»Drömmen är att kunna locka med den bästa läktarkulturen i Europa«

Under många år pendlade Hammarby DFF mellan Allsvenskan och Division 1. När den tidigare uppdelade andradivisionen 2013 gjordes om till en och samma serie – Elitettan – var Hammarby ett av lagen som invigde den nya serien. Där fanns Stockholmskonkurrenterna AIK och Djurgården, men också lag som Älta IF, QBIK och Kvarnsvedens IK. En tuff, nationell serie med långa resor och dåliga ekonomiska förutsättningar för alla lag.

Hammarby gjorde en halvdan premiärsäsong, slutade fyra och fick se AIK och Eskilstuna United ta de åtråvärda platserna upp i seriesystemet. Samma år höll klubbens herrfotbollssektion till i toppen av Superettan men missade också uppflyttning. Den stora skillnaden var att herrarna spelade inför 12 000 åskådare per match, medan damernas publiksnitt var 300. Ingen dålig siffra jämfört med många andra svenska lag 2013, men alltjämt sämre än Älta från Nacka kommun – trots dubbla derbyn mot rivalerna AIK och Djurgården.

Vid den här tidpunkten var det mest familj, vänner och partners som tog sig till Södermalm för att se Hammarby spela. I övrigt var det skralt. Därför riktades en del blickar mot den idogt hejande mannen som hördes från ena långsidan.

– Egentligen är jag inte den som vill stå i centrum, säger Ulf Stenback. Men när det pratades om publikrekord på Söderstadion för herrarna kände jag att damerna glömdes bort. Då gick jag dit för att göra något, och hoppades att någon skulle hänga på. Plötsligt blev vi ett litet gäng som åkte runt till nästan alla matcher. Är man bajare så går man på alla Bajens matcher. Punkt.

Ulf och hans lilla gäng kallade sig för »Bajen Tjejtjusare«, som snabbt kom nära lagets spelare och ledare. Även om det var tomt i övrigt på läktaren, fanns det en trogen skara som alltid stod där på Hammarby IP – eller »Kanalplan«, som supportrarna själva kallar idrottsplatsen.

– Det uppskattades att vi var där, säger Ulf. Från att jag stod själv och gapade till att det blev rejält ös. Jag minns när laget skulle till Åland och spela på försäsongen, då var vi åtta bajare som tog Eckerölinjen och färjan över för att sjunga för tjejerna när de kom dit. Olof Unogård, som var lagets tränare då, kom fram till oss och berättade att han inte hade varit med om något liknande.

»Även när vi var i Elitettan tävlade vi med de största publiklagen i Sverige.«

Under de efterföljande åren växte Hammarbys publiksnitt marginellt. Från att ha lockat 309 åskådare per match under säsongen 2013, till att 2016 ha ett hemmasnitt på 402.

Dessutom blödde klubben ekonomiskt. Det räckte inte längre med supporterinsamlingar för att ge spelarna drägliga förutsättningar, och till slut blev läget akut för damsektionen. Under 2016 och 2017 togs ett första steg att rädda klubben från konkurs – det beslutades att även damlaget skulle in under paraplyet Hammarby IF. Det, i kombination med att man flyttade tillbaka till nyrenoverade Kanalplan efter två år på Zinkensdamms IP, blev startskottet för ett ökat stöd för damlaget. Ulf Stenback och »tjejtjusarna« var nu en given del av ljudkulissen, och de blev bara fler.

– Även när vi var i Elitettan tävlade vi med de största publiklagen i Sverige, säger Ulf. Och det var inte bara hemma, utan även bortaföljet växte – mycket tack vare »Skånebajarna« som gick på alla matcher i Götaland.

Redan 2018 steg hemmasnittet rejält, från 711 till 1 383 åskådare. Och inte ens nedflyttningen till Elitettan kunde stoppa utvecklingen den här gången, där en del av uppsvinget kan tillskrivas en inflytelserik supporter – och hans nioåriga dotter.

 

Det var när den tidigare capon på herrlagets matcher, Simon Sandström, tog med sin dotter Isabella till en match på Kanalplan som dottern reagerade: »Varför sjungs det så lite på damernas matcher?«

– Då var det som om det slog mig, säger Simon. Jag hade inget svar på varför men kände direkt: »Jag måste ändra på det.«

Genom sitt breda kontaktnät i supporterkretsar och en grupp på Facebook nådde Simon Sandström ut till många grönvita, och speciellt de som aldrig tidigare tagit sig till en dammatch.

– »Bajen Tjejtjusare« fanns redan som grund och gjorde ett jättejobb, det hade inte funkat annars, men nu vågade även delar av herrlagets klack gå dit och köra. Och det var fint att se, för även unga tjejer som var där och tittade vågade gå fram till capon, ta megafonen och köra i gång ramsor som alla sjöng med i.

