I samband med vårt aktuella fokus på ungdomsfotboll intervjuar vi kommande veckor en rad svenska ungdomsproffs genom åren. Tvåa i ordningen: Peter Amoran. (Bara på offside.org.)
Ungdomsproffset
Peter Amoran, 19, från Östersund.
Klubbar: IFK Östersund –2020, Gif Sundsvall 2020, IFK Östersund 2021, Östersunds FK 2022, Parma Calcio 2022–.
»Efter några månader hemma hos familjen i Östersund har jag nu återvänt till Italien för min andra säsong i Parma. När jag fick höra att de var intresserade kändes det coolt och jag har alltid tänkt att Italien är ett bra steg för mig som mittback, eftersom italiensk fotboll handlar mycket om försvarsspel. Mycket mer än så tänkte jag faktiskt inte innan jag valde att bli ungdomsproffs.
När jag kom till Parma fanns det redan två svenska spelare här, Djoseph Bangala från AIK och Emmanuel Tannor från IFK Göteborg. De har stora roller i laget och tar mycket plats, så när jag var ny blev det lätt att komma in i laget. Däremot var det lite tufft med språket till en början. Jag hade spanska i skolan och det är lite likt, men ändå långt ifrån. Nu går det mycket bättre. Jag har italienskakurs två gånger i veckan och har börjat prata italienska med alla som inte kan engelska.
Vi bor på anläggningen, en minuts promenad från träningsplanen, och jag delar rum med Djoseph, han från AIK. Det är som en liten lägenhet och så finns det ett vardagsrum där vi brukar samlas och kolla stora fotbollsmatcher ihop. Annars brukar jag och de andra svenskarna åka in till Parma centrum när vi får tid över. Vi har bowlat och kört gokart, och så brukar vi se A-lagets hemmamatcher ihop.
»Jag har i alla fall börjat följa Jesus och Bibeln.«
Vi får all mat serverad i en restaurang nära anläggningen. Det är typisk italiensk mat. De har någonting som heter risotto, men annars är det mest pasta. Det finns många italienare som har lyckats bra i karriären och jag antar att de också har käkat mycket pasta, så det verkar funka! Min favorit är en pasta med tonfisk och tomatsås. Men jag saknar maten hemma ibland också. Framför allt en nigeriansk rätt, jollof rice med plantain [kokbanan].
Fotbollsmässigt har det fungerat bra. Jag spelar med Primaveralaget, men har fått testa att träna med A-laget också. Klubben tror på mig och mitt mål är att bli bättre så jag kan ta mig upp i A-laget på riktigt. Det blev lite som jag tänkte när jag valde Parma, att man får lära sig mycket defensivt. Det har till och med varit ännu mer fokus på försvarsspelet än jag trodde. Vi kör videogenomgångar, både med laget och individuellt, där jag får se vad jag behöver göra bättre. Det handlar mycket om hur man står med kroppen, hur man läser spelet och hur man jobbar tillsammans med sina lagkamrater. Många små delar som man kanske inte tänker på, men som gör väldigt stor skillnad.
Det allra bästa med flytten till Parma är att jag har kommit närmare Gud och blivit ännu mer kristen. Tidigare tänkte jag inte så mycket på religion, men det bara hände. Jag vet inte hur det gick till! Det var som om Gud drog mig till honom snarare än tvärtom. Det kanske har något med landet att göra, eller så är det bara att man utvecklas som person, beroende på var man är i livet. Men jag har i alla fall börjat följa Jesus och Bibeln på ett annat sätt. Det känns som en säkerhet att alltid kunna vända mig till Gud och prata med honom. Jag behöver aldrig känna mig ensam. Det kanske var något jag behövde när jag flyttade från familjen.«
Du har väl inte missat?
