En förmiddag för en vecka sedan smög jag iväg från min familj. Medan de låg i skuggan i en liten badvik så långt söderut det går att komma på det grekiska fastlandet – en sov, en annan läste och den tredje scrollade efter Bradley Barcola-uppdateringar på sin telefon – stegade jag barfota och endast i badbyxor upp till det lilla strandcaféet. Jag var den enda gästen och vi var ensamma i badviken. Och jag var sugen på kaffe.
Cikadorna hade konsert i cypresserna och någon gång hörde man en försiktig våg slå in mot klipporna. I övrigt var det knäpptyst. 27, kanske 28, grader i luften. Inte för varmt, inte för kallt. Inga söner som bråkade. Det var en sådan stund i en sådan miljö som man kan fantisera om men som man sällan får uppleva.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in