Den bärbara datorn är uppställd och uppkopplad. Dokumentet med alla viktiga fakta lyser upp skärmen; 19 matcher från start, medverkan i samtliga matcher. Det är det starkaste argumentet Kent Carlzon har. Egentligen det enda.
Lön, förmåner och övriga krav är nedtecknade. Tvåårskontrakt, höjd lön, »sign on«-pengar plus en bättre försäkring så här i slutet av karriären är de viktigaste punkterna.
Sign on-tillägg. Kent Carlzon skrattar inte längre åt formuleringen. Den har funnits med länge. En gång var »sign on« ett kreativt sätt att höja ersättningen när löneutrymmet var låst, numera är det standard när en duktig spelare ska skriva på för en ny klubb; en klumpsumma vid sidan av själva lönen. Alltfler klubbar har svarat med att istället erbjuda lojalitetsbonus eller »sign off«-pengar; delsummor utbetalda i stigande skala beroende på hur länge spelaren stannar i klubben.
Mannen som sitter mittemot tittar i sina papper där han har varje spelare i spelartruppen listad med lön och totalkostnad, alla förmåner inräknade. Men hans blick är fokuserad i fjärran. Han avvaktar, vill inte göra första utspelet.
Rummet, med grågröna väggar som nertill övergår i rödbrun panel, ger ett kalt intryck, som taget ur en Ken Loach-film. Svärtan och tröstlösheten sitter i väggarna, en tradition av ständig kamp för att överleva.
Edinburghklubben Hearts FC tillhör inte de mer glansfulla brittiska lagen. Här drömmer man inte om att ta hem den skotska ligan, man drömmer om att komma trea i Scottish Premier League efter Glasgowklubbarna Celtic och Rangers. I bästa fall kan man vinna skotska cupen.
De två männen som sitter i ett hörn av rummet, i änden av ett gigantiskt mötesbord, förhandlar om en förlängning av den finske mittfältaren Tommi Grönlunds kontrakt.
Det var hit, till Hearts, Tommi Grönlund gick förra hösten efter fyra år som spelförstörare i Trelleborgs FF. Han fick ett sjumånaderskontrakt som sträckte sig till slutet av den skotska säsongen. Dit är det, den här dagen i mars, ännu några matcher.
Kent Carlzon tittar upp från datorskärmen. Han funderar på hur han ska börja. Det gäller att få Hearts förhandlare Chris Robinson att vara den som först lägger ett konkret bud. Sedan är det bara att fylla i med egna, högre, summor. Så att det finns något att backa av på i själva förhandlingen.
Han vet, sedan förra förhandlingen, att Robinson inte pratar särskilt mycket. Han vet också att balansen mellan agenter och spelare å ena sidan och klubbar å andra sidan håller på att tippa över till klubbarnas fördel.
På flyget från London till Edinburgh samma morgon läste han en intervju med en av Tommi Grönlunds lagkamrater, Steve Fulton. Fulton var tveksam till möjligheterna att få ett nytt kontrakt med Hearts eftersom Sky Television precis hade backat ur den skotska ligan.
Det var egentligen inga nyheter för Kent Carlzon. Han hade gjort sin hem-läxa. Men det pirrade i magen. Han visste att det skulle försvåra förhandlingarna.
Artikeln var bara ett av många exempel på vad han och andra spelaragenter vetat ett tag. Problemet var att spelarna inte riktigt hade hängt med. De trodde fortfarande att det fanns massor av pengar.
Förhandlingen börjar med lite small talk för att skapa en positiv atmosfär. Det handlar inte om att undvika det väsentliga – spelarens kvaliteter och hans lönekrav – men det gäller att få Chris Robinson att känna spelarens närvaro i rummet, att göra samtalet mindre tekniskt, mindre kliniskt.
Snart blir Chris Robinson tyst. Han väntar ut Kent Carlzon. Robinson är rutinerad, han har förhandlat fram ett otal kontrakt under de sju år som han har jobbat för Hearts. Många fler än vad Kent Carlzon har gjort som spelaragent. Kent har å andra sidan mött alla varianter av klubbledare; de pratsamma, de tystlåtna, de buttra och de sociala.
