Larmet inifrån – Offsides prisbelönta granskning av SvFF

Andrea Möllerberg hade varit Svenska fotbollförbundets generalsekreterare i sju månader när hon måndagen den 3 juni presenterade den senaste medarbetarundersökningen. Samtliga anställda var kallade till det digitala mötet och nyfikenheten var stor. Hur ärligt skulle resultatet presenteras? Och inte minst, hur skulle den högste chefen på förbundet kommentera missnöjet som eskalerat sedan hon tillträdde?

Som i många andra stora bolag och organisationer är medarbetarundersökningar inget ovanligt. Syftet är att arbetsgivaren ska få en djupare förståelse för hur de anställda trivs på jobbet, att eventuella arbetsmiljöproblem och samarbetssvårigheter ska belysas och åtgärdas. Svenska fotbollförbundet har använt samma undersökningsmodell sedan 2017, två eller tre gånger varje år har de genomförts, och precis som alltid var det en rad frågor som återkom när personalen på förbundet under senvåren 2024 tillfrågades: Hur trygg känner sig personalen på sin arbetsplats? Hur rimlig är arbetsbelastningen? Hur högt i tak är det i diskussioner? Vilket förtroende har de anställda för sina chefer? Hur fritt är Svenska fotbollförbundet från konflikter?

Andrea Möllerberg satte i gång. Slajd efter slajd i hennes presentation visade att välmåendet, arbetsglädjen och förtroendet för ledningen hade minskat det senaste halvåret.

Som flera anställda som satt uppkopplade till mötet hade anat valde Andrea Möllerberg att vinkla resultatet av medarbetarundersökningen till något positivt. Flera gånger återkom hon till att det är en »tid av förändring« och att det var naturligt att den pågående omorganisationen skapade oro. Hon medgav att det fanns förbättringspotential i hur avdelningschefer kommunicerar och informerar, och att det var något som ledningen skulle ta till sig. Sedan sade hon, och refererade till sina fyra år som distriktschef på Stockholms fotbollförbund:

»Ni får inte glömma att jag har jobbat fyra år utifrån och in och tittat på den här organisationen och fått uppleva saker som jag inte tycker att någon ska få uppleva. Beteende mot mig som person och verksamheten som jag representerade. Och när jag kommer in [på Svenska fotbollförbundet] och har fått uppleva det, då är det klart som sjutton att jag inte köper det beteendet. Så det här med mål och syfte [för omorganisationen] … det är svårt att förklara.

Andrea Möllerberg höjde rösten en aning innan hon fortsatte:

»Men jag har ändå jobbat fyra år i relationer [till SvFF] och inte upplevt dem på alla sätt optimala. Varken mot mig som person eller mot den organisation som jag representerar, och vet du vad? Det är jag inte ensam om! Vi har 23 distrikt till som har snarlika upplevelser om det här. Så det finns ett syfte i det här, det är därför vi gör en förändring.«

 

Flera av mötesdeltagarna reagerade på att generalsekreteraren fick medarbetarundersökningen att handla om henne själv. En av dem säger till Offside:

– Det är inte bara oprofessionellt och osmakligt att generalsekreteraren gör det här till något personligt när det handlar om hur de anställda på Svenska fotbollförbundet mår. När kollegor sjukskriver sig för hur de behandlas, när personal träffas utanför arbetet för att diskutera sin oro över den inkompetens och det ledarskap som nu styr svensk fotboll, får hon det att handla om sig själv?

Den anställde fortsätter:

– Det är dessutom oseriöst att hon motiverar de stora förändringar som hon driver igenom utifrån hur hon personligen upplevt att Svenska fotbollförbundet »bemött« henne när hon drev frågor för Stockholms fotbollförbunds räkning. Som om hon har en personlig vendetta för att hon och Stockholms fotbollförbund inte fått igenom allt de önskat. Jag vet ju att det finns många distrikt i Sverige som är betydligt mer oroliga och frustrerade i dag än vad de var innan Möllerberg blev generalsekreterare.

Det sista påståendet bekräftas när fem slumpmässigt utvalda distrikt tillfrågas av Offside.

»Inga analyser görs, ingen utvärdering görs om vad som fungerar bra och mindre bra på olika avdelningar.«

Andra som deltog i det digitala mötet och som varit anställda på förbundet i många år reagerade lika mycket på att Andrea Möllerberg inte en enda gång under presentationen nämnde undersökningens nyckelsiffra, det så kallade eNPS-resultatet. Det är ett vedertaget mätvärde i många branscher och på Svenska fotbollförbundet sammanställs det efter att samtliga anställda fått besvara frågan: »Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera SvFF som arbetsgivare till andra?«

Under Håkan Sjöstrands år som generalsekreterare var det tradition att inleda och avsluta redovisningarna av medarbetarundersökningarna med att presentera eNPS-värdet. På en skala mellan +100 och –100 fick förbundet som lägst +22 i eNPS-värde (2022). Den sista medarbetarundersökningen som gjordes under Håkan Sjöstrands tid fick ett värde på +40.

Siffran som Möllerberg aldrig redovisade på stormötet den 3 juni: +5.

Det överlägset sämsta eNPS-värdet i förbundets historia.

Ännu större var missnöjet på vissa av fotbollsförbundets olika avdelningar. På ett år har till exempel utbildningsavdelningen gått från +60 till –64. Det är ett sensationellt tapp som vittnar om en dysfunktionell arbetsmiljö med uselt förtroende för avdelningens chef. Detta har lett till att en anställd gjort en visselblåsaranmälan med en orosanmälan om psykisk ohälsa.

– Tyvärr kan vi inte använda Svenska fotbollförbundets visselblåsarfunktion då få, om ens några, har förtroende för personerna som tar emot de anmälningarna, säger den anställde som istället använde sig av Riksidrottsförbundets visselblåsarfunktion.

 

Det ligger så klart något i det som Andrea Möllerberg sade till personalen den där junimorgonen. Det är en tid av förändring. Inom loppet av 18 månader har de högsta cheferna bytts ut. Först var det Karl-Erik Nilsson som efter elva år som förbundsordförande i mars 2023 ersattes av Fredrik Reinfeldt. Sex månader senare gjorde Håkan Sjöstrand sin sista arbetsdag efter tio år som generalsekreterare. I samma veva lockades landslagschefen Jens T Andersson till Azerbajdzjan, och strax därefter gjorde Janne Andersson sin sista landskamp som förbundskapten för herrlandslaget.

Det var inget litet ansvar som vilade på Andrea Möllerberg när hon den 1 november 2023 gjorde sin första arbetsdag som generalsekreterare. Tunga poster skulle ersättas, nya strukturer byggas och strategier sjösättas. När Möllerberg två dagar in i sin anställning intervjuades av Expressen hymlade hon inte om vem som ansvarade för allt: hon själv. »Jag kommer att göra om, ytterst ansvarig är jag. Här blir det väldigt enkelt och hierarkiskt.«

Det går också att argumentera för att svensk fotboll var i behov av en omstart. Att somliga saker behövde förändras och förbättras. Den som vill kan analysera och dissekera hur mycket eller lite vår fotboll – på både elit- och breddnivå – har utvecklats de senaste tio åren. Det här reportaget kommer inte att svara på hur bra eller dåligt Sverige står sig i jämförelse med nationer med liknande förutsättningar. Däremot kommer det att berätta om ett utbrett missnöje med den ledning som tagit på sig – eller fått – ansvaret att staka ut riktningen för svensk fotbolls framtid.

»Jag ser hur kompetenta personer ersatts av personer som saknar både erfarenhet och kompetens.«

 

Under våren och sommaren pratar Offside med 37 personer med koppling till Svenska fotbollförbundet. Flera är fortfarande anställda på förbundet och vill inte träda fram med sina namn på grund av rädsla för repressalier. Som en anställd uttrycker det:

– Fotbollssverige är litet, det finns inte hur många jobb som helst. Jag har också sett hur det gått för de personer som ifrågasätter ledningen och de beslut som fattas, och det är inte värt det. Fram till i höstas har det alltid varit högt i tak på förbundet, det har bråkats och diskuterats, men sedan i vintras har en obehaglig tystnadskultur tagit över.

Andra som kontaktas eller hör av sig för att berätta gör det för att de vill slå larm om tillståndet på Sveriges största enskilda idrottsförbund. Några som pratar i den här granskningen har nyligen avslutat sina anställningar på förbundet, antingen efter förhandlingar eller för att de självmant valt att säga upp sig. Som Janne Ferner, idrottspsykolog och anställd på SvFF som tränarutbildare från 2021 till och med en majdag 2024 då han valde att lämna in sin uppsägningsansökan.

– Det handlade om att ledarskapet i den nya organisationen är undermåligt och svagt, säger Janne Ferner. Jag har sett hur kompetenta personer ersatts av personer som saknar både erfarenhet och kompetens. Många vänner och kollegor mår dåligt och känner oro för vad som kommer att hända med svensk fotboll.

Samtliga som medverkar i granskningen har fått samma fråga: »Det är en stor omorganisation, kanske måste det få ta lite tid innan allt är på plats och fungerar?« Alla, oavsett om de är kvar eller har lämnat, svarar mer eller mindre som Janne Ferner:

– Jag har inga som helst problem med omorganisationer eller att en ny ledning vill ha in nya personer på viktiga poster. Men nästan ingen har förstått syftet, det har aldrig funnits någon dialog där det förklarats varför vi ska omorganisera, vad vi behöver göra och hur vi ska göra det. Väldigt få får någon som helst information och i princip inga tillfrågas om behov eller önskemål för att saker ska bli ännu bättre. Inga analyser görs, ingen utvärdering görs om vad som fungerar bra och mindre bra på olika avdelningar.

