Vad hände med de instoppade tröjorna?

Geert den Ouden

Vad hände med Djurgårdens gamle skarpskytt?

– Johan Karlsson.

Efter att ha lämnat Djurgården 2004 öste Geert den Ouden in mål i flera nederländska klubbar. Bäst gick det kanske i ADO Den Haag och Excelsior, där han gjorde flest mål och matcher. 2009 lämnade han hemlandet för att varva ned på lägre nivå, i Malta och USA.

Efter många år vid sidan av rampljuset blev Geert den Ouden förra året omskriven på nytt hemma i Nederländerna. Han hade sadlat om till domare och gjorde debut på elitnivå i en träningsmatch mellan ADO Den Haag och en i nederländska medier anonymiserad motståndare.

»Jag är vältränad och glad«, sade den Ouden till TV-kanalen Omroep West. »Det är kul att döma den här typen av matcher.«

I vanliga fall dömer Geert den Ouden i första hand ungdomsfotboll. Enligt det nederländska fotbollsförbundet är han för gammal för att döma elitfotboll.

»Jag håller inte med. Om en domare är i form och kan hantera nivån borde de tillåtas döma matcherna, oavsett ålder. På så sätt får du de bästa domarna. Och vi vill ha det bästa, eller hur?«

Skrev jag att Geert den Ouden är holländare?

Utöver sina åsikter om åldersdiskriminering brinner den gamle djurgårdsanfallaren för fair play-frågor. Han tycker att ungdomar behöver lära sig tidigt hur de ska bete sig på en fotbollsplan.

»Jag är en stor förespråkare för att regelboken behandlas på ett mycket positivt sätt. Jag vill undanröja all nonsens. Min stil är inriktad på att få bort spelarnas och tränarnas gnäll och protester. Även maskning. Det beteendet orsakar mycket irritation, både på planen och läktaren.«

Om ni inte får nog av Geert den Ouden-läsning kan jag varmt rekommendera det här reportaget från Offside 3/2004. Utöver många fina scener med den Ouden delar den nederländske journalisten Simon Kuper ut en något orättvis (och underhållande) smocka till Fredrik Stenman. Den vill ni inte missa.

De instoppade tröjorna

När slutade spelare stoppa in tröjorna i shorts när det var dags för match? Kollar man på gamla lagbilder från VM 1994 är de något för stora tröjorna ordentligt nedstoppade. Nu bär lagen tajtare tröjor som aldrig behöver stoppas in i shorts för att matchen ska börja. Jag minns hur viktigt det var med nedstoppad tröja när jag spelade ungdomsfotboll. Förklaringen man fick var ofta att tröjdragningar skulle upptäckas eller undvikas.

– Tomas Liljenberg.

Länge var instoppad tröja kutym i fotbollsvärlden, men redan på 1960-talet experimenterade rebelliska spelare med att låta tröjan hänga utanför shortsen. Manchester Uniteds George Best och Denis Law var de tydligaste exemplen. Senare har spelare som Zinedine Zidane följt efter och brutit mot seden, tills tröja utanpå byxorna var det nya normala.

Tidigare fanns det i Fifas officiella domarhandbok en skrivning om att matchledaren förväntas se till att spelarna har en »tidy look«, bland annat genom att stoppa in tröjan i byxorna. Med tiden utvecklades regeltolkningen från att spelare kunde varnas till att ingen riktigt visste om förbudet fanns. På sin höjd kunde fjärdedomaren be en inhoppare stoppa in tröjan, bara för att se den »trilla« ut igen så fort spelaren hade kommit in på planen. Någon regel om instoppade tröjor finns inte längre.

Kanske medför det att tilltaget anses coolt igen? Åtminstone i vissa kretsar. Den spanske högerbacken Héctor Bellerín har blivit en inspiration för många modemedvetna fotbollsmänniskor med sina retrotröjor instoppade i 90-talsdoftande jeans. Frågan är när Bellerínmodet når planen. En bildgoogling visar att till och med Real Betis-spelaren tycks föredra tröjan utanför shortsen under match.

Så vilka är det som fortfarande stoppar in tröjan? Högerbackarna. Och då menar jag inte de hippa och flashiga Belleríntyperna. Jag menar Philipp Lahm, Antonio Valencia, César Azpilicueta och Jesús Navas. De vanliga och anspråkslösa, som kan hålla världsklass men framför allt är nyttiga för sina lag. Kanske kan de anklagas för att lida av ett »bror duktig-komplex«. Kanske har de bara inte hängt med i tiden.

Så jag ringer Gais lagkapten August Wängberg.

– Jag började stoppa in tröjan för länge sedan, säger han. »Det är rätt gött«, tänkte jag. Dessutom märkte jag att folk störde sig lite på det, vilket var kul. Så jag fortsatte.

Kan du komma på någon mer i Allsvenskan som stoppar in tröjan?

– Nej, jag tror inte det. Jag var ensam i den skaran även i Superettan och division ett. Fan vad mycket skit jag fick när jag spelade med instoppad tröja i Qviding.

Retade de dig?

– Ja, det var mycket garv från lagkamrater om hur jag klädde mig. Och när vi gick ut till match var det ofta någon i motståndarlaget som sa typ: »Vad fan, du ska väl inte ha instoppad?«

Varför tror du att folk stör sig på det?

