Samtidigt i Baskemölla

En efter en försvinner fotbollsföreningarna i glesbygden. I vintras pekade allt på att samma öde väntade Baskemölla IF på Österlen. En sjukskriven idrottslärare, en däckförsäljare och ett dussin afghanska flyktingpojkar ville annorlunda.

Det slår aldrig fel. När klockan närmar sig 16.30 på måndagar och onsdagar börjar det ringa och plinga i Bengt Anderssons Iphone. Bengt, som är 58 år gammal och som endast haft mobiltelefon i tre år, blev fram tills för några månader sedan stressad varje gång det ringde. I dag blir han varm i hela kroppen. När han dragit sitt finger över displayen och svarat får han nästan alltid höra samma sak: »Bengt, ska du träna oss i dag? Jaha. Ska du åka bil till träningen? Jaha. Okej, jag bara undrade.«

När Bengt, tränare för division sjuklubben Baskemölla IF, tvingas fråga om det kan vara så att personen i fråga vill ha skjuts till fotbollsträningen, blir svaret ofta: »Jaha, jo, om du frågar. Det är jättesnällt av dig.«

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2017-10-25 Artikeln är skriven av .