Det hjälper inte. När tystnaden blir för lång börjar Kent Carlzon prata. Han målar upp bilden av en lycklig familj som hunnit förankra sig i Edinburgh. Den äldste pojken pratar redan engelska. Tommi Grönlund är nöjd med klubben, han tycker att den uppträtt ytterst professionellt. Som avslutning jämför Kent Carlzon med vad andra finska spelare, vänner till Tommi, berättat om vissa engelska klubbars agerande. Kent Carlzon får med allt. Med några få ord pekar han på att klubben har ett socialt ansvar vid sidan av fotbollen. Han berömmer Hearts och avslutar med att prisa skottarna på bekostnad av engelsmännen.
Chris Robinson ser nöjd ut.
– Om vi skriver kontrakt med en spelare så tar vi hand om honom, säger han. Vi gillar Tommi. Han har arbetat bra för laget. Managern gillar honom. Men vårt problem är att vi har fem mittfältare i Tommis position vars kontrakt går ut. Vi kan inte behålla alla.
Chris Robinson utgår från att han måste sänka Hearts lönekostnader. Han tänker spela ut spelarna mot varandra. De som är billigast har störst chans att få vara kvar. Han vill ha Tommi Grönlund till samma kostnad som i dag.
Kent Carlzon å andra sidan vill ha ett tvåårskontrakt för Tommi, det sista innan han vänder hem till Finland. Han vill ha höjd lön och en sign on-summa eftersom Tommi Grönlund inte fick några sådana pengar vid förra kontraktsskrivningen. Dessutom en särskild spelarförsäkring eftersom den gamla, svenska, sagts upp av försäkringsbolaget med motivet att Tommi blivit för gammal.
Chris Robinson drar den ekonomiska bakgrunden. När Sky Television sa upp avtalet beslöt de skotska klubbarna att starta en egen betal-TV-kanal men ännu vet man inte hur det ska gå och vilka pengar det i så fall handlar om. Problemet är att intresset i första hand gäller Celtic och Rangers. De drar nästan all publik.
– Vi andra får hänga på så gott det går, avslutar han.
– Ni förlorar mycket pengar, antar jag?
Kent Carlzon vet att han borde ha hållit inne med kommentaren. Han sa det för att visa sympati, visa att han förstod klubbens situation.
Chris Robinson fortsätter. Klubben har på två år gått back drygt 100 miljoner kronor eftersom lönebudgeten varit större än alla samlade inkomster. Därför kommer man inte att fatta beslut om vilka spelare man ska ha kvar förrän man har förhandlat färdigt med alla och kan jämföra kostnaderna för varje spelare. Klubben ska också minska truppen från 26 till 21 spelare och plocka in yngre, billigare förmågor istället för dyrare, etablerade spelare.
– Så vi behöver veta Tommi Grönlunds krav.
Kent Carlzon har arbetat som spelaragent sedan 1996. Han kom in tidigt i branschen, efter Roger Ljung och Anders Wallstén som fortfarande spelar i en division för sig. Kent räknas som tredje störst bland de 17 agenter som i dag finns licensierade i Sverige. Han tillhör den handfull som kan livnära sig på jobbet. Han har en gedigen fotbollsbakgrund, han var bland annat heltidsanställd ungdomsledare i Örgryte IS i tio år.
Han talar inte gärna om pengar och brukar undvika att svara på frågan vad han tjänar. En normal svensk agenttaxa ligger på mellan fem och tio procent. Men agenterna skiljer sig åt i vad de tar procent på. En del nöjer sig med procent på övergångssumma och lön, andra tar också sin del av fringisarna; fri bil, fri bostad, fria hemresor. Ett reklamkontrakt ger också pengar till agenten om han är med på ett hörn.