– Det kanske sticker lite i ögonen att jag ser så präktig ut.

Att du ser ut som en elevrådsordförande?

– Exakt! Det stör folk sig på. Men jag är inte så skötsam. I vissa sammanhang kan jag vara lite bror duktig, men långt ifrån alltid.

Du är en av få spelare i Gais som bär benskydd på träningar. Ligger det i linje med att du stoppar in tröjan?

– Ja, det är ingen dum analys. Där står jag stark, med benskydd på träningen. Jag ska fan inte paja en jävla benpipa eller någon sån skit. Både benskydden och tröjan kanske handlar om att jag som fotbollsspelare tilltalas av »den gamla« fotbollen. Jag spelar för den gamla charmen och inte för att synas. Det måste inte vara så snyggt och coolt, det handlar om att vinna.

Kan du sakna tiden när alla hade instoppad tröja?

– Det har jag inte reflekterat över, men det hade väl sett propert ut om alla kom med tröjan instoppad! Jag får ligga på grabbarna i laget så de också börjar.

Har du den makten i Gais?

– Nej, de struntar fullständigt i hur jag tycker deras tröjor ska sitta.

Yamba Asha

Jag skulle vilja att ni tar reda på vad som hände med den angolanske landslagsytterbacken tillika den tidigare Österspelaren Yamba Asha. Som inbiten Östersupporter sedan barnsben har jag aldrig kunnat släppa denna mycket märkliga sommarvärvning från 2006. Jag minns hur det snackades om den mycket meriterade angolanen. Att han fanns på Chelseas och José Mourinhos radar och hade utnämnts till Afrikas bäste ytterback för att senare bli dopingavstängd strax före Angolas medverkan i Tysklands-VM 2006. Väl på plats i Växjö vill jag minnas att Asha gjorde en mycket slät figur. Mitt enda minne från honom är ett skott i insidan av högra stolpen i en 3–1 förlust på Örjans vall. Det snackades också om att han hade problem med en lårskada som sedan förvärrades ytterligare efter att den jamaikanske lagkamraten i Öster, Teafore Bennet, utfört något slags »häxkonst« på Ashas lår.

– Mikael Jonasson.

Låt oss inleda historien om Yamba Asha med en vänskapslandskamp 2001. Portugal, med stjärnor som Luís Figo och Nuno Gomes, tog emot Angola i vad som skulle bli en osannolik fotbollsmatch. Yamba Asha banade väg för den besynnerliga utvecklingen när han i 1–0-ledning, med 17 minuter spelade, tog sitt andra gula kort. Tio minuter senare visades hans två lagkamrater Wilson och Franklin ut efter att Portugal tilldömts en straff och spelarna börjat bråka. Efter en timmes spel hade Angola genomfört alla sina tillåtna byten. I den 65:e minuten åkte de på sin fjärde utvisning. Endast sju spelare återstod på planen. Två av dessa skadade sig kort senare och tvingades lämna planen. Eftersom laget inte fick göra fler byten såg domaren ingen annan utväg än att blåsa av matchen. I minut 71 beslutade han att matchen var slut, och även de fem sista angolanerna fick linka av gräsmattan. Inget smickrande sammanhang att nämnas i kanske, men Yamba Ashas namn kommer alltid finnas i historieböckerna (var finns de, förresten?) som en av fyra utvisade spelare i landskampen som aldrig spelades färdigt.

Nu till åren runt hans tid i Öster. Mycket har du själv redan besvarat. Asha var stjärna i landslaget och utsågs 2004 till hela Afrikas bäste försvarsspelare. Året därpå ryktades han vara aktuell för Chelsea, innan han stängdes av för dopning. Enligt det angolanska fotbollsförbundet hade han tagit en dopningsklassad hostmedicin som landslagsläkaren glömt söka dispens för. Straffet sänktes från två år till nio månaders avstängning. Medan Yamba Ashas landslagskompisar spelade VM 2006 letade han efter en klubb att återuppta sin karriär i. Då kom Öster in i bilden. Vänsterbacken imponerade under sitt provspel och skrev på ett kontrakt. Enligt hans landsman Figueiredo, som redan tillhörde Öster, var Asha det angolanska landslagets bästa spelare. Vad kunde gå fel?

Yamba Asha spelade fyra matcher, Öster åkte ur Allsvenskan och i efterhand konstaterade tränaren Lasse Jacobsson att klubben borde värvat Asha och de andra sommarspetsvärvningarna före säsongen. »Det går inte att acklimatisera sig på en vecka«, sade han till TT.

Hur var det med Teafore Bennets häxkonster, då? Jo, den jamaicanske anfallaren ville hjälpa till med Ashas skada och skar upp hans ben för att få ut »det onda«, det vill säga blodet, från lagkamratens kropp. Sedan lade han på ett par ispåsar och antog att såret skulle läka av sig själv. I dag bor Teafore Bennett av allt att döma i Maryland i USA, och enligt hans Facebooksida har han jobbat på Fox Soccer.

Yamba Asha flyttade efter sitt halvår i Öster hem till den angolanska klubben Petro Atlético. Han spelade i ytterligare tre klubbar innan han 2016 avslutade fotbollskarriären. Då blev han istället en del av ledarstaben i C.R. Caála. Med sina 77 matcher i den rödsvarta dressen är han Angolas femte mest meriterade landslagsspelare.