313 kilometer avverkade du. Var alla löpningar nödvändiga?
– Jag hoppas det, man ska inte springa så mycket i onödan. Fast vad är onödigt? När man ser tillbaka på en match är det sällan man tänker: »Åh nej, jag borde ha sprungit mindre.«
Varför springer du så mycket?
– När jag var yngre ville jag vara med på allt. Jag höll på med handboll, tennis och fotboll, och när jag kom ut på planen ville jag vara delaktig i varenda liten situation och vinna tillbaka bollen hela tiden. Det blev att jag sprang konstant, jag tyckte att det var roligast så. Dessutom kommer jag från en idrottsfamilj. Mamma var friidrottare och tävlade i 800 och 1 500 meter.
Inspirerade hon dig?
– Av henne fick jag nog den där treningsiveren, som vi säger i Norge – lystern efter att utvecklas och inställningen att det alltid finns något att göra bättre. Med mamma var den fantastisk, och jag kände tidigt att jag också ville fylla på med träningstimmar. Mitt barndomshem låg precis vid skogskanten i Gjøvik, så om skolan började åtta klev jag ofta upp halv sju, tog på mig joggingskorna och sprang en runda i skogen i kanske 45 minuter. Bara vetskapen om att ha sprungit var en skön känsla.
»Under löptester brukar jag räkna olika saker för att försvinna bort i tankarna. Jag gillar matematik.«
Enligt din tränare Henrik Rydström brukar du mosa dina lagkamrater när ni har löpträning i Kalmar.
– »Henke« kör lite annorlunda varianter. Vissa är otroligt jobbiga.
Är det viktigt för dig att vinna sådana tävlingar?
– Inte längre. Nu handlar det mer om känslan att ta ut mig. Jag vill gå av planen och känna mig helt slut.
Den känslan är nog otäck för många. Har du lärt dig att gilla den?
– Efteråt är det intressant att reflektera: kunde jag ha gjort ännu mer? Jag vill testa gränser och inte nöja mig. Gillar jag känslan av att vara slutkörd? Ja, kanske. Men när den pågår är den hemsk. Under löptester brukar jag räkna olika saker för att försvinna bort i tankarna. Jag gillar matematik.
Vad räknar du?
– Hur många längder jag har sprungit, hur många meter jag gjort på en sträcka, hur många sekunder som krävs … Enkla saker. Det viktiga är att ha något att fokusera på.
En lagkamrat till dig sprang näst mest i Allsvenskan 2021. Kan du gissa vem?
– Carl Gustafsson. Och Romario sprang fjärde mest.
Hur visste du det?
– Rydström visade den listan på en av årets första samlingar. Han ville poängtera: »Bra att vi får beröm för att spela offensivt och så, men det kommer inte gratis utan av att vi sliter.«
En klassisk sägning är annars att det är »bekvämt att ha bollen«. Men inget lag hade bollen mer än ni.
– Att tänka att man ska vila med bollen är inte accepterat här i Kalmar. Lägen kommer ofta av löpningar i hög fart. Och när motståndarna står lågt är det svårare att komma åt ytor, så om vi vill attackera ytor måste vi röra på motståndarna. Vi kan inte vänta på att få en öppning utan måste skapa den själva med rotationer, platsbyten och löpningar som skapar nya ytor.
LÄS OCKSÅ: Henrik Rydström om bollinnehav: »van Gogh däremot, när han var hög på livet!«
Vilken löpning gör du helst?
– Om jag säger det kanske det blir lättare att försvara mot mig.
Säg ändå.
– En löpning in i assistytan tycker jag om.
Definiera »assistytan«.
– Bredvid målet, mellan straff- och målområdeslinjen. Där är en typ av kvadrat. Det är en både bra och rolig löpning att ta, för om man får bollen i den ytan blir det ofta farligt.
Men på 313 allsvenska kilometer blir det en del ofarliga löpningar också?
– Jag försöker alltid att göra smarta löpningar. Det är inte bara att gå ut och löpa, det krävs samhandling och att man läser av vilka ytor som blir öppna. Sådant försöker jag tänka på hela tiden, både på planen och utanför.
Är det anledningen till dina tolv mål och fem framspelningar i fjol?
– Delvis! Att förstå vilken löpning som gör mest nytta i respektive situation gör stor skillnad.
