Vad hände med Big Mama?

Strålkastarna

Jag är nyss hemkommen från Örjans vall efter en tung HBK-förlust mot Mjällby i strålande solsken. Runt klockan 15:15, när Mjällby gjorde 2–0, tittade jag upp och upptäckte att elbelysningen var tänd. Varför?

– Tomas i Halmstad.

Fler har säkert noterat att strålkastare alltid är tända under herr- och damallsvenska matcher, oavsett väder och övriga ljuskällor. Eftersom exemplet i frågan handlade om Örjans vall lyfter jag luren till Halmstads kommun, som äger och driver idrottsplatsen.

– Det är ett krav från TV-produktionen att belysningen alltid ska vara tänd, svarar Jonas Eidergård, enhetschef på teknik- och fastighetsförvaltningens driftavdelning i Halmstad.

Han berättar att kravet gäller matcher i både Allsvenskan och Superettan, men inte i lägre divisioner. På HBK:s Örjans vall-granne IS Halmias dagsljusmatcher är strålkastarna släckta.

– Det handlar om att TV-bolagen vill minimera skuggorna från spelare och från taket, säger Eidergård. Så här har det varit i många år.

De långärmade tröjorna

Fram till 90-talet och en bit in på 00-talet fanns både lång- och kortärmade tröjor. Vissa lag tillät spelarna att välja själva, andra lät kaptenen bestämma vad alla skulle ha. Jag minns en text i Offside om landslagets materialförvaltare som berättade att han behövde packa ned både långärmat och kortärmat till bortamatcherna.

Men någon gång ändrades detta och spelarna bar lång underställströja istället för lång matchtröja. Första gången jag reagerade på förändringen var när Chris Smalling i Man United hade underställ och kortärmat, men han var säkert inte först.

Varför dog den långärmade tröjan ut? Var den egentligen inte snyggare än den kortärmade med underställ? Vad tyckte spelarna? Jag har ett annat minne av att David Beckham alltid spelade i långärmat i United, oavsett väder, och att han bröt det först när han gick till Madrid.

– Henrik.

Låt oss börja med David Beckham. De enda bilderna på honom i kortärmad Manchester United-tröja har tagits under legendmatcher och liknande tillställningar. I sin ungdom verkar Beckham utan undantag ha använt långärmad, oftast instoppad, tröja. Även i Real Madrid bar han många långärmade tröjor men drog också ibland på sig lagets kortärmade tröja, vars ärmar förvisso nådde ned hela vägen till armbågarna.

Bilderna på Beckham i vit, långärmad tröja med svarta Adidasränder för lätt tankarna till Jude Bellingham, en av få spelare som i dag spelar med heltäckande tröja. Den brittiske superstjärnan tycks dock inte ha fått några frågor om varför han gett nytt liv till det utdöende modet. Inte heller vet jag hur han hanterar den spanska värmen med så mycket tyg på överkroppen.

På de stora fotbollsscenerna finns det ytterligare några långärmade tröjor kvar. Cristiano Ronaldo har de senaste åren burit långärmat i Portugals landslag och gjorde detsamma när han tillhörde Manchester United. Samma klubb har tvingats beställa specialtröjor även efter portugisens sorti – argentinaren Alejandro Garnacho har fört Ronaldotraditionen vidare. Jag behöver nog inte förklara vem hans stora idol är.

I Sverige är de långärmade tröjorna svårare att hitta. De finns kvar i gärdsgårdsklubbar som vill sticka ut eller som inte har råd med nya matchställ – jag själv sprang runt i en några år gammal långärmad tröja under en inomhuscup i Motala 2018. På elitnivå tycks de nästan helt ha försvunnit. AIK spelade i långärmade retroinspirerade tröjor under försäsongen. Ordet retro är nyckeln här.

Jag ringer upp Degerfors mångårige lagledare Stig »Stisse« Ekman, känd från flera av våra reportage som utspelar sig på Stora Valla, och frågar om han minns när rödvitt senast spelade i långärmat. Efter att ha konfererat med sina kollegor meddelar Stisse att Degerfors bytte till kortärmat någon gång i skarven mellan 1980- och 1990-talet.

– Annat var det på min tid, säger han. När jag spelade i Degerfors 1963 hade vi bara långärmade tröjor. Var det varmt fick man kavla upp ärmarna. Jag tror knappt att vi hade underställ. Och det gick definitivt inte att själv välja vilken typ av tröja man ville ha. Man fick ta den som fanns.

I andra klubbar dröjde det definitiva skiftet till kortärmat längre. När långärmad tröja-profilen Christian »Chippen« Wilhelmsson gjorde comeback i Mjällby 2015 syntes han vid ett par tillfällen i långärmad bortatröja. Hemma spelade han däremot i underställ. Det verkar som om Listerlandetklubben bara erbjöd långärmade tröjor till sina spelare när det vankades bortamatch.

När jag förklarar mina tröjfunderingar för Häckens materialförvaltare Kjell-Ove Johansson berättar han att det finns några långärmade matchdressar upphängda på Häckens träningsanläggning, och att dessa ser någorlunda moderna ut.

– Men vi har bara haft kortärmat sedan jag blev materialare 2016, säger Kjell-Ove. Jag får fråga farsan.

»Farsan« är Leif Johansson som förvaltade material innan sonen tog över. Han hälsar att Häcken senast 2011 spelade i långärmade matchtröjor. Johansson den yngre berättar att bollklubben växlade mellan korta och långa tröjärmar i början av 2000-talet.