Janne Ferner, som efter sin uppsägningstid kommer att påbörja en tjänst på Gymnastik- och idrottshögskolan, har på nära håll sett hur tillsättandet av nya chefer fungerar.

– När nya chefer har utsetts anser jag att det i några fall saknas en objektiv grund till tillsättningen. Det har inte varit tydligt att den här personen har tillsatts för sin kompetens, kunskap, utbildning och erfarenhet. I åtminstone ett fall vet jag att den minst erfarna av alla sökande har fått jobbet.

Varför tror du att det blir så?

– Jag är inte ensam om att uppleva att de nya mellancheferna är handplockade för att de inte säger emot de högsta cheferna. Jag har under våren försökt att ha tålamod, men till sist fick jag nog. Jag utbildar tränare och framtida ledare i svensk fotboll och jag bidrar framför allt med ledarskapsdelen. Hur är man en bra ledare? Hur bygger man tillit och förtroende, hur jobbar man med dialog och delaktighet? Jag kan inte stå där med mina kursdeltagare och utbilda dem om ett sunt och modernt ledarskap när jag vet att mina egna chefer bedriver ett ledarskap som är så långt ifrån det som vi lär ut. Det blir hyckleri.

 

Den 25 mars 2023 valdes Fredrik Reinfeldt till Svenska fotbollförbundets nya ordförande. Det av landets 24 förbundsdistrikt som hårdast drev linjen om att Reinfeldt skulle ersätta Karl-Erik Nilsson var Stockholms fotbollförbund, StFF, som också är det mest inflytelserika distriktet i och med att det har flest röster (18). Flera av varandra oberoende personer med insyn i ordförandevalet, varav en som propagerade för Reinfeldt, slår fast att det inte hade varit möjligt för den tidigare statsministern att besegra huvudkandidaten Lars-Christer Olsson utan Stockholm fotbollförbunds stöd.

När Fotbollskanalen inför årsmötet 2023 frågade StFF:s ordförande Lars Ekholmer varför Reinfeldt var Stockholms kandidat, svarade Ekholmer: »Vi vill ha förnyelse, nytt ledarskap och koppling till Stockholm.«

Det finns flera personer som är av den starka uppfattningen att det fanns fler skäl än så. En anställd på StFF säger:

– Ekholmer och Reinfeldt hade möten både före och efter ordförandevalet, det här vet jag med hundra procents säkerhet. Och det var inte bara viskningar på kontoret. Det pratades öppet om att »nu har vi hjälpt Reinfeldt att bli ordförande, nu ska Reinfeldt hjälpa oss«.

En av Fredrik Reinfeldts första uppgifter som ordförande var att rekrytera en ny generalsekreterare. Redan i januari 2023 hade Håkan Sjöstrand informerat förbundsstyrelsen att han ämnade att avsluta sin anställning under året. Att samtidigt byta både ordförande och generalsekreterare var något som förbundsstyrelsen gärna undvek, varpå Sjöstrand tillfrågades om han kunde tänka sig att vara kvar i sin roll under en överlappningsperiod. Överenskommelsen blev att han skulle fortsätta till och med hösten 2023 och att han inte skulle vara involverad i arbetet med att rekrytera hans efterträdare.

Fredrik Reinfeldt ansvarade istället för detta, tillsammans med Annika Grälls och Bert Andersson – båda ledamöter i förbundsstyrelsen. Internt uttalades tidigt ett önskemål om att den nya generalsekreteraren gärna fick vara en kvinna, något som bekräftas av Bert Andersson.

– Vi startade arbetet i maj 2023 och tog hjälp av en rekryteringsfirma, säger Andersson. Och ja, om allt annat i den sökandes CV var lika och det stod mellan en kvinna och en man skulle vi välja kvinnan.

När alla ansökningar var inne och det sållats bland kandidaterna återstod två män och två kvinnor. En av dessa hette Andrea Möllerberg. Vid tidpunkten var hon distriktschef på Stockholms fotbollförbund, anställd av distriktsordföranden Lars Ekholmer.

»Kollegor kände sig förminskade och förnedrade, flera mådde dåligt.«

En person med god insyn i rekryteringsprocessen berättar:

– Varken Bert [Andersson] eller Annika [Grälls] förespråkade Möllerberg, de hade andra favoriter bland slutkandidaterna. Men Fredrik var så inställd på Möllerberg – troligen för att han direkt eller indirekt lovat Ekholmer mer inflytande i förbundet på grund av stödet i ordförandevalet – att när övriga i förbundsstyrelsen skulle få slutkandidaterna redovisade för sig valde Fredrik att endast fokusera på Andrea Möllerberg.

När Bert Andersson tillfrågas om det stämmer att det endast var Reinfeldt som hade Möllerberg som sin favoritkandidat, svarar han:

– Inga kommentarer.

Efter förbundsstyrelsens möte, där deltagarna hade blivit lovade en redovisning av de fyra kandidaternas olika profiler men mest fick höra om Andrea Möllerberg, sade en styrelseledamot till en annan att det kändes fel. Efter mötet bad några ledamöter Simon Åström, Svensk Elitfotbolls representant i styrelsen, att »kolla med Fredrik« varför inte övriga namn var aktuella. Men som en högt uppsatt person inom SvFF säger:

– Styrelsen hörde inget om det här igen. Förbundsstyrelsen är svag och det är talande att Reinfeldt på så kort tid i princip kan göra vad han vill utan att det protesteras.

I ett mejl till Offside dementerar Fredrik Reinfeldt uppgifterna:

»Rekryteringsprocessen som föregick Andrea Möllerbergs tillträde som generalsekreterare har skett professionellt och med vedertaget tillvägagångssätt. Vi hade en rekryteringsfirma och en nomineringskommitté för uppdraget.«

Den 27 september 2023 meddelade SvFF att Andrea Möllerberg var den nya generalsekreteraren. Flera personer som hade jobbat med Möllerberg undrade hur det var möjligt.

 

Andrea Möllerberg hade kommit in i fotbollen genom sina barn i Bollstanäs SK. 2017 valdes hon till ordförande i föreningen.

– Det var inte en konfliktfri tid, säger en person som var verksam i föreningen under Möllerbergs nästan två år som ordförande. Sa man emot henne blev man bortplockad.

En annan person i Bollstanäs SK säger:

– Bollstanäs är en stor breddförening, men ganska tidigt när hon kom in som ordförande ändrades inriktningen till att bli mer elitinriktad. Som ordförande får man kanske staka ut riktningen för en förening, men det var många som kände att de inte blev lyssnade på när de framförde sina åsikter. Det var hennes vilja som gällde.

Båda personerna i Bollstanäs säger, utan att de vet att den andra uttalar sig i det här reportaget, nästan med identiska ord att de å ena sidan upplevde »förvåning« när de såg att Möllerberg utsetts till ny generalsekreterare, men att de också förstod hur det varit möjligt.

– Det är en person som kan jobba dygnet runt, det är en oerhörd energi på henne och hon är inte den som vill fastna i analyser, säger en av dem. Hellre snabba beslut än genomtänkta. En av få saker som faktiskt utvecklades till det bättre under hennes tid i Bollstanäs var att det blev mer fokus på vår flickverksamhet. Det måste jag ge henne.

I augusti 2019 anställdes Möllerberg som distriktschef i Stockholms fotbollförbund. Därmed lämnade hon ett halvt liv inom näringslivet bakom sig, där hon bland annat hade varit försäljningschef på Prioritet Finans och CEO på ett försäkringsbolag, för att ge sig in i fotbollen på heltid.

En anställd på StFF berättar hur stämningen omedelbart förändrades:

– Det gick så fort! På bara några veckor var personalen i princip indelad i ett A- och ett B-lag.

Personen på StFF berättar hur Möllerberg i möte med en avdelning kunde stå och ifrågasätta en annan avdelning, säga att de inte klarade av sina jobb och att hon skulle »se till så att de ersattes«.

– Det var som om hon var helt inkapabel att förstå att vi var vänner med dem som hon pratade skit om, och vice versa. Det kom fram att hon pratade illa om personalen. Kollegor kände sig förminskade och förnedrade, flera mådde dåligt och jag vet att minst två personer sökte andra jobb bara några månader in på Möllerbergs anställning.

»Jag kan inte tolka det som något annat än ett hot.«

En annan anställd på StFF berättar hur Möllerberg kunde kalla till möten – men utesluta den person som ifrågasatt något av alla de beslut som hon tog utan att det var förankrat med områdets ansvariga.

– Klassiskt Andrea var att man på typ en fredagsafterwork kastade fram en tanke på uppstuds och att det på måndagen kom ett mejl från Andrea som sa: »Nu har vi bestämt oss för att göra det här!« Alltså det där ogenomtänkta som någon sa över en öl var bestämt någon dag senare utan vare sig en analys eller diskussion.

En tredje person berättar att Möllerberg anklagade en i personalen för »dålig arbetsmoral« när den anställde ifrågasatte chefens ledarskap.

– Jag säger inte att StFF var fulländat eller att vi gjorde allt rätt innan Möllerberg kom in, men det var alltid högt i tak och en plats för diskussioner. Efter ett halvår med Möllerberg som chef valde många att sitta tysta. Det var inte värt att hamna i hennes motståndarhörna.

När det under sensommaren 2023 ryktades om att Möllerberg var en av kandidaterna att bli generalsekreterare fanns det anställda på Stockholms fotbollförbund som andades ut.

– Jag hade sökt andra jobb och varit nära, men ville egentligen inte byta jobb, säger en. I grund och botten trivs jag här och känner att jag gör skillnad för ungdomar i Stockholm. Men det var ingen rolig upplevelse att ha Andrea som chef.

