Jag ber om ursäkt. Mina kollegor tar det inte på allvar. De har inte förstått vad det handlar om. Jag ska inte påstå att jag skäms, men oproblematiskt är det inte att jag buntas ihop med dem. Jag tar avstånd från dem.
»Vad är det nu Johan har gjort?«
Nej, den här gången är det inte Johan.
Den här gången är det mina jurykollegor i Ballon d’Or.
Jag har vid upprepade tillfällen under åren påtalat det nästan omöjliga i att lägga »korrekta« röster när det handlar om att utse världens bästa fotbollsspelare. Det spelar inte någon roll hur mycket fotboll man tittar på, vilken fotbollsbakgrund man har, vilka tränarutbildningar man gått. Det är omöjligt att jämföra en målvakt med en forward, en högerback med en vänsterytter. När sedan andra saker också ska vägas in, vilket Ballon d’Or-cheferna kräver – »class and fair play« bland annat – kan de lika gärna be en att svara på frågan: »Hur långt är ett snöre?«
Jag gör mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Statistik jämförs, ligor och cuptitlar balanseras med hur avgörande spelare X varit för sin klubbs framgångar. Hur bra är spelaren när det verkligen betyder något?
Det här året slutade det med att jag kom fram till att Ousmane Dembélé borde vinna Ballon d’Or. Jag är inte vrålnöjd med det, men den känslan handlar mest om att han inte var självklar i förhållande till konkurrenterna. Han var inte överlägsen. Det kunde lika gärna har blivit Salah (min tvåa), Raphinha (min trea) eller någon annan.
Däremot kan ingen säga att fransmannen inte var avgörande i PSG:s framgångar. Inte minst gjorde han starka och definitiva insatser i Champions Leagues slutspel. Samtidigt … hade han kunnat göra dessa insatser om han inte haft Vitinha (fyra på min lista i år) bakom sig? Ja, man kan bli galen när man resonerar med sig själv. Om inte Donnarumma gjort en stormatch på Anfield, hade Dembélé ens varit med på topp fem-listan då?
Nåväl, majoriteten av mina jurykollegor hade också Dembélé som etta. Han fick kliva upp på scenen i Paris och ta emot utmärkelsen. Det var ändå lite fint att se hans tårar.
Tvåa blev som bekant Lamine Yamal. Det har skrivits texter om att han borde ha vunnit. Jag har sett kollegor i branschen anse att Yamal borde varit den självklara vinnaren. Och uppenbarligen var det många av mina jurykollegor som ville att han skulle vinna Ballon d’Or.
Och det är här som jag ber om ursäkt för mina jurykollegor. De verkar inte ha läst eller förhållit sig till de kriterier som vi i juryn förväntas förhålla oss till när vi lägger våra röster. Titelmässigt var La Liga det tyngsta som Yamal vann under det gångna året. Med all respekt för La Liga, men en ligatitel i Spanien väger inte lika tungt som en ligatitel i England. I Champions League gjorde han fem mål på 13 matcher. Inget i den avgörande semifinalen mot Inter, trots att han hade 120 minuter på sig. I kvartsfinalen gjorde han det inte superviktiga 4–0-målet mot Dortmund. I alla matcher i fjol noterades Yamal för 21 mål och 22 assist. Från januari och fram till sista omgången i La Liga gjorde han fyra mål och fem assist. Hans lagkamrat Raphinha? Han gjorde totalt 38 mål och 24 assist säsongen 2024/2025. 19 poäng mer än gullegrisen från Katalonien. Men ingen slåss för att Raphinha blev illa behandlad i omröstningen (han blev femma).
Som jag pratade kort om i veckans avsnitt av Offsides podcast tror jag att jag har listat ut varför så många anser att Lamine Yamal borde få stämpeln som »världens bästa«. Man blir glad av att se honom spela fotboll. Det händer grejer när han får bollen. Jag har slagit på Barcelonamatcher enkom för att få se några aktioner av Yamal. Det är inte många spelare som lockar fram ett sådant beteende i mig.