2019 spelade laget i Elitettan men lockade ändå en publik (1 355 åskådare per match) som bara allsvenska Rosengård (1 467 per match) kunde bräcka. Trots att pandemin kom emellan mattades inte intresset av, och efter att ha tagit steget upp i finrummet igen slog Hammarby i oktober 2021 det 13 år gamla publikrekordet när 18 537 åskådare tog sig till Tele2 Arena för derbyt mot AIK. Nästan en dubblering av Linköpings rekord från hösten 2008.

»Det går att skapa en hajp runt damerna, vilket också gjort att vi kunnat lyfta ut intressanta matcher för att spela på Tele2 Arena.«

Att man flyttat ett gäng matcher från Kanalplan till Tele2 Arena har också gjort att det totala publiksnittet har fortsatt att öka, där Hammarby under två säsonger haft över 2 000 åskådare i snitt på sina hemmamatcher. I skrivande stund är årets genomsnittssiffra 2 800.

– Tjejerna förtjänar det, säger Simon Sandström. Det är också viktigt att de unga tjejerna får se att även de kan få spela inför stor publik och bra drag, det ger något extra med sång, trummor och pyro på läktaren.

Även från klubbens sida har det gjorts satsningar som fallit väl ut publikmässigt. Förutom att man lyckats locka landslagsstjärnor som Madelen Janogy och Jonna Andersson till laget, har man investerat i bättre arrangemang på hemmamatcherna. Genom en nära kontakt med supportrarna har klubben, enligt Hammarbys vice VD Marcus Nilsson, lyckats locka inte bara en sjungande klack, utan också barnfamiljer och äldre sittande publik.

– Jag tror att många uppskattar att vi spelar på Kanalplan, som verkligen är klassisk Hammarbymark, säger Marcus Nilsson. Damerna är sedan 2020 även en del av aktiebolaget Hammarby, vilket genererat nya ekonomiska och organisatoriska möjligheter.

Marcus Nilsson lyfter även det faktum att damerna syns på precis samma sätt som herrarna, både på klubbens hemsida och i sociala medier, som en framgångsrik strategi.

– I början ville en del supportrar skilja på det, men nu har det blivit naturligt. Det går att skapa en hajp runt damerna, vilket också gjort att vi kunnat lyfta ut intressanta matcher för att spela på Tele2. Det blir en extra kostnad att arrangera matcher där, men den vägs upp av att vi får in större intäkter.

En del supportrar, såsom Simon Sandström, menar att laget snart kommer att växa ifrån Kanalplan, och att klubben borde våga lägga ännu fler matcher på den större arenan. Speciellt när de ser hur klassiskt starka publiklag som IFK Norrköping, Malmö FF och IFK Göteborg är på uppgång även på damsidan.

Hammarbys vice VD håller delvis med.

– Nu ser vi att Norrköping rustar och kommer med många supportrar till flera matcher, men det måste bli fler för att kunna fylla Tele2 Arena, säger Marcus Nilsson. Det bästa för oss hade varit ett mellanting – en utökad Kanalplan hade varit perfekt just nu.

»Antalet huvuden räcker inte till för att jobba med publikfrågor, utan fokus blir naturligt på hur laget ska överleva sportsligt.«

 

I Allsvenskan som helhet ser det mörkare ut. Många klubbar går på knäna ekonomiskt, och senast förra säsongen tvångsdegraderades ett tidigare starkt publiklag – Eskilstuna United. Publiksiffrorna hos de flesta lagen ligger också kvar på samma nivåer, och medan klubbarna i Europa slår nya publikrekord minskar intresset för många allsvenska klubbar. Förra säsongen var det bara Hammarby som lockade över tusen personer per match.

Marcus Nilsson, som innan han klev in i Hammarby jobbade i både Vittsjö Gik och Kristianstads DFF, menar att skälen är flera till att det allmänna intresset inte lyfter – trots stora framsteg inom andra delar av fotbollen.

– I många föreningar tror jag inte att det finns resurser till att jobba med de här frågorna, säger Hammarbys vice VD. Antalet huvuden räcker inte till för att jobba med publikfrågor, utan fokus blir naturligt på hur laget ska överleva sportsligt.

»Problemet var att arenan var för stor, så trots att vi hade bra siffror kändes det tomt när var halvfullt.«

Att förutsättningarna skiljer sig åt så mycket från klubb till klubb är en annan aspekt som spelar in, tror Marcus Nilsson. En person som har märkt av det är Växjö DFF:s nuvarande tränare Olof Unogård. Under hans år i Hammarby spelade laget på Zinkensdamms IP inför relativt låga publiksiffror – innan laget på riktigt fick ett eget följe. När tränaren sedan lämnade för Linköping FC upptäckte han att stämningen på läktarna hindrades av något annat.

