»Curla den som Wranå«

Jag såg den första timmen av OS-curlingfinalen i mixeddubbel hemma i soffan, fokuserat och ostört framför TV:n. När matchen började dra ihop sig och femte omgången skulle avgöras tvingades jag rafsa ihop min badmintonutrustning, klicka igång SVT Play-sändningen i mobilen och traska mot spårvagnshållplatsen. Usel planering förstås, att spela badminton mitt under en OS-final, men nu var det för sent att backa ur.

Halvvägs till hållplatsen gled mobilen ur min handske, rakt ner i backen. Medan jag grävde upp den ur snön såg jag en äldre kvinna komma gående mot mig och tyckte mig tyda en barsk uppsyn. Fan. Vad skulle damen tänka? Jag föreställde mig att hon suckade uppgivet och muttrade för sig själv att mitt misstag symboliserade dagens ungdom och dess förfall. »Inte ens när folk är ute och promenerar kan de lägga undan sin smartphone – och att hålla i den klarar de tydligen inte heller av.«

När vi några sekunder senare passerade varandra på trottoaren hörde jag röster från en av hennes djupa rockfickor. Radiosporten. Kvinnan lyssnade på curlingfinalen. Kanske blev hon rentav glad över att ha mött en likasinnad när hon såg de röda och gula stenarna mot vit bakgrund på min snöblöta mobilskärm.

När spårvagnen rullade mot centrum valde lag Wranå att använda sitt powerplay, men ett par halvmissar av storebror Rasmus pressade lillasyster Isabella till en klurig avslutande dragning för att säkra en poäng. När hon under stenens färd mot boet skrek »Järnet Rasmus! Tryyyyyyck!« till soparen höjdes min puls och samtidigt var det snart dags att stiga av vagnen. Jag ville skrika nervöst och spänna kroppen, liksom hjälpa stenen att få rätt fart de sista meterna, men hejdades av att det fanns människor runt mig. Dragningen blev perfekt och Rasmus knöt en behärskad näve, till synes opåverkad av de panikartade skriken som styrt hans sopning några sekunder tidigare. 4–3 med två omgångar kvar. På väg ut i kylan såg jag en tjej i spårvagnen som stirrade in i samma SVT Play-sändning som jag själv bar runt på.

Inne i badmintonhallen rådde en overklig curlingfeber. Jag har själv hört hur påhittat det låter när jag återberättat scenerna, men så här var det: Utanför omklädningsrummen satt ett färdigspelat badmintonpar i en soffa med den pågående curlingsändningen framför sig. På banan bredvid min avbröt fyra killar sin dubbelmatch för att följa finalens sista omgång. Själv meddelade jag min spelkamrat att första serven fick vänta – det här skulle vi bara se. Senare fick jag rapporter från en replokal i en annan del av Göteborg om en gitarrist som i smyg ställde upp mobilen med SVT Play på notstället för att, trots bandrep, inte missa en enda sten.

Efter nervigt spel i matchens slutomgång återstod till slut en svensk sistasten som skulle avgöra allt. Isabella Wranå behövde »bara« skjuta bort USA:s poängsten för att vinna guld i sitt första OS. Jag försökte tolka hennes ansiktsuttryck när stenen lämnade handen men såg bara ett brinnande fokus i ögonen. Hennes jakande vrål till storebror Rasmus ingav däremot hopp och aldrig förut har så få bokstäver gjort så många människor så glada som när Isabella Wranå utbrast: »Ren!«

Det utmärkt pedagogiska och behagliga kommentatorsparet Niklas Nord och Eva Lund gick plötsligt upp i varv. Båda höjde rösten och sade: »Hon säger ren!« Jubel, kramar och gentlemannamässigt snabba och respektfulla handskakningar med silverlaget följde.

Jag förlorade badmintonmatchen med 5–0 i set (och ropade, till grannbanans förtjusning, »bra linje« efter mina bästa slag) innan jag kom hem och såg om hela curlingmatchen.

