Vad hände med tigerbalsamet?

Usain Bolts fotbollssatsning

– Ingrid Råde.

Innan världens snabbaste man satsade på friidrott drömde han om att bli fotbollsproffs. Hans favoritlag var Manchester United, och 2009 träffade han laget i samband med en träning. Efter att ha säkrat VM-guld med Jamaicas staffettlag senare samma år ringde Usain Bolt upp Sir Alex Ferguson, vars Manchester United om bara några timmar skulle möta Wigan Athletic.

»Jag sa till Alex att eftersom jag har vunnit måste även hans lag göra det«, sade Bolt till BBC. »Han snackade med killarna som förstod vad jag menade och fixade det.«

Manchester United klev ut och vann matchen med 5–0, troligen enbart tack vare Usain Bolts uppmaning.

När jamaicanen som 30-åring avslutade sprintkarriären inledde han sin nya satsning. Slutmålet: Att få en plats i Manchester Uniteds trupp. Till många mediers stora förtjusning »provtränade« Usain Bolt med Borussia Dortmund. Videoklipp på världsrekordhållaren i gulsvart tröja var perfekt PR för klubben. För Bolt kändes provträningen snarare som en käftsmäll, eftersom den visade att hans fotbollskunskaper inte räckte till mot världsklasspelare. Han sökte sig till en mer hanterlig nivå. Via ett misslyckat test i norska Strømsgodset hamnade han i australiska högstaligalaget Central Coast Mariners. Bolt tillbringade en månad med laget, spelade två försäsongsmatcher mot motstånd från lägre divisioner och gjorde två mål. Den aggressiva ytterforwarden tycktes ha näsa för mål och ett gediget skott. Att han kunde bli en farlig djupledsspelare var inget ovanligt antagande. Men när klubben presenterade ett kontraktsförslag tackade Usain Bolt nej. Hans agent tyckte att Mariners erbjöd för lite pengar.

I efterhand har Bolt sagt att han ångrade äventyret i Australien. »Jag ville bort från Europa«, sade han 2021 till den jamaicanska radiokanalen Irie FM. »Med tanke på hur stor jag var i Europa hade allt fokus hamnat på mig om jag skrev på för en klubb där. Det kändes fel så jag bestämde mig för att ta mig så långt bort som möjligt. Så här i efterhand hade det varit bättre att stanna i Europa där det fanns mycket bättre lag.«

Uttalandet upprörde i Australien. Journalister och allmänt fotbollsfolk menade att Usain Bolt led av hybris och inte hade platsat i A-League. »Det här är skrattretande från Usain Bolt«, skrev den Australienbaserade fotbollsjournalisten James Dodd på X, som då hette Twitter. »Jag var där som reporter och såg hans träningar med Mariners. Han var skräp och är som bäst en Sunday League-spelare. Inte en särskilt bra sådan heller.«

Usain Bolt gav upp sin fotbollsdröm efter provspelet med Central Coast Mariners. Istället blev han DJ på klubbar, släppte egen musik och etablerade en restaurangkedja på Jamaica.

Tigerbalsam

Min känsla är att liniment och tigerbalsam spelat ut sin roll bland dagens fotbollsspelare på elitnivå. Används fortfarande dessa magiska medel som gör det möjligt att slarva med uppvärmningen inför en match?

– Anders Uddling.

För de flesta som har spelat gärdsgårdsfotboll räcker det att höra ordet tigerbalsam för att det ska sticka till i näsan. Vad många inte vet är att spelare som säger att »det sitter i väggarna« egentligen syftar på mintdoften, inte vinnarkulturen. Tigerbalsam är en av många varianter på medlet liniment, som sägs öka blodcirkulationen vid applicering. Tanken är att en värmande känsla ska uppstå där man smort in salvan. Mintvärmen botar allt från träningsvärk och kramp till hemlängtan. Mest hjälpsam är den kanske för krönikörer som vill måla en romantisk bild av ett klassiskt svenskt omklädningsrum. Doften av svett och liniment är ofrånkomliga byggstenar i texter av »mot den moderna fotbollen«-karaktär.

När mirakelmedlet inte används för att mysa till texter smetas den på ömmande fotbollskroppar. En av dessa kroppar tillhör Varbergs Bois mittback Joakim Lindner. Att tigerbalsam och liniment har spelat ut sin roll inom elitfotbollen dementerar han kraftigt.

– Det finns kvar, säger han. I Varberg använder vi i alla fall salvan och den brukar fungera. Men jag vet inte … det är ju en del placebo också. Man kanske tror att det hjälper även om det inte gör det. Så länge det lurar hjärnan och ger effekt så kommer jag att fortsätta med det.

Är det doften som lurar hjärnan?

– Så kan det vara. Doften är ju rätt härlig. Det luktar jenka. Så jävla gött! Bara man känner den så ställer man in sig på att det snart är match.

Blir du någonsin sugen på att smaka på tigerbalsam?

– Nästan! Men jag vet inte om det hade varit så gott. Det är nog bäst att låta bli.

Tidigare var tigerbalsam den stora stjärnan bland linimenten. I dag har yngre varianter i flytande form tagit över. Joakim Lindner följer utvecklingen med stor oro.