Förra året var ett bra år för Kent Carlzon. Han omsatte ungefär en och en halv miljon kronor. Av det senaste årets sex större internationella övergångar med svenska spelare har han varit inblandad i fyra; Stefan Selakovic och Petter Hansson från Halmstad BK till Heerenveen, Michael Svensson från franska Troyes till engelska Southampton och Anders Svensson från Elfsborg till Southampton.
I det sammanhanget låter en och en halv miljon kronor som lite pengar men det beror på att ersättningen fördelas över hela kontraktsperiodens längd, ett fyraårskontrakt innebär att agentens pengar delas upp på fyra år.
Det är dock en beskrivning han inte gillar eftersom den inte säger något om det arbete som görs för att få affären i hamn, om allt som görs vid sidan av kontraktsförhandlingarna. Som när han letar talanger runt om i landet och sedan kan jobba med dem i flera år utan att det blir pengar, eller när han reser runt och agerar chaufför och ciceron åt utländska klubbledare, tränare och scouter vid allsvenska matcher och landskamper. Beskrivningen säger heller inget om de pengar det kostar att ha folk som hjälper honom med scouting och spelarkontakter.
Han får ofta höra att han tjänar pengar. »Nu, ja«, brukar han svara. Det är inte så länge sedan han for land och rike runt med checkkrediten i botten.
Kent Carlzon har arbetat med Tommi Grönlund sedan 1997. Förhandlat fram kontrakt för honom med Ljungskile, danska Viborg, Trelleborgs FF och nu Hearts. I höstas fanns det inte mycket att välja på. Tommi Grönlund, 33 år gammal, funderade på att flytta hem till Finland igen. Han hade mer eller mindre lovat familjen att spela de sista två-tre åren i någon Helsingforsklubb.
När Hearts hörde av sig hoppade Tommi på det med öppna ögon. Upp-görelsen gällde för sju månader, till slutet av den skotska säsongen.
I kontraktet stod det att man skulle förhandla om en förlängning innan säsongen tog slut. I mars ville klubben veta vad Tommi Grönlund krävde för att fortsätta spela för dem.
Det var långt ifrån ett idealiskt läge. Kent Carlzon hade inte letat efter någon ny klubb eftersom Tommi helst ville stanna i Hearts och utan en annan klubb i bakgrunden hade han inte mycket till press att sätta på skottarna när det gällde lönenivån. Han kunde alltid få fram en nordisk förening som var intresserad men det var inget han kunde skrämma Hearts med.
Hearts vet var lönenivån i Norden ligger och att det knappast finns några lag som matchar den skotska snittlönen runt 150 000 kronor i månaden, förmåner oräknade. Hittar man de lönerna i Norden handlar det om spelare som gör många mål eller är stora stjärnor i sina lag. Inte om defensiva mittfältare.
På flyget hade Kent Carlzon läst igenom det senaste Fifareglementet, det som han numera alltid bär med sig. Reglerna förändras ofta och är svårtydda. Vad betyder till exempel den nya regeln som säger att bara en övergång tillåts under en tolvmånadsperiod. Gäller det spelår eller kalenderår?
Och kontraktslängden. Regeln säger att en agent inte får skriva kontrakt som är längre än två år med en spelare. Men får man skriva två tvåårskontrakt samtidigt som gäller efter varandra? I Europa går det, efter vad han har förstått. Svenska Fotbollförbundet säger nej.
Reglerna säger också att man inte får representera både spelaren och/eller köpande och säljande klubb. Men alla vet ju att det finns kompanjoner och tillfälliga samarbetspartners. Så vem kontrollerar vem som gör vad? Och vem avgör vem som egentligen är uppdragsgivare – klubben eller spelaren? Det har bildats en praxis i Europa. I nio fall av tio betalar den köpande klubben agenten oavsett på vems uppdrag han arbetar.
Det florerar gott om rykten i branschen om uppgjorda affärer. Som alla andra har han hört att det engelska fotbollsförbundet återigen jagar managers som tar emot svarta pengar av agenter i samband med spelarköp. Fyra, fem namn från Premier League är ute på ryktesbörsen, kända namn, förvånande namn.