Några dagar senare har jag sett guldstenen säkert 15 gånger. Fortfarande bubblar det varje gång i mig, en blandning mellan skratt och tårar, och jag misstänker att det om tio år kommer räcka med att höra orden »hon säger ren« för att väcka känslorna till liv.

 

Det här är varken den första eller sista texten som skrivs av en nyfrälst curlingfantast om sportens magnetism. Till och med Zlatan har avslöjat sin fascination! Lokaltidningskrönikörer, hockeynördar och idrottsanalfabeter som ändå gläds åt OS-medaljer har alla försökt förklara curlingens charm, inte sällan med ett putslustigt, nästan föraktfullt, tillägg om att man bara bryr sig var fjärde år.

Utöver den uråldriga nyfikenheten på vem som är bäst på att sikta och mixeddubbelcurlingens rock’n’roll-liknande spel där allt kan hända, tror jag att förklaringen till svenska folkets curlingfeber är ganska enkel: Det är en öppen och inbjudande värld full av berättelser.

Eftersom spelarna bär mikrofoner och filmas från nära håll är det enkelt för TV-tittarna att följa såväl taktiska diskussioner som ilskna utbrott. När Isabella Wranå efter en förlust drämde sopen i isen kunde man samtidigt höra henne svära. När hon i en tävling före OS redan hade gett upp och – likt Galenskaparna i curlingsketchen från TV-serien Tornado – gled hela vägen in i boet med stenen i handen gick det att höra motståndarlagets fnissande. En annan gång tappade hon sopen och skrattade åt misstaget istället för att sura medan hon skickade iväg sin sten. Under OS har man i realtid kunnat bilda en uppfattning av hennes och storebror Rasmus relation. Min lekmannateori är att han i sin spelstil är lite av en loose cannon, optimistisk och styrd av instinkt. Isabella tvingas ibland bromsa honom och föreslå ett enklare alternativ. Möjligheten att studera lagets dynamik gör det lättare att bry sig om hur det går för dem. Norges mixeddubbellag består av det gifta paret Magnus Nedregotten och Kristin Skaslien och har gjort sig kända för att de grälar under matcherna. Bland annat har deras fans haft roligt åt den norska mannens tendens att ta tag i sin frus axel i tuffa lägen – och hennes vana att snabbt rycka bort hans hand. Under OS-uppladdningen bjöd de på ett klipp från sin »träning« där Nedregotten upprepade gånger lade sin hand på Skasliens axel och hon så snabbt som möjligt skulle reagera med en bortviftning.

Utanför isen har mina flöden helt tagits över av curlingcontent. Klipp på tillfredsställande skjutningar, reportage om curlingprofiler och memes om skipperns benägenhet att överskatta sin betydelse för laget. Syskonen Wranå har synts i härligt töntiga videor på sociala medier. Rasmus sjungande i duschen med en schampoflaska i handen. Isabella på en karaokescen, oförställt sjungande och dansande till tonerna av Mama Mia.

Samtidigt har den dubbla OS-guldmedaljören Eva Lund ställt upp och svarat på tittarfrågor, enligt en curlingkunnig säkert många dumma sådana, i SVT. På X och Instagram har amatörcurlare välvilligt lotsat nyfrälsta genom snåriga regler, taktiska val och skillnaden mellan rollerna lead och vice. Det är beundransvärt. Till och med jag själv, som följde mixeddubbelturneringen från gruppspelet, kände ett litet behov av att se ner på alla medgångssupportrar som dök upp så fort det vankades semifinal. Var var ni när curlinghallen i Cortina släcktes ner under premiären mot Sydkorea? När Isabella Wranå och hennes sydkoreanska motståndare spelade luftgitarr med sopen i discoljuset och när Rasmus Wranå efter att domarna felaktigt avslutat matchen sade till de förlorande sydkoreanerna att han gärna spelade vidare ändå. Jag led mig igenom 0–9 mot Norge, förlusten mot Estland och de ångestfyllda drabbningarna mot Kanada och USA i ett läge där Sverige verkligen inte kunde räkna med slutspelsavancemang. Det är som när man gillar ett indieband och vill ha det för sig själv. När bandet blir för omtyckt av »vanligt folk« vill man först förtydliga att man var med från början innan man riskerar att sluta tycka att bandet är bra. Men curlinggemenskapen har hanterat detta tvärtom. De har välkomnat oss in i värmen vid isbanan och sett till att vi hänger med. Det påminner om pingisfebern för ett och ett halvt år sedan, när Truls Möregårdh fick stå i intervjuprogram och visa upp sina slag innan programledaren påstridigt ville utmana honom i en match.

