»Jag ska göra klubben till en elitförening«

Det är mörkt i det lilla rummet bredvid omklädningsrummet som går i blåsvart. Den tidigare belysningen av modell lysrör är nedplockad i det som tidigare var tränarrummet, och upp ska en ljuskrona. Som lagets enda elektriker står Eric Forsberg, tillbaka i Karlstad Fotboll efter en säsong med seriekonkurrenten Motala, och tittar upp i taket.

– Albert gillade inte den gamla lampan och ville ha in något finare, säger han. Jag vet inte vad jag tycker om en röd fåtölj och en kristallkrona, men han har säkert någon bra tanke med det.

Helt ny i Karlstad Fotboll är mannen bakom ljusidén. Albert Bunjaki är tillbaka i svensk fotboll efter att ha byggt upp Kosovos landslag i över ett decennium. Nu sitter han på ett kontor tillsammans med Sven-Göran Eriksson och planerar för hur man ska ordna elitfotboll i en stad där ingen har lyckats tidigare.

»Man hör ofta de här gamla stötarna som säger att det aldrig kommer gå att få elitfotboll i stan.«

 

Idrotten har alltid varit viktig i Värmlands residensstad. Rally, bandy, friidrott och innebandy är bara några av sporterna där Karlstad har legat i framkant. Då har inte ens ishockeyn nämnts, sporten som hamnar på första, andra och tredje plats när många värmlänningar rankar sitt intresse. Någonstans därefter tampas fotbollen. Intresset finns på lägre nivå, men högre upp i seriesystemet hittas det värmländska supporterskapet främst sju mil österut – i Degerfors.

Eric Forsberg är född och uppvuxen i Karlstads kommun, mer exakt i Molkom strax norr om tätorten. Där är det division fyra-gänget IF Nyedshov som gäller, ett lag som vissa i trakten påstår lockar större publik än flera av Karlstadlagen.

»Når vi bara Superettan tror jag att det börjar komma folk på matcherna.«

Eric Forsberg tömmer sin pappmugg med kaffe och suckar. Ingen behöver upplysa honom om att Karlstad och fotboll sällan har varit någon upplyftande kombination. Samtidigt är han trött på pessimismen.

– Man hör ofta de här gamla stötarna som säger att det aldrig kommer gå att få elitfotboll i stan. För mig känns det bara som en gammal skröna. Det finns alla förutsättningar att bygga en kultur som tar oss upp. Når vi bara Superettan tror jag att det börjar komma folk på matcherna.

För att skapa större intresse kring laget har Karlstad Fotboll försökt värva spelare med koppling till närområdet. Allsvenskt meriterade Jacob Ericsson är Karlstadpojk, och årets mest profilstarka nyförvärv, Johan Bertilsson, slog igenom i Carlstad United mellan 2004 och 2006. Eric Forsberg har även han tagit vägen genom samma förening och fanns med på resan när två klubbar – Carlstad United och Karlstad BK – blev en, 2019.

Sammanslagningen fick aldrig riktigt fart under de första tre åren. En svag inledning där man behöll både KBK:s tränare Hans Prytz och Carlstad Uniteds David Ekelund följdes av att den karismatiske Konstantinos »Kostas« Panagopoulos tog över tränarskapet.

– Det hade nog varit bättre att börja med något helt nytt från början, säger Eric Forsberg. Även om både Hans och David är bra tränare var det ändå två lag och två grupper som skulle bli en. Det blev svårare med tränare från båda lagen.

»Från att ha varit ›bollplank och rådgivare‹ åt den unga klubben klev ›Svennis‹ vid årsskiftet in som sportchef.«

Kostas Panagopoulos intåg fick effekt i en och en halv säsong, där laget först räddade sig kvar i Ettan, innan man utmanade om en kvalplats till Superettan fram till näst sista omgången. Till sist fick man ge sig mot suveränerna BP samt utmanarna Dalkurd och Sandviken.

– Efter det fick jag lämna klubben, säger Forsberg. Det fanns inte plats, enligt vissa.

I sitt nya lag, Motala AIF, följde den 24-årige mittbacken sitt gamla på avstånd. Därifrån såg han hur Karlstad sparkade Kostas efter en skakig vår och sedan fick upp farten under hösten. Laget hamnade till slut på femte plats. Efter säsongen fick Forsberg komma tillbaka hem. Och det var till ett hem där mycket höll på att förändrats.

 

På kontoret i det röda klubbhus som tillhör Karlstad Fotboll sitter tränaren Albert Bunjaki ensam den här dagen. Efter sitt senaste landslagsuppdrag för Kosovo, som teknisk direktör, handplockades han till KF av Sven-Göran Eriksson. Från att ha varit »bollplank och rådgivare« åt den unga klubben klev »Svennis« vid årsskiftet in som sportchef, och egentligen har han sin plats bredvid Albert Bunjakis skrivbord. Men under försäsongen har den nya sportchefen dragits med sjukdom och den här gråmulna februaridagen jobbar han hemifrån.

