På påskdagen såg jag Linköping FC och IFK Norrköping spela 1–1 inför 1 817 åskådare. Det var omgångens högsta publiksiffra i Damallsvenskan, men det ekonomiskt pressade LFC hade hoppats på mer. Att laget stod på noll poäng inför derbyt hjälpte inte, trist väder var det också. De flesta som var där höll på Norrköping och sjöng »vi ska riva hela jävla Linköping« när deras lag tog ledningen.
Trots att LFC till slut fick med sig en poäng är det illa ställt med klubben som vunnit åtta titlar (tre SM-guld, fem cuppokaler) sedan debutsäsongen 2004, och som kvalade till Champions League så sent som förra året. Krisläget illustreras heller inte bäst av att LFC ligger näst sist i tabellen, utan av Correns referat av klubbens årsmöte den sista mars.
På årsmötet tvingades valberedningen konstatera att de misslyckats med att få fram en ordförandekandidat. En person hade varit aktuell i februari, men denne drog sig ur efter att ha tittat närmare på ekonomin. Efter det fick över tio personer frågan om att bli ordförande. Samtliga tackade nej.
Valberedningens Janne Fredriksson ställde därför frågan rakt ut till medlemmarna på årsmötet: »Är det någon här som är intresserad av att bli ordförande, så räck upp handen!« Ingen hand räcktes upp. Janne Fredriksson stod där som en uppgiven lärare som möts av flackande blickar efter att ha bett om frivilliga klassföräldrar på föräldramötet.
»Då får vi lotta!«
Sa Fredriksson inte. I stället erbjöd han sig att lämna valberedningen, men då var medlemmarna på hugget och valde om honom. I hans skor ville minsann ingen vara.
Det gick att skratta åt den konstiga stämningen och betrakta hela sammankomsten som en studie i mänskligt beteende. »Årsmötet. Ny film av Ruben Östlund. Biopremiär: Juldagen.«
Men Janne Fredriksson var inte road. Fyra veckor senare har LFC fortfarande ingen permanent ordförande. I hela Linköping, Sveriges femte största stad i en del mätningar, finns alltså ingen begåvad föreningssjäl som triggas av att försöka blåsa liv i en haltande elitklubb som skickat stjärnor som Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani och Stina Blackstenius ut i världen. Det är förstås både pinsamt och oroande. Och kanske inte bara för Linköping.
DÅTIDENS BÄSTA SVENSKA klubblag var oftast synonyma med starka ordföranden. Eric Persson i Malmö FF, Stig Svensson i Öster, Stig Nilsson i Halmstad, Gunnar Larsson i IFK Göteborg. Fler kan förstås nämnas men låt oss hålla gubbröran på en rimlig nivå, namnen är heller inte grejen här.
Under hela min uppväxt var också min pappa ordförande, en eller två dörrar bort från finrummet. Han älskade uppdraget och la ner otaliga obetalda timmar på sitt hjärtas förening. Jag vet att han var omtyckt men egentligen ytterst lite om hur skicklig han var. Det förekom ingen egentlig granskning av klubben. A-laget vann eller förlorade, ingen talade om värdegrundsarbete eller föreningsstrategi. Ingen sponsor drog sig ur för att tränaren skällde ut spelarna för grovt (vilket skedde förra året). Ingen styrelse upplöstes några matcher in på säsongen för att krishanteringen i media och bland sponsorer blev för omfattande (vilket skedde förra året).
Hade pappa pallat att vara fotbollsordförande i dag? Mitt i karriären, där en plötslig skandal riskerar att spilla över på arbetet? Jag vet inte. Men många, likt de dussin nejsägarna i Linköping, tycks i alla fall dra slutsatsen att det inte är värt det. Belöningen (tillfredsställelsen av att göra en insats) väger inte upp för riskerna. Och så all ledig tid som måste offras.
Inte bara Linköping har svårt att hitta en ordförande. Utsiktens årsmöte har skjutits upp flera gånger och så vitt jag vet finns ännu ingen redo att ta över efter avgående Björn Jarkvist. Ibland, som i Kalmar FF:s fall, blir en tillförordnad ordförande permanent. När Joachim Lantz tillfälligt tog över styrelseskeppet efter höstens degradering från Allsvenskan var han tydlig med att han inte var en framtida kandidat. Det hann han verkligen inte, med fyra barn och heltidsjobb på annat håll. Men vintern gick, valberedningen hade det knöligt och Lantz klubbhjärta slog fortfarande starkt. Så till slut gick han med på att fortsätta – fast han nyss inte hade tid.
NÄR JAG FÖR TRE år sedan gjorde en längre intervju med Janne Andersson la han en del samtalstid på att oroa sig över framtidens svenska föreningsliv. Han funderade högt kring 51-procentsregeln och spådde att valberedningar runtom i landet skulle få det tufft framöver. Borde det kanske, undrade han, utgå ersättning till styrelsearbete i svenska elitföreningar?