Samtidigt följde anställda på Svenska fotbollförbundet de allt intensivare ryktena om att Möllerberg skulle bli nästa generalsekreterare. Somliga följde rapporteringen med stigande oro.

 

Perra Widén var utbildnings- och utvecklingschef när Andrea Möllerberg den 1 november 2023 gjorde sin första arbetsdag som generalsekreterare. I drygt 15 år hade han varit anställd på Svenska fotbollförbundet. Den 14 november kallades han till ett möte med Andrea Möllerberg.

– Jag gick in i mötet med förväntningen att hon ville höra om den avdelning som jag var ansvarig för, säger Widén. Att hon ville sätta sig in i verksamheten eftersom hon var ny på jobbet.

Någon minut in i samtalet sade Möllerberg enligt Perra Widén att han skulle »beröras« av den nya omorganisationen som hon ansvarade för.

– Hon sa sedan, helt kallt: »Antingen så tar du den tjänst som du kommer att erbjudas, eller så hittar vi en överenskommelse och då slutar du vid årsskiftet.« Jag tror att jag hamnade i ett chocktillstånd. Jag har varit med om en del omorganisationer under mina år på SvFF och jag kan förstå att en ny ledning vill bygga sitt eget. Men på det här sättet? Utan någon som helst genomlysning av vår verksamhet?

»Det finns anställda som känner sig allt mer säkra på att de personer som nu sitter på chefspositioner inte har en aning om vad de sysslar med.«

Perra Widén berättar att Möllerberg erbjöd honom en ny tjänst som endast utbildningschef, med betydligt lägre lön än tidigare. Enligt Widén sade den nya generalsekreteraren sedan: »Vill du inte ha den har jag en idé om vem som skulle kunna ta den. Carola. Jag har hört mycket gott om henne.«

Carola Söberg, som Möllerberg syftade på, blev också utbildningschef tre månader senare – med ansvar för den avdelning som gått från +60 till –64 i eNPS-resultat.

– Jag sa att det var mycket information att ta in och att jag inte trodde att hennes förslag om Carola skulle landa så väl hos en del anställda, säger Widén. Dels var Carola oerfaren, och hon skulle kanske nu bli chef över betydligt mer erfarna personer.

Vad svarade Möllerberg när du sa det?

– »Det skiter jag i.« Exakt så. Jag frågade då om det var okej att jag berättade om det här beskedet för några kollegor, att jag behövde bolla det med några andra, varpå hon svarade: »Du får prata med vem du vill, jag bryr mig inte.«

Widén lämnade mötet med beskedet till Möllerberg att han behövde tid för att fundera. En stund senare samlade han sina närmsta kollegor och berättade. Personer började gråta. Han själv kunde inte hålla sig, tårarna kom även för honom. Ett par dagar passerade. Widén mådde inte bra. Han kände sig förminskad och förnedrad, men inte för att han inte fanns i den nya generalsekreterarens framtidsplaner. Snarare handlade det om att hon visade noll intresse av att »tanka av« Widén eller någon av hans kollegor, att hon tog så stora beslut utan att ha satt sig in i verksamheten.

– Den svenska tränarutbildningen håller hög internationell klass, säger Widén. Vi har flera gånger blivit kontaktade av större förbund då de noterat att vi legat långt fram. Jag är vice ordförande i Uefas utbildningskommitté och det finns saker som bara vi i vår grupp har kompetens om som inte får gå förlorad i en omorganisation. Man kan göra en omorganisation på ett bra och respektfullt sätt, och man kan göra som Möllerberg gör.

Några dagar senare ville Möllerberg ha besked. Ett nytt möte bokades. När Perra Widén klev in i mötesrummet satt där två personer: Andrea Möllerberg och HR-chefen Pia Åström. Widén var förvånad, han hade inte fått information om att Åström skulle närvara.

– Det var en kall stämning i rummet, säger han. Andrea sa nästan direkt att »vi har en förtroendekris« och refererade till att jag pratat med mina kollegor om vårt senaste möte. Pia [Åström] satt och nickade medhållande. Jag sa att hon själv hade sagt att jag fick prata med vem jag ville. »Jag måste nog prata med styrelsen om ditt beteende«, sa Möllerberg då. Jag kunde inte tolka det som något annat än ett hot.

Enligt Perra Widén sade Möllerberg också att »det enda som gäller är den tjänst jag erbjöd dig under vårt förra möte, med den lön som jag nämnde, eller så slutar du den sista december«.

– Jag svarade att jag inte skulle gå med på något av det, att hon behövde komma med ett bättre erbjudande. Jag vet ju mina rättigheter som anställd. Sedan sa jag något som inte lämpar sig i tryck, men det handlade om vad jag tyckte om hennes beteende gentemot mig, mina kollegor och den verksamhet vi bedrivit i 15 år.

Vad tror du låg bakom att Möllerberg med sådan övertygelse ville bli av med dig?

– Jag hade kanske till några kollegor vid något tillfälle yppat, innan hon började som generalsekreterare, att jag var lite orolig över det jag hört om hennes ledarskap från personer på bland annat StFF. Att jag förutspådde lite av det som nu hänt. Eller så hade hon hört att jag inte var en ja-sägare. Jag vet faktiskt inte, så det får bli spekulationer.

Du är en man i 60-årsåldern. Är det inte naturligt att den nya ledningen ville föryngra och förbättra jämställdheten?

– Det har jag full förståelse för. Jag vill inte framstå som bitter på något sätt, jag förstår att alla nya chefer vill omorganisera och starta nya processer. Men det är sättet som det här görs på som jag inte kan förstå. Det är extremt få som förstått syftet med omorganisationen, ingen av alla mina gamla kollegor som är kvar på förbundet har fått förklarat för sig vad förbundet vill, vad syftet med alla nya rekryteringar är. Tvärtom upplever många att allt står stilla eller att saker bara blivit sämre.

När du pratar med kollegor som är kvar på förbundet, finns det ingen de kan vända sig till med tanke på att missnöjet är så utbrett?

– På HR-avdelningen känner få att man får hjälp. Pia [Åström] är kvar som HR-chef och står till hundra procent på arbetsgivarens sida, inte arbetstagarnas. Det lokala facket var och är fortfarande under uppstart, så där finns det inte mycket att hämta [en person i det lokala fackförbundet valde att hoppa av på grund av utmattningssymptom]. Problemet är att nästan alla avdelningar fått nya chefer sedan Möllerberg anställdes, och det här är chefer som blivit befordrade av Möllerberg, alternativt rekryterade av Möllerberg. Så det finns ingen att vända sig till uppåt i leden.

Perra Widén säger att han känner till de för ledningen besvärande resultaten från den senaste medarbetarundersökningen. Han är inte förvånad att siffrorna visade att förtroendet för ledningen är sämre än någonsin. Tidigare kollegor som är kvar på förbundet hör av sig nästan dagligen.

– Det är två olika typer av samtal jag har med de som är kvar. Det ena handlar om att lyssna när de pratar om sin egen privata oro, att de inte mår bra på sin avdelning och så. Den andra typen av samtal handlar om att väldigt mycket har blivit sämre. Utvecklingen, utredningar, initiativ, processer, samsynen, diskussionerna. Det finns anställda som inte berörts av ledarskapet rent personligen, men som känner sig alltmer säkra på att de personer som nu sitter på chefspositioner inte har en aning om vad de sysslar med. Att det är för låg nivå på kompetensen.

Den 11 december 2023 skrev Perra Widén på ett avtal som han förhandlat sig fram till, en ekonomisk uppgörelse som han kunde acceptera. I samma veva lämnade två andra personer på chefspositioner Svenska fotbollförbundet efter liknande uppgörelser: Andreas Jansson, kommunikationschef och vice generalsekreterare, samt strategichefen Daniel Johnson. Både Jansson och Johnson hade suttit i den ledningsgrupp som Andrea Möllerberg upplöste bara några veckor efter att hon tillträtt. Utrensningen var inledd. Men långt ifrån avslutad.

»Inte mer än en handfull personer på hela förbundet vet vad det är som pågår.«

 

Kim Källström anställdes som fotbollschef, Peter Wettergren och Caroline Sjöblom som tekniska direktörer för herr- respektive dam. Henrik Landén, som lämnade sin tjänst som kanslichef på Smålands fotbollförbund, anställdes som chef för distrikt och förening och blev dessutom tillförordnad chef för anläggning. Tidigare marknadschefen Helena Taube Rehnmark tog över Andreas Janssons roll som kommunikationschef. Elias Mineirji, som Perra Widén tidigare rekryterat från AIK:s akademiverksamhet och som varit gruppchef för Nationella fotbollsutbildare, befordrades till utvecklingschef och Carola Söberg blev ny utbildningschef.

Oavsett om det handlar om anställda på marknads-, kommunikations-, utbildnings- eller utvecklingsavdelningen har få som medverkar i det här reportaget begripit syftet eller fått förklarat för sig hur den nya omorganisation som Möllerberg lett ska göra svensk fotboll bättre. Flera har försökt att få svar och kontaktat sin närmaste chef.

En anställd berättar:

– Jag sökte upp min närmaste chef och sa att det rådde en stor förvirring och osäkerhet på avdelningen. Att vi har känslan av att inget blir bättre, att allt står stilla eller har blivit sämre. Jag fick som svar: »Då tror jag att den som känner så bör fundera på om det här är rätt arbetsplats.«

Av rädsla för att identifieras och därmed »straffas«, som den anställde utrycker det, får Offside inte tillåtelse att publicera namnet på chefen. Chefen är en av de personer som har tillsatts av Andrea Möllerberg.