– Men det är fantastiskt att kunna bolla idéer med en som kan så mycket fotboll som Svennis, säger Bunjaki glatt och berättar hur det gick till när han hoppade på projektet Karlstad Fotboll.

»Tord Grip berättade att ›Svennis‹ ville ha mig till Karlstad, och här sitter jag nu!«

Enligt Bunjaki hade han bestämt sig för att komma hem till Sverige för att kunna vara närmare sin 17-åriga dotter. Han säger att han hade kontakt med flera klubbar, både i Allsvenskan och Superettan, och att han reste till Sverige med bil från Kosovo »för att skriva på för någon av de klubbarna«.

– När jag kom till Kroatien, nära Dubrovnik, bytte jag simkort och såg att jag hade ett missat samtal från Tord Grip. Jag ringde upp. Tord berättade att »Svennis« ville ha mig till Karlstad, och här sitter jag nu!

Albert Bunjaki skrattar och slår ut med armarna så att den svartblå kaffemuggen skakar till på skrivbordet. Han pratar passionerat om hur han ser på sitt nya uppdrag och vad han ska göra för att drömmar ska bli verklighet. Personligen har han målet att vinna Allsvenskan inom tio år.

– Om det är med Karlstad, vilket jag hoppas, får vi se längre fram. Om inte annat ska jag göra klubben till en elitförening.

Något lägre profil håller klubbchefen Per-Johan »P-J« Karlsson. Även han pratar förvisso om att man ska »nå eliten«, men utan att glömma föreningens bredd- och damlag. Stort fokus ska ligga på en stark verksamhet, med en god akademi och en rejäl förankring i närområdet. Ett steg i utvecklingen togs den åttonde februari när en lokalt namnstark styrelse valdes. En av de nya styrelseledamöterna är Leif Carlsson, tidigare hockeytränare och SM-guldvinnare med Färjestad. Ledare för honom och resten av det nya styrelsegänget: en hamburgarkung som de flesta i Karlstad känner till.

 

När det skrivs om Patrik Hjelte handlar det ofta om någon av alla hans McDonald’s-restauranger i Värmland, Skåne och Småland. Att han själv ställer sig på snabbmatsgolvet och »steker Big Mac för glatta livet« nämns också i flera av artiklarna när han presenteras. Och med sina totalt 24 restauranger skrivs det rätt ofta om honom i lokalpressen. Även Hjelte har tidigare varit engagerat i Färjestad, men sommaren 2022 lämnade han FBK:s styrelse. Nu är han nyvald ordförande i Karlstad Fotboll, och 49-åringen ger ett piggt intryck när han slår sig ner vid det avlånga träbordet i KF:s klubbstuga.

– Just nu jobbar vi med ett magasin om Karlstad Fotboll och fotbollen i Karlstad, berättar han. Där är jag med och skriver en del, jag vill vara med hands on för att verkligen vara en del av det dagliga.

»Flera företag går in med sexsiffriga belopp. Intresset är större än någonsin.«

Patrik Hjelte låter blicken vandra över rummet och anläggningen utanför fönstret.

– Vi behöver få folket i Karlstad att förstå vad vi gör, skapa ett intresse för att komma och kolla. En varm sommardag ska man kunna cykla ner till Sola Arena, lösa en plåt och käka en hamburgare till matchen. Sedan ska man känna att »det här var ju rätt trevligt« och vilja komma tillbaka.

Hjelte menar att den nya arenan som byggts för att ersätta gamla Tingvalla är en viktig del i att locka publiken. En annan är det slagkraftiga lag man byggt med hjälp av nya sponsorer, där allsvenskt meriterade spelare som Johan Bertilsson och Haris Avdiu hämtats in, tillsammans med talanger som den tidigare Kalmar FF-spelaren Moustafa Benshi.

– Vi har fått med oss näringslivet nu, där flera företag går in med sexsiffriga belopp. Och intresset i övrigt är större än någonsin. Det känns som helt rätt läge att satsa nu.

 

Att fotbollen i Karlstad, en kommun med nära 100 000 invånare, misslyckats med satsningar förut är ingen underdrift. När Carlstad United bildades 1998 tog den nya klubben i från tårna och målade upp en framtid med Champions League-spel i staden. Det blev aldrig ens högsta serien: bästa säsongen kom 2008 när Carlstad United slutade trea i gamla Söderettan. Även Karlstad BK har vid olika tillfällen satsat mot toppen, men inte ens när Gunnar Nordahl gjorde karriärens sista säsonger som spelande tränare i klubben – 1959 till 1961 – tog man sig upp i Allsvenskan. Den största fotbollsframgången hittas istället på damsidan och får sägas vara rätt blygsam den också: tre allsvenska säsonger av Karlstadslaget QBIK.

