24 maj 2010. Klockan hade precis tickat över 90 minuter när en försvarare i Malmö FF försökte ta ner en långboll. Han fick en dålig touch och bollen studsade ut till Brommapojkarnas omtalade 18-åring John Guidetti, som struntade helt i att bollbanan var lurig och att han var 25 meter från mål. Han drämde i väg ett volleyskott och såg bollen segla in i vänstra krysset. En av Sveriges största talanger hade precis gjort ett av Allsvenskans mest klassiska mål. Ändå var inte John Guidetti överdrivet glad.
Det hade Malmös svenskgrekiske 17-åring Alexander Nilsson Likourentzos sett till. Anfallaren gjorde sin första match från start och innan matchen hade John Guidetti pikat och psykat honom på olika sätt. De kände varandra från ungdomslandslaget och bland annat hade Guidetti sagt att Nilsson inte ens behövde försöka göra mål mot BP. Han hade ingen chans.
Så när spelarna klev av planen efter slutvisslan spelade det ingen roll för Alexander Nilsson att Guidetti nyss hade gjort ett av säsongens snyggaste mål. Alexander Nilsson hade gjort två, i sin första allsvenska match från start, och Malmö vann matchen med 2–1.
Alexander Nilsson 2. John Guidetti 1.
Det skramlar och hörs flera röster i bakgrunden när Alexander Nilsson svarar i telefon. Han befinner sig på sitt kontor i Valetta på Malta. Där jobbar han som säljchef på ett företag som, precis som det mesta på Malta, har en koppling till betting och onlinecasinon.
– Vi jobbar på uppdrag av spelbolagen med att ringa och återaktivera deras inaktiva kunder, säger han.
Rösterna i bakgrunden hörs allt högre, och efter en liten stunds förvirring letar Alexander upp en vrå där han kan prata ostört.
»De snabba framgångarna steg mig åt huvudet.«
Sedan berättar 31-åringen vad som hände efter de två målen mot John Guidettis Brommapojkarna.
Fram till dess hade allt gått väldigt enkelt för Alexander Nilsson. Han lämnade BK Olympic för Malmö FF som 14-åring och flyttades tidigt upp till juniortruppen, två år för tidigt. Senare flyttades han upp till A-laget, tre år för tidigt. Han öste in mål i ungdomslagen, fick göra ett inhopp i Allsvenskan som 15-åring och är än i dag den tredje yngsta debutanten någonsin i Sveriges högsta serie. När han som 17-åring gjorde två mål i sin första allsvenska start kände han sig odödlig.
– Det gick kanske lite för lätt, säger Alexander. De snabba framgångarna steg mig åt huvudet och jag trodde att det skulle fortsätta så, nästan oavsett vad jag gjorde.
Trots 17 allsvenska matcher 2012 blev Alexander Nilsson 2013 utlånad till Landskrona Bois. Där gjorde han åtta mål och ett gäng assist på 13 starter, men blev osams med dåvarande tränaren Jörgen Pettersson och lämnades utanför truppen i flera matcher. Efterföljande säsong gick han istället på lån till Trelleborg, som med nöd och näppe klarade sig kvar i division ett. En dålig säsong både för TFF och Alexander, som plötsligt hade gått från glödhet 17-åring i MFF till 22-årig division ett-anfallare utan kontrakt.
»Jag insåg efter ett tag att det är dumt att ge sig in i sådana diskussioner.«
Att hitta en ny klubb visade sig svårare än väntat. Det blev inte lättare av att Alexander Nilsson hade fått ett rykte om sig som en bråkstake.
– Dels var det att jag bråkade med tränaren i Landskrona, säger han. Dels hade jag också skrivit en del skit på Twitter.
Vadå för skit?
– Det var någon match mot Ljungskile som blev inställd för att det låg fullt av stenar på deras plan. Jag skrev något om det som gjorde folk arga. Sedan var det något om damfotbollsskor. På den här tiden kunde man knappt öppna Aftonbladet utan att det var någon damfotbollsspelare som tyckte att de blev orättvist behandlade. Den här gången stod det om en spelare som inte kunde hitta damfotbollsskor i affären. Jag var trött på allt tjabb om att damerna skulle jämföras med männen, så jag skrev något syrligt om att det är efterfrågan som styr och att butikerna inte kan ha stort utbud på damfotbollsskor om ingen köper dem. Sedan var det någon gång ett damlag som förlorade mot AIK:s P14-lag. Då gjorde jag mig lustig över att damspelare kräver lika höga löner som herrspelare fast de inte kan slå AIK:s 14-åringar.