– För några år sedan stod alltid en burk inne hos sjukgymnasten, säger han. Det var bara att ta för sig. Nu står det andra sorters liniment där. Tigerbalsamburkarna, de karaktäristiska som man växte upp med, syns inte så ofta längre. Jag har en personlig burk, men det är den enda jag har sett de senaste åren. Av mina lagkamrater genom åren har bara de äldre använt den. Men på lägre nivåer tror jag fortfarande att tigerbalsam är jävligt vanligt.

Stämmer det att liniment kan ersätta en ordentlig uppvärmning?

– Det händer nog i lägre divisioner, där man inte är lika noggrann. Om man har ont i kroppen innan en match och ingen tar tag i uppvärmningen är det klart att man smetar in sig och tror att det ska hjälpa. Sedan »går« baksidan efter två minuter.

Spelarna i Varbergs Bois är förståndiga nog att värma upp. Men efter träningar och matcher plockar Joakim Lindner gärna fram tigerbalsamburken ur sin gömma för att lindra krämpor i ljumskar och lår. Han avslöjar också att salvan kan användas i andra syften, inte helt olikt Patrick Vieiras gamla vana att smörja in mentolklägg på matchtröjan för att »underlätta andningen«.

– Ibland känner jag mig inte riktigt på tå före match, säger Lindner. Då tar jag lite tigerbalsam eller liniment på fingrarna och sätter en liten klick, alltså verkligen en jätteliten klick, under näsan. Jag bara nuddar lite lätt på mustaschen. Det går rätt upp i systemet och jag känner: Upp till kamp!

Bulgarien

Kan Bulgarien vara det herrlandslag som utvecklats mest negativt sedan 90-talet? Från VM-semifinal till … ja, vadå? En driftkucku på samma nivå som Luxemburg och Litauen? Hur blev det så?

– Roger Karlsson.

Att Bulgariens landslag har presterat dåligt de senaste åren är tydligt. 2022 spelade de 1–1 mot Gibraltar, som sedan dess bland annat har förlorat med 14–0 mot Frankrike. I kvalet till EM i Tyskland vann landslaget inte en enda match. De förlorade hemma mot Litauen, kryssade i bortamötet mot samma lag och tappade poäng mot Luxemburg.

Men de spelade också oavgjort i båda kvalmatcherna mot Serbien, ett lag som enkelt städade av Sverige i Nations League ett år tidigare.

Så var står egentligen den bulgariska fotbollen? Landslagstruppen är ingen upplyftande syn. Sedan Dimitar Berbatov slutade har laget saknat tydliga toppspelare. Den kanske största stjärnan heter Kiril Despodov och spelar i PAOK Thessaloniki. Sedan Fifas världsranking av landslag instiftades 1992 har Bulgarien som bäst legat på åttonde plats. I dag rankas de som världens 83:e bästa herrfotbollslandslag, bakom till exempel El Salvador och Bahrain.

En del av förklaringen finns på det bulgariska fotbollsförbundet. Sedan 2019 har sju olika förbundskaptener avverkats. I november förra året tvingades landslaget spela en EM-kvalmatch mot Ungern inför tomma läktare, av rädsla för våldsamma protester mot förbundsordföranden Borislav Mihaylov, målvakt och lagkapten i det bulgariska lag som förlorade bronsmatchen mot Sverige i VM 1994. Sedan han 2005 valdes till posten har han anklagats för matchfixning, jäv och förskingring av offentliga medel. Frustrationen grundade sig också i slitna anläggningar, en bristande ungdomsverksamhet och att Mihaylov tycktes bry sig mer om makt än om fotbollens bästa.

Utöver korruptionsanklagelser mot förbundstoppar har klubblagsfotbollen i Bulgarien länge haft starka kopplingar till organiserad brottslighet. Mellan 2003 och 2013 mördades totalt 15 dåvarande eller tidigare ägare och presidenter till klubbar i högstaligan. Det allmänna kaoset har lett till usla förutsättningar för spelarutveckling. Ett av få undantag på 2000-talet, Dimitar Berbatov, tvingades till exempel spela fotboll med en basketboll som ung.

Berbatov avslutade karriären för sex år sedan, och 2021 utmanade han Borislav Mihaylov i ordförandevalet men förlorade med knapp marginal. Många gånger har landslagets bästa målskytt uttalat sig kritiskt om hur bulgarisk fotboll styrs.

»Det vi ser nu är en ny lägsta punkt«, sade Berbatov enligt nyhetssajten Balkan Insight i samband med matchen inför tomma läktare förra året. »Fotbollen har blivit stulen och undangömd från fans som inte längre kan gå och stötta laget.«

Några veckor efter den publikfria matchen meddelade Mihaylov att han slutar som ordförande. Det gjorde han även 2019, i samband med att bulgarisk publik utsatte landslagsspelare i England för rasism under en match, men två år senare tog han åter makten.

Nu tycks Mihaylov ha klivit av för gott och i mars valdes förbundets tekniska direktör Georgi Ivanov till ny ordförande. Ännu en gång förlorade Dimitar Berbatov. Ivanov lovade att satsa på bredd- och ungdomsfotboll, samt klargjorde målsättningen att Bulgarien ska kvalificera sig till VM 2026. Jubel och fest? Nja, samma dag som han tillträdde anklagades den nye ordföranden för att ha mutat klubbarna som röstade på honom.