– Jag tänker att jag ändå kan berätta om hur man blir bemött om man påpekar brister eller oro till någon i den nya ledningen då jag vet att fler än jag, i liknande möten med andra chefer, fått liknande svar, säger den anställde.

 

Det finns ett par förklaringar till omorganisationen och nybygget av fotbollsförbundet som både Andrea Möllerberg och Fredrik Reinfeldt återkommit till sedan årsskiftet: ett krav från förbundsstyrelsen om att spara 30 miljoner kronor under 2024 och det lite otydligare argumentet, som framför allt Möllerberg gärna understryker i intervjuer – att man vill göra en »förändring och förbättring« som ska sätta »fotbollen i centrum igen«.

Så, hur såg egentligen Svenska fotbollförbundets ekonomi ut när Andrea Möllerberg tog över? Ett sparbeting på 30 miljoner kronor kan så klart motivera att man ser över organisationen. Hade den tidigare ledningen varit slösaktig under sina sista år? Frågan ställs till Håkan Sjöstrand, Möllerbergs företrädare.

– Det raka svaret på den frågan: nej! SvFF:s verksamhet och budget utgick under mina år som generalsekreterare från att alla löpande kostnader ska täckas av intäkter, och det budgeterades alltid för ett nollresultat. När jag lämnade hade både styrelsen och ledningen bra kontroll, ekonomin var i balans och det ackumulerade budgetöverskottet under mina år hamnade på cirka 300 miljoner kronor.

»Det ledarskap, och även den låga kompetensen, är 180 grader från det jag tror på. Jag ville inte vara en del av det.«

Sjöstrand menar att herrlandslagets misslyckade EM-kval till sommaren 2024 inte påverkar verksamheten kortsiktigt eftersom »mästerskapspengar aldrig budgeteras«.

– Alla mästerskapspengar fonderas som »ändamålsbestämda medel« och användes ej under mina år till den löpande verksamheten, säger Sjöstrand. Det fanns nästan 130 miljoner kronor i den mästerskapskassan när jag lämnade. Dessutom är det värt att poängtera att damernas VM 2023 gav ett överskott på ungefär 20 miljoner kronor, vilket är i nivå med överskottet från herrarnas senaste EM-slutspel.

Så varför tror du att förbundet har ett sparbeting på 30 miljoner kronor för 2024?

– Ett sparbeting kan vitalisera en verksamhet och när jag började gjorde vi något liknande som landade på cirka 20 miljoner kronor utan större dramatik. Dessutom minskar det statliga stödet till fotbollen från och med 2025 med ungefär 30 miljoner kronor, så ur det perspektivet kan jag förstå att man gör kostnadsbesparingar.

Andra personer med god insyn i SvFF:s ekonomi är mer ifrågasättande till sparbetinget. En av dem säger:

– Först och främst: sedan Möllerberg anställdes har SvFF köpt ut personal för nästan 20 miljoner kronor. Andrea Möllerberg har dessutom lyckats få en bättre lön än vad Håkan Sjöstrand hade efter tio år som generalsekreterare. Och det här med sparbeting … alla med erfarenhet från näringslivet vet att nya styrelser och VD:ar, som man får likställa Möllerbergs tjänst med, inte sällan vill inleda med att säga att det är kärva tider för att ett år senare kunna visa på att man är bra på att »effektivisera«. Man vill framstå i bättre dager, vilket är helt naturligt. Håkan Sjöstrand och styrelsen gjorde precis samma sak när de tog över 2014. De lanserade också ett sparpaket.

En annan person med insyn poängterar att Fredrik Reinfeldt, till skillnad från Karl-Erik Nilsson som avsade halva sitt månadsarvode på grund av den ersättning han fick i egenskap av att vara invald i Uefas exekutiva kommitté, tar ut hela sitt arvode (något Olof Lundh sedan avslöjade i sitt sommarprat den 19 juli).

– Reinfeldt sitter dessutom i flera styrelser och har tagit med sig en personlig sekreterare, vars halva lön betalas av förbundet. I tider då han och Möllerberg hänvisar till sparkrav i en rad personalfrågor och när det slås fast att det ska sparas pengar, drar vår ordförande på sig kostnader som tidigare inte fanns.

 

Claes Eriksson hann uppleva tre stora omorganisationer under sina drygt 16 år på Svenska fotbollförbundet. Den tredje slutade med att han fick ett erbjudande om en ny tjänst som innefattade arbete som han inte hade tidigare erfarenhet av, samt med betydligt lägre lön. Den 31 maj 2024 gjorde han sin sista arbetsdag.

– När den första omorganisationen gjordes var jag nyanställd och förstod inte så mycket, säger Eriksson. Den andra omorganisationen skedde när Håkan Sjöstrand [2014] var ny generalsekreterare. Då gjordes en omfattande analys av verksamheten och alla avdelningar, ett externt bolag var involverat, likaså distrikten. Man vände på varje sten. Det var en delaktighet, alla fick komma med tankar och synpunkter. Den här sista omorganisationen är motsatsen till det – ingen fick komma till tals, ingen genomlysning gjordes. Jag tror inte att det är mer än en handfull personer på hela förbundet som vet vad det är som pågår just nu, trots att den nya ledningen varit på plats i mer än ett halvår.

Claes Eriksson pausar i ett par sekunder. När han tar upp tråden igen är tonfallet något ironiskt.

– Men Andrea hade ju jobbat i fyra år på Stockholms fotbollförbund och visste – utan att hon pratade med avdelningschefer överhuvudtaget – vad som behövde göras.

Eriksson hade en rad olika titlar under sina år på SvFF. Hans sista var chef över pojklandslagen. Redan innan Möllerberg blev generalsekreterare hade han funderat på att gå i pension i slutet av 2024 eller i början av 2025, men nu gick det fortare än så.

– Om man bara hade skött det här snyggt och genuint intresserat sig för att få en avrapportering från personal som man vill bli av med för att kunna göra saker ännu bättre framöver, hade jag inte känt ett behov av att berätta om mina upplevelser. Men det är så oprofessionellt skött, och jag vet ju hur många kollegor som är kvar som mår dåligt över vad som pågår. Så därför väljer jag att prata.

Han berättar att han redan i januari märkte att hans nya chef, Elias Mineirji, började plocka bort arbetsuppgifter som han tidigare hade haft. Eriksson förstod vad som var på väg att ske, han hade hört hur bland andra Perra Widén behandlats och misstänkte att han var näste person på listan.

»Det var som att kastas tillbaka tio år i tiden.«

Farhågorna bekräftades av hans närmaste medarbetare när de berättade att Kim Källström informerat dem – på ett möte som Eriksson trots att han var avdelningschef inte kallats till – om att det skulle ske »stora förändringar på deras avdelning«. Personer som närvarade på mötet uppfattade det också som att Källström, lite vagt, uttryckte ett önskemål om att det som sades under mötet inte behövde spridas vidare.

– Men det gjorde det ju, säger Eriksson. Jag fick veta bakvägen att de var på väg att ta bort mig och göra förändringar utan att jag involverades eller tillfrågades. Mitt stora problem är att det här är ett mönster i allt som sker – beslut tas om stora förändringar utan att någon uppfattar att de som tar besluten utvärderar och genomlyser. Jag kan köpa om de inte såg mig som deras chef i framtiden, men det vore ändå rimligt om någon frågade mig om vad jag tyckte fungerade bra och mindre bra på min avdelning. Att någon brydde sig om en typ av succession.

 Frågade du Kim Källström varför du inte var kallad till mötet?

– Nej, jag kände att det inte var mitt ansvar att söka upp information, att det var hans ansvar att informera mig. Eller åtminstone Elias ansvar, eftersom han var min närmaste chef.

Lyckades Elias Mineirji informera dig om omorganisationens syfte, och i synnerhet om vad som skulle ske på din avdelning?

– Han deltog på ett avdelningsmöte den 16 januari. Det var inget bra möte, hela min avdelning närvarade och det var många som kände både oro och förvirring. Det var en del svammel, inga konkreta saker alls, utan mer handlade det om att han upprepade gånger sa att »allt kan hända framöver«, »vi är inne i en förändringsresa« och »ingen kan veta vem som är kvar när det här är över«.

Claes Eriksson spolar fram tiden ungefär en månad. I ett möte med den nya utvecklingschefen Elias Mineirji fick han höra att han, och hans motsvarighet på flicklandslagssidan – Yvonne Ekroth – skulle få »mer administrativa roller«.

– Sedan kom beskedet i början av maj att man ansåg att det var »arbetsbrist«, vilket skulle innebära att min och Yvonnes tjänst inte längre skulle finnas kvar. Det kunde jag inte protestera mot med tanke på att många av mina arbetsuppgifter var bortplockade. Vi erbjöds andra anställningar med andra arbetsuppgifter och sämre lön.

Hur reagerade du på det?

– Först och främst undrade jag om det här var förankrat med fackförbundet. Det var det inte. När jag meddelade mitt fackliga ombud blev han väldigt förvånad över hur de ville hantera en anställning.

Eriksson säger att det ändå inte spelade så stor roll, han hade kunnat driva det vidare och gjort en rättslig sak av det om han önskat, men han ville bara bort.

– Jag hade redan bestämt mig, jag skulle sluta så fort det bara gick. Det ledarskap, och även den låga kompetensen, som jag fick uppleva under mina sista sex månader är 180 grader från det jag tror på. Jag ville inte vara en del av det.

Om du försöker, kan du i dag förstå vad ledningen försöker uppnå?

– Man säger att man ska fokusera ännu mer på fotbollen, vad nu det betyder. Jag kan inte säga att jag såg eller märkte av något som blev bättre under den nya ledningen, tvärtom. Saker glömdes bort, man började titta på projekt som vi avfärdade för tio år sedan, det var som att kastas tillbaka många år i tiden. Inga nya tankar har kommit om spelarutbildningsdelen, inget händer på tränarutbildningssidan. Allt har stått stilla, vilket inte är likt det förbund som jag vant mig vid.