Det här pratar Kent Carlzon aldrig med folk om. Mest för att han inte vill hjälpa till och solka ner bilden av agenten. Han hatar den bild som många klubbledare och journalister målar upp av agenten som orsaken till allt ont. Visst skyndar han på utvecklingen i fotbollsvärlden med sitt arbete. Men det är knappast han som har satt reglerna.
Branschen är full av dubbelmoral. Kent Carlzon har, liksom sina kollegor, flera gånger hört och sett hur allsvenska klubbar gjort affärer med ickelicensierade agenter trots förbud och hot om höga böter. Klubbledare som i en situation gärna handlar spelare som Bosmanfall för att komma billigt undan kan i nästa ögonblick gråta ut i tidningar när deras egen klubb drabbas. Kent Carlzon har aldrig gjort en affär med en spelare som har varit Bosmanfall. I taxin från flygplatsen till Hotel Hilton i Edinburghs centrum ringde telefonen hela tiden. Den hade varit avstängd under flygresan och det var många som krävde uppmärksamhet.
En av dem som ringde var en spelare som haft en tuff tid i Stockport i engelska division ett. Lönen hade varit okej men inget att skriva hem om. Fotbollen blev aldrig det äventyr han drömde om. När Ulf Carlsson och några andra tränarinstruktörer från Göteborgs fotbollförbund besökte klubben tidigare på vintern var det inte träning de såg utan straffexercis. Meningslös pennalism, tyckte Ulf Carlsson.
När klubben bytte manager till Carlton Palmer för inte så länge sedan fick de en person som inte gillade utlänningar. Alla fick lämna klubben.
Nu låg spelaren på Kent Carlzon för att få fram en ny klubb. Han frågade hur det gick.
– Tjänare… jag har varit hemma en vecka… jag är i England… visst.
Kent fortsatte:
– Jag får väl se. Hearts behöver en mittfältare till. Jag sökte Lasse när de kom hem från La Manga men han har inte hört av sig. Det är inget gott tecken men jag ska försöka få ett svar från Bois… Jag har skickat ett videoband. Till AGF Århus. Jag försöker få till det så att du kan komma dit och prov-spela. Jag försöker dra i alla trådar jag kan. AGF är i stort behov av en mittback.
Rösten var trött, resignerad. Kent Carlzon hade inget skrivet avtal med spelaren men försökte hjälpa till ändå. Mest som en gest av vänskap till spelarens förre ungdomstränare som Carlzon numera har anställt som scout.
– … men du är i full gång? Spelar du reservlagsfotboll? … Nähä. Bara träning? Okej. Jag är hemma nästa vecka. Jag gör ett svep till då. En del lag har varit i La Manga och testat spelare, en del av dem höll inte måttet så de letar kanske nya… jag lovar att jag ska stämma av nästa vecka så du får någon form av besked.
Senare samma dag SMS:ade spelaren; »Johan är skadad. Tar du kontakt med Anders?«
Hur hanterar man spelare med dålig självinsikt? Om Hammarby eventuellt behövde köpa in en mittback för skadade Johan Andersson så var knappast spelaren i fråga på den nivån att han skulle komma på fråga. Ringa Anders Linderoth? Tja, det kunde ju bli rätt löjligt men det var å andra sidan hans jobb.
Tommi Grönlund väntade i lobbyn på Hilton. De hann med en snabb genomgång av argumenten innan Kent försvann upp på rummet för att byta om.
En ny taxi tog Kent Carlzon till Hearts klubblokaler i ett nedgånget bostadskvarter som det går 13 på dussinet av i brittiska städer.
Chris Robinson mötte upp klädd i mörk klubbkostym, rödblå klubbslips med märke och klubbnål, fulla regalier. Kent hade klätt sig i vit skjorta, gul slips med grå designerfläckar, blå byxor och kashmirkavaj. Skorna var av märket Rockport, byxorna och kavajen Oscar Jacobson. Det är lika med kvalitet i Kents värld sedan den tid då han hade egen herrekipering.