Om det hade funnits pris för den mest lovande och mest underhållande fotbollsspelaren hade jag lagt min röst på honom. Men kom inte och säg att han är bäst i världen. Då blir ni lika platta som hans pappa. Och som några av mina jurykompisar i Ballon d’Or.
Så, nu ska jag inte nämna Ballon d’Or på ett år. Här är hela min topp tio-lista:
- Ousmane Dembélé
- Mohamed Salah
- Raphinha
- Vitinha
- Lamine Yamal
- Harry Kane
- Kylian Mbappé
- Achraf Hakimi
- Gianluigi Donnarumma
- Scott McTominay
Veckans …
… låt
Togetherness is all I’m after av The Lemonheads.
… Offsides podcast
Johan har fastnat i Peterborough Uniteds dokusåpa och jag har lusläst Björn Borgs självbiografi. Dessutom: spökskrivare, bollmaskinen i Las Vegas, Anders Limpars svängiga liknelse, MFF:s konstiga guldjakt, lag som placerar handdukar vid reservbollarna för de långa inkasten och kalorisnål fotboll.
… TV-serie
Task (HBO Max).
… nattsuddare
Johan var på reporteräventyr häromnatten. Han stämplade in framåt midnatt och följde den person som han skriver om fram till morgonkvisten. Resultatet presenteras om någon vecka på offside.org.
… bok
Lydia Sandgrens Artens överlevnad
… kändisskvaller
En kompis skickade SMS till mig i onsdags. Han var på AW med sina kollegor på Elsas Bar & Kök i Mjölby. Några meter bort satt Björn och Patricia Borg!
… elva
Tom Pettersson, Mjällbys försvarsgeneral, intervjuas i veckans »Drömelvan« av Johan. Jag är mycket glad att vi fortsatte med det här formatet, perfekt mellan våra säsonger av Spelarbussen. Missade du förra avsnittet med Anders Svensson hittar du det i samma flöde på Spotify.
… toppstrid
Om mindre än en vecka, förutsatt att MFF:s damer vinner helgens match mot Kristianstad och den eftersläpande matchen mot Häcken, leder nykomlingen Allsvenskan. Sedan återstår endast sex omgångar.
… mediemedverkan
I måndags var jag gäst i radiokanalen Sportsnack. Lite om Ballon d’Or, någon minut om Liverpool, en del om tyckande inom sportjournalistiken och en shout-out till Lerberget.
… upphetsning
I dag släpper Jeff Tweedy ett trippelalbum. Bright Eyes kommer ut med en ny EP. Och nästa vecka kommer Knausgårds nya roman ut. Dessutom ska jag få nya glasögon på måndag!
… APP, APP, APP! 🚨
Läs gärna våra reportage i vår app som nyligen fått sig ett ansiktslyft. Alla reportage som finns på sajten finns också i appen. Sök på »Offside« i App Store eller Google Play.
… hjälte
Som jag berättade för två veckor sedan var en av mina spelare i Önnereds IK kallad till landslagsläger i Stockholm. Dennis, som han heter, tränade på Bosön måndag–onsdag den här veckan med några av landets mest talangfulla 15-åringar. Sedan satte han sig på tåget hem till Göteborg för att kunna hoppa in i andra halvlek i onsdags kväll när vi tog emot Mölnlycke IS i svår serie i Göteborg. Det blev vinst med 2–1 och vår defensiva mittfältare var så bra som han alltid är.
… bokningar
Just nu bokar vi in gäster för kommande säsong av Spelarbussen (premiär i slutet av november) och vi har redan gjort klart med ett gäng helt nya namn som aldrig tidigare deltagit. Om du missat Spelarbussen har du hur många avsnitt som helst att bränna av i väntan på nya.
… helg
Kratta löv och ekollon och tänka på Ronald Reagan.