Fotbollsprofiler gillar att avfärda kniviga frågor som »hypotetiska«. Därför drar Offside det presumtiva till sin spets under vinjetten Hypotetiskt. Denna gång: Anton Tinnerholm, högerback i Malmö FF.
Du får sno en egenskap från en annan svensk spelare. Vad plockar du?
– Emil Forsbergs bolltouch. Det ser inte ens ut som om han anstränger sig. Vi vanliga dödliga måste fokusera på att ta emot bollen, Emil funderar redan på vad han ska göra i nästa moment.
En lagkamrat drar av hälsenan och ber dig om råd för rehabiliteringen. Vilka erfarenheter delar du med dig av?
– Han måste vara beredd på att det tar tid, och på att göra minst 150 tåhävningar varje dag. Det låter kanske inte så tufft, men testa att göra det med en vad där muskeln har försvunnit. Det brinner i benet.
Du måste välja: bo i din tidigare stad New York eller i din uppväxts Brokind i resten av livet?
– Brokind, alla dagar i veckan. Det storsatsas där nu: ny idrottshall, ny skola, ny klubblokal på g. New York är fantastiskt när man är mellan 21 och 30. Annars är det inget särskilt.
Isaac Kiese Thelin undrar om MFF hade besegrat ditt tidigare lag New York City FC. Vad tippar du?
– Där finns mer spets. New York kunde liksom värva en brasse för 12 miljoner dollar och hade förmodligen vunnit om det gällde en match. Över flera möten hade Malmös bredd gett övertaget.
»Falafel är en av få saker med Malmö jag inte har tagit till mig.«
Ett nytt snabbmatshak i Malmö döper en falafel till Tinner Special och ber dig bestämma vad som ska vara på, inklusive sås. Hur komponerar du?
– Falafel är en av få saker med Malmö jag inte har tagit till mig. Jag har provat, men förstår inte storheten. Jag hade byggt om stället till en fin burgarrestaurang. Feta, schysta burgare. Typ det stuket som … när jag tänker efter, redan finns överallt.
Efter fem raka starter är du plötsligt petad. Ber du tränaren om en motivering?
– Absolut. Jag brukar ha bra kontakt med mina tränare och dagens fotboll är mer för dialog. Vi hade i och för sig en spanjor i New York, Domènec Torrent. Han var jättebra taktiskt, men engelskan var knackig. Ville vi prata om något hänvisade han oss till andretränaren. Han pratade ännu sämre engelska!
Du får spela om en match från din karriär, vilken väljer du?
– Cupfinalen mot Häcken 2016. Vi hade 2–0, tappade till 2–2 och sedan brände jag en straff. Det här var på tiden när jag inte kunde smälta förluster – jag pratade inte med folk på två dagar. När jag var i Åtvidaberg var det så illa att min tjej blev orolig eftersom jag inte ens svarade när hon ringde. Jag ska vara tacksam över att hon, som i dag är min fru, stod ut med det beteendet.
I en årskortskampanj ombeds du berätta om din största supporter. Vem pratar du om?
– Min farfar Lars, 90 år. När jag var liten bytte han alltid kant efter paus för att vara så nära mig som möjligt. Han har följt mig var jag än har spelat, under USA-tiden satt han uppe på nätterna och följde matcherna. Han är bra för självförtroendet också, eftersom han gärna hyllar mig och pratar ner andra. Det var kul att få ta över honom till New York, även om han mest tyckte att det var stressigt. Och Yankee Stadium tyckte han inte om.
En debutant är uppenbart nervös inför matchen och du försöker lugna genom att berätta om när du var riktigt skakis. Vilket minne tar du upp?
– Först hade jag sagt att det är helt normalt och att det inte betyder att det kommer att gå dåligt. När jag var yngre kräktes jag före varje match, oavsett om det var med B-laget eller i Allsvenskan. Jag höll det hemligt. Ibland kom det en spya på toaletten, ibland var jag tvungen att spy i smyg ute på planen. Av någon anledning upphörde det när jag flyttade till Malmö.