Inne på klubbens kontor hänger det sparsmakat med troféer. Ett foto från 1998 dominerar rummet. Det är taget på Hampden Park i Glasgow efter att Hearts precis slagit Rangers med 3-2 i den skotska cupfinalen. Det var den första segern av betydelse sedan början av 60-talet. Bilden hänger där som en påminnelse om hur ljuvt segern smakar och att det inte finns någon anledning att vara nöjd med sakernas nuvarande tillstånd, en sjundeplats i ligan.
Kent Carlzon sitter bakom datorskärmen och tar in vad Chris Robinson just har sagt. Truppen ska minskas. Gamlingar ut, ungdomar in. Och så rakt på sak:
– Så vi behöver veta Tommi Grönlunds krav.
Kent Carlzon är inte beredd att gå vidare med de centrala frågorna, inte i det nuvarande tonläget. Han försöker vända tillbaka till Grönlunds familj och slänger in försäkringsfrågan som inte är så kontroversiell. I slutet säger han, liksom i förbifarten:
– Vad Tommi vill veta är om ni vill skriva på för två eller tre år.
Chris Robinson håller inne med svaret en sekund:
– Eller ett år?
Kent Carlzon ler lite snett, som om han har blivit ertappad med något. Frågan var framkastad för att testa gränserna och svaret var alltför tydligt. Frågan om två år försvann innan den ens var formellt formulerad.
– Till och med ett år. Men Tommis Grönlunds önskan är naturligtvis att känna trygghet inför framtiden, säger Carlzon.
Chris Robinson markerar klubbens position. Inga äldre spelare, och det betyder de över 30 år, får längre kontrakt än ett år. Inga.
Korten på bordet. Kan Tommi tänka sig att skriva på för ett år?
– Jag tror det. Det beror givetvis på vilken lön och vilka andra villkor han får.
Chris Robinson vill veta om landslagskarriären fortsätter, platsar han fortfarande i det finska A-landslaget? Det gör han, försäkrar Kent Carlzon och spinner vidare på tråden när han betonar hur lojal Tommi Grönlund var mot sin arbetsgivare när han avstod den senaste landskampen.
Chris Robinson ger en liten öppning som i slutändan inte behöver kosta någonting:
– Kanske kan vi ta ett år nu och diskutera en förlängning vid den här tiden nästa år? Vi har svårt att binda upp oss längre tid för äldre spelare men han har anpassat sig bra. Han är populär bland supportrar och lagkamrater, han har jobbat hårt.
Kent Carlzon tar upp den finske målvakten Antti Niemis stöd för Tommi. Niemi är lagets stora stjärna och Kent vill knyta ihop de två eftersom klubben för diskussioner med Niemi. Man vill redan förlänga hans kontrakt trots att det är ett och ett halvt år kvar tills det går ut.
Chris Robinson avbryter honom.
– So, what about the money?
Dags för reella förhandlingar och Kent Carlzon inser att han inte får något gratis. Men väljer ändå att börja lite skämtsamt.
– Han vill ha så mycket som möjligt naturligtvis, som alla spelare. Han fick till exempel ingen sign on-fee förra gången. Det vill han ha nu. Och som alla spelare vill han ha någon form av löneförhöjning. Han har spelat samtliga matcher sedan han kom. Jag vet inte om du har en speciell summa i åtanke. Vi vet ju båda vad han har nu.
Chris Robinson nickar. Han undviker att komma med ett konkret förslag, hänvisar till det han tidigare har sagt om klubbens ekonomiska situation och TV-avtalet.
Kent Carlzon tittar länge på dokumentet i datorn. Men han ser det inte, inget som står där är nytt. Det enda han behöver nu är tid. Tid att tänka ut ett nytt drag.
– Vi ser det från två håll, börjar han lite trevande. Skriver vi ettårskontrakt blir förväntningarna på lönen högre än om vi skriver på två år. Men jag förstår om ni, på grund av åldern, är osäkra på vad han kommer att prestera. Jag tror att Tommi har hört sig för lite bland de andra spelarna, du vet hur spelare talar med varandra… du vill att jag nämner en summa nu?