»De kunde lika gärna sagt rakt ut att de ville ha mer tystnadskultur på SvFF.«

 

Det är många som återkommer till Elias Mineirji, 54-åringen som Perra Widén anställde från AIK:s akademiverksamhet. Kanske handlar det om avundsjuka från somliga? Sedan Andrea Möllerberg blev generalsekreterare har Mineirji på kort tid gått från att vara en av många mellanchefer (gruppchef för nationella fotbollsutbildare) på utbildningssidan till att få en av de finare titlarna man kan ha i Fotbollssverige: utvecklingschef. Han beskrivs av flera anställda som en person som omedelbart hamnade i Möllerbergs innersta krets, och för varje månad som gått har han fått mer inflytande.

I april i år kallade Elias Mineirji utvecklingsavdelningen till ett möte. Syftet var att påminna de anställda om deras »lojalitetsplikt«. Mellan 25 och 30 personer närvarade. Mötet varade i cirka 45 minuter.

– Det var ett obehagligt möte som Elias och HR-chefen Pia [Åström] höll i, säger Claes Eriksson. Lojalitetsplikt? Det gick ut på att påminna vår avdelning om våra skyldigheter till arbetsgivaren. Flera personer ifrågasatte syftet med mötet och upplevde det som hotfullt.

En annan person som närvarade på mötet säger:

– För mig var det solklart: Pia och Elias hade förstått att missnöjet över den nya ledningen kokade över, och de var livrädda att det skulle läcka ut i medier. Så de påminde oss om att vi förväntades visa lojalitet. För mig kunde de lika gärna sagt rakt ut att de ville ha ännu mer tystnadskultur på SvFF.

En nuvarande anställd säger att Elias Mineirji berättade för hen att han haft ett möte med Andrea Möllerberg redan innan hon tillträdde den 1 november.

– Det var nästan åt det skrytsamma hållet, som om han ville berätta för andra att Möllerberg hade koll på honom. Men vi visste att han var i AIK som akademitränare samtidigt som hennes son var där och tänkte väl att det var därför, att det inte var konstigare än att hon inte kände många andra än Elias på fotbollsavdelningen.

 

Yvonne Ekroth, som varit anställd på SvFF i drygt 13 år och vid tidpunkten hade titeln landslagschef för flickavdelningen, kallade sin nya chef Elias Mineirji till ett möte med hennes avdelning den 16 januari 2024. Anledningen var att Ekroth och kollegorna på hennes avdelning ville få information om omorganisationens syfte, vad det skulle innebära och de nya rollernas arbetsbeskrivning.

– Jag hade som svar på avdelningens oro fram till dess sagt »vi fortsätter att arbeta med våra uppdrag på allra bästa sätt tills vi får mer information«, säger Yvonne Ekroth. Men då vi inte fick någon info var det här mötet nödvändigt. Vi behövde få tydlighet och svar.

Mötet med Elias Mineirji slutade i »katastrof«, säger Yvonne Ekroth.

– Han kunde inte svara på våra frågor, varken från mig eller från övriga som var med på mötet. Han behandlade mig respektlöst inför min avdelning genom att som svar på mina frågor säga saker som »ja du, vi vet inte vilka arbetsuppgifter du kommer att ha framöver« och »så länge du är landslagschef har du det här ansvaret«. Det var förvirrande och skapade bara mer oro i gruppen.

Enligt Yvonne Ekroth var stämningen så uppriven efteråt att Ekroth haffade  Elias Mineirji på kontoret strax därpå för att påtala att mötet inte var lyckat. Ekroth hävdar att Mineirji under detta samtal var helt oförstående och nekade till hur han uttryckt sig på föregående möte med gruppen.

»Det var ett bisarrt möte där vi fick bekräftat att den nya omorganisationen leddes av personer som hade usla ledaregenskaper.«

En annan person som närvarade under mötet bekräftar att det var en »obehaglig ton från Elias«:

– Man ska veta att Yvonne är en av de på hela förbundet som år efter år får bäst resultat i våra medarbetarundersökningar, säger personen. Hon är en otroligt uppskattad chef som å ena sidan ställer höga krav, men å andra sidan alltid är en humanist. Så när hon står där och får höra av Elias, bara för att hon vill få tydliga svar av sin chef, att hon typ ska passa sig … jag önskar att jag hade brutit in och frågat vad fan han höll på med. Men jag var nog i chocktillstånd.

Ytterligare en person som närvarade på mötet:

– När mötet var över efter cirka en timme var vi många som var väldigt upprörda. Det var ett bisarrt möte där vi fick bekräftat att den nya omorganisationen leddes av personer som hade usla ledaregenskaper. Som inte visste vad de sysslade med.

Precis som för Claes Eriksson slutade Yvonne Ekroths tid på Svenska fotbollförbundet med att ledningen angav »arbetsbrist« som skäl för en omplacering. Ekroth var varken intresserad av den nya tjänsten eller av att vara kvar på fotbollsförbundet under det nya ledarskapet, och det slutade med att båda parter förhandlade fram ett avgångsvederlag.

– Det är ingen hemlighet att det ansågs vara negativt att jag ställde frågor och ville ha förklaringar, det uppskattades inte, säger Ekroth.

»Jag berättar det här för att det tydligt visar hur man arbetar och vilken respekt man har för människor, trygghet och arbetsmiljö.«

 

Yvonne Ekroth berättar om ett annat möte, ett som Elias Mineirji kallade henne till efter »katastrofmötet« den 16 januari. Den här gången berättade Yvonne Ekroth för Elias Mineirji att hon ville ha med sig ett arbetsmiljöombud.

– Jag kände mig inte bekväm med att sitta ensam i ett rum med Elias, säger hon. När jag kom till mötet hade jag med mig ett ombud, varpå Elias sa att jag inte fick ha med honom. Jag sa att jag ville ha med honom, att han inte kunde vägra mig det. Då sa Elias: »Om du inte vill ha det här mötet utan arbetsmiljöombud anmäler jag dig för arbetsvägran. Då får vi se vad det blir för straff.« Jag tog mötet utan ombud. Arbetsmiljöombudet, som närvarade under den korta konversationen innan mötet ägde rum, gjorde en anmälan till facket centralt.

Vad ledde anmälan till?

– Det hamnade ett ärende hos facket, men kort därefter var processen med min anställning i gång. Då hade jag mer fokus på att avsluta min anställning på bästa sätt i mina kontakter med facket. Jag vill inte lasta någon för att det inte hände mer, jag vet att det lokala facket var överbelastat med olika personalfrågor vid tidpunkten. Däremot informerade Elias mig i ett telefonsamtal att han anmält mig! För mobbning och utfrysning … Jag kontaktade facket lokalt och centralt för att fråga hur jag skulle hantera situationen.

Och vad ledde det här till?

– Arbetsmiljöombudet undersökte om han gjort en anmälan, och det hade han inte gjort. Det var helt enkelt inte sant, utan endast ett rent hot.

 

Yvonne Ekroth berättar att liknande beteende upprepades när hon kallades till ett »uppföljningsmöte« med Kim Källström. Ekroth undrade vad som skulle följas upp, om hon skulle förbereda något och om det skulle vara fler närvarande då de båda aldrig tidigare hade haft enskilda samtal. Källström svarade att Ekroth inte behövde förbereda något. När hon anlände till mötet såg hon att HR-chefen Pia Åström var på plats. Mötet, skulle det visa sig, handlade om att nå en överenskommelse om uppsägningsvillkoren.

– När jag insåg att Pia var närvarande ville jag hämta ett fackligt ombud, men Pia sa att jag inte fick ha med ett fackligt ombud, berättar Ekroth. Återigen nekade man mig ett ombud. Jag berättar det här för att det tydligt visar hur man arbetar och vilken respekt man har för människor, trygghet och arbetsmiljö.

Försökte du vända dig till någon annan chef som du hade förtroende för?

– Jag fick höra från facket att jag skulle ta det med nästa chef, alternativt HR, men tyvärr hade jag inget förtroende för något av alternativen. SvFF har på bara ett halvår gått från att vara en relativt platt organisation med delaktighet till att bli en organisation där en handfull personer, varav några saknar erfarenhet och kunskap, styr i princip allt.

Om du bortser från hur du och andra kollegor behandlats, kan du se att den nya ledningen gör saker som är positiva?

– Omorganisationer anser jag krävs på alla arbetsplatser som växer. Jag var faktiskt positivt inställd när jag fick höra att det anställdes nya personer på fotbollsavdelningen [Wettergren, Sjöblom, Källström]. Jag förväntade mig utveckling inom befintliga och nya områden. Men tyvärr har det istället avstannat, vi har aldrig under mina år utvecklat så lite som vi gjorde från nyår och fram till att jag slutade. Erfarenhet, kunskap och kontakter tas inte vara på.

Yvonne Ekroth suckar och fortsätter:

– Jag respekterar och har förståelse för att en organisation som SvFF, en verksamhet i ständig förändring till omvärldens krav, måste hämta in ny kunskap och nya personer. Men det sätt som man genomfört förändringarna på är ledsamt. Vi pratar om många personer som behandlats respektlöst. Det råder en otrygghet, vilket inte är utvecklande. Om man inte rättar in sig i ledet så bör man fundera på om man ska vara kvar, det är så det kommuniceras. I en verksamhet där vi sätter stor stolthet i ledarskap, där vi utbildar spelare och tränare, bör vi vara en arbetsplats som föregår med gott exempel.

