Det var en sen eftermiddag på Offsidekontoret. Både Fredrik och Jonatan behövde egentligen röra sig hemåt, men ingen av dem förmådde att ta det där sista steget, stänga av datorn och resa sig upp. Så de startade en fotbollsbaserad associationskedja som sträckte sig hela vägen från Kungsbacka till nordöstra Italien.
Som alla fotbollsdiskussioner värda namnet började allt med Mikael Boman. Fredrik berättade om när hans storebror spelade med Kungsbackasonen som junior och drog i väg ett SMS för att fråga om Bomanminnen. Jonatan sörjde återigen att anfallaren aldrig fick en sista allsvensk säsong med Halmstads Bollklubb, efter att han som inhoppare gjort sju mål och tre assist i Superettan 2022. Det uppdagades att Boman nyligen gjorde comeback i division fyra-laget Kungsbacka City och att han deltog i en välgörenhetsmatch på Tingbergsvallen ihop med de flesta profiler man kan tänka sig. Den gamle skyttekungen Tobias Hysén? Check. Tränaren Jörgen Lennartsson? Check. GT-reportern Markus Wulcan? Check. Öis sportchef Pontus Farnerud? Check. Instagramkomikern »Goilarn«? Check. Division två-laget Onsalas assisterande tränare Sandra Nogueira? Check. Talangen Emma Jarl från samma lag? Check. Den enligt Fredrik legendariska brödraduon »Colle« och »Larsa«? Check.
Bomanspåret fick de två tisdagströtta reportrarna att lära sig mer om internetfenomenet Goilarn. Men framför allt förde det tankarna till ett av den allsvenska historiens mest fulländande anfallspar: Boman och Baldvinsson. Eller Baldvinsson och Boman, om man så vill. 2012 gjorde de tillsammans 29 mål och nio assist. Året därpå nätade Mikael Boman nio gånger, Baldvinsson fem. Antal assist: Fyra vardera. Men målproduktionen är egentligen sekundär när det kommer till Boman och Baldvinsson. Duons ikonstatus (på Offsides sommarredaktion) beror i första hand på att samarbetet påminde om en annan tid. En stor targetspelare, ett djupledshot. En rotad hallänning, en tatuerad kille från Garðabær. Boman och Baldvinsson var inte två anfallare, de var ett anfallsvapen.
En snabb sökning visar att islänningen Guðjón Baldvinsson, efter sina fina år i HBK, hade tillhört Nordsjælland, Stjarnan, KR Reykjavík och indiska Kerala Blasters. I dag, 38 år gammal, spelar han tredjeligafotboll i KFG från Garðabær.
SMS-svar från Fredriks bror. Tydligen var Boman en av få startspelare i IFK Fjärås herrlag som behandlade de uppflyttade juniorerna hyggligt, samtidigt som till och med truppens äldre jargongdrivare visade honom en sällsynt respekt. »Så länge han fick sitt kaffe och snus så myste han omkring i sporttofflorna«, skriver storebror Tillberg. »Jag vill även minnas att han hade en oproportionerligt liten, silvrig Golf som han ›knödde‹ in sig i efter träningarna.«
En vanlig dag är det lätt att börja sakna gamla Halmstadmålskyttar. Den här sena eftermiddagen var det oundvikligt. Fredrik bollade upp Patrik Ingelsten. Jonatan plockade fram Joe Sise ur minnet. Joe Sise från Snöstorp Nyhem, han som en gång var hela Hallands stora talang och som fick äran att möta Fredriks storebror. Han som var både jättelång och jättesnabb, och som med sitt andra mål i matchen avgjorde den klassiska 5–4-segern mot IFK Norrköping på Örjans Vall i augusti 2011. Precis som Baldvinsson lämnade Sise HBK för FC Nordsjælland. Där spelade han dock inte en enda serieminut på tre år, och efter en sväng i IS Halmia skrev han 2018 på för Landskrona Bois. Enligt Joe Sises Wikipediasida debuterade han i en 2–1-förlust mot Degerfors IF då han byttes in mot Melvin Frithzell.
Melvin Frithzell? Fredrik sken upp när han hörde namnet. Jonatan letade ivrigt i minnet och fick upp Örgryte IS i skallen.
– Han gjorde en del mål i Värnamo, sade Fredrik.