Jo, det vill Chris Robinson. Kent nämner en summa, utan att rodna. Den innebär, om den accepteras, en 50-procentig lönehöjning.
Det är inte Kent Carlzons dag. Utrymmet är minimalt. Det enda han har att komma med är att Tommi Grönlund har gjort bra ifrån sig och spelat samtliga matcher. Chris Robinson är mycket tydlig i sitt svar:
– Den ökningen kan vi inte acceptera. Tommi Grönlunds nuvarande lön är den nivå vi tycker han är värd. Mer vill vi inte betala.
– Sign on?
– Kanske, men jag måste tala med managern och jämföra med vad de andra vill ha. Han får välja vilka han vill ha i slutändan. Tommi är en spelare i mellanskiktet i klubben.
Det är dags för avrundning och Kent Carlzon kommer med det enda han har kvar.
– Skriva på för samma lön? Det är tveksamt, jag vet inte. Han kanske vill ha högre sign on istället? Eller att jag letar efter en ny klubb åt honom?
Chris Robinson säger att han förstår det i så fall, problemet är att klubben ändå inte kan ta beslut just nu.
– Inte ens om vi blir överens?
– Kanske, kanske kan jag tala med managern och göra undantag för enstaka spelare och ta ett tidigt beslut. Allt jag kan säga nu är att vi känner till era krav.
Kroppsspråket berättar styrkeförhållandena lika tydligt som argumenten. Kent Carlzon, 186 centimeter, 114 kilo lätt har sjunkit ihop bakom datorskärmen, glasögonen vandrar mellan händerna. Chris Robinson har rest sig upp i stolen där han nyss satt nerborrad. Han har skjutit fram huvudet en aning och slår med öppen, sträckt hand på sina papper för att markera argumenten.
Chris Robinson slänger in ett tröstpris.
– Kanske hamnar vi bland de sex bästa i ligan och får en Uefacupplats, det skulle hjälpa.
Kent gör ett sista försök, om de pratar om sign on, vilken nivå ska den ligga på?
– Inte de pengarna jag nämnde, det förstår jag. Jag såg hur du höjde på ögonbrynen när jag nämnde den summan. Men var, ungefär, ligger summan?
Chris Robinson glider undan. Det avgörande är att Tommi Grönlund inte kostar mer än i år.
– Then maybe we are in business.
Avslutningen är rutinerad.
– Frågar du mig nu tror jag att Tommi är här nästa år, om vi kommer överens. Men jag är inte säker. Vi behöver spelare och jag vet att Cregg gillar vad Tommi har presterat.
Innan de bryter upp lämnar Kent över kassetter på några svenska spelare i hans stall. Sådana som spelar sitt sista kontraktsår i sina svenska klubbar. Bland annat Sebastian Henriksson, IFK Göteborg och Mikael Hansson, Helsingborgs IF. Kassetterna innehåller valda matchbilder för att visa hur spelarna rör sig på plan, hur målfarliga de är och vilken arbetskapacitet de har.
För många svenska klubbar är det irriterande att i stort sett alla spelare bjuds ut på marknaden under det sista kontraktsåret. Men så ser det ut över hela Europa, videokassetter är som godispåsar. De delas ut vid alla kontakter som är mer än flyktiga med europeiska klubbar. Det är inget som Kent ens reflekterar över. Det är en agents uppgift att hitta nya, mer välbetalda jobb för sina klienter och kassetten fungerar som en introduktion. Han vet att få spelare skulle ha en chans att komma ut om de inte lanserades ordentligt. Som det ser ut just nu måste han jobba dubbelt så hårt för att få ut sina spelare på en krympande marknad.
Innan de lämnar rummet vill Chris Robinson lätta upp stämningen lite.
– Det är tuffa tider för skotsk fotboll nu, Kent. De stora lönerna som en del spelare har fått sjunker ner mot mer realistiska nivåer.
Som om Kent inte vet det. Det sveper över hela Europa, undantaget de stora klubbarna som Manchester United och de riktigt stora spelarna. För dem gäller inga regler. Alla andra kämpar för överlevnad.