 

I en poddintervju med journalisten Olof Lundh den 27 juni sade Andrea Möllerberg att hennes styrka inte låg i att »förvalta«, snarare låg hennes bästa egenskaper som ledare i en organisation i »förändringsarbetet«. Med tanke på att hennes chef, ordförande Fredrik Reinfeldt, hade minst sagt begränsade erfarenheter av både den svenska fotbollsrörelsen och den internationella toppfotbollen när han tillträdde, var det en person i en hög position inom förbundet som reagerade när Möllerberg presenterades som ny generalsekreterare och Reinfeldt i pressmeddelandet valde att formulera sig med orden »Andrea har stor fotbollskunskap«.

– Hon hade jobbat i fyra år som distriktschef i Stockholms fotbollförbund, säger en annan person med insyn i rekryteringen av Möllerberg. Det är inte mycket. Det behöver inte vara för lite, men hon anställdes givetvis inte för hennes »fotbollskunskaper«.

I samma intervju med Olof Lundh försvarade hon Reinfeldt, hon ansåg att han fått för mycket kritik av fotbollsrörelsen. »Det är jag som är operativ, det är jag som styr«, sade hon.

– Omorganisationen som pågår är Andrea Möllerbergs till ett hundra procent, säger en person som följt den från nära håll. När hon tillträdde fanns det inga krav från förbundsstyrelsen att omorganisera på det här sättet. Sedan har ett fåtal personer bjudits in för att göra omorganisationen mer konkret, särskilt gällande fotbollsdelarna. Det är Andrea, Kim och Elias som står för i princip alla beslut som har med svensk fotbolls framtid att göra.

En annan SvFF-anställd som Offside talar med vill addera två personer: de tekniska direktörerna Peter Wettergren och Caroline Sjöblom.

– Om jag fått en hundralapp varje gång som jag sett Peter, Caroline, Kim och Elias i ett stängt konferensrum hade jag varit rik. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till – än så länge vet vi ingenting. Men det talas om att Peter och Caroline ska presentera något under hösten.

En person med insyn i Fredrik Reinfeldts första tid som ordförande:

– När Fredrik kom in som ordförande visste han extremt lite om hur svensk fotboll var uppbyggd, vad som behövdes förändras och vilka frågor som var mest aktuella att ta tag i. Han litade fullt på Andrea när de började diskutera vad de skulle göra, och med de två på samma våglängd var det inte svårt att övertala övriga i förbundsstyrelsen om vad som behövde ske.

»För oss som arbetar med utbildning och ledarskap var det nästan overkligt att se den nya ledningens ledarstil.«

När den tidigare generalsekreteraren Håkan Sjöstrand får frågan om Andrea Möllerberg kontaktade honom för en överlämning och diskussion om eventuella utmaningar och möjligheter, svarar han:

– Vi hade ett möte i oktober, men det måste vara upp till den som efterträder hur mycket information han eller hon vill ha.

Då hon redan två veckor in på sin anställning meddelade utbildnings- och utvecklingschefen Perra Widén att hon inte såg en framtid med honom, förstod många att hon redan hade en plan för hur den nya organisationen skulle se ut.

Som flera redan har sagt i det här reportaget var det förvirrande för många anställda: hur hade hon kommit fram till det här beslutet? Hon hade ju inte pratat med någon på fotbollsavdelningarna? Och i mötet med Perra Widén den 14 november sade hon att hon hade ett namn, Carola Söberg, om han inte ville ha den nya tjänst som han erbjöds. Ingen på Widéns avdelning hade kontaktats angående Söbergs kompetens. Det var först när Elias Mineirji sade till en person att han haft ett möte i oktober med Möllerberg som folk började förstå.

Men Elias Mineirji var inget tungt namn, Möllerberg behövde något som ingav respekt. Hon, som i intervjuer nästan raljerat över att hon aldrig haft på sig några fotbollskor, behövde få någon vid sin sida med en rejäl fotbollsbakgrund. Valet föll på Kim Källström, vid tillfället studioexpert i TV4 Play. Han gavs titeln fotbollschef och blev tillförordnad chef för utbildningsavdelningen. För första gången i sitt liv hade han fått personalansvar. Många var förvånade att en person utan någon som helst arbetslivserfarenhet utanför proffsfotbollen, en praktikperiod på SvFF under Håkan Sjöstrand 2020 undantagen, kunde få en så tung post.

Officiellt gjorde han sin första arbetsdag den 1 januari, men han var på plats redan i december.

– Inledningsvis var vi ganska många som tyckte lite synd om Kim, säger en anställd på en av fotbollsavdelningarna. Han kastades in i något som han inte hade skapat och det var så tydligt att han inte hade erfarenhet av att leda tjänsteanställda. Att hålla i möten, att skicka ut kallelser, att informera och lyssna av … han såg inte bekväm ut.

 

Roger Sandberg, som vid tillfället var gruppchef på tränarutbildningen och ingick i den lilla grupp som ansvarade för rekryteringen av Janne Anderssons efterträdare, hade den 20 december ett möte med Kim Källström.

– När jag och min kollega framförde att det rådde stor osäkerhet på vår avdelning, att allt var rörigt, sa Kim: »Sitt lugnt i båten, ni ska bara jobba på som vanligt.« Han sa också att han behövde lite tid för att sätta sig in i vår verksamhet och att hans ambition var att vi skulle komma fram till en gemensam väg framåt. Han sa att han skulle ha kollektiva möten och individuella samtal med samtliga på vår avdelning efter nyår för att skaffa sig en egen uppfattning.

Fem dagar in på det nya året meddelade Kim Källström att tjänsten som utbildningschef skulle lysas ut internt. Roger Sandberg skickade in en ansökan, vilket även fem andra personer gjorde. När Sandberg läste arbetsbeskrivningen konstaterade han att den i huvudsak bestod av arbets- och ansvarsuppgifter som han redan utförde eller ansvarade för. I samma veva noterade Sandberg att han också plockats bort från gruppen som skulle rekrytera Janne Anderssons ersättare – inte genom ett rakt besked utan genom att han inte längre fick kallelser till gruppens sammankomster.

Den 4 februari hade Roger Sandberg ett möte med bland andra Elias Mineirji där Sandberg berättade att stämningen på flera fotbollsavdelningar var dålig. Det fanns en oro över att projekt som var inledda, processer som var i gång, skulle rinna ut i sanden eftersom det inte längre fanns chefer som ansvarade för sina områden. Han framförde att den nya ledningen behövde ta ett större ansvar och ställde krav på ökad kommunikation.

Två dagar senare fick Roger Sandberg, Claes Eriksson och Yvonne Ekroth ett mejl av Andrea Möllerberg. Hon skrev att mottagarna av hennes mejl inte skulle delta på det »chefsforum« – hel- eller halvdagar där chefer från olika avdelningar på SvFF träffas för att utbyta lärdomar och erfarenheter om ledarskap – som de tidigare fått en kallelse till. Den enda motiveringen i mejlet löd: »Vi håller på att se över våra olika chefsforum kopplat till den nya organisationen.«

»Jag är genuint oroad över svensk fotboll under det här ledarskapet.«

Den 22 februari meddelade Kim Källström att Carola Söberg, som Andrea Möllerberg redan den 14 november 2023 hade som tilltänkt på posten, var ny utbildningschef. Roger Sandberg och ett par andra personer ifrågasatte rekryteringen med motiveringen att det fanns sökande med betydligt mer erfarenhet och kunskap inom området. Inte minst upplevdes ansökningsprocessen som ett spel för galleriet då de flesta visste att Andrea Möllerberg tidigt utryckt att Carola var tilltänkt för tjänsten. I ett möte med Källström sade Sandberg att han inte upplevde rekryteringen som seriös. Roger Sandberg undrade också om de i rekryteringsprocessen hade frågat någon av de kollegor på tränarutbildningen som arbetat med Carola Söberg kring deras erfarenheter och syn på att hon skulle bli deras chef. Enligt Sandberg svarade landslagschefen att det »kanske hade varit en bra idé«.

»Det är för lite erfarenhet och kunskap hos de personer som bestämmer i dag och det finns inte utrymme för ifrågasättande överhuvudtaget.«

Ytterligare ett par dagar senare fick Sandberg höra att tjänsten som produktionsledare (en tjänst som före omorganisationen kallades för »förlagschef« och bland annat innefattade ansvar för kurslitteratur på tränarutbildningar) lagts ut, en roll som tidigare hade legat under hans avdelning. Ingen informerade Roger Sandberg om förändringen.

– Jag säger som alla andra: Jag har inga problem med att en ny ledning vill göra omorganiseringar, säger han. Men det har skapats en kultur där chefer inte längre pratar med de anställda, där anställda inte blir informerade om förändringar eller planer framåt. Där det verkar vara viktigare att göra förändringar snabbt än att lyssna in och se till att beslut är väl underbyggda och där ifrågasättande inte uppfattas som illojalt. För oss som arbetar med utbildning och ledarskap var det nästan overkligt att se den nya ledningens ledarstil.

Det var rörigt en tid efter att Perra Widén lämnade, men när Kim Källström blev tillförordnad chef på utbildningsavdelningen blev det inte bättre?

– Nej, jag kan inte påstå det. Vårt första möte var positivt och han gav intrycket av att vilja sätta sig in i vår verksamhet och pratade om en gemensam väg framåt. Men sedan blev det påtagligt tyst. Min uppfattning är att han tidigt blev en del av den ledarskapsstil som etablerades av Andrea Möllerberg, där beslut skulle tas snabbt och där man inte var intresserad av dialog eller att ta del av den erfarenhet som fanns.

Fotbollskanalen menade i en intervju med dig i våras att en av anledningarna att du valde att avsluta din tjänst på SvFF var för att du hade samarbetssvårigheter med Kim Källström. Hade du det?

