Mikael Nilsson här för att istället filosofera kring vad som hände med »Landslagets fotbollsspel« från 1992. Kanske säger det något om Mikael Nilssons status. Han är den som gjort flest matcher någonsin i IFK Göteborg och har ett VM-brons på sin meritlista. Ändå nämns han mer sällan än många av sina forna lagkamrater.
I oktober förra året blev dock Mikael Nilsson uppmärksammad, i samband med att han presenterades som ny tränare för division 4-klubben i västra Göteborg, Älvsborgs FF. »Jag ser fram emot det med tanke på att jag varit i klubben i åtta år och tränat min grabb i ungdomslagen. Sedan flyttade min pojk när han var 14 och då slutade jag som ledare eftersom jag var tvungen att skjutsa och hämta honom. Nu har han dragit vidare så det känns grymt bra att komma tillbaka«, sade Mikael Nilsson till GP i samband med att nyheten kom.
Dagtid jobbar den gamle vänsterbacken på ett resebolag, där han bland annat skräddarsyr konferensresor till Alperna.
Talangen som en gång var större än Guidetti
Jag var på plats på Malmö stadion i maj 2010, när den då 18 år gamle John Guidetti gjorde ett omtalat volleymål i krysset. Malmö FF vann dock matchen mot Guidettis Brommapojkarna tack vare 17-åringen Alexander Nilssons två baljor. Jag vill veta vad som hände med Nilsson, och hur han ser på att Guidetti fick alla rubriker när det på de flesta mätbara vis var hans stora kväll.
– Felix Tornberg.
Svenskgrekiske Alexander Nilsson Likourentzos är inte bara en ovanligt ung tvåmålsskytt i Allsvenskan. Han är också den tredje yngste debutanten någonsin i Sveriges högsta serie, efter att ha hoppat in som 15-åring i en match mot Elfsborg 2008. Förra våren avslutade anfallaren sin karriär, blott 30 år gammal – i maltesiska tredjeligan. För att reda ut vad som hände där emellan ringde Offside upp Alexander Nilsson. Svaret innehöll allt från kontroversiella tweets till ett sent segermål i division 6, och var så pass långt att det fick bli en separat artikel. Här kan du läsa hela historien om Alexander Nilssons öde.
Näsplåstret
Tack för otroligt intressant läsning! Vieiras Vaporub stod i en klass för sig, och fick mig att undra över näsplåstrets historia. Robbie Fowler och några portugiser sitter på näthinnan. Finns näsplåster fortfarande att köpa? Förekommer de fortfarande i Korpen? Användes de i andra sporter?
– Björn Öberg.
Trots att det har gått snart 20 år sedan näsplåstrets glansdagar verkar inget annat fotbollsfenomen fascinera lika många av våra läsare och lyssnare – totalt är det runt tio läsare och/eller lyssnare som önskat att vi ska dyka ner i näsplåstret.
Som flera av er har nämnt fick näsplåstret sitt stora genombrott i EM 1996 och förknippades framför allt med engelsmannen Robbie Fowler och portugisen João Pinto. Givetvis var det betydligt fler som testade, men få höll i lika länge som Fowler och Pinto. Förhoppningen var att den lilla tejpbiten skulle förbättra förmågan att andas genom att vidga näsborrarna, vilket i förlängningen skulle leda till att spelarna orkade mer på planen. Det finns också viss forskning som tyder på att syreintaget ökar med näsplåster. Men … dessa undersökningar har bara gjorts på personer som vilar eller sover och det finns inga belägg för att näsplåstret skulle förbättra andningen under fysisk ansträngning. Utöver en eventuell ökad prestationsförmåga kan näsplåstrets popularitet på 90-talet delvis förklaras med att det blev ett mode. Robbie Fowler var en av den tidens största stjärnor, många ville ta efter honom och av vissa ansågs plåstret till och med vara snyggt.