– Vissa säsonger kunde spelarna välja själva. Andra gånger tvingades alla spela i långärmat. Nu är det mycket mer uppstyrt med underställen också. De måste ha samma färg som tröjan. Förr kunde man se underställ i alla möjliga färger, trots att spelarna tillhörde samma lag.

Tror du att de långärmade tröjorna är borta för gott?

– Kanske inte. Det går alltid trender i fotbollen. Om fler stora stjärnor börjar med långärmat kanske även spelarna i Häcken önskar långärmat. Det vore en bra idé att ha långärmade matchställ under försäsongen när det är kallt.

Men varför försvann de långärmade tröjorna? De flesta verkar vara överens om att populariseringen av underställ ligger bakom ärmförkortningen. För att gräva djupare i detta tar jag återigen hjälp av Elfsborgs ytterback Niklas Hult, som i princip aldrig spelar med bara underarmar.

– Jag gjorde det i en match under försäsongen, säger han. Det berodde på att vi inte hade tagit med oss underställströjor. Så jag lovar att jag kan spela fotboll i kortärmat också! Men det här har blivit en grej för mig. Ända sedan tiden i Värnamo har jag spelat i långärmat.

I Värnamo 2008 och 2009 hade han inget val, lagets tröjor var långärmade. När Hult sedan bytte till kortärmade Elfsborg drog han på sig ett underställ. Efter ett par säsonger specialtillverkade klubben en långärmad tröja åt honom.

– Men då hade jag vant mig med underställ och märkte att de långärmade tröjorna blir lite för fladdriga vid armarna. Jag trivs bättre när det sitter tajt. Därför återgick jag till att spela i underställ och det har jag fortsatt göra hela karriären.

34-åringen har varit proffs i varmare länder som Grekland och Frankrike. Ändå har understället alltid suttit kvar på överkroppen.

– Det har varit några riktigt jobbiga matcher med underställ. Särskilt i Panathinaikos och AEK Aten, när vi spelade matcher på sommaren. Det är inte att rekommendera.

Varför gjorde du det?

– När jag tar på mig understället vet jag att det är match. Jag tränar alltid i kortärmat annars, eller lång tröja på vintern. Så understället är ett sätt att ställa om till matchfokus. Ibland säger man »nu drar vi på oss blåstället och kör«, men jag drar på mig understället och kör.

»Big Mama« i Blåvitt

– Martin Lidholm med flera.

Den senegalesiske anfallaren Mamadou Diallo blev snabbt en publikfavorit när han inför säsongen 2003 värvades till IFK Göteborg. Inte så mycket för det han uträttade på planen. Mer för hans meriter, personlighet och kanske framför allt: smeknamnet.

Många höjde säkert på ögonbrynen när de läste rubriker som »Big Mama kan bli hjälpgumma i Blåvitt« i tidningen. Anfallaren har själv berättat att smeknamnet myntades under hans tid som proffs i MLS-klubben Tampa Bay Mutiny. Hela laget gick på bio för att stärka sammanhållningen och i biljettkön var Mamadou Diallo ensam om att vilja se den enligt honom »fantastiska« filmen Big momma’s house med Martin Lawrence i huvudrollen. Eftersom Diallo dessutom redan hette Mamadou och var en av de största spelarna i laget döptes han genast om till Big Mama.

Lagkamrater, supportrar och medier i Sverige var inte sena med att utnyttja det udda smeknamnet i ordvitsar och lustiga upptåg. När Diallo byttes in i sin debutmatch skanderade Blåvittpubliken: »Vi älskar Mama!« Spelaren svarade i intervjuer efter matchen att känslorna var ömsesidiga. Senare åkte Expressen hem till senegalesen med en tårta och gratulerade på mors dag. Dagen efter färgade Big Mama håret blåvitrandigt som en hyllning till sin nya klubb.

Fotbollen, då? Förväntningarna var höga på den kraftfulla centertanken som hade gjort 21 mål på 46 landskamper, och som öst in mål i såväl Lillestrøm som flera MLS-klubbar. I Blåvitt inledde han som inhoppare, eftersom kroppen inte var redo för mer än en halvleks spel. Redan i sin andra allsvenska match gjorde den stora föräldern sitt första mål och när han senare blev startspelare nätade han två matcher i rad, mot Öis och Malmö. Då tappade han formen. På sommaren skadade han knät och smärtan hindrade honom från att prestera som han ville. Det blev bara ett mål till, och efter säsongen valde IFK Göteborg att inte förlänga Diallos kontrakt.

Efter sitt år i Blåvitt spelade Big Mama i malaysiska Pahang FA och sydafrikanska Jomo Cosmos innan han 2007 avslutade karriären, 36 år gammal.

2016 intervjuade Expressen Big Mama som då bodde i Dakar och livnärde sig på att hyra ut hus och lägenheter till turister. Han hade också testat yrket som tränare hemma i Senegal. »Om jag skulle få chansen i Europa skulle jag ta den«, sade han till tidningen. »IFK får gärna ringa mig.«

Senare har Big Mama också varit fotbollsexpert i senegalesisk TV. Samtidigt stöttar han sina fotbollsspelande barn. Sonen Boubacar är numera proffs i amerikanska FC Tulsa, där han hittills i år har gjort två mål på tio matcher.