– Jag har inget emot Kim som person, men han var en del av det bristande ledarskap som alltmer präglat förbundet. Många medarbetare for illa till följd av den nya ledningen och jag kände till sist att jag inte ville vara en del av detta. Det var därför som jag valde att avsluta min tjänst. Vad gäller Kim är min uppfattning att han fick en roll som var för stor för honom. Han blev plötsligt chef över närmare hundra personer, vilket var en kostym han inte kunde fylla eftersom han saknade den kunskap och erfarenhet som krävs för en sådan roll. Det är också en åsikt som jag är långt ifrån ensam om.

Roger Sandberg fortsätter:

– När det under honom också har hamnat personer som har lite erfarenhet av att vara på chefspositioner blir det ingen bra kombination. Det är en sak att vara landslagsspelare och lagkapten i fotboll, en annan sak att leda avdelningar och anställda.

»Några få personer har bestämt sig och valt att inte inkludera eller lyssna på de personer som har betydligt mer kompetens och erfarenhet.«

Roger Sandberg känner oro över hur Svenska fotbollförbundet har förändrats som arbetsplats under den nya ledningen. Han tror också att det kan få negativa effekter långt utanför kansliet i Solna.

– Jag är genuint oroad över svensk fotboll under det här ledarskapet, säger han. Det är för lite erfarenhet och kunskap hos de personer som bestämmer i dag och det finns inte utrymme för ifrågasättande överhuvudtaget. Några få personer har bestämt sig och valt att inte inkludera eller lyssna på de personer som har betydligt mer kompetens och erfarenhet.

Den 31 maj 2024 upphörde Roger Sandbergs, Claes Erikssons och Yvonne Ekroths anställningar. Totalt hade de tillsammans nästan 30 år som anställda på förbundet. Efter att de städat sina skrivbord och packat ihop sina saker lämnade de kansliet i Solna. Lite senare skickade Andrea Möllerberg ut sitt så kallade »GS-brev«, något hon gör i princip varje fredag till samtliga anställda. Flera kollegor till Sandberg, Eriksson och Ekroth var nyfikna på hur Möllerberg skulle formulera sig angående de tre kollegorna som slutat. Men inte ett ord. Istället valde hon att skriva om sin privata semesterresa till Norge.

 

Den 25 februari i år avslöjade Aftonbladet vad som hände på det där chefsforumet i februari som Roger Sandberg, Yvonne Ekroth och Claes Eriksson fick besked om att de inte skulle närvara på via mejl från Andrea Möllerberg.

»En intern konflikt har blossat upp«, skrev Aftonbladet. »Detta efter att cheferna bjudits på en föreläsning om ›färgenergier‹.«

»Det är inte lite tokigt, utan käpprätt helgalet«, sade Magnus Lindwall, professor i psykologi, till Aftonbladets reporter.

Flera chefer som närvarade på chefsforumet reagerade också på att Andrea Möllerberg anlitat Annika R Malmberg, som enligt professor Lindwall sysslar med »pseudovetenskap och dumheter«. »Det är att jämföra med horoskop, så jag förstår att många som närvarade blev förbannade«, sade Lindwall till Aftonbladet.

När Aftonbladet frågade Möllerberg hur hon tänkte med bokningen av Malmberg, svarade hon att det var tänkt som en »inspirerande stund«.

En person som närvarade under föreläsningen säger till Offside:

– Det var faktiskt helt häpnadsväckande. Svenska fotbollförbundet har i flera år jobbat hårt för att bli en evidensbaserad organisation där forskning, inte minst inom idrottspsykologi, alltid ska stå i centrum. Att behöva lyssna på den här typen av svammel i ett chefsforum på Svenska fotbollförbundet, där det går ut på att man ska dela in olika personer i olika fack, är helt sjukt.

En anställd på Stockholms fotbollförbund:

– När jag läste att Andrea anlitat den där föreläsaren igen tänkte jag: »Har hon inte lärt sig?« Precis samma föreläsning höll Malmberg för oss ett par år innan Andrea lämnade för generalsekreterarjobbet, även den gången var det på Andreas initiativ. Och även då var det många som undrade vad det var som pågick. Det var det mest flummiga jag varit med om.

Föreläsningen på Stockholms fotbollförbund ägde rum i oktober 2021.

»Flera upplever en otrygg stämning, att man inte blir lyssnad på och att ifrågasättande inte är okej.«

När Andrea Möllerberg förstod att någon av SvFF-cheferna som närvarat på den kritiserade föreläsningen i februari 2024 hade kontaktat Aftonbladet, blev hon vansinnig.

– Hon sa att hon skulle dra i gång en utredning och ta reda på vem källan var, berättar en person. Jag hörde henne själv säga det.

När det var dags för nästa chefsforum, som ägde rum i maj 2024, hade Möllerberg inte släppt det. En person beskriver generalsekreteraren som »skogstokig«, att hon upprört sade att hon »inte kunde lita på en enda i rummet« och att hon var »jävligt besviken« över att någon hade skvallrat.

– Det hade varit passande om hon istället hade bett om ursäkt utifrån att sådana här snedsteg drar ner fotbollsförbundets rykte och trovärdighet, säger personen.

 

Anneli Gustafsson har arbetat på Svenska fotbollförbundet i mer än 25 år. De senaste åren har hon jobbat som projektledare och som resande koordinator för ungdomslandslagen. Sedan 2018 är hon också ett av tre arbetsmiljöombud på förbundet. I egenskap av »Amo« är Anneli Gustafsson utsedd av Unionens medlemmar. Hon ska företräda de anställda i arbetsmiljöfrågor, både i psykiska och sociala ärenden. När hon kontaktas för en intervju till det här reportaget meddelar hon att hon först vill »stämma av med kommunikationsavdelningen« vad hon kan säga. Ett par dagar senare återkommer hon. Hon säger att hon är nervös.

– Jag är fortfarande anställd och har en skyldighet gentemot min arbetsgivare, men samtidigt har jag också en skyldighet gentemot mina kollegor. Du får ställa dina frågor så får jag se vad jag kan säga.

Hur många ärenden har du fått till dig av personalen de senaste sex månaderna?

– Ungefär 15, varav några är personer som senare slutade.

Är 15 ärenden mer än vad det tidigare har varit?

– Ja, det är en ganska stor ökning. Det är också anställda från olika avdelningar, inte bara från fotbollsavdelningarna. I de flesta fall handlar det om personens eget välmående, men i några fall har jag även blivit kontaktad av anställda som är oroliga över kollegors välmående.

Kan du utveckla »välmående«?

– Det är viktigt att poängtera att det generellt inte råder någon missnöjdhet över arbetsuppgifterna. Det handlar nästan uteslutande om ledarskapet och behandlingen av människor. Flera upplever en otrygg stämning, att man inte blir lyssnad på och att ifrågasättande inte är okej.

Hur tar du som arbetsmiljöombud vidare ett ärende?

– Vi råder alltid den anställde att gå till sin närmaste chef, men det har visat sig vara svårt i flera fall då det är chefen i fråga som den anställde upplever är problemet. Det andra alternativet är att prata med HR-avdelningen.

Flera personer berättar att de inte heller känner tillit till HR-avdelningen.

– Det är också den bild som vi [Amo] har fått till oss. Och detta är något som jag har påtalat. Vi har informerat HR om den här problematiken och jag hoppas att det tas på allvar av både dem och av ledningen.

Det låter problematiskt om anställda varken kan prata med sin närmaste chef eller HR-avdelningen.

– Ja, det är inte oproblematiskt. Och definitivt inte en bra situation. Vi försöker engagera vårt fackförbund mer, både det centrala och det lokala. Det är inte en bra situation när personal inte känner tillit till arbetsgivaren.

Hur upplever du själv att arbetsmiljön är på förbundet?

– Det är mycket oro och osäkerhet och har varit så sedan strax före årsskiftet. Flera uppskattade personer har lämnat och det pratas om »tålamod« från de som är nya högre upp. Att 2024 är ett omställningsår och att det snart ska bli bättre.

Tror du att det blir så?

– Jag hoppas att det blir så.

 

Det råder inga tvivel om att Svenska fotbollförbundet är en organisation i rejäl gungning. Den historiskt dåliga medarbetarundersökningen berättar att förtroendet för den nya ledningen är rekordlågt. För många anställda på för många avdelningar har lite eller ingen respekt för sin chef.

Många gånger grundar sig missnöjet i dåligt ledarskap. Anställda blir illa behandlade om de inte rättar in sig i leden. Utskällningar, utfrysningar, varningar och »lojalitetsmöten« har blivit vardag. Människor som förväntas arbeta för att göra svensk fotboll bättre mår inte bra på sin arbetsplats.

Många personer som Offside talar med tycker att det är illa nog. Men flera upplever dessutom att deras överordnade helt enkelt saknar kompetens. Att organisationen inte bara är toppstyrd, utan att basen heller inte litar på att de som bestämmer är skarpa nog att leda svensk fotboll in i en utmanande framtid.

Det är svårt att se hur svensk fotboll ska kunna lyfta när arbetsmiljön tycks vara så dysfunktionell. Men det kanske Andrea Möllerberg kan förklara?

 

Det visar sig att Andrea Möllerberg har en förklaring till varför resultatet på den senaste medarbetarundersökningen var så kraftigt försämrat.

– Jag har full förståelse för att man kan uppleva oro när man är i en så otroligt stor förändringsresa som vi är mitt uppe i, säger hon från sitt kontor på Svenska fotbollförbundet. Man tycker det är jobbigt och jag tycker det är bra och viktigt att det kommer fram. Vi måste bli bättre på kommunikation och information, och det är den stora utmaningen när man är mitt uppe i ett förändringsarbete.