Mina tankar går till fotbollen. Går det ens att föreställa sig att Viktor Gyökeres skulle ombes förklara offsideregeln och helt utan invändningar eller irriterad uppsyn ge en pedagogisk lektion i basal fotbollskunskap? Eller att han visar sina trix eller sin avslutsteknik för en okunnig Carina Bergfeldt? Intervjuer om curlingens motsvarigheter till offsideregeln har syskonen Wranå gjort mängder av under OS, och det skulle inte förvåna mig om de snart sopar sten i ett TV-hus. De har tackat all nytillkommen publik för stödet och tagit varje chans de fått att uppmana oss att söka upp vår lokala curlinghall. Alltid på ett vänligt sätt som ger intrycket att de älskar sin sport. När kändes det senast som att Viktor Gyökeres på riktigt brann för sporten fotboll? Bryr han sig om att fler ska få upp ögonen för den?

Jag fattar att jämförelsen är dragen till sin spets. Fotboll är världens största sport. Syskonen Wranå måste, likt Truls Möregårdh i sommar-OS 2024, smida medan järnet är varmt för att locka fler sponsorer och mer publik. Men jag önskar ändå att fotbollen kunde vara lite mer som curlingen. När läste man senast en berättelse om två lagkamrater i Premier League som växlar mellan att bråka om taktiken och att pusha varandra genom mörka stunder? I curlingen kryllar det av dem.

Kanske är det inte svårare än Isabella Wranås ord till SVT om hennes och Rasmus plötsliga popularitet. »Vi var oss själva. Det tyckte folk var kul att titta på.«

 

Veckans …

… Låt

Strangers – The Kinks.

 

… Bok

Bandy Futura av Nils Håkansson.

 

… Offsides podcast

På grund av sportlov spelade Anders och Johan in ett piggt frågeavsnitt. Innan Johans röst gav vika hann de svara på mycket guld som ni läsare och lyssnare hade skickat in. En av tankenötterna jag själv gick igång mest på var denna: »Vilket lag, utanför Sverige och topp fem-ligorna, hade du helst tagit över som interimtränare om du fick chansen?«

Mitt svar: Greuther Fürth i Zweite Bundesliga. Och det hade inte blivit sämre. Sistaplats i ligan och förlust med 5–4 mot Magdeburg förra helgen. Nya tag mot Kaiserslautern i morgon!

 

… Spelarbuss

FC Stockholms kompisduo Magnus Eriksson och David Fällman gör upp i en prestigefylld duell. Två killar, med spännande karriärer bakom sig, som det var kul att få lära känna under en dryg timmes bussresa.

 

… Sista curlingspaning

Lika som bär från Jacob Ohlsén på vår systertidning Filter: Rasmus Wranå och Markoolio.

 

… Fifahaveri

Inför sommarens VM har Fifa gjort en överenskommelse med AI-företaget Stats Perform som bland annat får i uppdrag att bistå bettingsidor med livestatistik, resultatuppdatering och streamingrättigheter. Innebörden är att alla VM-matcher för första gången kommer att sändas av spelbolag. Mer om vår syn på fotbollens beroendeställning till spelbolagen kan du läsa här.

 

… Inläsning

Min kollega Fredrik Tillberg kom förra veckan ut ur vårt poddrum med ett leende på läpparna. Sedan sade han med bebisröst: »Jag vill gå till Slavia Pjag, det är heligt för mig. Jag vill inte spela, jag vill gå till Slavia Pjaaaag.«

Han citerade Djurgårdens sportchef Bosse Andersson som i sin tur imiterade en flyttsugen Isak Hien. Nu finns Fredriks fantastiskt roliga reportage om Bosse att lyssna på i Offside Story. Så om du vill höra bebisrösten och en hel del andra guldkorn gör du bäst i att ta del av avsnittet.

