I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
Vad betyder Strawberry Arena för dig?
–Det är en plats för hela känsloregistret: Det kan vara jävligt skönt att vara ledsen, förbannad, eller extremt glad som när man »gapar« på Norra stå efter en kasse. Då känner man sig fri.
Var på arenan hittar man dig?
–Jag och min syster brukar stå högt upp på Norra stå, i mitten nära trummorna. Det är den bästa platsen enligt mig, delvis på grund av närheten till toaletterna och baren.
Elias Jakobsson, AIK-supporter
Ålder: 28.
Årskort: »Sedan 2019.«
Tips till nya besökare: »Sup in stämningen och atmosfären, sektionerna nära Norra Stå är bra för att göra en debut.«
Första matchen på plats: Premiären mot Syrianska 2013. Man kom dit med en känsla av vemod efter avskedet från Råsunda hösten innan. Och lämnade sedan arenan frustrerad: »Är det här mitt Gnaget som spelar 0–0 på en betongarena mot Syrianska?«
Vad kallar du arenan för i dag?
–Nationalarenan, men precis innan namnbytet till »Strawberry« började jag faktiskt säga »Friends«. Visst kan man göra sig lustig över att vi numera spelar på en »jordgubbsarena«, men det är inget jag lägger någon större vikt vid. På något sätt är det så här fotbollen och samhället fungerar i dag: money talks.
Vad hade du döpt arenan till om du fick välja fritt?
–»Lennart Johansson Arena« eller »Kurre Hamrin Arena«, det skulle vara förankrat i klubbens historia. Sedan är det en nationalarena och tänker man på Lennarts betydelse för svensk fotboll i stort vore det ett fint sätt att hedra en ikon på.
Vad är det sämsta med Strawberry Arena?
–Det är jäkligt trist att klampa igenom Mall of Scandinavia när man kommer med pendeln. När man passerar där känns det som att man är ute och shoppar med familjen. Man tvingas valsa runt med hundratals människor som går loss i butiker samtidigt som man vill komma i matchform. Därför undviker jag helst pendeln i dag.