Sverige deltog inte i EM 1996 och kunde således inte haka på näsplåsterhysterin. Det lilla hjälpmedlet verkar inte heller efter mästerskapet ha fått något genomslag på svensk mark. Den enda ledtråden som går att hitta i mediearkivet är en artikel i Expressen från en allsvensk match mellan Öster och Trelleborg, EM-sommaren 1996. »Häftplåster – och snart kanske Bild har näsplåster«, lyder rubriken. I artikeln får Östers mittfältsgeneral Andreas Bild, som enligt Expressens reporter gjorde en mycket bra match i 3–1-segern mot Trelleborg, uttala sig om »den senaste flugan inom fotbollsvärlden«.
– Det kanske är värt att prova, sade Bild till Expressen. Vi har faktiskt pratat om det i laget. Fast ännu har ingen testat det.
Nästan 20 år senare skrattar Andreas Bild till när han får höra om artikeln i Expressen. Intervjun har han inget minne av alls. Rubriken och kopplingen mellan häftplåster och näsplåster ger han heller inte mycket för.
– Jag var absolut inget häftplåster, säger den nu 52 år gamle Andreas Bild. Tvärtom var jag ganska lat och hade hellre bollen vid fötterna än jagade motståndare.
Däremot minns Andreas Bild att han faktiskt gjorde slag i saken och testade näsplåster.
– Men bara i träning! Vi var några Österspelare som hejade på Liverpool där Robbie Fowler spelade. Det var bland annat jag, Stefan Paldan, Peter Wibrån och min bror [Fredrik Bild] som testade. Vi gjorde flera försök, först med vanligt plåster, sedan med någon sorts tejp.
Fungerade det?
– Man kände någon form av effekt i alla fall! Jag vet inte om det var placebo, men jag tyckte att det blev lättare att andas. Ändå upplevde jag nog att det störde mer än hjälpte. Tejpen lossnade ofta, särskilt när man började svettas, och var mest i vägen. Sedan sa vår lagläkare att näsplåster bara var trams och inte fungerade, så vi gav upp. Det här var också en tid då alla hade svarta skor och ingen stack ut utseendemässigt på det sätt som alla spelare ska göra i dag. Ingen vågade kanske ta steget att bli först i Allsvenskan med näsplåster. Jag tror tyvärr att det inte blev mer än några tester på träning för oss i Öster.
Vad tror du hände med näsplåstret?
– Dagens fotbollsspelare är nog klokare än vad jag var, och inser att det inte ger någon effekt. Jag tror till och med att Robbie Fowler själv gick ut och sa i någon intervju att det bara var en plojgrej. Men det är lite kul att tänka tillbaka på det. Under en kort period var det hur stort som helst.
I toppfotbollen är näsplåstret ytterst sällsynt i dag, troligen eftersom diverse experter och läkare har dömt ut tilltaget som verkningslöst. Inte heller på lägre nivå eller i Korpfotbollen är det vanligt.
Inom andra idrotter kan plåstret ibland flimra förbi, i friidrottens gång- och löpgrenar verkar det särdeles populärt. Även inom ridsport används en variant av näsplåster, på hästarna alltså.
Även Robbie Fowler, ansiktet utåt för näsplåstret, slutade använda det. Och i svensk press gick det snabbt från nytt och spännande till förlöjligat. När handbollsspelarna Andreas Larsson och Robert Hedin testade näsplåster inför en OS-turnering konstaterade tidningarna retsamt att det inte blev någon succé – både Hedin och Larsson spelade noll minuter i genrepet. Och under VM 2002 delade GP:s krönikör Mats Härd ut ett rejält nålstick på den ende spelaren som fortfarande använde näsplåster:
»Själv hoppas jag att slippa se Joao Pinto igen, möjligheten finns ju efter den vidriga tacklingen med det påföljande korrekta röda kortet. Han protesterade också. Vilt. Men det är klart, tror man på näsplåster är det väl knappast aktuellt med ens en gnutta självinsikt«, skrev Härd.
- Mer:
- Vad hände med
