Resan var en julklapp från pappa. Båt från Göteborg, Arsenal–West Ham i FA-cupen, vårvintern 1998.
Madonnas ödesmättade låt Frozen hade just petat ner den svängiga remixen av Cornershops Brimful of Asha från förstaplatsen på brittiska singellistan. Det var sådant som min storebror hade koll på. Han var också med till London, liksom pappas jobbarkompis Tord.
Jag var 15 år.
15 år men fortfarande liten till växten och inte särskilt rebellisk. På färjan fanns gott om festande ungdomar som hånglade och drack sprit. Själv drack jag bara läsk och lusläste Arsenaltidningen som jag också hade fått i julklapp. Där lärde jag mig att mittfältaren Ray Parlour helst åt på restaurangkedjan TGI Fridays och att den liberianske anfallaren Christopher Wrehs största last var choklad.
Wreh hade spelat under Arsène Wenger i Monaco och tampades nu med Ian Wright, Dennis Bergkamp och Nicolas Anelka i Arsenals forwardshierarki. Hans sistaplats där var odiskutabel, men jag gillade Wreh. Så pass mycket att hans efternamn blev lösenordet till min första e-postadress.
Password: wreh
Bara så! Ingen bad om ett starkare lösenord. Däremot bad Wenger efter ett tag om en starkare anfallare. Wreh lånades ut lite varstans och fick det inte lättare i Arsenal när Nwankwo Kanu, Davor Suker och Thierry Henry kom till Highbury.
Men allt det där låg fortfarande framför både oss och Chris Wreh när vi såg honom hoppa in mot West Ham i den 66:e minuten. Matchen slutade 1–1 efter att Bergkamp kvitterat på straff. Resultatet betydde omspel och eftersom det var en match vi aldrig skulle se fanns det en känsla av besvikelse i vår lilla kvartett. Pappa fastnade i sina anekdoter om 70-talsresan till London då han och några kompisar lyckats bluffa sig in i Highburys innandöme med hjälp av ett lass rödvita Grännapolkagrisar som de (lögn) skulle dela ut till matchens lirare i egenskap av (lögn) representanter från Arsenals svenska supporterklubb.
– Då skulle ni ha varit med!
Det var bättre förr. Redan då.
Innan vi lämnade Highbury den där marsdagen 1998 köpte pappa en matchtröja till mig i souvenirbutiken trots det hutlösa priset: 40 pund. Jag hade tröjan på mig under båtresan hem. Resan hade varit en upplevelse. Samtidigt gick det inte att skaka av sig känslan av att det verkade ha varit ännu festligare förr om åren.
Arsenal vann det efterföljande omspelet mot West Ham och tog dubbeln den våren. När jag blev äldre åkte jag över och såg Arsenal fler gånger och för varje besök tycktes det första få ett allt starkare skimmer kring sig. Också den blodfattiga 1–1-matchen blev allt häftigare att ha sett. Helengelsk backlinje (Dixon, Adams, Keown, Winterburn), franskt tandempar på mittfältet (Petit, Vieira) och ett profilstarkt motståndarlag (Ferdinand, Lampard, Berkovic).
– Då skulle ni ha varit med!
Jag antar att det är så man funkar bara. Förmodligen är det mer än något annat en saknad efter ungdomen.
Bästa receptet mot den typen av fruktlös nostalgi är att inte försöka reprisera upplevelser. Och det är därför just den här helgen framstår som så rolig på förhand.
I dag åker nämligen jag och mina älskade Offsidekollegor till London, men vi gör samtidigt något helt nytt. Vi ska se olika matcher från olika divisioner och vi kommer att ha mickarna påslagna hela långhelgen. Det blir poddar varje dag med slutmålet att få in Anders på den märkliga Ballon d’Or-galan på måndag kväll.
Hoppas att ni vill hänga med oss, vi tror att det kan bli riktigt bra. Och den som blir besviken kan alltid trösta sig med att upplevelsen bara lär bli mäktigare med tiden.
Veckans …
… Dubbel
Offside kammade hem såväl Årets ljud som Årets grepp vid Tidskriftsgalan i onsdags. Detta just för vårt »Hälsningar från«-koncept med podden, alltså de dagliga reseavsnitt vi spelade in under VM-playoff och VM-slutspel. Roligt! Och bra tidpunkt eftersom det är precis detta som väntar från England i helgen.
… Motala AIF
Serien är slut, det blev sex segrar och en elfteplats i Division 2 norra Götaland. Det är verkligen inte bra, men värre är att den här upplagan av Maif framkallade så få känslor. Låg kvalitet är en sak. Men Maif brukar nästan alltid vara ett vältränat höstlag som kännetecknas av kämpaglöd. Så tycker jag inte att det var det här året. Omtag krävs.
… Låt
Two Man Gang – Les Big Byrd.
… Inhoppare
Dejan Kulusevski.
… Text-tv-varning
En gång skrev jag ett öppet brev till text-tv, en kär gammal vän som jag blivit allt mer orolig för under åren som gått. Värst är när text-tv försöker spela cool och i veckan kunde man läsa följande rubrik: »Jätteräddning av Utahs slips i natt«. Slips? Jag vet att slips är slang (mest i Stockholm?) för målvakt men det ska inte text-tv veta! Och min pappa, som bör vara primär målgrupp, vet det definitivt inte.
… Dokumentärserie
Tyson på Netflix.
… Bästa underhållning
Bottenstriden i Superettan. Som alltid.
… Dubbeljobbare
Under sommaren publicerade vi en svängig text om tränaren Kim Björkegrens minst sagt innehållsrika år i Ghana. Ännu mer stoff för framtida memoarer kom i veckan då Björkegren, som sedan tidigare tränar damlandslaget, utsågs till tillfällig förbundskapten för herrlandslaget.
… Bötesbelopp
Enligt de vanligen välinformerade tidningarna A Bola och Record måste Cristiano Ronaldo betala 255 euro som straff för att han lämnade Portugals senaste landslagssamling. Satan vad det måste svida i skinnet. Det ska dock sägas att Ronaldo även blir avstängd i 30 dagar – under en landskampsfri period.
… Daily Mail-rubrik
»Crystal Palace urged to retire their ›frightened, disoriented and panicked‹ bald eagle mascot by animal rights group«
… Film
Escape to Victory från 1981. Detta fotbollsdrama har sannerligen sina skavanker, men har en otrolig skådespelarensemble där Sylvester Stallone, Max von Sydow och Michael Caine får sällskap av Bobby Moore och Pelé. Jag tror att vi får anledning att återkomma till denna film under helgens poddinspelningar.
… Rayo Vallecano
Vårt reportage om den vänsterlutande kvartersklubben från Vallecas i Madrid nådde en oväntat stor publik och många som läste förvånades nog av att laget kunde prestera så pass bra i det kaos som rådde. Läget har definitivt inte blivit lugnare sedan dess och nyligen skrev Guardians mångårige Spanienkorrespondent Sid Lowe en läsvärd text om den alltid lika turbulenta klubben.
… Seriebok
Not Forever av Mats Jonsson.