Hur ser du tillbaka på de här åsikterna?
– Jag insåg efter ett tag att det är dumt att ge sig in i sådana diskussioner. Jag har lärt mig att det inte ger något.
Har du en annan syn på damfotboll i dag? Eller står du fast vid sakerna du skrev för runt tio år sedan?
– Jag lägger ingen energi på det om jag ska vara ärlig.
Håller du med om att du var en bråkstake?
– Det beror nog på vem man frågar. Om du frågar Rikard Norling har han nog bara gott att säga om vår tid tillsammans i Malmö. Sedan finns det andra som tycker att jag misskötte mig. Jag var ung och tog kanske inte alltid de smartaste besluten, men hade någon bara pratat ordentligt med mig tror jag inte att det hade varit några problem.
»Jag är frispråkig av mig, och det är mer accepterat här än hemma i Sverige.«
När de flesta svenska klubbarna ryggade tillbaka fick Alexander Nilsson nöja sig med ett kontraktsförslag från maltesiska Qormi FC. Vid tidpunkten var han skeptisk och skrev mest på avtalet i brist på andra alternativ, men flytten till Malta skulle visa sig bli precis vad en ung och lite vilsen fotbollskille behövde.
– Det var ett stort steg att bo utomlands, långt från familj och vänner. I början var det en stor omställning men sedan har det varit ballt hela tiden.
Han trivdes i den maltesiska fotbollen, men framför allt var det livet utanför sporten som fick Alexander Nilsson att stanna.
– Det är härligt att bo vid Medelhavet och min personlighet passar in bättre här. Jag är frispråkig av mig, och det är mer accepterat här än hemma i Sverige.
Det blev totalt åtta och en halv säsong, i sex olika klubbar, på Malta. Förra våren avslutade Alexander Nilsson sin karriär i maltesiska tredjeligan, blott 30 år gammal. Nu är han assisterande tränare i Qormi, klubben han först kom till en gång i tiden. Framför allt fokuserar han på jobbet, som är den främsta faktorn till att karriären tog slut.
– Jag började jobba deltid på det här företaget efter tre år på Malta. Sedan har jag klättrat inom företaget och gått upp i arbetstid. Efter förra säsongen var det ganska naturligt att övergå till att bara jobba civilt.
Alexander Nilsson är nöjd med livet han lever. Säkert kunde hans fotbollstalang räckt till för en bättre karriär och ett mer välfyllt bankkonto, men han bekymrar sig inte över det.
– Jag har aldrig haft drivet som krävs. Att ge allt, äta och sova rätt. Allt sådant. John Guidetti hade det. Inte jag.
»Han hade sin farsa med sig överallt och de tog allt till en ny nivå.«
Ännu en gång kommer vi in på John Guidetti. Enligt Alexander själv var han minst lika bra som Guidetti när de spelade ihop i ungdomslandslagen, när de möttes med distriktslagen och när de båda gjorde mål i den där matchen 2010.
– Där och då, när jag gjorde två mål och han gjorde ett, skulle jag säga att jag var en bättre fotbollsspelare än Guidetti.
Ändå märktes det redan då att BP:s unge anfallare skulle gå längre än den sex månader yngre Alexander Nilsson i MFF.
– Han hade en jävla inställning och skulle verkligen bli bäst. Han hade sin farsa med sig överallt och de tog allt till en ny nivå. Träning, uppladdning, kost. Allt. Jag är glad över att han har lyckats så pass bra med sin karriär och fått spela i La Liga. Det förtjänar han.
Ångrar du att du inte jobbade lika hårt som honom?
– Nej, egentligen inte. Jag hade förutsättningar att bli riktigt bra och det är klart att det hade varit kul att se hur långt jag kunde nå. Samtidigt har jag aldrig varit den killen som lägger all tid och kraft på en sak. Jag tror inte att jag hade varit lika lycklig i dag, och haft lika roligt på vägen, om jag hade offrat allt annat för att lyckas med min fotboll.
