I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
Vad betyder Gamla Ullevi för dig?
– Det är svårt att inte jämföra den med föregångaren – »Gamla Gamla Ullevi« – som alltid kommer att betyda mer. Den var så nära perfektion som det går rent estetiskt. Varje läktare var unik och jag såg inga fel på den. Dagens Gamla Ullevi är en själlös betongklump i jämförelse. Även om jag önskar att det vore en speciell plats för mig, så är den inte det.
Hur påverkas din inställning till arenan när Gais har vind i seglen?
– Det spelar roll. De första tio åren på »Gamla« kämpade jag dessutom med psykisk ohälsa. Då hade jag främst svårt med att känna positiva känslor, jag jublade när Gais gjorde mål utan att känna det i kroppen. Först på senare år har jag blivit kvitt problemen, och nu har Gais blivit jättebra. Ge det några år så kanske jag har förälskat mig i Gamla Ullevi.
»Förr kändes det som vägen mot Mordor. Nu känns den mer som vägen mot Fylke.«
Victor Westlund, Gaissupporter
Ålder: 34.
Årskort: »Sedan 2008.«
Första matchen på plats: »Öppningsmatchen 2009, när Gais krossade Öis med 5–1.«
Tips till nya besökare: »Gå i god tid om du vill utnyttja kiosker och toaletter innan matchen börjar.«
Kunde platsen hjälpa dig i den kampen?
– Ja, även om jag hade svårt att känna känslor förr, så är det ändå där jag känt livets starkaste känslor. Som när Gais gör mål, en sådan glädjeyttring får jag inte någon annanstans, i alla fall inte på en och samma gång. Den typen av känslor kommer oftast på Gamla Ullevi. På så sätt har den och föregångaren betytt mycket för mig.
Hur skulle du säga att den förbättrade stämningen i klubben gestaltar sig på Gamla Ullevi?
– De 300 meterna förbi Trädgårdsföreningen på väg mot Gamla Ullevi har blivit rofyllda. Förr kändes det som vägen mot Mordor, när det gick så jävla dåligt. Nu känns den mer som vägen mot Fylke, om man ska komma med Sagan om ringen-referenser.
Du har väl inte missat?