Det finns förstås andra hopplösa fotbollsstäder i Sverige också, inte minst på herrsidan. Linköping nämns ofta som den sämsta, men från den kommunen verkar det åtminstone produceras elitspelare. Karlstads främsta herrfotbollsspelare genom tiderna? Välkommen att lämna förslag!

»Jag tror inte att vi behöver konkurrera med Färjestad om intresset.«

 

Patrik Hjelte känner förstås till historiken. Och vid sidan av sin optimism är han också noga med att skopa in en portion ödmjukhet. Ingen ska om 20 år kunna kasta kaxiga citat om SM-guld och Europaspel i ansiktet på honom.

– Det finns personer med bra mycket mer kunskap än jag som har misslyckats tidigare, säger han.

Han har tidigare sponsrat såväl Färjestad som bandylaget Boltic. Han verkar också mån om att lära sig av hockeyjätten, snarare än att se Färjestad som en omöjlig rival.

– Det gäller att kolla på vad de gjort bra. Jag tror inte att vi behöver konkurrera med till exempel Färjestad om intresset, vi har så olika säsonger att vi borde kunna samexistera.

»Att det inte blev en renodlad fotbollsarena utan löparbanor har varit omdebatterat i staden.«

Patrik Hjelte räknar upp ett gäng personer som tidigare funnits med kring FBK och som nu tar klivet till KF:s styrelse. Förutom den tidigare tränaren Leif Carlsson har man fått med sig Johan Kemi, som i sin roll som event- och privatmarknadschef skapade drag kring Färjestads matcher och höjde publiksnittet.

– Med Johans erfarenhet ska vi kunna få lite drag kring matcherna, konstaterar ordföranden.

Att matcherna dessutom spelas på nybyggda Sola Arena tror han kommer ge ytterligare positiva effekter. Det är Karlstads kommun som ligger bakom den stora satsningen på renoverade och nybyggda sportytor som gjorts, en investering på totalt 510 miljoner som har gett tak över Tingvalla Isstadion, en ny friidrottshall, ny konstgräsplan och en kombinerad friidrotts- och fotbollsarena. Att det inte blev en renodlad fotbollsarena utan löparbanor har varit omdebatterat i staden, och när frågan kommer på tal suckas och grymtas det bland några av klubbens äldre eldsjälar som fixar i förrådet bredvid. Hjelte är dock tydlig:

– Jag tycker att vi ska vara nöjda med att vi fått en väldigt fin, splitterny arena som tar 5 000 åskådare. Vi måste komma ihåg att vi är en division ett-förening, går vi upp till Superettan blir det en annan fråga.

 

 

Albert Bunjaki kommer in i rummet med fikabröd från gårdagskvällens årsmöte. Fyra bitar av ett wienerbrödsliknande bakverk blev över. Han och hela spelargruppen var, tillsammans med damlaget i division två, med på mötet när den nya satsningen fick ännu en startpunkt.

– Det känns bra, men nu vill jag börja spela snart, säger Bunjaki.

»För att vi ska kunna bli en elitförening måste vi bygga upp en attityd.«

Spelarna har fått dagen »ledig« efter både träning och årsmöte dagen innan, berättar han. Med ledigt räknas inte det styrkepass som laget samlades för att genomföra klockan 06.45 samma morgon.

– Det är ingen som har kommit till mig och klagat än, svarar Bunjaki på frågan om spelarna börjar bli trötta på de tidiga passen.

– Jag tror de fattar att det är det som kommer att krävas. Jag har varit på allsvensk nivå och vet hur man tränar där, vi ska komma så nära det som möjligt. Alla förutsättningar finns här.

Kosovos tidigare förbundskapten spinner vidare på hur han vill jobba med gruppen för att lyckas som bäst, och kommer till slut tillbaka till den röda fåtöljen och ljuskronan som mittbackselektrikern Eric Forsberg tidigare kopplade upp i samlingslokalen utanför omklädningsrummet.

– Där inne ska det bara vara positiv feedback, säger han. Spelarna ska kunna boka en tid där vi helt tar bort de negativa glasögonen man ofta får som ledare.

Nästa steg blir att få upp klipp och bilder på när spelarna gör något bra, berättar han. Den givna frågan blir vad Albert Bunjaki själv visualiserar för bild av Karlstad Fotboll efter säsongen.

– Du kommer aldrig få ur min mun att vi ska gå upp i Superettan, det är en process som kommer att ta tid. Däremot vill jag se ett lag som jobbar stenhårt och har gjort allt för att det ska lyckas. För att vi ska kunna bli en elitförening måste vi bygga upp en attityd, en identitet.