– Det blir många spelare tillgängliga nu, säger Chris Robinson. En del av dem är väldigt bra men klubbarna har inte råd att ha dem kvar. De satsar, som vi, på unga, billigare spelare. Du, ska vi avsluta det här i morgon per telefon eller i kväll efter matchen?
Kent Carlzon tittar upp, inser att han pressas allt längre in i ett hörn. Men han måste till varje pris få Chris Robinson tillbaka till förhandlingsbordet och då med Tommi Grönlund närvarande. Med Tommi i rummet blir stämningen annorlunda och argumenten inte lika definitiva. Finns det inte möjlighet att ses dagen efter, på söndagen? En halvtimme åtminstone? Chris Robinson ser ut att tänka efter. Jo, visserligen är han mycket upptagen med familjen. Men han ska göra ett försök.
Innan han går lämnar han över en biljett till Kent. De ska ses senare på kvällen och se matchen tillsammans i det gästande lagets »directors box« eftersom matchen går på Hibernians hemmaarena på andra sidan stan.
Chris Robinson lämnar förhandlingarna med en känsla i magen av att det kommer att bli ett ettårskontrakt på villkor som Tommi Grönlund kan acceptera. Han vet att finländaren vill ha mer men han chansar på att familjen Grönlund trivs och helst inte vill röra på sig en gång till. Han vet att spelarens ålder talar till klubbens fördel och att ingen annan skotsk klubb betalar mer för någon i hans situation, undantaget Celtic och Rangers.
För Kent Carlzon blev det som befarat. Argumenten var de han förväntade sig men det som verkligen ställde till problem var att Hearts tänker vänta ut samtliga spelarförhandlingar innan de beslutar sig. Det är ett nytt fenomen när spelare ställs mot spelare på samma sätt som klubb normalt ställs mot klubb.
Chris Robinson var kallare än han hade räknat med. Robinson hade inte någon avsikt att ge sig in i diskussioner om lön och summor. Han ville bara veta vad Tommi Grönlund skulle nöja sig med.
Så här kommer det att bli framöver. Särskilt för spelare som inte är stjärnor i sina lag. Det är Kent Carlzon övertygad om. Hade Tommi Grönlund varit en stjärna i Hearts hade det blivit en annan förhandling. Nu är han en bra spelare som spelar varje vecka. Det räcker inte.
Hibernians hemmaarena, Eastern Road, är halvbesatt. Många bojkottar matchen på grund av att biljettpriserna chockhöjts helt nyligen. Hibernians tar ledningen med 1-0 på en hörna, Hearts schabblar med markeringen. För den som är bortskämd med engelsk toppfotboll är matchkvaliteten begränsad. Publiken rör sig som på en tennismatch. Ser åt vänster, ser åt höger. Luftpastejerna går från ena änden av planen till den andra. Spelet förs i ett tempo som få behärskar. När bollen inte tjongas upp i luften drivs den i alltför högt tempo av spelare med begränsad teknik. Hamnar den inte utanför sidlinjen slutar det oftast i en köttmur av motståndare. Smock, pang, tjoff. Som i ett gammalt seriemagasin. Ett av få undantag är Tommi Grönlund som vårdar bollen, söker enkla lösningar och spelar till medspelare.
Hearts vinner till slut matchen med 2-1 efter en straff i slutminuterna. Big deal? Jodå. I Edinburgh är det årets match och den första på fem försök som Hearts vinner. Tidigare har de tre oavgjorda och en förlust. Genom segern går de upp på femte plats i tabellen.
Efter matchen tar Kent Carlzon sig tillbaka till Hearts hemarena Tyncastle Stadium och väntar på spelarbussen. Han får sin stund med managern Cregg Levein. Han gratulerar till segern. Exciting game.
I ivern tar han i för mycket. Han känner det men förmår inte annat. Som tur var lägger han till »typiskt derby, möjligen«.
Cregg Levein ler.
