I Offside 6/2022 intervjuade vi Gustav Friberg, ytterback i Skövde AIK, om långa inkast.
Hur långt kastar du?
– Jag har aldrig mätt och vill inte göra det heller. Jag blev intervjuad av lokalradion häromveckan och de hade med sig ett måttband. Men jag vägrade.
Är du inte nyfiken?
– Jag bryr mig inte om hur långt jag kastar, det viktiga är att jag når in i straffområdet. Och jag tänker att det är bra att ha siffran osagd så att motståndarna inte vet när det långa inkastet kommer, beroende på avstånd till målet.
Är det roligt att kasta en fotboll?
– Det är kul att skapa målchanser! Man får ju utnyttja det man är bra på. Att det irriterar våra motståndare är ett tecken på att de har respekt för min spetsegenskap.
»Jag vet hur det ska kännas för att få den till ett visst ställe. Lite som att slå en krossboll.«
AFC Eskilstunas André Alsanati tyckte att det var »synd för svensk fotboll« att ni lyckades så väl med de tidsödande inkasten.
– Ja.
Örebros supportrar kallade er »fotbollsmördare«.
– Jaså?
Dalkurd twittrade att mötet med er var en »parodi på fotbollsmatch« där ni »mest liknade Stoke under glansdagarna i Premier League«.
– Kul!
Går du igång på att göra något som andra stör sig på?
– Det är verkligen inget jag grämer mig över i alla fall, man vill inte vara ett lag som är lätt att hantera, oavsett spelstil. Och hade det inte varit framgångsrikt hade ingen reagerat på det. Vår klack viftar med en Stokeflagga under matcherna.
Hade du hellre velat vara en lurig anfallare med vass högerfot?
– Jag trivs bra som ytterback. Och det är kul att vara extra bra på någonting.
När upptäckte du att du kunde kasta längre inkast än alla andra?
– När vi gick över från sju- till niomanna och en större plan. Jag spelade med mitt kompisgäng i Ulvåker och kastade ofta bollen i djupled för en kompis att springa på. Vi gjorde en del mål på det sättet.
Hur bär man sig åt för att kasta så långt?
– Nyckeln är att inte ta i så mycket. Jag försöker snarare fokusera på att få till en bra rörelse med hela kroppen och därigenom hämta kraft.
Mer, då?
– När jag joggar ut för att ta ett inkast är pulsen ofta ganska hög, så huvudmålet är att komma ner i varv. Det får inte bli något halvdant på grund av okoncentration. Och så är det viktigt att ha ett bra grepp om bollen så att man inte tappar den.
»Om jag hade varit värdelös på allt annat hade inte mina långa inkast räddat upp det.«
Det är en sak att kasta långt, en annan att kasta precist.
– Ja. Tar man i är det svårare att sikta. För mig handlar det om en känsla för när jag ska släppa bollen, jag vet hur det ska kännas för att få den till ett visst ställe. Lite som att slå en krossboll. Men jag har aldrig tränat på inkast. När jag var yngre spelade jag handboll, och där skjuter man inte bara med armarna utan genom en sving med bålen och hela kroppen. Nu chansar jag bara, men det kan komma därifrån.
Är du trött i armarna efter matcherna?
– Nej, jag använder inte armarna så mycket. Mer mage, jag har ibland lite träningsvärk i bålen dagen efter match. Men det kanske kommer från dueller också, man använder bålen i princip hela tiden.
Du är 20 år och beskrivs som en talangfull ytterback av din tränare Tobias Linderoth. Är du rädd att förminskas till enbart en »inkastare«?
– De flesta vet att en fotbollsmatch är så mycket mer än bara de här inkasten. Om jag hade varit värdelös på allt annat hade inte mina långa inkast räddat upp det. Sedan kan det absolut hända att »inkast« är det första många tänker när de hör mitt namn, men det gör mig ingenting. Jag är stolt över mina inkast.
Du får tio sekunder på dig att propagera för andra delar av ditt spel som det bör pratas mer om.
– Oj. Duellspelet. Huvudspelet. Och så är jag lojal, jag försöker alltid göra mitt bästa för …
Tiden är slut.
– … laget.
Du har väl inte missat?
