För den trogne Eyravallenbesökaren var mötet mellan Örebro SK och Trelleborgs FF denna regniga onsdagskväll i juli 2000 en lika trist föreställning som man hade kunnat befara. Två krigande mittenlag med skadebekymmer bjöd visserligen på en del mål, men inte ens fullträffarna var något att yvas över. Trelleborgs 2–2-kvittering i 67:e minuten, ett långskott från 30 meter som ÖSK-målvakten Peter Westman släppte in för att han halkade i gräset, var symptomatisk. Om det fanns något som kunde kallas grå, allsvensk vardagslunk var det den här matchen.
I den 80:e minuten signalerade ÖSK-tränaren Mats Jingblad för byte. Ut: Johan Paulsson. In: Abdel Seidou – en anfallare som flyttats upp från farmarlaget Örebro Ungdom några veckor tidigare. Plötsligt var det som om åskådarna på vallen vaknade till liv, trots att de aldrig sett inhopparen i allsvenskt spel tidigare. Kanske hade en del av dem före matchen läst i Nerikes Allehanda om hur denne Abdel Seidou aldrig hade spelat fotboll innan han kom till Sverige tre år tidigare, och då bara börjat lira lite i Korpen. Möjligen hade de också hört talas om togolesens yviga spelstil där styrka, snabbhet och instinkten att gå rakt på mål oavsett vem eller vad som stod i vägen kompenserade för den milt sagt bristande tekniken.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in