– Det var inte någon höjdare precis. Inte så mycket skicklighet men kamp hela vägen. Och det var viktigt för mig att vinna mitt första derby.
Kent säger att han har lämnat lite information om Mikael Hansson hos Chris Robinson och att Brian King har sett honom.
– Ja, han säger att det är en bra spelare men jag vill gärna se videobanden och sedan ta kontakt med dig om jag blir intresserad.
– Visst, svarar Kent. Jag hade en diskussion med Chris i dag och han sa, mer eller mindre, att du väljer vilka spelare som ska vara kvar. Jag vet att Tommi är nöjd med Hearts och hur han har blivit behandlad. Vårt kontraktsförslag ligger mer eller mindre i nivå med dagens kontrakt, vi hoppas…
Cregg Levein bryter in:
– … vi har gått back 3,5 miljoner pund två år i rad och det är mitt jobb att få balans i ekonomin. Därför måste spelare försvinna. Men jag är nöjd med vad Tommi presterat för oss. Först en hel säsong i Sverige, sedan 20 matcher här. Det är starkt. Inte minst med tanke på vilken typ av fotboll vi spelar i Skottland. Vad det gäller era förhandlingar så har jag sagt till Tommi att jag vill att vi kommer överens men att ni måste ha klart för er vår finansiella situation. Men jag lägger mig inte i diskussionerna, dom får Chris sköta. Det viktiga är att Tommi vill stanna och att jag vill ha honom kvar.
Kent Carlzon tar ny sats och lyfter återigen fram Tommi Grönlunds lojalitet och hur mycket han tycker om klubben. Visst ger han väl sitt yttersta i varje match?
Cregg Levein nickar.
– Jag vet det. Jag har plockat av honom två, tre gånger. Men det har inte att göra med hur han spelat. Det berodde mer på hur matcherna utvecklade sig. Vi förde de matcherna, hade bollen hela tiden och det är inte ett spel som passar Tommi. Han är mer av spelförstörare.
– Okej, vi får se hur det går i morgon, säger Kent.
Han tvekar en aning men fortsätter:
– Tommi gillar verkligen att spela för Hearts.
Söndag morgon. Ibland kan avskildhet vara en välsignelse. Uppe på rummet sitter Kent i vit uppknäppt skjorta och kalsonger på sängen, fullt koncentrerad med datorn i knät. Han har en kort stund i enskildhet innan det är dags för ett nytt möte. Han plockar fram en DVD-film ur väskan, Gladiator. Han hinner inte många minuter in i filmen innan telefonen ringer.
Tommi Grönlund väntar i lobbyn. Det blir ett kort möte innan de åker till mötet med Chris Robinson.
Robinson möter i lediga kläder. Klubblazern och slipsen är borta. Kanske har de svensk klädkod dagen till ära? Även Kent har hängt sin slips på vädring.
Mötet blir relativt kort. Fortfarande binder Hearts sig inte till några summor men de accepterar idén med bonusbaserade tillägg som Kent funderat igenom på natten. Spelar Tommi 60 procent av matcherna och laget kvalificerar sig till Uefacupen så blir det extra pengar. Och sign on? Det kan man tänka sig om än i mindre skala än vad Tommi Grönlund och Kent Carlzon haft i åtanke.
Det är viktigt för Grönlund att bonuspengarna för antalet matcher inte blir så stora att klubben väljer att sätta honom på bänken för att spara pengar. Chris Robinson instämmer och som sista punkt kommer man överens om att inleda nya förhandlingar innan nästa säsong tar slut för en eventuell förlängning.
Ett par veckor efter att förhandlingarna slutförts är kontraktet fortfarande inte påskrivet. Hearts inväntar resultatet för planerna på den skotska ligans egen TV-kanal. De faller när Celtic och Rangers inte vill vara med.
Utan TV-pengar väljer Hearts att satsa på unga spelare. Ingen av de spelare vars kontrakt går ut får nytt kontrakt.
Några månader senare skriver Tommi Grönlund på för Helsingborgs IF.
- Mer:
- Reportage
- Fotbollslivet