Möllerberg menar att förbundets respektive avdelningar har arbetat vidare med medarbetarundersökningen och att det är »bra dialoger«. Men det måste ändå hugga till när hon konstaterar att till exempel utbildningsavdelningen gått från +60 till -64 i eNPS-värde?

– Just vid tillfället för den här undersökningen hade vi precis gått ner i utbildningsorganisationens förändring, de var mitt i en organisationsförändring och det är klart att det påverkar, svarar hon. Vi tar till oss allt det här och jobbar med det här hela tiden. Men det är bra att det kommer fram, vi ska bli ännu bättre på att jobba med de orosmoment som finns.

I din dragning med personalen sa du att du hade »upplevt saker mot dig som person« som du inte kunde acceptera och att detta bidragit till att du velat göra en stor omorganisation. Vad var det för saker som du upplevt mot dig som person?

– Jag kommer inte att gå in på det i detalj, det blir att jag pekar ut folk. Men ibland upplevde jag att beteendet mot oss kvinnor i fotbollsrörelsen inte alltid varit tillräckligt professionellt. Och det upplevde jag som kvinna. Min upplevelse är att bemötandet inte varit detsamma som när det handlat om män.

Du sa också att »vi har 23 distrikt till som har snarlika upplevelser« och att detta motiverade syftet med omorganisationen. Jag har pratat med representanter från flera distrikt och det framstår inte som att de delar din upplevelse. Är det rimligt att du talar för alla distrikt i Sverige utan att de ger sitt godkännande?

– Det jag pratade om var att jag upplevt att Svenska fotbollförbundet inte alltid förstått distriktens verksamheter, man har inte haft kunskap om vad som sker ute i distrikten. Om man inte tar det ur sitt sammanhang förstår man att det var det jag menade på personalmötet. Det måste jag ändå säga, jag har suttit i så många möten med distriktschefer att jag kan säga det finns en stark samsyn i det här.

Flera anställda menar att de har lite eller inget förtroende för HR-avdelningen, vilket är problematiskt om man som anställd vill framföra åsikter om arbetsmiljön. Är detta något som nått dig och hur har du i så fall agerat?

– Nej, jag vet lite för lite, det är lite svårt. Jag vet inte riktigt vad du syftar till. Men jag förväntar mig att HR ska vara ett stöd till personalen, precis som de ska vara ett stöd till cheferna och arbetsgivaren. Jag förväntar mig att de följer det regelverk som gäller. Det är väl det jag kan säga.

En anställd valde att kontakta Riksidrottsförbundets visselblåsarfunktion istället för Svenska fotbollförbundets då tilliten för att det tas på allvar är så svag. Vad tänker du om det?

– Jag tycker att det är bra att vi har RF som en extern part i många frågor och har man den här oron är det väl väldigt tryggt att RF finns som ett alternativ, för någonstans är vi tillsammans en idrottsfamilj. Men som sagt, jag förväntar mig att vår HR-avdelning är ett stöd till alla anställda.

 

Andrea Möllerberg hymlar inte om att hon hade en klar bild av vad som behövde förändras när hon tillträdde som generalsekreterare. Precis som under personalmötet hänvisar hon till sina fyra år på Stockholms fotbollförbund, men också att hon använde hösten 2023 till att prata med »både anställda på SvFF och personer ute i distrikten«. Hon säger att hon upplevde att det fanns »en önskan från fotbollskunniga och medier att man ville ha en förändring för att vi ska kunna nå internationella framgångar igen«. Att hennes uppdrag handlar om att »gå från administration till utveckling«, att hon ska möjliggöra så att svensk fotboll lyfter och är redo för framtiden. De tekniska direktörerna, Peter Wettergren och Caroline Sjöblom, kommer att bidra till ett lyft för både bredd- och elitfotbollen, menar hon. Enligt generalsekreteraren ska Sverige vara »världsledande« i spelarutbildning, fortsätta jobba med jämställdhetsfrågor och »hela organisationen och strukturen« på SvFF ska stämma mer överens med »strategin« än den tidigare gjort.

Hon hävdar att hon på många personalmöten förklarat hennes uppdrag för personalen, vad syftet med omorganisationen är, och understryker att det under hösten och vintern kommer att bli tydligare för fler. Hon berättar att »otroligt många« har kommit fram till henne efter sommarsemestern och uttryckt att de tycker det arbete man är mitt inne i känns »otroligt spännande«.

Hon vill inte kännas vid att den nya ledningen, som så många anställda som deltagit i det här reportaget har vittnat om, saknar kompetens och erfarenhet. Tvärtom menar hon att de nya cheferna kommit in bra, att hon skapat nya avdelningar och nya tjänster för att de tidigare hade spelat ut sin roll. Personerna som ersatt dem som lämnat har en anpassad kompetens utifrån den »förändringsresa« man är inne i.

När hon får höra att flera personer menar att det finns noll intresse av att »tanka av« de som slutat på information och kunskap, att de som lämnat upplever att ingen i den nya ledningen bryr sig om att göra bra överlämningar, säger hon:

– Jag kan inte kommentera vad de känner och tycker, men ledningen och SvFF uppskattar erfarenhet och kompetens. Tillsammans med ny kraft och energi.

Möllerberg vill inte kommentera enskilda rekryteringar eller befordringar, inte heller vad som sagts i möten med före detta anställda. Hon vill inte kommentera uppgifterna om att Elias Mineirji nekat anställda att ha med sig fackliga ombud eller ett miljöskyddsombud i möten.

– Jag är inte insatt i frågan, jag kommenterar inte enskilda möten eller samtal.

 Utlyste ni tjänsten utvecklingschef, den som sedan Elias Mineirji fick?

– Vi … nu ska vi se. Jag är lite osäker, jag kommer inte ihåg detaljerna. Det vi har gjort är att vi gjort fackliga processer korrekt, allt är formellt korrekt. Ibland utlyser man och ibland gör man det inte. Men facket har godkänt allt i den nya organisationen.

Hade du ett möte med Mineirji innan du påbörjade din tjänst den 1 november?

– Jag hade möten med flera stycken, jag kände många anställda på SvFF, och när jag fick reda på att jag fick tjänsten ville jag bilda mig en uppfattning om vad man hade för möjligheter och utmaningar.

Så du vill inte bekräfta att Mineirji var en person som du förde samtal med innan den 1 november?

– Jag träffade Elias flera gånger, absolut. Exakt när det var är jag lite osäker på.

 

Det är uppenbart att Andrea Möllerberg inte delar den dysfunktionella bild som så många anställda och nyligen anställda vittnar om. Stämningen är god på Svenska fotbollförbundet, allt kommer att bli ännu bättre och när hon konfronteras med uppgifter som påstår att hon inte ogärna omger sig av personer som inte ifrågasätter, något både tidigare kollegor i Bollstanäs och på Stockholms fotbollförbund minns väl, skrattar hon:

– Vet du vad? Är det något jag älskar är det dynamiska diskussioner och argumentation. Jag uppskattar när folk har funderat och diskuterat och har en argumentation som kanske inte alltid är mitt perspektiv.

Och hur var det när personer som deltog på det där chefsforumet med Annika R Malmberg fick en avhyvling för att någon hade läckt föreläsningen till Aftonbladet?

– Det var mer en besvikelse att man inte förstod syftet med den här föreläsningen, att vi självklart jobbar med evidens inom SvFF – i kombination med inspiration. Jag ville förtydliga att det här var något helt annat, att det var lite humor och lättsamhet. Men för mig är det utagerat. Vi hade en bra dialog, och vi har vänt blad efter det.

 

Elias Mineirji går endast med på att svara på frågor över mejl. Han får 14 frågor skickade till sig, men väljer att endast svara på två, vilket också är de två frågor där han inte själv behöver bemöta hur andra beskrivit hans ledarskap eller hur han uppträtt. Att han inte vill svara på övriga tolv motiverar han enligt följande: »Jag kommer inte att diskutera enskilda medarbetare eller interna möten med media. Det är med respekt för regelverk och personlig integritet för nuvarande och tidigare medarbetare.«

Likaså väljer Fredrik Reinfeldt att endast svara över mejl. På frågor om han inte är bekymrad över arbetsmiljön på Svenska fotbollförbundet – där anställda uttrycker oro och ifrågasätter den nya ledningens kompetens – svarar ordförande Reinfeldt:

»Förbundsstyrelsen konstaterar att den övergripande uppfattningen bland medarbetarna är positiv. De få enskilda värden som pekar åt ett annat håll har Andrea Möllerberg bemött. Som i alla förändringsprocesser blir det reaktioner och inledningsvis ifrågasättande, men vi är mitt i steget i en stor omorganisation i vilken vår generalsekreterare pekat på behovet av en starkare fotbollsverksamhet, något som kommer att vara verkningsfullt på sikt.«

 

Och här slutar det. Eller inte riktigt. I mitten av augusti, nästan ett år efter att Andrea Möllerberg ansetts vara den bästa kandidaten att leda svensk fotboll in i framtiden, meddelar Riksidrottsförbundet via en krypterad chatt att de vill träffa den anställda som valde att vända sig till deras visselblåsaravdelning med en orosanmälan över tillståndet och välmåendet på Svenska fotbollförbundet.

Vad anmälan leder till, och hur den stora förflyttningen och omorganisationen som Andrea Möllerberg basar över slutar, vet ingen. Andrea Möllerberg säger att processen har varit och fortfarande är jobbig, men är säker på att det »kommer bra effekter och medvind efter ett tag«.

Det är bara att önska alla inblandade ett stort lycka till.

 

Läs HELA intervjun med Andrea Möllerberg HÄR!