 

… Derbyseger

Hearts vann med 1–0 hemma mot Hibs och tog tre blytunga poäng i tabelltoppen. Eftersom Rangers samtidigt spelade oavgjort borta mot Motherwell leder Hearts nu ligan med fem poäng. För den som är nyfiken på Edinburghklubben, som efter 40 års Glasgowdominans kan bräcka Celtic och Rangers, finns det ett rykande färskt reportage av Anders Bengtsson. Det är gripande läsning, och som vår poddproducent Francisco uttryckte det: »Exakt som man vill att ett Offsidereportage ska vara.«

 

… Kärleksdeal

För endast 400 kronor kan du glädja någon du tycker om med tre Offsidenummer och obegränsad tillgång till allt vi gör digitalt. Snart kommer vårt första nummer för året ut till er medlemmar och det innehåller många fina texter, så det är ett bra läge att ge bort Offside! Alla hjärtans dag-erbjudandet gäller fram till midnatt på lördag.

 

… Avsked

Jag har alltid gillat dansken Martin Rauschenberg som spelade allsvensk fotboll med Gefle IF i mitten av 10-talet. Han har även representerat BP, men av någon anledning fick Gefle en särskild plats i Rauschenbergs hjärta. När laget var nere i Ettan 2022 återvände mittbacken och hjälpte till att säkra avancemang till Superettan. Efter degraderingen från samma serie 2024 var han tydlig med att han ville stanna. Gefle startade en swishkampanj för att ha råd att behålla sin lagkapten, som sade så här till klubbens hemsida:

»Jag spelar inte för pengarna. Det är att hjälpa föreningen och laget som är mitt fokus, allt annat är sekundärt. Jag kräver verkligen inte några skyhöga summor men behöver få till en ekonomisk situation som funkar för familjen. Jag hoppas verkligen det löser sig.«

Det löste sig och Rauschenberg gjorde ett av målen när Gefle klarade sig kvar i Ettan efter ett rysarkval mot Falu BS. Nu står det, enligt Gefle Dagblad, klart att den 34-årige trotjänaren lämnar klubben.

 

… Studiofrånvaro

Inför OS blev det uppmärksammat att den allsvenska experten Alexander Axén skulle finnas med i TV4:s sändningar från skidskyttetävlingarna i Italien. Hittills har jag inte sett skymten av honom. En besvikelse.

 

… En gång för alla.

Nu har jag tröttnat på svenska folkets oförstående till att 19-årige Alvar Myhlback, som ju åker långlopp och har vunnit Vasaloppet, inte anses konkurrenskraftig i en klassisk OS-femmil. Jag vet inte om det här når rätt målgrupp, men som självutnämnd längskidkorrespondent i fotbollsvärlden känner jag ändå ett ansvar att förklara: DET ÄR INTE ALLS SAMMA SAK. I Vasaloppet stakar elitåkarna hela vägen och förlitar sig utöver god teknik på styrka och uthållighet i överkroppen. Banan är ganska platt och – för att vara nio mil lång – lättåkt. En OS-femmil består av tuffa stigningar och långa partier som kräver diagonalåkning där benen tar stryk. Och som alla kunde se på sprinten häromdagen var uppförsåkning med fästvalla knappast Alvar Myhlbacks specialgren. En ouppvärmd Calle Halfvarsson, med oräkneliga otursamma förkylningsveckor under uppladdningen, har större chanser i femmilen än stakningsspecialisten Myhlback.

 

… Skidtext

Den är flera år gammal, men häromdagen upptäckte jag den här värmande texten på idrottsforum.org om Vasaloppet och min gamla favorit, tjecken Stanislav Rezak.

 

… OS-tips

Sverige tar totalt åtta guldmedaljer och kommer fyra i hockeyturneringen. Det utskällda herrlandslaget i längdskidor lyckas knipa minst en medalj, kanske två. Jag litar på Truls Gisselman!