I början av förra veckan rensade jag och Fredrik kylen på kontoret. Sedan slängde vi sopor. Det var våra första sysslor efter revolutionen på Offsidekontoret. Efter att Johan och Anders hade tagit semester och vi skulle göra »vad fan vi vill«.
Efter kylrensningen drack vi chokladmjölk och åt skogaholmslimpor med prickig korv. Vi planerade och skrev, mejlade och ringde, slipade ingresser och satte i gång diskmaskinen. Och i onsdags öppnade vi sommarwebben.
Det har gått en vecka sedan dess, och sommarredaktionens ena hälft tycks redan ha lämnat den. Först var han på reportageresa. Nu ser han tennis i Båstad. Medan Fredrik jagar autografer av Rafael Nadal och hyschar eller hyschas en gång i minuten sitter jag ensam kvar på kontoret för tredje dagen i rad. Och det börjar bli kusligt. Varifrån kommer rösterna? Börjar jag bli galen? Nej, det är bara musikskolan på våningen ovanför kontoret. En ljuvlig stämma sjunger en ballad på engelska. I vanliga fall hade sången inte hörts. Nu tycker jag mig nästan kunna urskilja orden.
Jag jobbar vidare, fixar med ett par texter till nästa nummer och försvinner in i en fokuserad bubbla. Kaffedags! Jag laddar bryggaren och förbereder åtta koppar, som av gammal vana. Medan de svarta dropparna faller ned i kannan läser jag en intervju i Norrköpings Tidningar med Andreas Alm, som sin vana trogen läxar upp och ifrågasätter reportern. Jag vänder mig till Fredrik för att säga något om mitt förtroende för IFK Norrköpings tränare. Hans stol är tom. Från ovanvåningen hör jag födelsedagssången Ja, må han leva, även känd som stycket inte ens en musikskola kan sjunga på ett vackert sätt.
Ensamhet är en märklig företeelse. I min ungdom jobbade jag nästan en hel sommar som ensam sportreporter. Ändå var jag aldrig nära att bli galen. Det räckte med att två gånger om dagen säga hej till en kollega på nyhetsredaktionen för att behålla vettet. På ett helt tomt, och ganska stort, kontor är det svårare.
Jag funderar på att ringa upp ett par bekanta som också har lämnats kvar själva på sina jobb. Kanske kan min kompis på Smålänningen berätta om en Ljungbykille i cricketlandslaget eller om Strömsnäsbruks IF:s framfart i division fem. Eller ska jag ringa en sommarvikarie på min gamla arbetsplats Vimmerby Tidning? Jag kan fråga om hockeylagets truppbygge och om det även på Vimmerby Tidning blivit så tomt att man numera lämnar toalettdörren öppen.
Jag bestämmer mig för att inte ringa någon. Istället går jag till Willys för att köpa bananer, Digestivekex och dyrt kaffe. När jag återvänder har musikskolan bytt sång mot vad som verkar vara ett felstämt piano. Eller så är mina öron felstämda. Tre dagars fullständig tystnad på jobbet kan göra vad som helst med ett par stackars öron.
Jag brygger en kopp av mitt nyköpta finkaffe och slår mig ned med en gammal Offsidetidning. Jag läser om krisen och konflikterna i Helsingborgs IF 2007, om Nils-Eric Johanssons duster med Dennis Bergkamp och om Oliver Kahns småtrista seriositet. Medan jag vaggas in i texternas värld letar jag mig bort från den befarade galenskapen. Jag friskförklarar mig själv och fascineras samtidigt av hur många små guldkorn Offside har producerat genom åren. Texter som fallit i glömska, och som nytillkomna prenumeranter inte har läst. Så jag kastar ihop en lista.
Kanske är ni också själva på jobbet? Eller uttråkade i allmänhet? Eller extremt upptagna, men med några minuter över för läsning? Eller bara otillräckligt informerade om Örebro SK mellan 2017 och 2021? Oavsett problem kommer nedanstående rader att lösa det. Här följer sju högst subjektiva lästips från Offsides arkiv. Jag försökte undvika de mest omtalade texterna och allt från de senaste två åren, förstås (mot den moderna fotbollsjournalistiken).