– I Linköping fanns det hela tiden ett intresse för fotbollen, säger Unogård. Vi var stadens bästa fotbollslag. Problemet var att arenan var för stor, så trots att vi hade bra siffror kändes det tomt när var halvfullt.

Tränaren menar att flera lag har liknande bekymmer, men i många städer beror det även på att det finns andra lokala lag som historiskt har lockat mer publik.

– Nu när jag är i Växjö blir det nästan som om vi konkurrerar med Östers IF, trots att vi inte möter varandra. Och jag tror att det är svårt att tvinga Östersupportrar – eller ta Kalmar FF:s supportrar som ett annat exempel – att gå på våra eller IFK Kalmars matcher.

Att Olof Unogård nämner just IFK Kalmar är ingen slump. Dagen före vi talas vid vann hans Växjö med 1–0 borta mot Smålandsrivalen. Matchen lockade 260 personer till Guldfågeln Arena, som har plats för 12 000, och enligt Växjötränaren var det »ett deppigt arrangemang överlag«.

Annars upplever Olof Unogård att intresset för de allsvenska lagen växer. Han belyser dessutom att allt fler följer serien via TV. En utveckling som inte möjligtvis gynnar upplevelsen på läktarna, menar Hammarbysupportern Simon Sandström.

– Det måste till en bättre kommunikation mellan sändande bolag, Svensk Elitfotboll och Elitfotboll Dam, säger Sandström. Vill vi ha folk på plats kan man inte lägga matcher en vardag klockan 18.00. Inte på vardagar alls egentligen. Fotboll ska spelas på helgerna. Och absolut inte samtidigt som klubbens andra lag spelar, för jag vill inte tvingas välja. Jag förstår att TV-bolagens pengar betyder mycket för Allsvenskan, men om de menar allvar måste de lyssna på supportrarna. Jag tror faktiskt att riktiga publikfester drar fler TV-tittare också.

»De klassiska lagen behövs nog för att vi ska kunna ta nästa steg.«

Simon Sandström pekar på att den dialogen är viktig för att publikutvecklingen ska kunna sprida sig i hela landet. Och han tror att det som Hammarby har lyckats med på sina läktare kan ge ringar på vattnet, likt utvecklingen på herrsidan under 1980- och 90-talet, då Stockholmsklubbarna förde in den levande läktarkulturen i svensk fotboll. Där menar Simon Sandström dock att de andra klubbarna kan göra mer, och passar på att skicka en pik till övriga Stockholmslag.

– Det känns som om Hammarby har gasat ifrån rejält. Nu gjorde Djurgården ett bra försök till derbyt som verkligen gav något extra till mötet, men det behövs mer. Både Djurgården och AIK måste bjuda upp till dans.

Med tiden hoppas han att intresset kommer sprida sig även till andra städer och lag – inte minst till Malmö FF och IFK Göteborg som gör en rask stigning genom seriesystemet.

– De klassiska lagen behövs nog för att vi ska kunna ta nästa steg, säger Simon Sandström. Drömmen är att vi i Allsvenskan ska kunna locka med den bästa läktarkulturen i Europa för att spelarna ska vilja spela här. Jag tror till exempel att det finns en anledning till att landslagsspelarna Jonna Andersson och Simone Boye Sørensen valde att komma till Bajen.

 

Nästa planerade publikfest för Hammarby blir cupfinalen mot BK Häcken på Tele2 Arena. Efter båda lagens starka inledning i såväl liga- som cupspel – och eftersom herrfinalen mellan Mjällby och Häcken spelas på Strandvallen med kapacitet för 7 500 – talar mycket för att damernas final kommer att besökas av fler åskådare än herrarnas dito. En historisk händelse i svensk fotboll, och en upplevelse som Hammarbys egenfostrade mittfältare Ellen Gibson ser fram emot.

– Det har varit häftigt i tidigare matcher när vi stått i spelartunneln och hört publiken överrösta högtalarna med Just idag är jag stark, säger hon. Utvecklingen har gått så fort och det är häftigt att se. Det har varit en dröm att spela en cupfinal på hemmaplan, och oavsett hur många det blir kommer det att bli mäktigt.

Ellen Gibson har följt utvecklingen både som spelare och Bajensupporter. Hon tror att det inte alls är omöjligt att ännu fler publikrekord slås de kommande åren.

– Det är en ynnest att få spela inför våra supportrar. Hammarby är verkligen ledande i landet, och jag hoppas att andra klubbar tar efter.