Morten Olsen var färdig. Han hade redan berättat det för sina besvikna spelare i omklädningsrummet, och nu meddelande han även medierna: 2–2-matchen mot Sverige skulle bli hans sista som Danmarks förbundskapten, trots att han hade ett halvår kvar på kontraktet. Utan EM till sommaren såg den enda mannen i världen med fler än hundra landskamper både som spelare och tränare för sitt hemland ingen mening med att fortsätta.
– Jag vill tacka pressen för ett gott samarbete och en bra debatt, avslutade Olsen och reste sig för att lämna rummet.
Då började de danska journalisterna applådera. Ingen hade förberett det, det bara hände. Som ett respektfullt erkännande av den viktigaste personen i den danska fotbollshistorien. En som visserligen kunde vara både vass och kylig i sina svar, men som alltid uppträtt värdigt och korrekt.
Men var det ändå rätt att klappa händerna? De följande dagarna debatterades huruvida journalisterna passerat en förbjuden gräns. Samtidigt ställdes frågan om Morten Olsen verkligen förtjänade hyllningar. På 15 år hade han bara tagit Danmark till fyra av åtta mästerskap, och åren efter EM 2012 hade varit tunga, med 0–4-matchen hemma mot Armenien som en absolut lågpunkt.
Danmark–Sverige: 2–2
Köpenhamn 2015
Vad: Returmötet i playoff till EM 2016 (2–1 till Sverige i första mötet).
När: 17 november 2015.
Laguppställning: Andreas Isaksson – Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Erik Berg, Pierre Bengtsson (Martin Olsson, 86) – Sebastian Larsson (Oscar Hiljemark, 81), Oscar Lewicki, Kim Källström (Gustav Svensson, 69), Emil Forsberg – Zlatan Ibrahimović, Marcus Berg.
Mål: 10–1 (19) Zlatan Ibrahimović, 0–2 (76) Zlatan Ibrahimović, 1–2 (81) Yussuf Poulsen, 2–2 (90) Jannik Vestergaard.
Danmarks nästa förbundskapten befann sig också på Parken den kvällen. Och efter uttåget mot Sverige visste Åge Hareide att Olsen lämnade efter sig ett landslag som hängde mot repen.
– Det fanns en uppgivenhet hos åskådarna, minns Hareide. Det verkade nästan likgiltigt, alltsammans. När Danmark kom tillbaka [från 0–2 till 2–2] hördes inget jubel. Det var bara tyst.
Det var inte vad Morten Olsen hade tänkt sig då han 15 år tidigare anställdes som förbundskapten efter Bo Johansson. Han ville skapa ett sevärt danskt landslag och talade om kreativitet som ett danskt kännetecken. Och han var övertygad om att den danska publiken krävde ett offensivt upplägg, precis som man hade gjort i Ajax när han var tränare där.
I början nådde Olsen fina resultat, men han bekymrade sig över allmäntillståndet i dansk fotboll. Han anklagade talangutvecklingen för att vara förlegad. Danska spelare skulle i framtiden få svårt att prestera på högsta nivå, varnade han. Och så satte han igång det arbete som i dag möjligen är Morten Olsens viktigaste bidrag till dansk fotboll. Talangutvecklingen moderniserades och fotbollsförbundet författade manualen »Den röda tråden« som en egen motsvarighet till utvecklingen i länder som Tyskland och Belgien.
Men innan någon effekt kunde skönjas blev Olsens farhågor bekräftade. Allteftersom åren gick fick färre och färre danskar speltid i de stora ligorna. I sin avskedsmatch mot Sverige ställde Olsen upp med fyra inhemska spelare. Bara två namn i startevlan, Christian Eriksen och Kasper Schmeichel, kunde ses som startspelare i någon av de fyra största ligorna. Samtidigt hade Olsen själv svårt att överföra sin ambitiösa fotbollssyn till ett mer begränsat spelarmaterial. Det som skulle vara vacker positionsfotboll blev i folkets ögon mest poänglöst bollflyttande.
När Åge Hareide började jobba fanns därför inga krav på honom att förvalta sin föregångares arv. Det enda han behövde bekymra sig om var att ta Danmark till VM 2018. Hareide löste uppgiften och förbättrade resultaten rejält – när så förbundet återigen ändrade kurs och anställde Kasper Hjulmand som förbundskapten.
Detta är en av tio delar i Offsides kvalpaket. Alla kvalrysare finns samlade här: 10 minnesvärda kvalklassiker.
Först i november 2021 återvände Morten Olsen, som 72-åring, till Parken och VM-kvalmatchen mot Färöarna, som en ovan gäst på den nationalarena som i så många år var hans eget vardagsrum. Han hade en rödvit halsduk på sig och uttryckte sin glädje över resultaten och spelet under Kasper Hjulmand, som haft Morten Olsen som förebild under sina unga tränarår.
Det landslag Olsen nu betraktade som åskådare var fullt med spelare från stora europeiska klubbar. Och i dag är det få som tvivlar på att Olsens påverkan på dansk spelarutbildning har haft en stor del i det. På Parkens läktare fick han också för första gången uppleva den entusiasm och det starka band mellan landslaget och folket som EM-sommaren 2021 utlöste. Danska landskamper har återigen blivit folkfester, helt i nivå med det glada 80-talet.
Symbiosens grund är succén på planen, men det handlar om mer än bara resultat. Landslagets pånyttfödelse har visat att det inte är avgörande huruvida Danmark spelar kreativ positionsfotboll à la Olsen eller pragmatisk Hareide-fotboll. Den stora förändringen är att danskarna nu kan spegla sig i landslaget och känna att spelarna är riktiga människor av kött och blod.
Morten Olsen förstod aldrig själv hur han skulle odla ett sådant förhållande. Nog brann han för dansk fotbolls bästa, men han höll en professionell distans, och under hans tid var landslaget mer avskärmat och svårtillgängligt. Och det var därför den visionära patriarken Morten Olsen fann sig själv som en främling i det land han genom fotbollen gett så mycket.
Översättning: Johan Orrenius.
