Gudar och människor

Torbjörn Nilsson kan konsten att lämna en fest när den är som roligast. Är det därför så många har glömt att bjuda honom?

FC Barcelonas tränare Terry Venables såg skeptisk ut när han betraktade planen på Nya Ullevi. Här skulle det bli svårspelat. Gräsmattan som välkomnade lagen i Europacupens semifinal var hård, brun och ojämn. Venables tog plats på bortabänken. Tio meter bort slog sig Gunder Bengtsson ner i hemmalagets avbytarbås. Det gick inte att ta miste på vem som basade över den spanska storklubben och vem som tränade ett gäng blåvita amatörer. Venables bar en elegant ljusbrun trenchcoat över sin mörka kostym, Bengtsson hade hakan nerborrad i en tjock täckjacka. Vädermässigt var dock den senare bäst klädd. Onsdagskvällen i Göteborg var klar men kylig, fem–sex plusgrader bara. Ännu ville den svenska vintern inte helt ge plats åt våren. Och vilken jävla vinter det hade varit …

Mordet på statsminister Olof Palme låg bara en dryg månad bak i tiden och Expressens läsare kunde denna dag, den 2 april 1986, läsa om den häktade »33-åringen«. Inga genombrott hade gjorts i förhören, rapporterade tidningen. Samtidigt dömde kriminologen Leif GW Persson ut polisens spaningsarbete i Aftonbladet. Persson tvivlade starkt på 33-åringens skuld och påminde om att chanserna att klara upp mordet minskade för varje dag som gick. Sverige var fortfarande ett land som försökte hämta sig från chocken och sorgen efter dådet. Och mitt i denna sorgeprocess skulle det alltså hållas fotbollsfest i Göteborg.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2017-10-24 Artikeln är skriven av .