Mycket riktigt. Efter att ha öst in mål i Malmöklubben Kvarnby IF tog anfallaren Frithzell steget till IFK Värnamo inför säsongen 2017. Han bildade anfallspar med Pär Cederqvist och bidrog till att Värnamo slutade sexa i Superettan. Därefter tillhörde han Helsingør, Landskrona, Frej och Örgryte innan han 2020 flyttade till norska IL Hødd. I Norge tycks Frithzell ha hittat hem. Efter en säsong i Hødd flyttade han till Notodden, där han nätat 47 gånger de senaste fyra säsongerna i fjärde- och tredjedivisionen.
Jonatans genomgång av Melvin Frithzells karriär var ljuv musik för Fredriks öron. Han, som förälskat sig i norsk fotboll, kunde inte föreställa sig en bättre tillvaro än att göra lagom mycket mål i Notodden.
– Fint att han hittat sin plats där, sade Fredrik.
– Visst! svarade Jonatan. Men … vad nu? Fredrik, han spelar inte i Notodden längre.
Under sommaren har Melvin Frithzell skrivit på för division ett-laget FC Rosengård. Hans tid i Norge är över.
Samtalsämnet Melvin Frithzell avslutades kvickt. Fredrik fastnade för US Triestinas nya matchtröjor. Jonatan meddelade att Marco Borriello spelat där på lån en gång i tiden, och att även hans bror Fabio var fotbollsspelare. Marcos Wikipediasida visade att han aldrig spelat särskilt länge i något lag, och att han bara varit en vass målskytt i vissa av klubbarna han tillhört.
– Han var fin i Genoa mellan 2007 och 2008, sade Fredrik.
– Det står här att han såldes från Milan till Genoa i en co-ownership deal, svarade Jonatan.
Fredrik skrattade:
– Sånt älskar de, italienarna.
Jonatan informerade vidare:
– Sedan köpte Milan tillbaka honom som Gilardinos ersättare. Affären inkluderade även att Davide Di Gennaro flyttade till Genoa i ännu en co-ownership deal.
Men Fredrik lyssnade inte längre. Det enda han kunde tänka på var Alberto Gilardino. Urtypen av en bra italiensk anfallare, som ändå aldrig riktigt nådde världsklass. Och visst är det fint att i stort sett alla italienska anfallare spelat i flera botten- och mittengäng i Serie A? Utöver Milan och Fiorentina spelade Gilardino i Piacenza, Verona, Parma, Genoa, Bologna, Palermo, Empoli, Pescara och Spezia. Hans lilla utflykt till kinesiska Guangzhou Evergrande är den enda som sticker ut i karriärssummeringen.
Vi skulle återkomma till de italienska anfallarnas tillfredsställande karriärer. Men först: En omväg. Prat om Pelle Blohm. En bild på honom och Slobodan Marovic, båda iklädda IFK Norrköpingströjor. Texten »MoDo« på tröjornas kragar. Upptäckten att det gamla sågverksföretaget Mo och Domsjö AB 1988 förvärvade det Norrköpingsbaserade Holmens bruk och 2000 bytte namn till Holmen AB. En lista över ishockeylegendarer som spelat i Modo (tydligen har Örnköldsviksklubben pensionerat nio tröjnummer). Nyfikenhet på killen som en gång bar nummer fyra, Nils »Nicke« Johansson – backen som senare i livet tränade lilla Hanhals från Kungsbacka (men som inte får förväxlas med Niclas »Nicke« Högberg, som tränat laget i mer modern tid). En intervju med Nils »Nicke« Johansson, som tydligen ofta spelade hela matcherna, utan att byta. Följande citat: »›Kabben‹ sa att vi inte ska ha någon annan än ›Nicke‹ på banan och då fick jag spela hela matcherna.«
Fredrik spärrade upp ögonen, till synes överlastad med information.
– Vem fan är »Kabben« nu, då?
Han stängde ned ishockeyflikarna. Plockade upp en lista över Triestinas skyttekungar. Klickade sig in på namnet Denis Godeas. Kabbenförvirringen var som bortglömd. Medan Jonatan tog reda på att smeknamnet syftade på Carl-Abel Berglund, mångårig spelare, tränare och ordförande i Modo samt krönikör i Örnsköldsviks Allehanda och assisterande förbundskapten under hemma-VM 1970, snöade Fredrik in på Godeas.
– Han har nog spelat i alla italienska klubbar du kan tänka dig, sade Fredrik. Ändå är han Triestinas bästa målskytt någonsin.
Jonatan släppte »Kabben« och klickade fram Denis Godeas Wikipediasida.
– Sjukt att han spelade i Triestina vid sju olika tillfällen, sade Jonatan. Det här blir man nyfiken på!
Fredrik letade fram en mejladress, och en halvtimme senare förde han ett språkförbistrat samtal med italienaren. Läs intervjun med »den evige hemvändaren«!