Förbrödring. Vänskapslandskampen mellan Frankrike och Algeriet var tänkt att bli ett led i försoningen länderna emellan. Efterspelet kom att handla om annat.

Läkta sår?

Den 18 mars 1962 slöt Algeriet och Frankrike fred. Att all antagonism inte försvann genom Evianfreden blev tydligt när landslagen 39 år senare möttes i Paris.

Läs om Algeriets fotbollsrevolt och spelarna som offrade allt för att spela för friheten.

I tidningen France Football målades matchen 2001 upp som »ett försoningsmöte«. För första gången sedan Algeriets självständighet skulle de möta Frankrike och grunden för en fredlig drabbning var lagd: tre år tidigare hade det franska VM-guldet beskrivits som en integrationstriumf, då en trupp fylld av spelare med rötter från forna franska kolonier charmat fotbollsvärlden. 

Störst fokus riktades på Zinedine Zidane, uppväxt i Frankrike med två algeriska föräldrar. Inför mötet på Stade de France pressades Zidane på sina lojaliteter, och i tidningen Le Monde avslöjade han att han »för första gången i livet« inte skulle bli besviken om Frankrike förlorade.

Oroligheterna började redan före avspark. När nationalsångerna spelades dränktes Marseljäsen av visslingar från algeriska fans på arenan i de norra delarna av Paris, »deras område«.

»De rättfärdigar allt som folk tycker om dem! Och så undrar de varför folk har fördomar!«

Och i 79:e matchminuten, då Frankrike ledde med 4–1, fick åskådaren Sofia Benlemmane panik vid tanken på att hennes Algeriet skulle förlora. Hon greppade en algerisk flagga, sprang in på planen och fick snart sällskap av fler supportrar. Den utbytte Zidane följde tumultet från bänken. Backen Lilian Thuram försökte prata ungdomarna till rätta, men matchen avbröts och den franske försvararen skrek rätt in i TV-kameran: »De rättfärdigar allt, de rättfärdigar allt som folk tycker om dem! Och så undrar de varför folk har fördomar!«

I sin självbiografi summerade Thuram senare sina känslor, med större eftertanke kring ett problem som grundlagts redan i och med att Frankrike koloniserade världen. Thuram skrev: »Låt oss sluta med hyckleriet som pratar om ›algerier‹ eller ›araber‹, eller ›små idiotier‹ som visslar när nationalsången spelas. Vi måste acceptera sanningen: kvällen den 6 oktober 2001 var det idel sanna fransmän som visslade åt Marseljäsen.«

Fotbollslänken mellan Frankrike och Algeriet är minst lika stark i dag. Algeriets förbundskapten Djamel Belmadi är en tydlig symbol – före detta algerisk landslagsspelare, född i Champigny-sur-Marne sydost om Paris och med en karriär i bland annat Paris Saint-Germain. Landslaget han leder är fyllt av spelare med dubbla medborgarskap. När Belmadi i september intervjuades av RMC Sports avslöjade han sin dröm: ett nytt landskampsförsök mot Frankrike.

Publicerad 2023-11-27 Artikeln är skriven av .