Janne Andersson var förbundskapten då och något mer tränaruppdrag tycks det inte bli. När han nyligen definitivt slog fast sitt adjö till yrket slog det mig att han hade blivit en utmärkt ordförande. Han vet allt om hur föreningar fungerar, präglad av tiden i Halmstad där han gjorde det mesta: skötte ekonomin, ledde ungdomssektionen, tränade A-laget, grävde diken när Laxacupen höll på att regna bort.
Tänk om Janne Andersson hade tagit över klubban i ett krisande Linköping. »En härlig utmaning«, som han brukade säga när Sverige skulle möta Spanien. Men den tanken har knappast slagit honom och jag fattar att han på ålderns höst inte lockas av en massa obetalt slit. Nu har Janne i stället valts in i bolaget Crafts styrelse. Det låter tråkigare, men är säkert bekvämare.
Och så kanske han kan få en slant för besväret.
Veckans …
… Motala AIF
Fyra omgångar spelade av serien och Maifs Khaled Qasem leder skytteligan på sex mål. Hans kompis Granit Hana skuggar på fem mål. Inget lag i serien har gjort fler mål och bara Kongahälla har fler poäng (tio mot Maifs nio). Tidig seriefinal på Kongevi i helgen!
… Vatikanfans
I Falkenbergs hemmamatch mot Oddevold i Superettan syntes Vatikanstatens flagga på hemmaläktaren. Katolsk påsk på Falcon Alkoholfri Arena? Och detta två dagar innan påven dog. Supportern Patrik Löksa, själv katolik, berättar att han för ett par år sedan uppmärksammade sina FF-vänner på att Vatikanstatens flagga hade samma färger som favoritlaget. Ett gäng flaggor köptes och sedan dess är de med då och då när FF spelar.
– Det blev som en grej för oss supportrar, säger Löksa. »Påven håller på FF« typ.
Blir det vit rök på Falcon Alkoholfri när näste påve offentliggörs?
– Hahaha, den var bra! Gulvit rök kanske?
Tilläggas kan att påve Franciskus, som alltså avled i måndags, verkligen var fotbollsintresserad. Hur han följde Falkenbergs återkomst till Superettan är oklart, men argentinska San Lorenzo hade han bra koll på. Om det kan man läsa mer om här.
… Offsideskvaller
Vi hade förra veckan ett reportageteam i Bilbao när Athletic slog ut Rangers i Europa Leagues kvartsfinal. Det tog tid innan spelarna kom ut till journalisterna eftersom alla satt kvar i omklädningsrummet och följde de andra matcherna: Manchester Uniteds galna vändning mot Lyon, Bodø/Glimts straffavgörande mot Lazio, Tottenhams seger i Frankfurt. På en annan skärm flimrade Djurgårdens Conference League-avancemang förbi och allt som allt var det en fantastisk fotbollskväll. Reportaget från Bilbao har också förutsättningar att bli fantastiskt. Det kommer i nästa nummer.
… Bandystorm
Nyligen fick bandyförbundets generalsekreterare Pär Gustafsson överraskande sparken. Styrelsen hänvisade till en omorganisation, men sajten Bandypuls skriver att det är skitsnack. I stället ska beslutet handla om en känslig tjänstebil och fakturerad övertid. »Vi har en väldigt god professionell dialog«, sa styrelseledamoten John Andersson på Bandypuls fråga om hur stämningen är på kansliet – varpå kansliet svarade med ett öppet brev där styrelsens avgång krävdes. Turbulent är bara förnamnet.
… Film
Serietecknaren av Simon Gärdenfors. Inte mycket till story. Men jag hade väldigt roligt när jag såg den.
… Offsides podcast
»Det var bra i dag – lättklippt!« Så sa vår klippare Francisco när han hade jobbat färdigt veckans avsnitt. Lite oklart vad han menade med det, men det kändes rätt fint när vi spelade in. Anders jagade känslan av vittring (likt den Aston Villa hade i andra halvlek mot PSG) och jag tog mig från ett vinglas som borde ha spillts ut till Nottingham Forest succésäsong. Dessutom: fotbollsförsoningar, kompistrassel och skottblockning i Halmstad.
… Låt
California (All The Way) – Luna.
… Citat
»Om du jobbar med datorer vill du inte sätta dig med datorer när du kommer hem.« Manchester Citys Matheus Nunes, matchhjälte mot Aston Villa i veckan, om varför han inte gillar att titta på fotboll när han är ledig.
… Grepp
När Manchester United släppte in 2–4 mot Lyon i den 109:e minuten valde en del bedrövade supportrar att lämna Old Trafford. Nu har journalisten Andy Mitten intervjuat flera av dem. Hur ser de på att de missade den osannolika vändningen? Hur följde de det dramatiska matchslutet? Skäms de för att de gav upp? »Det känns som att jag svek dem«, säger en av dem. Andra är inne på samma spår men vill gärna påpeka hur mycket lidande United har åsamkat dem under de senaste åren, att det spelade roll i beslutet att sjappa. Roligt journalistiskt grepp hur som helst!
… Spelgladaste
Mjällby är starka, noggranna men ser också ut att ha roligt när de spelar boll. Ni som läste vårt reportage om klubben i vintras är kanske inte överraskade? Där finns en hel del svar på varför Mjällby blivit ett topplag på riktigt.