Luis Figos värsta vecka – Offside 4/2000
När jag nyligen frågade textens författare Tobias Regnell om veckan i Madrid berättade han att reportaget kom till av en ren slump. Han var i Spanien på semester, köpte ett par tidningar och upptäckte att stämningen var laddad inför mötet mellan Real Madrid och Barcelona. Så han ringde hem till Sverige, meddelade att det fanns ett reportage att skriva och fick klartecken. Sedan skrev han ett svängigt reportage som, namnet till trots, handlar om väldigt mycket mer än Luis Figo.
Dribblarens dröm – Offside 3/2003
Tidigt i våras tassade Mattias Göransson fram till min plats med eldiga ögon och ett uppjagat leende. Han hade sett Malick Yalcouyé spela fotboll. Filters chefredaktör var hänförd av maliern och sade att han inte kunde minnas senast en Blåvittspelare gjort honom så glad. Jag tror mig veta när det hände senast. 2003 skrev Mattias en underbar text om Hasse Blomqvist. Om hur den skadedrabbade dribblern fick IFK Göteborgs supportrar att hoppas på något annat, något roligare än långbollar och nickmål. Men när jag tog upp Hasse Blomqvist-texten med Mattias stirrade han frågande på mig.
– Har jag skrivit om Hasse Blomqvist?
Det är mer än 20 år sedan, men texten står sig mycket väl än i dag.
Slut på leken – Offside 2/2008
Det här reportaget om Ken Fagerbergs tid som strulig och proffslängtande talang i Örgryte är en av mina absoluta favoriter i Offsidehistorien. Anders Bengtsson följde anfallaren i många månader, vilket märks när man läser texten. En scen som etsat sig fast är när Ken diskuterar sitt gymnasiearbete om dopning med en lärare. På sin obekymrade göteborgska sade han: »Jag kan la snacka med några gubbar som dopat sig.«
Chippen days – Offside 4/2013
När den här texten om Christian Wilhelmssons lyxliv i Dubai publicerades var jag 12 år gammal. Naturligtvis slukade jag sida efter sida och fascinerades framför allt av att Chippen hade en lönndörr. Senare har jag älskat texten av fler anledningar, såsom skildringen av Chippens något märkliga relation med följeslagaren »Sosso«.
Himmelska dagar – Offside 1/2019
Att det här reportaget om IFK Norrköping skrevs för fem år sedan är svårt att förstå i dag. Det var verkligen himmelska dagar, när Fredrik Tillberg följde klubben i allmänhet och Jens Gustafsson i synnerhet under en försäsong. Föreningen nämndes ofta som Sveriges mest välskötta. Laget ansågs vara ett av landets mest välspelande. Inget av detta går att skönja i dagens IFK Norrköping. Men det är härlig läsning för den som gillar optimism och drömmar om att »ta nästa steg«.
Ett mellanbarn talar ut – Offside 5/2021
I reportaget om Örebro SK resonerar skribenten Johan Cedersjö bittert om varför Offside aldrig förut skrivit långt om Närkelaget. En text som framför kritik mot tidningen den publiceras i måste läsas, tänker jag. Reportaget är roligt skrivet och blir inte mindre intressant av att Örebro sedan dess har förvandlats från att vara svensk fotbolls väluppfostrade men tråkiga mellanbarn till att bli en fladdrig och skolkande tonårsunge.
Mellan jobb – Offside 5/2017
Äh, låt oss fortsätta på Örebrospåret. Direkt efter att Alexander Axén hade lämnat sitt uppdrag som huvudtränare i ÖSK åkte Johan Orrenius hem till honom. Den karismatiske åsiktsmaskinen som vi ser i dagens TV-studios märks av i reportaget, men fram träder också andra sidor av Alexander Axén. Sidor som kanske glömts bort.