I intervjuserien »Mitt andra hem« berättar allsvenska supportrar om det bästa och sämsta med sina hemmaarenor. Vi publicerar minst en intervju om dagen fram till premiären.
»Gran efter gran, långt in i Smålands skogar på vägen mot Växjö. När stadskärnan närmar sig lär du passera en bilaffär eller stormarknad. Plötsligt tornar Visma Arena upp och fångar dig: i dagsljus med sitt röda trä, omgiven av höga tallar. Då symboliserar den till viss del Småland och dess träindustri. I mörker är den mer av ett vackert rymdskepp med sina lysande elljusspår.
Arenan är mitt och Östers hem. Där träffar vi våra kamrater. Där arbetar vi tillsammans.
Där är vi eniga om något. Ibland nyper jag mig i armen på ståplats och förundras över hur arenan blivit till. Vårt gamla hem Värendsvallen var öppen med betong och löparbanor, men Visma har något slutet och vackert över sig. Hur kunde det bli så bra?
När planerna om en arena av allsvensk standard kom till liv 2009, var Öster nere i rännstenen – Söderettan – och mötte alla konstiga typer av lag. Sett till klubbens mående under denna tid, var planeringen och bygget av Visma ett under. Väl färdigställd bar den drömmarna om framtida europeiska cupmatcher i sina väggar.
Arenan var halvtom under Östers år i Super- och Söderettan, men den hjälpte oss supportrar att fortsätta tro.
Tobias Levinsson, Östers IF-supporter
Ålder: 50.
Årskort: »Sedan 1991 om vi räknar med biljettluckans tid.«
Första matchen på plats: »Invigningsderbyt mot Värnamo hösten 2012, det var fest och eufori i luften.«
Tips till nya besökare: »Gå ett varv runt arenan innan matchstart och se Stig Svensson-statyn utanför, vår store ledare som var med och byggde upp klubben.«
Hade inte Robin Malmkvist gjort den där jätteräddningen hemma i kvalet mot Landskrona 2019, skulle vi nog inte varit här i dag. Vid en förlust och degradering till Söderettan hade laget slåtts sönder och kansliet sagts upp. Föreningen skulle ha levt vidare men hade fått börja om. När kontraktet var säkrat grät vi av lättnad på läktarna. Vi hade varit under giljotinen men lyckats komma undan.
Om Visma Arena vore en låt, hade det varit en slow blues med Muddy Waters: vemodigt, energiskt och stärkande på samma gång.«
Du har väl inte missat?
